"Mera e-nergi!!!"

Idag konstaterade Atli: "Du är visserligen bra på att rida henne med låååång hals, men det behövs mer e-nergi!!!" (Han uttalar alltid ordet just så, med ett långt e i början och g:et på slutet som ett g och inte ett sch-ljud!) Jag har ju också känt på slutet när jag ridit att det varit för energifattigt i tölten och försökt öka drivningen men utan att riktigt komma till rätta med problemet...

Atli uppmanade mig nu att tillföra energi (e-nergi alltså!) genom att lägga till pisken på inner bak, först i skritt och sedan i tölt. Och då avslöjades vad jag gjort för fel när jag tränat själv. F f a i tölten blev det - förståss - "Hamingja-katapulter" som resultat av pisk som nuddar rumpan (eller att hon tror att pisken kommer att nudda henne) men när Atli såg att min reflex då var att bromsa för att återfå kontrollen fick jag veta att det var där felet låg. "Det är därför du tappar e-nergin! När hon blir spänd och kastar sig iväg så där så ska du INTE bromsa utan lösgöra! 

Definitivt BETYDLIGT lättare sagt än gjort - ifall ni frågar mig!!! Men  några gånger lyckades jag faktiskt med detta och då blev det en en riktigt härlig töltkänsla där bogarna verkligen var uppe och rörelserna luftiga! Det var medan vi fortfarande red vänster varv. I höger varv har hon alltid haft betydligt lättare för att bli spänd och då försöka springa ifrån det som är jobbigt. Så blev det förståss nu också, samtidigt som jag kände att jag själv hamnade mer och mer i framvikt - inte en bra kombination... 

Tillslut kände jag att jag behövde göra halt och "landa" ordentligt i sadeln igen innan jag på nytt försökte mig på tölten. Då gick det också lite bättre - även om det aldrig blev vare sig lika mycket energi eller lösgjordhet för att känslan skulle bli lika bra som i vänstervarvet. Definitivt något vi behöver jobba på alltså! 

Jobba fick jag också göra när det var dags för nedvarvning... "Nu har du krävt lite mer, vilket har gjort henne stressad, så nu är det EXTRA viktigt att hon verkligen får varva ner och slappna av ordentligt!"  konstaterade Atli när Hamingja och jag sladdade runt på volten i racertrav. Han uppmanade mig att ta varje chans att ge henne längre tyglar, för att uppmuntra henne att sträcka ut framåt-nedåt och därmed  slappna av. Än en gång något som var lättare sagt än gjort - jag ville hellre bromsa först och sedan ge mer tygel... Men när jag tillslut ändå vågade börja länga tyglarna kom även den önskade effekten när hon började slappna av, vila mer i steget och sträcka ut sig framåt-nedåt. Den där Atli vet ju ALLTID vad han talar om!!!

När det var dags för lektion nr två för dagen fick jag fortsätta ungefär som på morgonen. Men jag fick dessutom instruktionen att då och då under töltträningen lägga in micropauser i skritt då hon verkligen skulle sträcka ut framåt-nedåt, för att stämma av att träningen inte gör henne mer och mer stressad och spänd. 

Dessutom påpekade han vikten av att alltid återgå till grunden: att länga halsen vid stillastående. "Du ger signal för att hon ska sänka halsen och om hon öppnar upp ganaschen och verkligen sträcker sig FRAMÅT nedåt ger du snabbt en stor eftergift - men om hon istället försöker krypa under bettet avbryter du genom att höja händerna innan du ger ny signal om att sänka halsen." 

Atli konstaterade också än en gång att Hamingja inledningsvis arbetar i en trevlig form med lååång hals. Men att hon sedan kortar upp sig för mycket, blir spänd och lite för hög i formen när vi börjar samla. Jag måste alltså fokusera mer på halsens längd, först i samlade skritten och sedan i övergången till tölt och den efterföljande tölten. Ingen brist på saker att träna på framöver heller m a o!