"Hämtade bakben" mest hela tiden!

Hamingja och Litlamin njuter i vårsolen

OJ, vad jag har "hämtat bakben" idag - och så BRA det fungerade!!! Det här var mitt absolut bästa träningspass med Hamingja (utan instruktör) på hur länge som helst!!! Precis som igår använde jag mig av Atlis tips att rida med innerskänkel mot yttertygel, men idag red jag ut längs vägen istället för på ridbanan - och det gick verkligen oväntat bra!!!

När vi tränar för Atli får vi oftast rida mycket på volt och när jag en gång frågade honom hur jag skulle "översätta" den ridningen till ridning ute längs vägen sa han: "Då får du rida öppna - det är som att rida på en volt fast rakt fram!" Idag red jag visserligen inte öppna, men jag tycker ändå man kan säga att jag red som jag fick göra på volten i helgen - fast rakt fram. 

Började redan i skritt med att böja Hamingja i innersidan samt be henne flytta undan för innerskänkeln samtidigt som jag fångade upp ytterbogen med förhållningar på yttertygeln - och växlade "innersida" då och då. Sedan använde jag samma övning för att göra övergång till tölt - med aktiv bakdel och trevlig längd på överlinjen. Och så snart hon ville dra iväg i tempo i tölten använde jag övningen igen - för att "hämta upp bakbenen" - även nu med byte av "innersida" då och då. Det blev inte så många meter rakt fram i tölt innan det var dags att "hämta upp bakbenen" igen. Men resultatet blev en allt mer trevlig tölt på en härligt lösgjord häst!

Vi red bort till "världens ände" där vi svängde vänster och galopperade efter vägen längs sjön nästan bort till skoterklubben. När vi sedan vände hemåt igen kunde hon skritta lugnt och avslappnat på hellånga tyglar hela vägen tillbaka till korsningen - det klarade hon inte för två år sedan... men nu är hon ju en sådan modig och duktig tjej!!! 

Problemen jag har haft med att Hamingja vräker sig i handen och kastar sig iväg framåt, som först uppstod när hon var skadad i korset och som hon sedan fortsatt med för att inte behöva samla sig och ta i ordentligt med bakbenen, brukar vara störst när vi är på hemväg. Men nu fortsatte jag hela tiden att "hämta upp bakbenen" direkt hon gjorde minsta antydning till att dra iväg i tempo i tölten och kanske var det för att hon därför aldrig riktigt hann "tappa" bakdelen som det fungerade så bra att "hämta upp" den igen?!

Jag som ridit islandshäst sedan tidernas begynnelse (början av 80-talet) och köpte min första egna häst 1995 var med på den tiden då samling i islandshästkretsar allmänt beskrevs i termer som "packa ihop hästen" och på många sätt sågs som en motpol till lösgjordhet. Under senare år har detta synsätt tack och lov förändrats och idag har man insett att om hästen ska vara riktigt flott så måste den också vara lösgjord i samlingen. 

Och när jag nu satt där och njöt i sadeln på min dansande Hamingja kände jag sådan glädje över att jag får vara med och uppleva hur utvecklingen verkligen gått åt rätt håll! Och det var verkligen så tydligt att även Hamingja mådde oerhört bra i denna stund och verkligen utstrålade harmoni och stolthet! Att säga att jag blev "Hamingja-hög" av detta skulle snarast vara en underdrift...!!!