Skärtorsdagsridning

Hamingja känner minsann igen hästätande monster när hon ser dem - ÄVEN om de klätt ut sig till grannarna och deras hundar...!!!

Bästa after work:en är ju förståss ridning i strålande vårvintersol!!! Hamingja inledde så härligt avslappnat genom att skritta på hellånga tyglar med nosen i backen och bara frusta och frusta och frusta! Därför var jag inte alls beredd på hennes reaktion när vi fattat galopp från stillastående inför den första backen efter bilvägen mot Avan... Redan efter ett par språng åkte plötsligt huvudet upp som på en giraff samtidigt som hon blev spänd och "tappade ryggen"... 

Besviket avbröt jag, vände tillbaka ner och gjorde en ny galoppfattning - men när resultatet blev detsamma följt av att hon tappade galoppen och gick över i pass hann jag börja undra om hon hade ont någonstans...? Men så blev det tvärstopp och hela hästen vibrerade när hon spanade in mot skogen och snart hörde även jag röster där bakom den höga plogvallen... 

Jag kunde ana vad som var förvillande likt två vanliga människor och två stora, svarta hundar. Men Hamingja förstod naturligtvis direkt att skenet bedrog och var beredd att kasta sig iväg hemåt. Hennes helt oansvariga matte tyckte däremot att vi skulle fortsätta framåt istället och när modiga Hamingja med nöd och näppe lyckats ta sig förbi dem levande stannade matte och PRATADE med monstren... Ja, ni hör ju själva hur extremt oansvarigt människan agerar...!!! :-O

När de som försökte se ut som grannarna och deras hundar vänt tillbaka hemåt var det ju i alla fall säkrast att INTE vända efter dem utan fortsätta längs vägen bort mot Avan för att på så sätt hålla sig så långt från dem som möjligt... Den superavslappnade och fokuserade Hamingja från inledningen av ridturen var nu ett minne blott, så det blev inga fler galoppförsök utan istället försökte jag distrahera henne genom att jobba med tölten med längd på halsen för att successivt få henne att börja slappna av. 

På hemvägen "kände vi" lite på samlad skritt och där är hon så ambitiös nu att jag i princip bara behöver vinkla mitt bäcken för att jag ska få all samling jag vill ha, men däremot behöver jag uppmuntra henne att länga halsen igen för hon vill gärna bli kort i nacken och lite spänd. Men vi gjorde faktiskt flera riktigt trevliga övergångar från samlad skritt till dito tölt - och ett par gånger kunde hon t o m skritta på hellånga tyglar igen i pauserna där emellan!

Fast när vi började närma oss stället där det kan dyka upp monster bakom plogvallarna gällde det ju att vara på sin vakt igen... Och då var det ju inte så långt kvar hem heller, så det fick bli en extra lång skritt som avslutning, medan vi jobbade på att länga halsen igen och slappna av. 

Sedan blev det "kraftfoder-, Back on track- och tepaus" tillsammans med Bambam i solen utanför stallet! Det här är verkligen min typ av "after work"!!! Fast Hamingja var nog liiite besviken över att det inte var "all you can eat"...!!!