Viktboots i vårvärmen... det blev riktigt svettigt!!!
Det var flera plusgrader ute när jag kom till Mariebäck för att rida efter jobbet idag. Egentligen hade jag tänkt rida redan igår, men orken räckte inte riktigt till... Jag känner fortfarande av sviterna efter min influensa, trots att det här är sjätte veckan sedan den drog igång. Febern har i alla fall gått över sedan länge och hostan lika så, men jag har fortfarande problem med bihålorna och är så oerhört trött dessutom.
Därför har jag inte vågat skicka in någon anmälan till Midurs tävling ännu (den går under Valborgshelgen). Jag brukar även "normalt" vara helt slut efter en tävlingshelg och nu är jag ju helt slut redan innankommer jag verkligen att orka vara med?! Det är ju fortfarande flera veckor kvar till dess så jag borde ju må bättre då. Fast jag hade ju heller aldrig trott att jag fortfarande skulle vara så påverkad som jag är nu... tur att jag inte behöver bestämma mig riktigt ännu i alla fall!
Hamingja verkade i alla fall tycka att det räckte med vilodagar och kom till mig när jag ropade på henne i hagen! Jag bestämde mig för att rida ett träningspass på ridbanan, vilket sedan blev betydligt mer ansträngande än jag egentligen hade tänkt mig. Planen var att träna galopp igen och precis som senast "preparerade" jag med viktboots på framhovarna ("två gånger är en vana"!) Inledde sedan med vår vanliga uppvärmningsrutin och Hamingja kändes riktigt avslappnad och fokuserad!
När vi sedan började med galoppfattningar från halt i vänster varv fungerade själva fattningarna riktigt bra! Men när vi närmade oss slutet på första långsidan började hon bli hög i formen och det kändes aningen för isigt för att jag skulle våga "rida ihop" henne mera ifall hon skulle halka i hörnen. Så jag bestämde mig för att inte ens försöka rida hela varvet i galopp idag (och än mindre försöka galoppera på volt) utan det fick räcka med att vi tränade galoppfattningarna.
Efter en skrittpaus hade jag tänkt förbereda för en ny galoppfattning, men så snart jag började korta upp tyglarna tänkte Hamingja uppenbarligen på tölt och bjöd på riktigt, riktigt trevlig samlad skritt. Jag tänkte på Atlis ord: "Kvaliteten i samlade skritten avgör kvaliteten i tölten!" Och bestämde mig för att "fånga tillfället i flykten" rida tölt istället! Vi har ju som sagt inte använt viktboots under de senaste två åren (och bara enstaka gånger innan dess) så vi behöver ju även träna på att rida med dem i tölt!
"Nygalopperad" som hon var gav Hamingja en riktigt trevlig känsla i tölten då hela kroppen kändes lösgjord! Till att börja med var bärigheten riktigt bra också - men ganska snart märktes det att det var jobbigare än vanligt i o m viktbootsen. Red därför bara några kortare sekvenser med skrittpauser emellan innan vi bytte till höger varv och upprepade där. Då blev bärigheten inte lika bra, men jag var väldigt nöjd med att hon ändå inte började spänna sig utan fortfarande kändes så lösgjord!
Efter att Hamingja fått pusta en stund i skritt på långa tyglar återgick vi till galoppen, men nu till höger varv. Där brukar hon bibehålla bärigheten i galoppen längre sträckor, men idag blev hon även i detta varv hög i formen när vi kom till första hörnet... Jag vet inte om det var för att hon upplevde att det var halt eller om hon reagerade på att jag spände mig lite för att jag trodde att det kunde vara halt... oavsett vilket var det i alla fall inte optimalt, så det fick även här räcka med att vi tränade själva galoppfattningarna.
När det var dags att låta henne varva ner inledde vi i tölt och Hamingja tog verkligen chansen att sträcka ut i "myrsloktölt" och mysa på i ett riktigt lugnt tempo. Inte ens ett varvbyte kunde störa detta lugn! En travövergång på volt i höger varv gick också alldeles utmärkt - men då blev det ju direkt en helt annan fart. "Trav ska gå FORT!!!" är ju Hamingjas paroll! För att inte trötta ut henne mer hade jag tänkt avrunda med en travövergång i vänster varv och sedan avsluta för dagen.
Men Hamingja visade sig ligga steget före - och tyckte sig ha travat färdigt...! "I vänster varv töltar man!!!" hävdade hon MYCKET bestämt och gjorde så även på minivolt i riktigt låg form... Jag återgick till höger varv och efter ännu en klockren travövergång i detta varv bytte jag om volt för att "lura" henne att trava i vänster varv också. "Skrattar bäst som skrattar sist!" tänkte visst Hamingja för då drog hon igång den riktiga travturbon och tryckte ifrån så kraftigt med bakbenen att jag nästan flög ur sadeln! :-O
Efter en stund saktade jag ner till skritt för att sedan nästan direkt ge ny travsignal medan hon fortfarande skulle "ha traven i kroppen". Men det här var ju VÄNSTER varv och i vänster varv TÖLTAR man - har du inte förstått det ännu matte???!!! Alltså fick jag än en gång byta till höger varv, göra travövergången där för att sedan i bibehållen trav byta till vänster varv då hon åter igen laddade i rejält med bakbenen...!
Det som bara skulle ha varit ett par varv lugn nedvarvningstrav, efter ansträngade galopp- resp töltträning, blev alltså ganska många sekvenser med "tävlingstrav" innan vi kunde avrunda... Hamingja var REJÄLT svettig - och det var hon inte ensam om! Jag hade helatiden varit så totalt fokuserad på ridningen men nu kände jag plötsligt hur svetten rann om mig också - det här träningspasset blev verkligen betydligt mer ansträngande för oss båda än vad jag hade planerat. Hamingja mår ju som bäst när hon får arbeta ordentligt - hon blir så harmonisk och kan verkligen slappna av efteråt! Men för matte som vill bli av med influensasymptomen någon gång kanske det hade varit bättre att ta det betydligt lugnare...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar