Ännu en bild på Sylvia och Hamingja från i onsdags. Jag har ju fortfarande inga ridbilder av mig och Hamingja - men förhoppningsvis blir det snart ändring på det! I morgon kväll kommer Johan nämligen hem från en konferens i Rotterdam där han hållit föredrag och han har lovat ta kameran med sig till Mariebäck på söndag för att fota oss under kursens sista lektion!
Atlikurserna är ju alltid efterlängtade - och så ÄNNU mer nu när jag inte får rida i vanliga fall!!! Så ni kan ju gissa om jag var taggad när jag lämnade jobbet vid lunchtid för att åka till Mariebäck och rida mina två lektioner?!
Första lektionen började lite småstökigt för oss när Hamingja visade upp sin "skvättiga" sida genom att stressa upp sig och reagera VÄLDIGT häftigt på mina signaler. Precis som första gångerna jag red henne alltså. Men nu lugnade hon ganska snart ner sig och jag kunde bara hålla med om Atlis analys: "Först blev hon osäker när hon insåg att hon inte hade Sylvia på ryggen. Men sedan kom hon ganska snabbt på att det var du och att det inte var så farligt!"
Innan hon hunnit lugna ner sig hade jag STOR hjälp av Atlis tips att göra förhållningar med sätet och sidföra några steg för att få henne att ta ner tempot och slappna av. Och när vi red längs spåret var det också effektivt att ställa utåt för att bromsa. Men - förståss - aldrig, aldrig försöka bromsa med båda tyglarna!
Efter uppvärmningen fick vi, precis som på senaste kursen, rida övergångar halt-rygga-skritt-halt-rygga-samlad skritt. Atli tipsade om att ställa hästen inåt inför halten "aldrig bromsa en rak häst för då får du den mot handen". Men med Hammi är det så praktiskt att man bara visslar och lägger vikten bakåt så stannar hon! Sedan påminde han om att inte försöka börja rygga förrän man stämt av att hästen verkligen är avslappnad i nacken - det ska räcka med att krama lite, lite höger resp vänster för att ställa hästen åt båda hållen.
Sedan är det ryttarens "mage" som ska göra jobbet! M h a en viktförskjutning bakåt säger man åt hästen att ta ett steg bakåt och genom att återgå till neutral sits talar man om att den gjorde rätt. "Glöm inte belöningen - den som är snabbast på att belöna är också den som blir mest framgångsrik på att träna en häst!" När hästen ryggar avspänt talar en viktförskjutning framåt om för den att gå framåt och en snabb återgång till neutral sits belönar för detta.
Vi fick träna en stund på detta - och på att jag skulle bli snabbare och snabbare i dessa signaler. "Det är så man uppnår samling: inte genom att försöka trycka ihop hästen med muskelkraft utan genom att snabbare och snabbare växla mellan förhållning och drivning. Dansa fortare!" Först måste man träna in rörelserna så att de sitter i ryggraden - och när de gör det kan man sedan träna upp hastigheten successivt.
Atli har under alla år jag ridit för honom sagt att jag är för långsam i mina signaler till hästen. "Tänk inte så mycket, rid bara!!!" har jag fått höra hur många gånger som helst... men nu konstaterade han att jag kommit en bit på väg - fast att det ändå var lång väg att gå innan jag skulle kunna rida riktig piaff...
När jag fått upp hastigheten i övergångarna halt-rygga-skritt-halt-rygga och även kortat ner antalet steg vi ryggade resp skrittade fram varje gång fick jag göra övergångarna från rygga till tölt istället. Även här tipsade han om att ställa hästen i nacken för att bibehålla lösgjordheten från ryggningen upp i tölten. När vi varvat ner igen i trav (och jag - kors i taket - kunnat rida en riktigt kontrollerad sådan på fröken H) var jag riktigt, riktigt nöjd med lektionen!
Och Atli höll med mig: sedan Hamingja insett att det inte var så farligt att ha mig på ryggen istället för Sylvia hade vi kunnat jobba i en mycket trevlig grundform i både trav och tölt. Och dessutom börjar jag alltså kunna "dansa" aningen fortare i alla fall i den samlade skritten! "Nu har vi en jättebra grund att fortsätta jobba utifrån!" sa han.
Redan innan lektionen hade Lára fått komma in i en box för att vila från insekterna och äta extra hö. Innan det var dags för min andra lektion med Hamingja hann lycko-Lára och jag rida ut en sväng bakom vägbommen. Sedan fick hon även en schamponering i spolspiltan innan hon fick gå in i boxen och "tröstäta" ännu mer hö.
När jag sadlade kastade hon grimmor och grimskaft över halva stallet, vilket jag tog som ett hoppfullt tecken på att hon mer och mer börjar tillfriskna och bli sig själv igen. (Det ser faktiskt rätt kul ut när hon kommer igång - hon biter tag i en grimma och ruskar våldsamt på huvudet, som om hon vore en hund, innan hon hivar iväg den genom luften!!!) Fast under ridturen verkade hon fortfarande allt för nöjd med att bara skritta för att vara frisk...
Atlikurserna är ju alltid efterlängtade - och så ÄNNU mer nu när jag inte får rida i vanliga fall!!! Så ni kan ju gissa om jag var taggad när jag lämnade jobbet vid lunchtid för att åka till Mariebäck och rida mina två lektioner?!
Första lektionen började lite småstökigt för oss när Hamingja visade upp sin "skvättiga" sida genom att stressa upp sig och reagera VÄLDIGT häftigt på mina signaler. Precis som första gångerna jag red henne alltså. Men nu lugnade hon ganska snart ner sig och jag kunde bara hålla med om Atlis analys: "Först blev hon osäker när hon insåg att hon inte hade Sylvia på ryggen. Men sedan kom hon ganska snabbt på att det var du och att det inte var så farligt!"
