Häftiga Hamingja!!!

Jag trodde att mitt "hästliv" idag bara skulle bestå av lite pyssel med Lára och kvällsfodring av hästarna. Men så kom ett sms från Sylvia att jag kunde få rida Hamingja om jag ville - och det ville jag ju förståss!!! Även om jag nu fått OK av veterinärs att skritta Lára ett par gånger/vecka så räcker det ju inte på långa vägar för att hålla ridabstinensen i schack...!!! Dessutom var jag ju väldigt nyfiken på vad tre veckors intensivträning med Sylvia kunde ha åstadkommit med Hamingja, som jag tyckte var hur häftig som helst redan när jag började rida henne (efter minst ett halvårs vila).

Och det hade förståss hänt VÄLDIGT mycket sedan jag sist!!! Jag hade förberett mig genom att läsa mina anteckningar från Atlikursen här i bloggen - för att friska upp minnet. Och sedan var det ju bara att ge sig in på ridbanan och börja "känna sig för"!

Använde samma upplägg på ridpasset som när vi rider för Atli och kunde snabbt konstatera att Hammi var ÄNNU mer känslig för hjälperna än vad jag mindes - men den tid som Atli sa att jag kommer att behöva för att lära mig hur stora (d v s hur små) signaler jag ska använda på henne har jag ju inte ens påbörjat ännu.

Och det var definitivt både en mycket mer lösgjord och rakriktad häst som jag satt på idag än för tre veckor sedan! Testade halt, rygga, övergång till skritt, till samlad skritt resp till tölt och att successivt höja graden av samling i tölten. Det hade förståss gått ännu bättre om jag haft hjälp av Atli eller Sylvia men det var ändå en riktigt häftig WOW-känsla!

Vi red endel trav också - och med hennes STORA rörelser hade jag verkligen fullt sjå att hålla balansen. Eller, rättare sagt, jag klarar inte riktigt att hålla balansen... Och utan tillräcklig kroppskontroll för att bromsa upp tempot genom att lägga vikten bakåt (jag t o m ramlar framåt och säger därmed åt henne att gasa på mer...!) så vågar jag inte heller ge henne så fria tyglar som Sylvia visade att jag skulle göra för att verkligen få henne att slappna av och få höjd i stegen. Undrar hur många år jag skulle behöva träna för att komma till ett läge där jag t o m kan börja "trycka på" lite i traven...?!!

Med svetten forsande och ett leende från öra till öra avslutade jag dagens ridpass! Jag kommer dessutom att få rida henne även måndag och tisdag, för Sylvia är bortrest. Gissa om jag ser fram emot det?!!

Lára fick visserligen inte komma ut på någon ridtur i kväll men hon fick i alla fall både mumsa extra hö och kraftfoder. Och just nu verkar hon ju riktigt matintresserad så hon var nog ändå ganska nöjd med upplägget!