Hamingja - med socker på!

 Vi hade redan snörekord - och det bara fortsätter snöa...!!! Jag förundras ännu en gång över den fantastiska vinterpälsen som isolerar så bra att snöflingorna inte smälter på hästarnas ryggar!!!

Jag hade väntat mig att Hamingja skulle kännas lite stel i musklerna efter gårdagens galoppträning - för det gjorde ju jag! Men medan matte behövde massor av stretching så kändes lilla fröken hur smidig som helt - och PIGG!!! Inledde med skritt på volt utanför stallet och Hamingja korsade ordentligt med inner bak i båda varven - som den lättaste sak i världen!

När vi kom ner på bilvägen och skulle "jogga igång" i tölt med lång hals var Hamingja verkligen på hugget - inte ens Sylvia skulle ha tänkt ordet "energifattigt" om hon såg oss idag! Visserligen innebar det att Hamingja inte riktigt hade tid att sträcka mulen ända ner i backen, men det behöver vi ju egentligen inte träna på eftersom det redan är hennes bästa gren. Istället blev det "normallåg" form med LÅNG hals OCH MYCKET BAKBEN - d v s precis det Atli säger att jag ska börja sträva efter! (När hästen arbetar riktigt bra med lååång hals är det dags att börja aktivera bakbenen mer och mer UTAN att tappa den långa halsen, för att få en aktiv överlinje.)

Efter all galopp igår hade jag egentligen inte tänkt galoppera idag, men i korsningen vid sjön ("världens ände") tog vi ändå till vänster och red in på skogsmaskinsvägen längs ängen. Och väl där kunde jag förstås inte låta bli - utan det blev en sträcka vardera i vänster resp höger galopp. Riktigt bra sekvenser dessutom, med två klockrena fattningar och sedan trevlig bärighet större delen av sträckorna! Det snöade som sagt och låg ungefär en dm nysnö längs vägen vilket var en fördel, eftersom det (precis som en uppförsbacke) får hästen att ta i lite extra i galoppsprången.

Innan vi vände hemåt igen satt jag av och sadlade om. Jag har brukat vara expert på att trampa sadeln snett till höger när jag rider, men numera sitter den sadeln oftast kvar rakt över ryggen. Däremot glider den framåt, dels av Hamingjas "katapultreaktioner" på mattes grova ridning i form av försiktig smackning eller lätt pet med pisken och dels när vi galopperar. Med sadeln åter på rätt plats var det dags att sitta upp igen - utan uppsittningspall... men så här års finns det ju bra alternativ, som den stora snöklump jag hittade i vägkanten och använde till detta.

Hamingja var ju alltså jättepigg idag, men själv är jag fortfarande så TRÖTT efter influensan (det här är femte veckan och jag känner alltså fortfarande av dess konsekvenser...) så för mattes skull skrittade vi nästan halva hemvägen. Men det var vad jag brukar kalla en aktiv "tävlingsskritt" med aktiv överlinje. Dessutom fick hon lyfta extra på hovarna - den decimeterdjupa snön på vägen var väl ungefär som att skritta över bommar. Så för Hamingjas del var det inte vila utan jättenyttig muskelträning!

Men tillslut kunde jag inte låta bli längre, utan övergick till tölt igen. Under vintern har jag ju försökt jobba riktigt mycket med min sits i tölten. Men jag har också försökt jobba med att hålla blicken höjd istället för att fokusera den på Hamingjas mankan/öron som man av någon anledning så lätt gör när man rider... Jag har alltså försökt rida med blicken lyft, antingen rakt fram eller också lite till vänster eller höger, beroende på vad jag ridit med för innersida/yttersida.

Att lyfta blicken kan låta lätt, men jag tror att alla ryttare känner igen sig i hur SVÅRT det kan vara...!!! Det var Johanna Elgholm som för ett antal år sedan förklarade för mig VARFÖR detta är så viktigt. Synen är vårt dominerande sinnesintryck och om man låter ögonen fokusera på något som är nära så "slår det ut" de andra sinnesintrycken så att vi inte uppfattar dem lika tydligt. Men om vi istället lyfter blicken och håller den i fjärran" så "kopplas synen bort" och gör att man mycket tydligare kan känna hur hästen rör sig.

En annan instruktör beskrev så bra: "Ridning är ett långt sökande efter en känsla som man inte vet hur den ska vara förrän man får uppleva den." Och det är ju just det: det är något man ska känna och INTE något man ska se. Så LYFT BLICKEN ANNA!!! Det är nästan så att man skulle kunna rida med förbundna ögon alltså... Fast nu får jag väl skynda mig att tillägga: "Don´t try this at home!!!"