Innan hon hunnit lugna ner sig hade jag STOR hjälp av Atlis tips att göra förhållningar med sätet och sidföra några steg för att få henne att ta ner tempot och slappna av. Och när vi red längs spåret var det också effektivt att ställa utåt för att bromsa. Men - förståss - aldrig, aldrig försöka bromsa med båda tyglarna!
Efter uppvärmningen fick vi, precis som på senaste kursen, rida övergångar halt-rygga-skritt-halt-rygga-samlad skritt. Atli tipsade om att ställa hästen inåt inför halten "aldrig bromsa en rak häst för då får du den mot handen". Men med Hammi är det så praktiskt att man bara visslar och lägger vikten bakåt så stannar hon! Sedan påminde han om att inte försöka börja rygga förrän man stämt av att hästen verkligen är avslappnad i nacken - det ska räcka med att krama lite, lite höger resp vänster för att ställa hästen åt båda hållen.
Sedan är det ryttarens "mage" som ska göra jobbet! M h a en viktförskjutning bakåt säger man åt hästen att ta ett steg bakåt och genom att återgå till neutral sits talar man om att den gjorde rätt. "Glöm inte belöningen - den som är snabbast på att belöna är också den som blir mest framgångsrik på att träna en häst!" När hästen ryggar avspänt talar en viktförskjutning framåt om för den att gå framåt och en snabb återgång till neutral sits belönar för detta.
Vi fick träna en stund på detta - och på att jag skulle bli snabbare och snabbare i dessa signaler. "Det är så man uppnår samling: inte genom att försöka trycka ihop hästen med muskelkraft utan genom att snabbare och snabbare växla mellan förhållning och drivning. Dansa fortare!" Först måste man träna in rörelserna så att de sitter i ryggraden - och när de gör det kan man sedan träna upp hastigheten successivt.
Atli har under alla år jag ridit för honom sagt att jag är för långsam i mina signaler till hästen. "Tänk inte så mycket, rid bara!!!" har jag fått höra hur många gånger som helst... men nu konstaterade han att jag kommit en bit på väg - fast att det ändå var lång väg att gå innan jag skulle kunna rida riktig piaff...
När jag fått upp hastigheten i övergångarna halt-rygga-skritt-halt-rygga och även kortat ner antalet steg vi ryggade resp skrittade fram varje gång fick jag göra övergångarna från rygga till tölt istället. Även här tipsade han om att ställa hästen i nacken för att bibehålla lösgjordheten från ryggningen upp i tölten. När vi varvat ner igen i trav (och jag - kors i taket - kunnat rida en riktigt kontrollerad sådan på fröken H) var jag riktigt, riktigt nöjd med lektionen!
Och Atli höll med mig: sedan Hamingja insett att det inte var så farligt att ha mig på ryggen istället för Sylvia hade vi kunnat jobba i en mycket trevlig grundform i både trav och tölt. Och dessutom börjar jag alltså kunna "dansa" aningen fortare i alla fall i den samlade skritten! "Nu har vi en jättebra grund att fortsätta jobba utifrån!" sa han.
Redan innan lektionen hade Lára fått komma in i en box för att vila från insekterna och äta extra hö. Innan det var dags för min andra lektion med Hamingja hann lycko-Lára och jag rida ut en sväng bakom vägbommen. Sedan fick hon även en schamponering i spolspiltan innan hon fick gå in i boxen och "tröstäta" ännu mer hö.
När jag sadlade kastade hon grimmor och grimskaft över halva stallet, vilket jag tog som ett hoppfullt tecken på att hon mer och mer börjar tillfriskna och bli sig själv igen. (Det ser faktiskt rätt kul ut när hon kommer igång - hon biter tag i en grimma och ruskar våldsamt på huvudet, som om hon vore en hund, innan hon hivar iväg den genom luften!!!) Fast under ridturen verkade hon fortfarande allt för nöjd med att bara skritta för att vara frisk...
Lára har "städat" lite!!!
När det var dags för min andra ridlektion kom Hamingja uppenbarligen ihåg att det inte var så farligt att ha mig på ryggen, så nu var hon lugnare redan från start. Än en gång imponerade hon på Atli genom att tölta med en överlinje så utsträckt att inte ens han kunde önska mer. "Synd att du rider henne i så hög form!" skojade Sylvia.
Upplägget på lektionen var i princip som den föregående. Och när det var dags att rida övergångar från ryggning till samlad skritt tyckte jag att vi - efter några riktigt snabba växlingar mellan framåt och bakåt - fick till det riktigt bra. Det visade sig dessutom att min känsla var rätt! Atli sa efteråt: "Nu klarade du att samla henne lite mer i skritten - tack vare de snabbare signalerna. Och då blev hennes rörelser RIKTIGT trevliga! Det blir roligt att se henne när du klarar att uppnå samma samling i tölten!!!"
När det var dags att varva ner igen i trav lyckades vi prestera vår lugnaste trav hittills! Vi hade fått börja på volt och när Atli sedan sa att vi skulle gå ut på spåret kom jag ihåg att göra några förhållningar direkt, innan hon hann dra upp tempot. Och då kunde vi trava lugnt med riktigt långa tyglar även där!
Så KUL det är att rida!!! De senaste fyra månaderna har jag ju blivit så extremt lite av den varan jämfört med vad jag är van... Och ÄNNU roligare att rida kurs - särskilt på en häst som jag lär mig så oerhört mycket av hela tiden!!! Gissa om jag är taggad inför i morgon?!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar