Onsdagstölt!

 

Kroppen fortsätter att stöka för mig... men i onsdags blev det i alla fall ett träningspass med Hamingja, efter två vilodagar. Samma upplägg som den senaste tiden: mycket tölt och fokus på att "hämta hennes bakben" samt att hela tiden försöka korrigera min sits.

Jag har också börjat kombinera igångsättning av tölten från samlad skritt som rids främst m h a skänklar och säte (som Atli sa: om hästen ska kunna komma upp med bogarna får igångsättningen i tölt inte förutsätta tygelkontakt) med att "hämta bakbenen" för att bibehålla denna samling. Dessa "detaljer" räcker mer än väl för mig att hålla reda på - och det känns som att jag kommer att behöva nöta på detta lääääänge innan jag är redo att gå vidare.

Samtidigt är glädjen och lättnaden så stor över att vi kan träna tölt - med samling - utan att Hamingja spänner sig och blir arg så det känns som att jag för den skull skulle vara nöjd med att vara på denna nivå resten av livet! Jag tänker mig också att ju mer tid vi får ägna åt att befästa känslan av att tölt är något roligt (även när det blir riktigt ansträngande) desto mindre blir risken för bakslag i form av att hon återgår till att låtsas ha ont för att inte behöva anstränga sig. Vilken hon ju uppenbarligen ägnade sig åt under ett antal månader på slutet.

När jag skriver detta har det hunnit bli fredag och jag är tyvärr hemma från jobbet, efter en natt då det inte gick att ligga kvar i sängen för att alla möjliga sovställningar gjorde alldeles för ont (trots världens mjukaste bäddmadrass...) och inte ens mina "in case of emergency-smärtstillande" kunde ändra på den saken... Trots att jag dessutom "kokat" kroppen i varma spa-badet innan sängdags.

Det blev ett antal timmar sittande i en fåtölj, inlindad i en elektrisk värmefilt vars värme tillslut fick det hela att lätta så pass att jag kunde sova några timmar. Vilket verkligen stärker min motivation att boka in mig på en smärtklinik som jag fått tips om - som påstår sig klara det den vanliga sjukvården inte kan: lindra kronisk smärta vid t ex fibromyalgi. I de flesta sammanhang brukar man ju kunna gå efter devisen: "Om det låter för bra för att vara sant så är det antagligen det också..." Men just nu känns det som att jag inte har så mycket att förlora så det är väl bara att utmana min sjukvårdsfobi och ge det en chans?! Jag kunde ju be Johan följa med som moraliskt stöd...

Söndagslunch i stallet

"SKYNDA med maten matte - jag är JÄTTEHUNGRIG!!!"

Det blev en mkt ovanlig helg för mig den här gången. Jag som i princip alltid brukar rida fre, lö och sö red bara fredag - TROTS att jag var hemma. Planen var från början att rida på söndag också, i samband med att jag skulle lunchfodra hästarna. Men aprilvädret tjuvstartade denna dag - så att morgonens solsken snabbt förbyttes i ösregn och sedan mkt hårda vindar... 

Min skröppliga kropp reagerar ju inte direkt positivt på sådana kraftiga väderomslag med lågtryck... så lunchfodringen fick bli tillräcklig ansträngning för dagen. Då fick jag ju dessutom tillfälle att träffa Hamingja en stund i alla fall! Innan jag åkte hem för att återgå till ryggläget i soffan. 

I år har vi testat en rekordtidig start av vårt spabad! Vi har under ett antal år haft sådana av uppblåsbar modell, vilka vi använt under vår, sommar och höst. Efter att ha investerat i en dyrare variant förra året, en som skulle klara lägre utomhustemperaturer och förhoppningsvis också hålla bättre, bestämde vi oss i höstas för att vinterförvara badet (utan vatten) i växthuset. 

För några veckor sedan kom vi på den geniala idén att starta igång det inne i växthuset för att se om det skulle fungera. Vi omvandlade helt enkelt vårt orangeri till poolhus! Sedan dess har jag tagit ett varmt bad nästan varje kväll - ett MYCKET bra sätt att få smärtlindring inför natten och därmed bättre sömn! Självklart blev det ett bad även denna kväll och det var mäktigt att sitta i lä inne i orangeriet medan stormvindarna ruskade REJÄLT i träden utanför!

Ökad tölt - eller i alla fall bra nära!!!

MÅSTE jag vara ett flockdjur bara för att jag är häst?!? undrar Hamingja när hon tittar fram från sitt favoritställe bakom ladan. Där står hon väldigt ofta, ibland med sällskap men ofta helt ensam utan att ens ha de andra hästarna inom synhåll. Hon har nog råkat hoppa över avsnittet i "hästboken" där det står att hästar är flockdjur...! 

Vi hade fantastiskt vackert vårvinterväder idag! Och inte blev det ju sämre av att jag fick rida min FINA häst!!! Det är så oerhört roligt att vi efter ett drygt års kämpande med rehab m m nu ÄNTLIGEN har hittat en bra känsla i tölten! Idag provade jag även att rida vad som i alla fall var i närheten av ökat tempo tölt och trots att ett högt tempo så obarmhärtigt brukar avslöja minsta problem så fortsatte hon att kännas lika mjuk och lösgjord! 

Och samtidigt kändes det att det finns mycket mer att hämta när det gäller tempot - om jag låter henne starta "stora turbon" bör det kunna gå undan ännu mer. Men eftersom vi så nyss hittat den här känslan i tölten vill jag inte heller ha för bråttom och riskera att pressa henne för mycket så att tölten blir sämre igen. Man ska ju alltid sluta när man är på topp - vilket vi lyckades med idag! Efter en lite längre sekvens (i alla fall nästan) ökad tölt gjorde jag en nedtagning till arbetstempo - för att vi skulle ha bakdelen med oss ända ner i skritten. 

Sedan fick duktiga hästen skritta en låååång stund på hellånga tyglar och verkligen hämta andan innan vi "joggade av oss" med långsam tölt och fortsatt hellånga tyglar. Det frustades friskt - både av häst och lyrisk matte!!!

"Favorit i repris" var temat för dagen!

Favorithäst i repris!

Idag var det favorit i repris som gällde: favorithästen förstås och med henne ett träningspass efter samma upplägg som de vi haft under helgen. Oj, så jag behöver fokusera på min sits - och fast jag försöker göra det så "tappar" jag den igen med jämna mellanrum... Men det FINNS i alla fall stunder när den är ganska OK och förhoppningsvis ska de stunderna med tiden bli längre och längre bara jag fortsätter att "nöta på...! 

Har fortsatt att rida Hamingja med ett lätt skyddsboots på höger bak (på massör-Tomas inrådan) och hon känns då så jämn att han måste ha helt rätt i att hon normalt tar i mer med vänster än med höger bak. Så det är väl bara att träna vidare i väntan på att hon ska börja kännas mer ojämn igen - som ett tecken på att vi lyckats stärka upp högra bakben så pass mycket att ett lätt boots där räcker för att ge obalanser. 

Det riktigt STORA glädjeämnet är i alla fall att vi kan tölta på UTAN att hon blir arg! Uppenbarligen är det inte längre obehagligt/smärtsamt vare sig när jag ber om samling i tölten eller ett ökat tempo! Vissa dagar kan det fortfarande komma ett litet test från hennes sida i form av ett litet hopp, eller att hon markerar att något faktiskt kräver ansträngning från hennes sida genom att piska till med svansen någon gång...

Men dessa små protester/markeringar är numera både halvhjärtade och väldigt sällsynta så jag tolkar dem bara som en liten kvarvarande rest av vanan att låtsas ha ont när något börjat bli lite jobbigt. För precis som Sylvia noterade medan hon tränade henne så innebär "fortsatt ridning" i dessa situationer inte alls fortsatta protester (vilket det ju skulle ha gjort om hon verkligen hade ont) utan istället fortsätter hon att göra det man ber om - och kan t o m frusta belåtet när hon gör det! 

Och - peppar, peppar - hennes små antydningar till protester har alltså inte blivit väldigt sällsynta utan har också varit så halvhjärtade att inte ens vingliga matte kommit i obalans utan jag har kunnat "behålla sitsen" och rida på som om inget hänt - vilket förhoppningsvis också bidrar till att protesterna blir ÄNNU mer sällsynta. I o m att de inte längre fungerar så där bra som de gjorde förr när matte "föll fram på halsen" och Hamingja fick en liten andhämtningspaus...

HÄÄÄÄÄÄRLIGT!!!

Bildbevis: det finns faktiskt en värld även bortom världen ände!!!

Fram till att jag köpte Hamingja för drygt två år sedan levde hon i trygg förvissning om att världen endast bestod av Mariebäck och att världens ände var i korsningen vid sjön (Bälingeträsket). Samt att den enda människa som man kan lita på är Sylvia. Sedan kom jag in i hennes liv och började ställa dessa övertygelser på ända - vilket gjorde henne ÄNNU mer övertygad om att Sylvia var den enda man kunde lita på...!

Helt plötsligt var det inte längre självklart att vända hemåt när man nått världens ände - utan nu förväntades hon fortsätta där förbi...! Antagligen var hon även övertygad om att är jorden är platt så att hon riskerade riskerade att falla över kanten... i alla fall ringde alla hennes varningsklockor för högtryck och hennes instinkter talade tydligt om att det var säkrast att vända och springa hemåt så snabbt det bara gick... 

Steg för steg fick jag övertyga henne om att vidga sina vyer - och varje gång hon - spänd som en fiolsträng - förflyttat sig ytterligare en sträcka efter vägen längs med sjön (bilden ovan) så var det lika spännande att vända hemåt igen. För att inte trigga hennes flyktreflexer ytterligare inledde jag alltid hemvägen med att skritta. Och det var först när vi åter passerat världens ände, så att hon kunde känna sig säker på att ha fast mark under hovarna igen, som hon slappnade av tillräckligt för att jag skulle våga låta henne öka tempot.

Att Hamingja tillslut infogade även mig i kategorin "människor att lita på" (även om jag förståss aldrig kommer att kunna mäta mig med Sylvia) har livet definitivt blivit mindre dramatiskt för lilla fröken. Numera tar hon sig t o m an sådana hjältedåd som att GALOPPERA längs vägen bortanför världens ände (uppenbarligen ligger den där kanten där världen slutar längre bort än man skulle kunna tro...!!!) Och när vi sedan vänder hemåt igen kan hon skritta så avslappnat att nosen nästan slår i backen! Jo - här talar vi verkligen om MOD!!!

Idag var det fjärde dagen i rad som vi var ute och tränade och det optimala för hennes muskler - om de skulle få återhämtning trots att det inte var vilodag - hade förstås varit att träna på något helt annat än de senaste dagarna. Men just nu kändes det ÄNNU viktigare att få befästa det stora framsteg vi gjort i töltträningen, så jag tänkte först att kompromissen fick bli ett betydligt kortare träningspass än tidigare dagar. 

Fast i det UNDERBARA vårvintervädret (strålande sol som värmde skönt, bara 5 minusgrader och i det närmaste vindstilla) förhandlade jag med mig själv till en annan kompromiss: vi skulle även idag får rida bort till skoterklubben MEN ha extra långa skrittpauser. Vi fortsatte alltså med att "hämta bakbenen" både i skritt och tölt. Nu fungerar det riktigt bra att be henne gå undan för vänster skänkel, vilket alltså betyder att vi behöver träna allra mest på att gå undan för höger. Men jag såg ändå till att växla där emellan ofta för att vi båda skulle "få med oss känslan" från den lätta sidan över till den andra.

Efter ytterligare en lång skrittpaus som inledning på hemvägen red jag även lite samlad skritt som förberedelse för tölten. All träning av detta från marken har gjort att jag tycker vi är riktigt duktiga på detta även uppsuttet! Och övergången till tölt kan vi också klara bra, helt utan någon kontakt på tygeln som skulle få henne att inleda tölten på framdelen. Men när det sedan handlar om att bibehålla den samlade tölten är det definitivt "hämta bakbenen-övningen" som fungerar bäst! 

Även idag fick jag uppleva några töltsekvenser som var riktigt, riktigt trevliga!!! Nu är hon verkligen DYR min fina häst!!! (Men så kan ju hennes namn översättas till "förmögenhet" också!!!) Tillbaka i stallet fick hon stå med ryggvärmaren från BoT över bakdelen medan hon åt sitt kraftfoder. Nu blir det en välförtjänt vilodag för henne i morgon - så att musklerna får möjlighet till återhämtning. Är lite osäker om nästa träningspass blir redan på tisdag, eller om jag ska vänta till onsdag. Vi får se hur länge jag lyckas behärska mig! ;-)

Favorit i repris gav HÄRLIGA Hamingja-moments!!!

Finhästen!!!

I morse hade jag morgonfodring i stallet och åt sedan min egen frukost sittande ute i solen vid stallväggen, med Bambam kurrande vid min sida - härligt!!! Sedan var det dags att rida - och varför ändra ett vinnande koncept?! tänkte jag och "körde" en repris av gårdagens träningspass. (Även repris med ett lätt skyddsboots på höger bak.)

M a o handlade det VÄLDIGT mycket om att "hämta upp bakbenen" - i början av hemvägen så ofta som ungefär var tionde meter. Tack vare att jag jobbar så mycket med detta även i skritt fungerar det allt bättre också i tölt. Och under hemvägen resulterade det tillslut i ett par riktigt härliga Halleluja-/Hamingja-moments när hon verkligen kom upp med bogarna och dansade fram i tölten!!!

Det är verkligen en mäktig känsla när man har hästen med sig istället för mot sig! Atli påpekade flera gånger att en förutsättning för att hästen verkligen ska kunna komma upp med bogarna är att man kan göra övergången till tölt på helt lösa tyglar. Måste man hålla hästen i munnen i samband med övergången så kommer den att "gå på framdelen" i tölten. Men under sista delen av hemvägen, både igår och idag, hade jag uppenbarligen lyckats "hämta bakbenen" så pass att hon verkligen fått bar upp sig bakifrån. Då hade jag absolut ingenting i handen - och mycket riktigt var det som om hon "växte uppåt" framför sadeln och verkligen dansade fram! 

Parallellt med att "hämta bakbenen" försöker jag också jobba med min egen sits och verkligen vinkla bäckenet framåt när jag rider tölt. Läste ett tips att man kan hosta och sedan "hålla kvar utandningen" med magmusklerna - för att inte svanka eller falla framåt. Och de härliga "Hamingja-moments" under hemvägen sammaföll också mycket riktigt med att jag just då faktiskt också lyckades ovanligt bra med sitsen. "Plötsligt händer det!!!" 

"Hämtade bakben" mest hela tiden!

Hamingja och Litlamin njuter i vårsolen

OJ, vad jag har "hämtat bakben" idag - och så BRA det fungerade!!! Det här var mitt absolut bästa träningspass med Hamingja (utan instruktör) på hur länge som helst!!! Precis som igår använde jag mig av Atlis tips att rida med innerskänkel mot yttertygel, men idag red jag ut längs vägen istället för på ridbanan - och det gick verkligen oväntat bra!!!

När vi tränar för Atli får vi oftast rida mycket på volt och när jag en gång frågade honom hur jag skulle "översätta" den ridningen till ridning ute längs vägen sa han: "Då får du rida öppna - det är som att rida på en volt fast rakt fram!" Idag red jag visserligen inte öppna, men jag tycker ändå man kan säga att jag red som jag fick göra på volten i helgen - fast rakt fram. 

Började redan i skritt med att böja Hamingja i innersidan samt be henne flytta undan för innerskänkeln samtidigt som jag fångade upp ytterbogen med förhållningar på yttertygeln - och växlade "innersida" då och då. Sedan använde jag samma övning för att göra övergång till tölt - med aktiv bakdel och trevlig längd på överlinjen. Och så snart hon ville dra iväg i tempo i tölten använde jag övningen igen - för att "hämta upp bakbenen" - även nu med byte av "innersida" då och då. Det blev inte så många meter rakt fram i tölt innan det var dags att "hämta upp bakbenen" igen. Men resultatet blev en allt mer trevlig tölt på en härligt lösgjord häst!

Vi red bort till "världens ände" där vi svängde vänster och galopperade efter vägen längs sjön nästan bort till skoterklubben. När vi sedan vände hemåt igen kunde hon skritta lugnt och avslappnat på hellånga tyglar hela vägen tillbaka till korsningen - det klarade hon inte för två år sedan... men nu är hon ju en sådan modig och duktig tjej!!! 

Problemen jag har haft med att Hamingja vräker sig i handen och kastar sig iväg framåt, som först uppstod när hon var skadad i korset och som hon sedan fortsatt med för att inte behöva samla sig och ta i ordentligt med bakbenen, brukar vara störst när vi är på hemväg. Men nu fortsatte jag hela tiden att "hämta upp bakbenen" direkt hon gjorde minsta antydning till att dra iväg i tempo i tölten och kanske var det för att hon därför aldrig riktigt hann "tappa" bakdelen som det fungerade så bra att "hämta upp" den igen?!

Jag som ridit islandshäst sedan tidernas begynnelse (början av 80-talet) och köpte min första egna häst 1995 var med på den tiden då samling i islandshästkretsar allmänt beskrevs i termer som "packa ihop hästen" och på många sätt sågs som en motpol till lösgjordhet. Under senare år har detta synsätt tack och lov förändrats och idag har man insett att om hästen ska vara riktigt flott så måste den också vara lösgjord i samlingen. 

Och när jag nu satt där och njöt i sadeln på min dansande Hamingja kände jag sådan glädje över att jag får vara med och uppleva hur utvecklingen verkligen gått åt rätt håll! Och det var verkligen så tydligt att även Hamingja mådde oerhört bra i denna stund och verkligen utstrålade harmoni och stolthet! Att säga att jag blev "Hamingja-hög" av detta skulle snarast vara en underdrift...!!!

"Ner i skritt och hämta bakbenen!"

Av olika anledningar blev det så att Hamingja fick hela tre vilodagar efter förra helgens kurs. Idag fick hon å andra sidan stå ut med något så ovanligt som en "kaffe-speedad" matte...! Jag är verkligen ingen kaffedrickare - men i trängda lägen kan jag dricka en kopp utan att grimasera. Och eftermiddagens kundbesök var just ett sådant tillfälle då jag höll masken och tömde den kopp jag serverats. Men så kände jag mig också "koffeinhög" och full av energi när jag åkte till stallet efter jobbet!

Innan det var dags för ridning hjälpte jag Hamingja att väderanpassa sin "klädsel" genom att klippa henne på halsen och bogarna. På köpet fick jag då även bort de fula skavmärkena på framdelen som ni ser på bilden ovan. Dessa fick hon när hon gick med ryggvärmaren från BoT - av gummisnoddarna som skulle hålla den på plats. Hade jag tänkt lite mer på det estetiska hade jag förstås sett till att klippa henne INNAN kurshelgen så att hon inte sett lika "maläten" ut på bilderna... Den frysande Michelingumman på den malätna hästen - det var vi det...!!!

Efter klippningen blev det ett ridpass på ridbanan - mitt första tillfälle att repetera övningarna från Atlikursen. Efter uppvärmning på volt i skritt resp tölt och lite "töltjogging" längs spåret satt jag av och tränade samling från marken. När jag sedan satt upp igen för att rida samlad tölt skulle jag dels fokusera på att vinkla om mitt bäcken på rätt sätt och dessutom använda mig av Atlis tips att "rida in på volt och hämta bakbenen" för att bibehålla samlingen. 

Insåg efter ett tag att jag inte riktigt var redo för "rida in på volt (i tölt) och hämta bakbenen" utan jag behövde börja med en annan övning jag fick göra i helgen, som man skulle kunna kalla "ta ner i skritt och hämta bakbenen". Skritta på volt och använda innerskänkeln mot yttertygeln för att Hamingja skulle korsa bak. När hon korsade och därmed också längde överlinjen fick jag "smyga" över i tölt på volten för att redan efter ett knappt varv sakta ner i skritt och redan i övergången till skritt skulle jag med innerskänkel mot yttertygel för att sedan åter smyga iväg i tölt....o s v.

Det kändes som en oerhört nyttig och övning - och än så länge alldeles tillräckligt svår för oss! Efter ett tag kom jag dessutom ihåg Atlis tips att jag skulle komma ihåg att räta ut på yttertygeln lite då och då för att hålla henne helt avslappnad i nacken. Som avslutning töltade vi på en åtta istället, fortsatt med innerskänkel mot yttertygel och då jobbade hon riktigt, riktigt trevligt!!! Det får bli endel pass på ridbanan den närmaste tiden så att vi får träna vidare på detta, för att sedan även bli redo för tölt längs spåret och "in på volten och hämta bakbenen!"

"In på volten och hämta bakbenen!!!"

Dagens första lektion reds i solsken - härligt! Atli hade instruerat mig att värma upp på egen hand i skritt, tölt och trav. När jag i skritten på volt testade att räta upp henne på yttertygeln lite snabbt för att sedan åter ställa inåt sträckte Hami genast ut överlinjen och började frusta så belåtet! Jag fick samma reaktion även i tölten. Men i traven hade hon fortfarande VÄLDIGT bråttom...men någon enstaka frustning bjöd hon på ändå.

Sedan ville Atli se när jag arbetade med samling från marken och hjälpte mig också att ta den samlingen vidare till ytterligare en nivå. Det är verkligen ett mycket effektivt sätt att träna hästen! Jag antar att det blir så mycket tydligare för hästarna när de inte har en obalanserad ryttare på ryggen som distraherar... Och det är också en MYCKET intensiv form av styrketräning, vilket bl a märks på hur Hamingja börjar flåsa redan efter kortare sekvenser av samling. 

Och det märktes också när jag efter hennes skada i korset först fick börja arbeta med samling "bara" från marken. Efter en månad med 4-5 korta sekvenser samlad skritt per gång, 4-5 dagar per vecka vågade jag börja be om lite samling uppsuttet också. Och HÄPNADE verkligen när jag insåg hur mycket styrka hon hunnit bygga upp av vad jag uppfatt som en tämligen blygsam träningsinsats!!! 

När jag nu satt upp igen fick jag rida några sekvenser samlad skritt med övergång till tölt. Ett problem jag har är att jag har sådan oerhörd "respekt" för den samlade tölten att när jag väl får uppleva den vågar jag knappt andas och än mindre fortsätta rida av rädsla att förstöra den magiska känslan... vilket naturligtvis innebär att känslan - och samlingen - snabbt rinner ut i sanden...!

Precis detta hände även denna gång - och då sa Atli något som jag verkligen ska försöka ta till mig : "In på volten och hämta bakbenen!!! Rid precis som du gjorde tidigare, med innerskänkel mot yttertygel, så får du ned dig bakbenen igen och behåller samlingen!" Jag fastnade verkligen för den målande beskrivningen och tänkte att detta ska bli mitt nya mantra!!!

Tiden mellan dagens två lektioner fick Hamingja finna sig i att stå inne i en box, med BoT både på haser och rygg. När träningen är som intensivast känns det bra att också maximera möjligheten till återhämtning mellan träningspassen! Och för Hamingja som normalt går ute dygnet runt är det inte heller så dumt att få lite "boxträning" emellanåt - så blir det inte riktigt lika stor omställning om hon måste stå på box vid tävling eller någon skada/sjukdom.

Michelingumme-Anna rider tölt - med visst mått av bakben.

När det sedan var dags för vår sista lektion för denna kurs inledde Atli med att åter prata lite om hur man ska träna på att kontrollera ytterbogen m h a yttertygeln när man ber hästen att gå undan för innerskänkeln och korsa bak. För att när detta fungerar riktigt bra i skritt kan man även använda det i tölt för att "hämta tillbaka" bakbenen, d v s öka graden av samling utan att skapa spänningar i hästen.

Jag fick värma upp på egen hand i skritt, tölt och trav. Övergick sedan till att träna på ovanstående övning i skritt. Trots att det varit en intensiv kurshelg (och extra svettig för hästarna med all vinterpäls i vårvärmen) så var Hamingja full av energi och började ladda för övergångar till tölt. När jag istället bromsade upp henne på högertygeln och la till vänsterskänkeln blev hon ARG och sparkade efter skänkeln! Men det var en av VÄLDIGT få protester denna kurshelg. Hon har faktiskt inte kastat sig iväg en enda gång, bara piskat till lite ilsket med svansen ett par gånger. DET GÅR FRAMÅT!!!

Nästa steg blev att åter träna samlingen vid hand, följt av uppsutten träning av samlad skritt resp övergångar till tölt. Atli tittade bistert på mig och sa: "Det vi måste börja fokusera på nu är ditt bäcken - du MÅSTE vinkla om det i tölten så att du rider upp hästen framför dig och inte bakom!" Jag som faktiskt fokuserat MASSOR på detta under vintern och faktiskt tyckt att jag kommit en bit på väg... men insåg nu att som vanligt när det kommit nya instruktioner att fokusera på så hade jag glömt bort detta och gått tillbaka till gamla muskelminnen... Bara att skärpa till sig m a o!!!

Känner mig verkligen superpeppad att träna vidare och meddelade därför Sylvia att jag faktiskt vill rida Hamingja själv nu igen. (Vi hade bara kommit överens om att jag skulle rida henne inför kursen samt nu i helgen, sedan skulle vi se...) RECLAIM THE HORSE blev alltså ytterligare ett slagord för dagen!!!

Atlikurs dag 2

Gårdagens underbara solsken var tyvärr utbytt mot mulet väder idag. Det var fortfarande ganska milda temperaturer, men innan dagens andra lektion hade jag hunnit bli REJÄLT frusen. "Fryser du?!!" var också Atlis kommentar när jag kom in på ridbanan - och när jag ser Johans bilder efteråt kan jag förstå frågan för jag ser verkligen ut som en Michelingumma med alla lager av varma tröjor!

Under dagens båda lektioner delade Hamingja och jag ridbanan med Elisabeth och Démantur. Atli sa ju redan igår att han ville rida Hamingja lite idag - men jag fick först ta hand om uppvärmningen. Den blev en repris av gårdagens, med skritt på volt och samverkan mellan innerskänkel och yttertygel för att få hästen att korsa bakbenen (utan att skjuta ut högerbogen) och därigenom slappna av och länga halsen.

Det gick ganska snabbt att få önskad reaktion i skritt så jag kunde övergå till att göra samma sak i tölt. Atli betonade att det är viktigt att ha hästen ställd inåt på volten, men också att då och då räta upp den på yttertygeln. "För att stämma av att du kan böja åt båda hållen om du vill. Kan du inte det MÅSTE du böja - det är bara om du KAN böja som du inte behöver göra det!" Och när jag på detta sätt rätade ut Hamingja på yttertygeln lite snabbt ibland svarade hon med att verkligen slappna av i tölten, länga överlinjen och frusta om och om igen!

Sedan fick jag lämna över henne till Atli, som satt upp och höll en liten clinic för mig och Elisabeth när han red Hamingja och hela tiden berättade vad han gjorde och varför. Han visade hur man använder de motstående hjälperna (innerskänkel och yttertygel) i ett samspel för att uppnå både lösgjordhet och samling.

