WOW!!!

På hemvägen stannade Hamingja och jag till vid "världens ände" och njöt av utsikten!

Det är verkligen UNDERBART med vårvinter!!! Tycker så synd om alla som bor längre söderut och inte får uppleva denna årstid som är en av de allra bästa här uppe!!! För kombinationen av värmande sol och gnistrande vit snö är verkligen en höjdare - och sedan världens bästa ridunderlag dessutom!!!

Inte blir jag mindre lyrisk över att Hamingja var så fantastiskt fin att rida idag dessutom! Det blev inte ridbanan idag, för Janne hade inte hunnit skotta den ännu. (Däremot hade han närmast förvandlat Mariebäck till en alpby med alla de ENORMA snöhögar han m h a "stora, gula traktorn" (eller en L70 - som vi säger i branschen) runt om på gården och i hästhagarna. Utan precis som igår red jag längs bilvägen bort till "världens ände" men idag fortsatte jag desstuom en bit längs vägen mot Bälingeberget och stan innan vi vände hemåt igen.

Mina två fokusområden när jag rider nu är dels min sits (ett riktigt långtidsprojekt, men vinterns fokus har i alla fall inneburit att jag numera ibland själv upptäcker när jag hamnat i framvikt och därför kan korrigera mig själv) samt att sträva efter att Hamingja ska ta kontakt på vänstertygeln. När det gäller det senare så har jag lång väg kvar att gå - och det särskilt när vi rider ut och jag inte kan ta ridbanestaketet till hjäl. Men jag försöker i alla fall se till att absolut INTE erbjuda något stöd på högertygeln, utan all ev inverkan med den ska vara med en rörlig hand som snabbt återgår till att ge lös tygel. Så att det enda stöd som erbjuds i alla fall är på vänster=rätt tygel.

Även idag red jag en hel del skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen - efter tipset från Sylvia - och snart kändes Hamingja ren i takten. I början gjorde hon några av sina "kast" men i o m att jag varje gång faktiskt "råkade" sitta hyfsat bra på rumpan blev dessa väldigt odramatiska och utan ofrivillig belöning till Hamingja utan jag kunde behålla min inverkan på hennes bakben.

Vi avslutade med en lite längre sträcka galopp efter vägen längs med sjön innan vi vände hemåt igen. Inledde som vanligt hemvägen med en längre skrittpaus och då passade jag även på att böja henne en hel del till vänster för att min tydliga tygelkontakt skulle uppmuntra henne att faktiskt "suga tag" i vänstertygeln lite mer. Och när vi nu var på hemväg och därför ändå hade en väldigt tydlig riktning framåt fungerade detta nästan lika bra som på ridbanan: nästan direkt sög hon tag i tygeln, rätade ut sig och formade sig lätt i högersidan!

Större delen av hemvägen red vi sedan tölt i ett lite högre tempo, där Hamingja kändes helt FANTASTISKT mjuk och avslappnad! Inte en enda gång under hemvägen försökte hon kasta sig iväg heller! Matte bara njöt och fokuserade på att sitta på rumpan! Sylvia har verkligen gjort ett kanonjobb - som vanligt! Och Tomas måste ha helt rätt i att hon behöver ta i mer med höger bak, för jag hade även idag ett skyddsboots där och kan inte tänka mig att hon känts så här jämn om den vikten suttit på fel ben!

"Hamingja-hög som ett hus" kom jag tillbaka till stallet och tänkte att det enda felet med dagens ridtur var att den "bara" varat en timme...jag hade velat njuta av den där tölten hur länge som helst!!!  Men BamBam, som väntade på mig på uppsittningspallen, var tydligen av en annan åsikt:  "Dags för en tepaus!!!" ansåg han uppenbarligen. Och jag är ju sällan den som tackar nej till en kopp te eller två - särskilt inte om jag får dricka det i kattsällskap!