Jag ska anpassa benen efter stiglädren!

Min drömhäst!!!

Ni som har hängt med i mitt bloggande ett tag har väl hört om hur jag under många år hade en "secret crush" på Hamingja - en omöjlig kärlek i o m att Sylvia sagt så bestämt att "Hamingja ska ALDRIG säljas!!!" Men det visade sig finnas ett liiitet kryphål: när Sylvias uttalande kunde formuleras om till "hon ska ALDRIG lämna gården!" Och hon blev min - även om Sylvia några gånger där i början hotade med att åberopa "omvänt öppet köp" och ta tillbaka henne... Fast igår upptäckte jag att vi missat att skicka in Hamingjas pass för ändrad ägarregistrering - så vems häst är hon egentligen?! :-O Men just nu kan jag i alla fall inte skicka iväg passet, för jag behöver det ju ha det när vi ska tävla, så jag får vänta några veckor innan jag blir ägare även i SIF:s register...!

Eftersom det är tisdag och jag börjar jobba först till lunch kunde jag nyttja det fortsatt lika FANTASTISKA vårvintervädret till att rida på morgonen idag. När jag kom till stallet insåg jag att jag efter min sista lektion för Atli i söndags råkat släppa ut Hamingja i hagen med BoT ryggskyddet kvar på ryggen... Jag hade bara lagt det löst på hennes bakdel medan hon åt sitt kraftfoder och skulle ta av det innan hon gick gå ut i hagen igen - men uppenbarligen var jag ganska trött...!!! :-O Lotta hade visst fått syn på det på marken i hagen och hängt upp det på tork i stallet. Tack för det!

För att följa Atlis instruktioner såg jag till att försöka "öppna" höftlederna mer, först nere på marken och sedan även när jag satt mig i sadeln. När han hjälpt mig med detta i slutet av den sista lektionen i söndags fick jag ju direkt länga stiglädren ett hål för att de inte skulle kännas för korta. Och jag tänker att jag väl får ha det som ett riktmärke framöver - att stretcha mycket och om stiglädren skulle börja kännas för långa så ska jag inte korta dem igen utan istället stretcha ÄNNU mer!

Mitt andra huvudfokus så här efter kursen är att INTE bli stum i högerhanden utan behålla rörligheten så att jag inte ger Hamingja något att "hänga i". I båda fallen är detta ÄNNU svårare när jag försöker rida ett lite högre tempo i tölten - vilket också är den tredje punkten på min "läxa" från Atli: att väcka/bibehålla "längtan till att springa" genom att även låta Hamingja tölta i ett högre tempo.

Vi red längs bilvägen mot sjön och tack vare att jag red på morgonen var det fortfarande lite fruset efter natten så underlaget var inte riktigt lika djupt och sugande som jag hade oroat mig för. Men jag såg till att inte rida ute i vägkanterna eftersom risken att hästen plötsligt trampar igenom är mycket större där. Fast på ett ställe hade det faktiskt bildats en djup grop även i hjulspåren, så man behöver uppenbarligen vara försiktigt även om man rider "mitt på vägen"...

Större delen av ridpasset ägnade vi åt tölt, f f a i ett lite högre tempo än vanligt, men jag red också lite tempoväxlingar. Och än en gång kunde jag konstatera att ökat tempo tölt inte är något problem för Hamingja - utan det är hennes matte som behöver lära sig att rida ordentligt ÄVEN när det går fort...! 

"Travknappen" fick ju en hel del träning i helgen och fungerade också bättre och bättre. Och för att bibehålla dess funktion såg jag till att rida några sekvenser i trav idag också. När vi rider efter Atlis upplägg på ridbanan avslutar vi alltid med traven som avslappnande nedvarvning. Men när vi rider ut kan jag inte använda traven riktigt på samma sätt... På hemvägen har hon inte riktigt tid att trava utan väljer gärna tölten istället. Och kan vi enas om trav så blir det verkligen inte någon nedvarvningstrav utan hon tar i "för kung och fosterland"!!! Så jag behöver komma in i en ny vana där jag rider trav innan det är dags att börja varva ner. 

Tillbaka i stallet diskuterade Sylvia och jag underlaget längs vägen. Hon sa att hon märkt stor skillnad när hon ridit Hector, som bara har traktbroddar jämfört med de hästar hon tränar som fortfarande har fyra broddar per sko - att det "hugger fast" i underlaget mycket mer för de senare. Hon tänkte därför ta bort tåbroddarna på alla "sina" som har sådana. Och eftersom massör-Tomas redan i början av vintern konstaterade att Hamingja åter var lite mer besvärad i musklerna uppe i korset och därför helst såg att hon hade BoT på under hela broddsäsongen, ska jag definitivt göra så på Hamingja också! 

Men nu är det hög tid att äta lunch och sedan skynda till jobbet. Efter en fantastisk  inledning av dagen med bästa hästen och underbart väder har jag verkligen fått "ladda batterierna"! Over and out för denna gång!