Efter att ha demonstrerat hur man ryggar och rider fram igen med hjälp av säte och vikt övergick han till att skritta på volt och be henne gå undan för innerskänkeln utan att skjuta ut ytterbogen, så att hon korsade bakbenen. När hon i skritt korsade bak med högerbogen på sin plats började han be om samling i skritten genom att kombinera detta med hjälperna för "rygga" resp "gå fram". Viktigt att ställa hästen inåt på volten - men också att då och då räta ut på yttertygeln. Resultatet blev en lösgjord och samlad häst som han kunde låta "smyga" över i tölt.

I tölten handlade det åter om att skapa och bibehålla lösgjordhet, på precis samma sätt som han gjort i skritten: med en innerskänkel som jobbade mot yttertygeln, hålla hästen böjd i innersidan samt då och då räta ut på yttertygeln. För att bibehålla lösgjordheten ska man rida MÅNGA övergångar mellan skritt och tölt där man använder de motstående hjälperna enligt ovan, både som förberedelse för tölten, i övergången till tölt, för att bibehålla aktivitet, lösgjordhet och samling i tölten samt i nedtagningen till skritt och i den efterföljande skritten. Med målsättningen att tillslut kunna göra alla dessa moment med bibehållen lösgjordhet och samling.

Det var verkligen STOR NJUTNING att se hur trevligt Hamingja arbetade med Atli på ryggen!!! och när jag sedan fick ta över i sadeln kände jag en tydlig "Atli-effekt" i hur hon arbetade med kroppen - den där "pilbågskänslan" jag fått uppleva ibland när hon verkligen bär upp sig från bakbenen och "växer upp" framför sadeln! När jag påpekade detta för Atli sa han: "Då vet du vad det är du söker efter i ridningen!!!" Han förklarade också att om hästen ska kunna komma upp med bogarna som man önskar för en riktigt flott tölt - då är de lösa tyglarna en förutsättning. Om du behöver "hålla" det allra minsta i tyglarna i övergången kommer hästen att tölta på bogarna, vad du än gör.

Jag fick rida ett antal övergångar mellan skritt och tölt enligt hans instruktioner och det var verkligen en härlig känsla!!! När lektionen var slut konstaterade han att både Hamingja och Démantur arbetar väldigt trevligt under ryttare, ser fina ut och mår bra av hur de rids. Men att om vi vill höja ribban ytterligare måste vi fortsätta att utmana oss själva och våra hästar. "Det kan visserligen ofta innebära att det stökar till sig ett tag och inte ser lika harmoniskt ut - men när man arbetat sig igenom kommer man ut på andra sidan på en ny nivå!"

När det var dags för dagens andra lektion var Johan på plats med kameran - vilken tur att han råkat köpa ett nytt objektiv som behövde invigas!!! När vi kommit in på ridbanan upprepade Atli de ord som avslutade lektionen på förmiddagen, om att vi för att få våra hästar att visa upp sig ännu flottare behöver börja tillföra ännu mer energi - för att sedan lära oss att hantera denna och kanalisera den på rätt sätt.

Och man kan säga att jag verkligen tog honom på orden där - med god hjälp av min lilla fröken...! Redan under uppvärmningen i skritt på volt tog jag till "det tunga artilleriet" vilket i Hamingjas värld innebär att jag smackade en gång när jag inte tyckte att hon var tillräckligt kvick att flytta sig undan för vänster skänkel. Och för min drama-queen blev detta förståss oerhört traumatiskt och hon gjorde ett JÄTTEHOPP för att fly denna fara...

För att inte uppmuntra detta blev jag alltså tvungen att smacka en gång till och en gång till och inte förrän jag smackade en fjärde gång blev hennes reaktion tillräckligt liten för att jag skulle skärpa sig. Men nu hade hon påmints om vilka hemskheter matte kunde ta till om det blev riktigt illa - och detta tog hon med sin när det var dags att övergå till tölt. Atli brukar normalt rekommendera voltarbete för att få en häst att lugna ner sig, men denna gång uppmanade han mig istället att låta henne "springa av sig lite längs spåret" när han såg vår framfart på volten.

"Hon är VERKLIGEN på tårna nu!!!" konstaterade Atli han efter en stund och när jag berättade om orsaken - att matte SMACKAT åt den stackars hästen - och det FLERA gånger - skrattade han gott. "Det är ju perfekt - MASSOR av extra energi att ta hand om!!!" Och efter en småhysterisk inledning längs spåret blev det faktiskt riktigt, riktigt bra! Efter att jag återtagit kommandot genom att göra halt och rygga en gång hamnade vi precis i ett läge där hon inte längre var stressad och spänd utan jag kunde börja inverka på henne och hitta tillbaka till lösgjordheten med bibehållen energi!

Det kändes lite som att jag balanserade på en slak lina, men när jag kunde räta ut henne på yttertygeln lite snabbt och få en helt lösgjord häst med all denna nya energi och bärighet - den var MAGISK!!! Det blir definitivt en spännande utmaning för mig att fortsätta med den balansgång det innebär att "provocera fram" mer energi men utan att tappa kontrollen - så att jag kan uppnå lösgjordhet även på denna nya "nivå". SPÄNNANDE och ROLIGT!!!

Även Atli var jättenöjd med oss efter denna lektion och jag kunde konstatera att det ibland kan vara en fördel att ha en fånig häst som överreagerar så totalt...! Och jag har ju varit med om det förr! Med min första häst Reykur t ex - som hade sådan ENORM respekt för ridspön. Detta lärde jag mig att utnyttja till min fördel när jag ville rida ökad tölt: då behövde jag bara vinkla ut pisken lite så att han såg den i ögonvrån för att racerhästen skulle accelerera iväg!

Min nuvarande racerhäst fick efter detta gå ut till kompisarna i hagen igen - för säkerhets skull med BoT både på haser och rygg. För att på bästa sätt ta han om hennes muskler efter dagens ansträngningar och förbereda dem inför morgondagen. Själv skulle jag egentligen ha återvänt till Mariebäck igen i kväll för att kvällsfodra. Men de långväga kursdeltagarna som bor i Sylvias lillstuga över helgen är bussiga att fodra åt mig. Så nu ska jag snart få ta mig ett varmt bad innan det är dags för mig att krypa i säng - även jag med BoT för bästa effekt!

Atlikurs!

Idag fick jag minsann trava "så att jag teg"...!!! (Bilden är dock från sista Atlikursen i höstas.) Det är dags för Atlikurs igen i helgen och inte bara solen inledde STRÅLANDE! P g a mina bihålebesvär har Hamingja fått vila sig i form hela veckan. Vilket därmed också innebar att jag bara haft en enda vecka på mig att "förstöra" det Sylvia åstadkommit under sin träning av Hamingja. Detta blev jag VERKLIGEN varse när Atli bad mig börja värma upp i trav...!!!

Jag hade faktiskt börjat inbilla mig att jag fått bättre balans i traven under vintern... men uppenbarligen var det istället så att jag fått Hamingja att börja "slötrava"... Och efter en månad med Sylvia var hon nu tillbaka i sin TURBOTRAV där hon tog i så våldsamt från bakbenen så att jag nästan flög av framåt...! :-O När jag kämpade för att hålla mig kvar i sadeln flåsade jag snart så att jag inte hade kunnat prata - så det var tur att Atli inte ställde några frågor till mig då!

Förutom detta fick jag också jobba på volt och använda innerskänkel och yttertygel för att uppnå både längd på överlinjen och samling. När jag red i vänster varv och bad henne gå undan för innerskänkeln ville hon gärna skjuta ut högerbogen så jag fick använda mothållande tygeltag för att kontrollera bogarna samtidigt. Först en väldigt tydlig förhållning med händerna högre upp, snabb eftergift när hon svarade och en målsättning att successivt sänka händerna ner mot manken när hon lyssnade bättre.

"Du kan aldrig få henne att korsa bak om du inte kontrollerar ytterbogen!" påpekade Atli. När vi jobbat med detta i skritt i båda varven fick jag återgå till vänster varv och använda samma hjälper till att förbereda och göra övergång till tölt. Efter en kort sekvens tölt skulle jag sakta av till skritt och direkt be henne korsa bak igen. Jag fick göra flera sådana övergångar och sedan med bibehållen drivning framåt räta ut henne på högertygeln helt kort för att sedan åter ställa inåt. "JÄTTEFIN TÖLT!!!" konstaterade Atli och det kändes verkligen riktigt, riktigt bra!

Vi fick göra samma sak även i höger varv och även där kunde vi avsluta med en helt lösgjord tölt som var riktigt, riktigt bra! Och sedan var det dags för trav igen - men den här gången var jag i alla fall beredd...! Jag fick dessutom hålla mig på volten hela tiden för att på så sätt få henne att ta ner tempot något. Men någon "Anna-trav" kom vi förstås aldrig i närheten av, så för att hon verkligen skulle varva ner fick jag övergå till skritt på volten och uppmana henne att sträcka ner halsen. Och det tog bara en kort stund innan hon gick med mulen i backen och frustade och frustade och frustade!

"JÄTTEFIN TÖLT!" sa Atli igen när jag hoppat av. "I morgon vill jag provrida henne lite!" sa han innan jag lämnade ridbanan på skakiga ben - med svetten rinnande i pannan och ett leende från öra till öra! I morgon kommer förhoppningsvis Johan och fotar också (han har ju "råkat" köpa ett nytt objektiv som behöver testas) så att jag får lite aktuella bilder! Nu hoppas vi att det FANTASTISKA vädret håller i sig också!!!

Funderingar från sjuksängen.

Uppladdningen inför årets första Atlikurs blev inte direkt optimal... Efter att jag "fått tilbaka" Hamingja från Sylvia och ridit fre-sö var det meningen att måndag skulle vara vilodag följd av ridning tisdag och onsdag. Men mina bihålor ville annorlunda och satte sig på tvären ordentligt så jag har varit hemma två dagar från jobbet nu, med sprängande värk "i ansiktet"... 

Men - peppar, peppar - det verkar som om jag börjat få ett bra utflöde igen, så med fortsatt maxdos av varm dryck (läs te) samt vila hoppas jag vara i "ridmässigt skick" till på fredag då kursen börjar. Atlis kurser brukar dessutom alltid starta väldigt "mjukt" - särskilt när det som nu varit ett långt vinteruppehåll sedan senast - med att man första dagen bara arbetar sig fram till en avslappnad och lösgjord häst för att ha bästa möjliga utgångsläge inför helgens kommande lektioner. Och en mjukstart blir ju bra för mig också!

Jag har funderat på det här med Hamingjas problem i bakdelen och hur saker och ting kan hänga ihop... Det hela började ju i början av förra året när hon fick REJÄLT ont i korset. Innan dess hade hon överraskat oss genom att plötsligt ha en kraftig tillväxtperiod, trots att hon "borde" ha hunnit passera åldern för sådana. Men i o m att hon plötsligt hade gått från att ha en mycket fin exteriör till att bli ordentligt överbyggd (bakdelen högre än framdelen) blev vi ju tvungna att tro våra ögon. 

Som tur var växte framdelen sedan ikapp - så nu har hon fått tillbaka sin ändamålsenliga exteriör igen! Men massör-Tomas har i efterhand konstaterat att detta mycket väl kan ha varit anledningen till att hennes problem uppstod. För att en sådan tillväxtperiod ska vara möjlig måste tillväxtzonerna uppluckras vilket samtidigt gör dem känsliga för påfrestningar. Och då kan det om man har otur räcka med att hon råkat trampa ner i en grop eller fått oväntat tvärstopp när hon sprungit i hagen för att den typ av kraftiga låsningar och smärtande muskler som han upptäckte hos henne ska uppstå. 

Hon har dessutom en relativt lång rygg för att vara islandshäst, vilket gör att bakdelen blir lite känsligare för påfrestningar. Så redan vid de tidigare tillfällen han behandlat henne har han alltid kunnat konstatera en viss grad av problem i området vid korset. Utifrån detta har han konstaterat att hon är en häst som inte mår bra av långa viloperioder (vilket hennes liv till stor del bestod av innan jag fick köpa henne) utan hela tiden bör hållas igång med syftet att hålla en muskelstyrka i bakdelen som stabiliserar upp detta känsliga område. Något som styrkts av att han vid de senaste behandlingarna kunnat konstatera att hon nu "mår bättre i bakdelen" än hon gjort någon gång tidigare under åren. 

Att hästar är helt liksidiga är nog lika ovanligt som att vi människor är det. Vi är höger- eller vänsterhänta och hästarna har vad man brukar kalla en starkare/stelare och en svagare/mjukare sida. I hästens fall innebär det att den väljer att ta i mer med den ena sidans bakben och för att "spara" det svagare bakbenen istället vill skjuta ut diagonal bog. 

I Hamingjas fall är det högerbogen hon vill skjuta ut och vi har därför utgått ifrån att det är vänster bak som är svagare. Vi har därför arbetat mycket med att stärka upp vänster bak genom olika övningar där hon får trampa in längre under kroppen med detta bakben och därmed träna sig att lägga mer vikt där. Dessa övningar har också inneburit stretching av musklerna i bakdelen, där hon hela tiden haft tendens att vara stel. Men trots att vi arbetat så mycket med detta har hon fortsatt att kännas ojämn... 

Och nu senast upptäckte Tomas att hennes muskelmassa upplevdes större på det vänstra bakbenen - som vi hela tiden uppfattat som det svagare. Och hans mätningar visade också att detta var fallet - vilket borde bara en tydlig indikation på att hon i själva verket arbetar mer med detta än med höger bak. "Det är inte alltid teori och praktik stämmer, sa han. Det kan ju vara så att hon visserligen tar i mer med vänster bak än med höger, men att hon på något sätt ändå rör sig så att högerbogen vill skjuta ut."

För att få teorin om ett starkare vänster bak föreslog han att vi skulle rida med ett lätt skyddsboots på höger bak någon vecka för att se om hon i o m detta kändes jämnare eller mer ojämn i rörelserna. Och resultatet har jag ju redan skrivit om - hon har definitivt känts mer jämn! 

Tomas hittade också tydliga tecken på träningsvärk i flera muskler på vänster bak - vilket inte är särskilt förvånande eftersom vi hela tiden fokuserat på att träna upp styrkan där. Så att hon varit mer ovillig att korsa över med vänster bak skulle mycket väl kunna bero på att träningen fått musklerna att dra ihop sig och bli stelare - precis som vi också får träningsvärk och känner oss stela ett par dagar efter ett hårdare styrketräningspass. 

"På ridbanan mellan fjälltopparna!"

Hamingja och Eldvaka mumsar lunchhö.

Ännu en dag med FANTASTISKT vårvinterväder och ännu en dag med Hamingja-ridning! Idag red jag på vad jag numera kallar "ridbanan mellan fjälltopparna", sedan Janne m h a STORA traktorn igår förvandlade hela Mariebäck till en alpby! När jag kom till Mariebäck idag satt Olivia högst uppe på en av "fjälltopparna" och jag hade inte blivit förvånad om jag plötsligt hört henne joddla!

Eftersom jag red på ridbanan blev det fullt fokus på vänstertygeln utifrån de instruktioner jag fick av Sylvia tidigare. D v s hela tiden hålla en tydlig kontakt på vänstertygeln, om det så kräver att jag böjer hennes hals till vänster och sedan m h a drivning fram emot bettet samt snabba, ledande tygeltag med högertygeln uppmuntra Hamingja att med bibehållet stöd på vänstertygeln ställa sig till höger.

Började förstås i skritt och då gick det riktigt bra. När jag sedan övergick till att göra samma sak i tölt tog det betydligt längre tid att få önskad reaktion... Jag hade börjat i höger varv eftersom jag utgick ifrån att det skulle vara ÄNNU svårare att göra samma sak i vänster varv när jag inte längre hade ett bromsande staket att böja henne emot. Senast red jag tölten bara i höger varv eftersom det kändes alldeles tillräckligt svårt. Fast när jag nu tillslut även vågade mig på vänstervarvet visade det sig nästan vara lättare att få henne att bibehålla kontakten med innertygeln där. Och det utan att vi hamnade mitt på ridbanan! 

Jag har verkligen ett ENORMT uppdämt ridbehov - men nu ska jag försöka behärska mig tillräckligt för att ge Hamingja en vilodag i morgon. Hon har ju faktiskt fått jobba varje dag senaste veckan, även om det "bara" blev tisdag-torsdag med Sylvia i sadeln. Och nästa helg blir ju intensiv med Atlikurs fre-sö så jag borde nog ge henne vilodag på torsdag också. Vi får se hur långt självbehärskningen räcker!

WOW!!!

På hemvägen stannade Hamingja och jag till vid "världens ände" och njöt av utsikten!

Det är verkligen UNDERBART med vårvinter!!! Tycker så synd om alla som bor längre söderut och inte får uppleva denna årstid som är en av de allra bästa här uppe!!! För kombinationen av värmande sol och gnistrande vit snö är verkligen en höjdare - och sedan världens bästa ridunderlag dessutom!!!

Inte blir jag mindre lyrisk över att Hamingja var så fantastiskt fin att rida idag dessutom! Det blev inte ridbanan idag, för Janne hade inte hunnit skotta den ännu. (Däremot hade han närmast förvandlat Mariebäck till en alpby med alla de ENORMA snöhögar han m h a "stora, gula traktorn" (eller en L70 - som vi säger i branschen) runt om på gården och i hästhagarna. Utan precis som igår red jag längs bilvägen bort till "världens ände" men idag fortsatte jag desstuom en bit längs vägen mot Bälingeberget och stan innan vi vände hemåt igen.

Mina två fokusområden när jag rider nu är dels min sits (ett riktigt långtidsprojekt, men vinterns fokus har i alla fall inneburit att jag numera ibland själv upptäcker när jag hamnat i framvikt och därför kan korrigera mig själv) samt att sträva efter att Hamingja ska ta kontakt på vänstertygeln. När det gäller det senare så har jag lång väg kvar att gå - och det särskilt när vi rider ut och jag inte kan ta ridbanestaketet till hjäl. Men jag försöker i alla fall se till att absolut INTE erbjuda något stöd på högertygeln, utan all ev inverkan med den ska vara med en rörlig hand som snabbt återgår till att ge lös tygel. Så att det enda stöd som erbjuds i alla fall är på vänster=rätt tygel.

Även idag red jag en hel del skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen - efter tipset från Sylvia - och snart kändes Hamingja ren i takten. I början gjorde hon några av sina "kast" men i o m att jag varje gång faktiskt "råkade" sitta hyfsat bra på rumpan blev dessa väldigt odramatiska och utan ofrivillig belöning till Hamingja utan jag kunde behålla min inverkan på hennes bakben.

Vi avslutade med en lite längre sträcka galopp efter vägen längs med sjön innan vi vände hemåt igen. Inledde som vanligt hemvägen med en längre skrittpaus och då passade jag även på att böja henne en hel del till vänster för att min tydliga tygelkontakt skulle uppmuntra henne att faktiskt "suga tag" i vänstertygeln lite mer. Och när vi nu var på hemväg och därför ändå hade en väldigt tydlig riktning framåt fungerade detta nästan lika bra som på ridbanan: nästan direkt sög hon tag i tygeln, rätade ut sig och formade sig lätt i högersidan!

Större delen av hemvägen red vi sedan tölt i ett lite högre tempo, där Hamingja kändes helt FANTASTISKT mjuk och avslappnad! Inte en enda gång under hemvägen försökte hon kasta sig iväg heller! Matte bara njöt och fokuserade på att sitta på rumpan! Sylvia har verkligen gjort ett kanonjobb - som vanligt! Och Tomas måste ha helt rätt i att hon behöver ta i mer med höger bak, för jag hade även idag ett skyddsboots där och kan inte tänka mig att hon känts så här jämn om den vikten suttit på fel ben!

"Hamingja-hög som ett hus" kom jag tillbaka till stallet och tänkte att det enda felet med dagens ridtur var att den "bara" varat en timme...jag hade velat njuta av den där tölten hur länge som helst!!!  Men BamBam, som väntade på mig på uppsittningspallen, var tydligen av en annan åsikt:  "Dags för en tepaus!!!" ansåg han uppenbarligen. Och jag är ju sällan den som tackar nej till en kopp te eller två - särskilt inte om jag får dricka det i kattsällskap!

RIDA, RIDA, RIDA!!!

Ännu en dag med HÄRLIGT vårvinterväder!!!

Jag hade verkligen sett fram emot att få rida Hamingja igen idag och solen som fick den fluffiga nysnön på marken och i träden att gnistra samt bara 3 minusgrader på termometern gjorde ju inte saken sämre! Fast Hamingja tyckte det var i varmaste laget... när vi kom ut ur stallet och jag stannade till för att fota bilden ovan började hon nästan genast bukandas som om hon sprungit...! 

"Dagens outfit" innehöll denna nyhet: ett lätt skyddsboots på höger bak. Efter massör-Tomas inrådan testade Sylvia detta igår och kunde konstatera att det kändes som att Hamingja arbetade jämnare - så det verkar stämma att hon faktiskt är svagare i höger bak trots att det inte är vänster bog hon helst skjuter ut utan höger...! Hamingja har uppenbarligen inte läst "hästinstruktionsboken!" 

Jag hade egentligen tänkt rida på ridbanan idag, men den var oplogad efter senaste snöfallet och det kändes inte som optimalt, särskilt inte i kombination med ett skyddsboots... Istället red jag längs bilvägen bort till "världens ände".  Efter tips från Sylvia jobbade jag mycket med skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen, där jag i båda riktningarna höll henne ganska rak i halsen. I skritten är det lättast att få henne att acceptera en kontakt på vänstertygeln och m h a snabba, ledande tygeltag på högertygeln kunde jag ändå hålla henne formad i högersidan. 

När det var dags för tölt blev det förstås svårare och jag hade verkligen velat ha ett ridbanestaket som stöd för att kunna böja vänster och få henne att återta kontakten på vänstertygeln...! Men jag försökte i alla fall låta högertygeln vara lös mellan de ledande tygeltagen och erbjuda ett stöd på vänstertygeln samtidigt som jag m h a sitsen drev henne fram emot handen. 

Jag har verkligen försökt fokusera mycket på min egen sits under vintern, så att jag inte hela tiden hamnar i lätt framvikt. Och bitvis lyckas jag faktiskt "sitta på rumpan" - i alla fall när jag inte har allt för mycket annat som jag också måste tänka på. Och när Hamingja gör sina små "kast" när hon tycker det blir lite för jobbigt är det VÄLDIGT stor skillnad på om jag redan innan sitter i framvikt eller om jag har en mer korrekt sits. 

Är jag redan i framvikt har jag inte en chans att "sitta emot" utan Hamingja belönas genom att det lilla tryck jag ändå lyckats sätta på hennes bakben släpper direkt... Men om jag faktiskt sitter på rumpan när kastet kommer så har jag en chans att kunna "sitta emot" och behålla min inverkan med sitsen - med resultatet att hon istället accepterar arbetet, slappnar av och arbetar med bakbenen!

Efter dagens ridtur var jag verkligen peppad och ville inget hellre än att få RIDA MER!!! Och det kommer jag att få - redan i morgon dessutom! Sylvia och jag har nämligen enats om att jag rider Hamingja nu fram till Atlikursen nästa helg, så får vi se sedan hur vi går vidare. Även om jag flera gånger ridit Atlikurs på en häst jag aldrig suttit på innan, så är det ju en annan sak när man ska rida sin egen häst! Då vill jag ju att vi ska ha hunnit "rida ihop oss" igen innan kursen så att jag inte känner mig allt för ringrostig. 

Och i morgon får jag förhoppningsvis rida på banan igen, med hjälp av staketet när jag ska uppmuntra kontakten på vänstertygeln. Om nu Janne hunnit ploga redan på förmiddagen. Annars får jag satsa på en repris av dagens träningspass och satsa på ridbanan på söndag. RIDA, RIDA, RIDA!!!

Nu har jag verkligen HELT spårat ur... :-O

Det är verkligen skrämmande hur snabbt det kan gå utför, även för någon som jag som vuxit upp under s k ordnade förhållanden (d v s medryttare på islandshäst sedan 10 års ålder)... Länge såg det ju också ut som att jag klarade mig riktigt bra här i livet - men det behövdes inte mer än att lämna Hamingja på träning till Sylvia för att jag skulle spåra ur... 

Visserligen har jag försökt skylla på att jag inte fått rida Hamingja mer än tre gånger sedan vi kom hem från Karibien. Men jag lyckas knappt ens lura mig själv, när alla och envar kan se det här på bloggen... Mitt tredje ridtillfälle var i måndags - och först idag torsdag tar jag tag i att blogga om detta stora event... Ja, ni hör ju själva hur illa det blivit...!!! :-O

Finns det då något hopp? Jo, kanske syns en viss ljusning vid horisonten både när det gäller frekvensen i min ridning OCH bloggandet! Om en dryg vecka är det nämligen dags för årets första träning för super-Atli - och det om någonting borde ju få mig tillbaka på rätt spår (d v s i sadeln samt vid tangentbordet!) 

Och fram till dess gäller att "rädda vad som räddas kan" - så här ska därför bloggas om ridningen i måndags! Massör-Tomas hade ju ordinerat ett lugnare "skaka loss-musklerna" pass så jag ville inte rida på banan utifrån de instruktioner jag fick av Sylvia inför i fredags. Istället red jag längs vägen förbi mobilmasten och fortsatte sedan ut i skogen längs spåren efter skogsmaskinerna. Det var ungefär 1 dm nysnö ovanpå de hårdfrusna spåren och därmed ett perfekt underlag för att varva skritt och galoppintervaller. 

I de förhållningsorder jag fick från Sylvia ingick ju att jag absolut INTE fick ta i högertygeln samtidigt som jag SKULLE "hänga" i vänstertygeln. (D v s se till att alltid ha "kontakt" på den.) Valet av gångarter blev därmed självklart, inte bara av att båda dessa är lösgörande. Utan också för att galopp är den enda gångart där Hamingja själv vill ha kontakt på vänstertygeln. Och i skritt kan jag i alla fall hjälpligt rida henne mot vänstertygeln utan att ha ett ridbanestaket att ta hjälp av. 

Jag red inte så länge, eftersom det inte var meningen att hon skulle behöva jobba så hårt med sina muskler redan denna dag. Men tillbaka i stallet kunde jag ändå konstatera att hon var lite svettig, så uppenbarligen hade det inneburit viss konditionsträning i alla fall. Och ROLIGT hade vi!!! 

När jag sent om sider skriver dessa rader har det alltså hunnit bli torsdag - och jag har fått löfte av Sylvia om att få rida Hamingja igen i morgon. Då blir det åter ett pass på ridbanan så att jag kan fortsätta träna på att rida henne fram emot bettet i tölt. Blir spännande att se hur jag lyckas! Om nu ridbanan är "töltbar" - det har nämligen snöat och snöat och snöat de senaste dygnen... Sedan återstår ju att se hur länge det dröjer innan jag kommer mig för att uppdatera här på bloggen igen...