Svettigt värre!!!

Idag tog jag min an en RIKTIG svettig utmaning: att träna trav på Hamingja! För det är ju inte bara jättesvårt det är dessutom riktigt, riktigt ansträngande att försöka hänga med i hennes ENORMA rörelser!!! Och eftersom Atli alltid betonar att man ALDRIG får bromsa med båda tyglarna utan ska använda volter för att ta ner tempot om hästen "springer ifrån en" så var det självklart att rida på ridbanan.

Tog inga viktboots idag, eftersom det var trav vi skulle träna. Fast jag började ändå att värma upp i skrölt, eftersom jag så mycket lättare kan kontrollera tempot m h a säte och vikt där och därför kan ge henne de nästan hellånga tyglar som behövs för att hon verkligen ska kunna sträcka ut överlinjen ordentligt. Blev inte heller särskilt förvånad när damen inledde i grisepass - hon gör ju gärna det och i det här läget var det ju avslappning och utsträckt överlinje som var det viktiga inte takten. Och när jag fokuserade just på avslappning och längd på överlinjen så dröjde det heller inte lång stund förrän jag fick fyrtakten "på köpet"!!!

När det var dags för trav startade jag i vänster varv och på en ganska liten volt. Min tanke var "bättre förekomma än förekommas" - d v s försöka undvika att hamna i ett läge där hon travade så fort att jag behövde bromsa. Alltså höll jag oss på den lilla volten och red ett antal travsekvenser med skrittpaus emellan.

Först när hon hon var tillräckligt avslappnad för att vila lite i steget styrde jag försiktigt ut på spåret i trav. Där använde jag sedan Atliknepet att ställa henne utåt mot staketet när hon började få för bråttom. I början behövde jag ställa henne utåt nästan hela tiden, men successivt blev traven allt mer avslappnad. Men jag märkte att jag inför varje långsida behövde fokusera extra mycket på att bromsa upp henne med säte och vikt för varje gång hon "fick en raksträcka" ville hon annars gärna gasa på ordentligt!

När vi övergick till att träna trav i vänster varv hade vi lite problem med igångsättningarna - nu tyckte Hamingja uppenbarligen att det var dags för tölt istället. Och i o m att hon gärna töltar med nosen i princip i backen så kan man inte bara "släppa ner" henne i trav... Gjorde dessutom misstaget att försöka trava längs spåret innan hon riktigt slappnat av på volten - men då satsade Hamingja mot Solvalla direkt så det var bara att styra in på volt och göra det hela ordentligt från början!

Och med en avslappnad start så gick det hela förståss så mycket bättre! Jag har kommit fram till att förutom att jag behöver träna flås och balans för att klara Hamingjas trav så behöver dessutom både hon och jag träna på att inte gripas av panik när jag titt som tätt tappar balansen på hennes rygg. För när hon får panik blir hon spänd, kör upp huvudet och springer  bara fortare och fortare... och själv faller jag framåt, bli spänd och klämmer åt med skänklarna - d v s i princip SKRIKER åt henne: SPRING ÄNNU FORTARE!!!

När jag någon gång istället lyckades slappna av så att jag kom ner bättre i sadeln och lägga vikten bakåt istället så kunde vi bryta den onda cirkeln innan det behövde bli så dramatiskt. Och för varje sådant tillfälle så ökar förhoppningsvis chansen att vi båda två ska kunna ta situationerna när jag tappar balansen mer och mer med ro.

Till skillnad från när vi red längs vägen igår kunde vi idag hitta avslappnad nedvarvningstrav att runda av träningspasset med. Och sedan var det en mycket nöjd, men också genomsvettig Anna som satt av! Även Hamingja var rejält svettig så hon fick en dusch i spolspiltan. Där var det delvis blött på golvet - och sådant vet ju minsann Hamingja att man kan dö av... men när den där galna människan ändå sa att hon skulle gå in och möta döden så gjorde hon ändå det samtidigt som hon sket på sig av skräck. (Jämfört med Lára känns allt verkligen STORT med den här hästen - t o m skithögarna är dubbelt så stora!!!)

Otroligt nog skulle det visa sig att hon mot alla odds överlevde besöket i spolspiltan. Dessutom visade det sig att man får äpplen när man är så modig att man står där!!! Möjligen inte så tokigt ställe ändå... möjligen... Fr o m i morgon är det Sylvia som rider Hamingja igen. Jag har ju fått löfte om att rida henne igen under Atlikursen om en dryg vecka, men jag vet inte om det även innebär att jag får rida någon av dagarna just innan. Men det lär ju visa sig!

Med Lára blev det bara pyssel även idag. I morgon är det däremot dags för oss att skritta ut en sväng igen - det ser jag verkligen fram emot!!! Kan tänka mig att det är ganska lagom aktivitet för min kropp i morgon också. Jag har redan träningsvärk efter de två senaste dagarnas ridning (efter tre månader utan ridhäst har jag uppenbarligen tappat endel...) Och efter dagens svettiga träningspass lär träningsvärken inte minska utan tvärt om! Men det är så härligt med sådant "skönt ont" som omväxling!!!