Lára har satt ribban SKYHÖGT!

"JAAAA - matte och jag ska rida!!!"

Med sin fantastiska arbetsvilja har Lára verkligen satt ribban OTROLIGT högt för alla mina framtida hästar! Så snart hon ser mig eller hör min röst kommer hon så ivrigt till grinden och är jag då inte tillräckligt snabb med att få på henne grimman börjar hon skrapa otåligt med framhovarna. OCH det är inte mat hon är ute efter - det är ridning!!!

Sylvia hade varit bussig och lagt på regntäcken på hästarna under gårdagens riktiga busväder. När jag plockat av Lára täcket började jag av bara farten gå igenom vilka övriga täcken jag hade i stallet. Sedan vi hade den första rejäla frosten i början på veckan är det ju ÄNTLIGEN dags att plocka undan exemtäckena för säsongen och jag hittade även lite annat som det var läge att flytta till förrådet istället. Kände mig riktigt duktig när jag gjort detta! Och Lára lät sig under tiden distraheras av en portion extra hö.

Lára in "working-mood" - as ALWAYS!!!

När matte slutat tramsa med täcken och annat gav vi oss ut på en skrittur i det sköna höstvädret. Solen hade visserligen försvunnit bakom en molnbank, men trots att termometern bara visade +10 kändes det riktigt skönt i luften! Det var en ivrig Lára som skrittade upp längs vägen bakom vägbommen - och idag tyckte jag hennes energi höll i sig på ett helt annat sätt än tidigare. Hoppas att det inte bara var ett önsketänkande från min sida utan att hon faktiskt börjar bli frisk!!!

När jag började skymta älgtornet som står vid vägen nästan framme vid vändplanen upptäckte jag att det stod någon där uppe! :-O  Min första reaktion blev att snabbt vända Lára för att skritta hemåt igen. Men sedan insåg jag att gärna ville ha bekräftat att han sett oss - och förstått att vi inte var någon älg - så jag vände tillbaka igen. Det behövdes dock bara några steg till i hans riktning för att den orangeklädde skulle börja vifta åt mig att vända tillbaka - och eftersom man sällan ser jägare ge sådant tecken till en älg tyckte jag det var läge att göra precis det!

Under hemvägen frågade Lára flera gånger om vi verkligen inte skulle tölta lite?!! Men trååååkiga matte påminde henne om att vi ska avvakta svaren på kommande veckas prover för säkerhets skull.  Det kändes i alla fall väldigt positivt att hon så tydligt visade att hon ville springa!

När vi kom tillbaka till stallet hade hästarna redan samlats vid hagarnas grindar för att signalera att det började vara dags för lunch. Ingen annan hästägare syntes till så jag tänkte att jag skulle ringa Elisabeth, som var ansvarig för lunchfodringen och erbjuda mig att ta hand om den när jag nu redan var på plats. Men innan jag hann göra det ringde mobilen - och det visade sig vara just Elisabeth! Hon hade behövt rycka in på jobbet och behövde därför hjälp med lunchfodringen...! Telepati i kombination med mobiltelefoner är verkligen bra!!!