Funderingar från sjuksängen.

Uppladdningen inför årets första Atlikurs blev inte direkt optimal... Efter att jag "fått tilbaka" Hamingja från Sylvia och ridit fre-sö var det meningen att måndag skulle vara vilodag följd av ridning tisdag och onsdag. Men mina bihålor ville annorlunda och satte sig på tvären ordentligt så jag har varit hemma två dagar från jobbet nu, med sprängande värk "i ansiktet"... 

Men - peppar, peppar - det verkar som om jag börjat få ett bra utflöde igen, så med fortsatt maxdos av varm dryck (läs te) samt vila hoppas jag vara i "ridmässigt skick" till på fredag då kursen börjar. Atlis kurser brukar dessutom alltid starta väldigt "mjukt" - särskilt när det som nu varit ett långt vinteruppehåll sedan senast - med att man första dagen bara arbetar sig fram till en avslappnad och lösgjord häst för att ha bästa möjliga utgångsläge inför helgens kommande lektioner. Och en mjukstart blir ju bra för mig också!

Jag har funderat på det här med Hamingjas problem i bakdelen och hur saker och ting kan hänga ihop... Det hela började ju i början av förra året när hon fick REJÄLT ont i korset. Innan dess hade hon överraskat oss genom att plötsligt ha en kraftig tillväxtperiod, trots att hon "borde" ha hunnit passera åldern för sådana. Men i o m att hon plötsligt hade gått från att ha en mycket fin exteriör till att bli ordentligt överbyggd (bakdelen högre än framdelen) blev vi ju tvungna att tro våra ögon. 

Som tur var växte framdelen sedan ikapp - så nu har hon fått tillbaka sin ändamålsenliga exteriör igen! Men massör-Tomas har i efterhand konstaterat att detta mycket väl kan ha varit anledningen till att hennes problem uppstod. För att en sådan tillväxtperiod ska vara möjlig måste tillväxtzonerna uppluckras vilket samtidigt gör dem känsliga för påfrestningar. Och då kan det om man har otur räcka med att hon råkat trampa ner i en grop eller fått oväntat tvärstopp när hon sprungit i hagen för att den typ av kraftiga låsningar och smärtande muskler som han upptäckte hos henne ska uppstå. 

Hon har dessutom en relativt lång rygg för att vara islandshäst, vilket gör att bakdelen blir lite känsligare för påfrestningar. Så redan vid de tidigare tillfällen han behandlat henne har han alltid kunnat konstatera en viss grad av problem i området vid korset. Utifrån detta har han konstaterat att hon är en häst som inte mår bra av långa viloperioder (vilket hennes liv till stor del bestod av innan jag fick köpa henne) utan hela tiden bör hållas igång med syftet att hålla en muskelstyrka i bakdelen som stabiliserar upp detta känsliga område. Något som styrkts av att han vid de senaste behandlingarna kunnat konstatera att hon nu "mår bättre i bakdelen" än hon gjort någon gång tidigare under åren. 

Att hästar är helt liksidiga är nog lika ovanligt som att vi människor är det. Vi är höger- eller vänsterhänta och hästarna har vad man brukar kalla en starkare/stelare och en svagare/mjukare sida. I hästens fall innebär det att den väljer att ta i mer med den ena sidans bakben och för att "spara" det svagare bakbenen istället vill skjuta ut diagonal bog. 

I Hamingjas fall är det högerbogen hon vill skjuta ut och vi har därför utgått ifrån att det är vänster bak som är svagare. Vi har därför arbetat mycket med att stärka upp vänster bak genom olika övningar där hon får trampa in längre under kroppen med detta bakben och därmed träna sig att lägga mer vikt där. Dessa övningar har också inneburit stretching av musklerna i bakdelen, där hon hela tiden haft tendens att vara stel. Men trots att vi arbetat så mycket med detta har hon fortsatt att kännas ojämn... 

Och nu senast upptäckte Tomas att hennes muskelmassa upplevdes större på det vänstra bakbenen - som vi hela tiden uppfattat som det svagare. Och hans mätningar visade också att detta var fallet - vilket borde bara en tydlig indikation på att hon i själva verket arbetar mer med detta än med höger bak. "Det är inte alltid teori och praktik stämmer, sa han. Det kan ju vara så att hon visserligen tar i mer med vänster bak än med höger, men att hon på något sätt ändå rör sig så att högerbogen vill skjuta ut."

För att få teorin om ett starkare vänster bak föreslog han att vi skulle rida med ett lätt skyddsboots på höger bak någon vecka för att se om hon i o m detta kändes jämnare eller mer ojämn i rörelserna. Och resultatet har jag ju redan skrivit om - hon har definitivt känts mer jämn! 

Tomas hittade också tydliga tecken på träningsvärk i flera muskler på vänster bak - vilket inte är särskilt förvånande eftersom vi hela tiden fokuserat på att träna upp styrkan där. Så att hon varit mer ovillig att korsa över med vänster bak skulle mycket väl kunna bero på att träningen fått musklerna att dra ihop sig och bli stelare - precis som vi också får träningsvärk och känner oss stela ett par dagar efter ett hårdare styrketräningspass.