Atlikurs - dag 3: blir än mer "Hamingja-hög"!!!

Kan man bli annat än hög när man får en dos av denna fantastiska häst??!!

Efter morgonfodring samt Anna-frukost i Josefshallen var det dags att ladda för dagens första lektion. När jag hämtade Hamingja i hagen var Lára så oerhört tydlig med att jag INTE kunde lämna henne - så det var ju bara att böja sig för HKH:s vilja... The Queen fick därför komma ut och äta extra hö medan jag gjorde i ordning Hamingja. Och trots att frukosthö precis ätits i hagen fanns det minsann plats för mer - tala om att min svarta dam är förändrad just nu! Förhoppningsvis använder hon all den extra maten hon sätter i sig till att läka kroppen. Fast ibland undrar jag om den istället går åt till extra mycket vinterpäls... trots att hon varit helklippt en gång är hon redan lurvigare än många andra som inte klippts alls...! :-O

Det var Elisabeth på Démantur jag som inledde tillsammans på ridbanan idag. Atli sa att vi skulle få rida ganska självständigt, "i morgon är jag ju inte här", så skulle han bara blanda sig i om han tyckte det behövdes.

Jag märker redan på Hamingja att hon mår mycket bra av Atlis system för ridpassens upplägg! Hon en mkt ambitiös dam och tidigare har hon alltid varit lite speedad när hon kommit in på ridbanan. Med inställningen "nu river vi av det här lite snabbt!!!" har vi fått ägna en hel del tid i början av varje ridpass på att hon ska slappna av tillräckligt för att bli "kontaktbar". Så var det fortfarande under första lektionen i fredags - men sedan kände hon uppenbarligen igen upplägget och efter det har hon istället direkt slappnat av och sträckt ut hela överlinjen så maximalt att jag behövt ge hellång tygel, samtidigt som hon frustat så belåtet! Jag har varit med om samma resa med Lára tidigare - men med henne tog det betydligt längre tid.

När Hammi nu var avslappnad och därmed kontaktbar från start inledde jag med sidförande på volt åt båda hållen innan jag övergick till att rida skänkelvikning över diagonalerna. Det senare fick vi göra på Atlikursen första helgen i juni (den senaste då jag red Lára) och jag insåg då hur oerhört bra detta är för att stämma av att man verkligen kan ha hästen mellan hand och skänkel under längre stunder! (Verkligen INTE lätt på Lára som verkar ha gångjärn i princip överallt..!) Elisabeth började efter en stund rida samma övning och när vi vid ett tillfälle möttes på mitten av ridbanan utropade Atli: Det är som på Spanska ridskolan!!!" Hm... är lite tveksam... men man kan ju drömma i alla fall!!!

Med min nu så avslappnade häst fungerade även övergångarna till trav mycket bra! Synd att inte Sylvia såg det här, tänkte jag, så hon fick se att gårdagens fina travövergångar inte var en engångshändelse! Att den efterföljande traven dessutom var så kontrollerbar gjorde ju inte saken sämre heller! Och när Hamingja sedan briljerade i sin bästa gren - tölt med nosen i backen - ropade Atli: "Jättefint, jättebra, JÄTTELÅÅÅNG hals!!!" Sammanfattningsvis uppvärmning som fick betyget "Väl godkänt" alltså.

När det var dags för halt-rygga-skritt poängterade han att när hästen lyssnar på signalerna man ger ska man successivt göra dessa mindre och mindre. "Precis som när ni red skänkelvikning nyss, den första hjälpen var tydligast, men sedan såg man inte att ni gjorde något utan det flöt bara på." Han påminde även om att jag ska låta magmusklerna leda Hamingja i ryggning och igångsättning. Spänna magmusklerna och "dra magen bakåt" i ryggningen resp "skjuta magen framåt" i gångsättningen. Om jag inte tänker på det blir det lätt så att jag lutar överlivet bakåt resp framåt istället. (Den tidigare ovanan att sitta tungt i sadeln vid ryggningen har jag däremot lyckats jobba bort nu - hoppas jag!)


Inför vår avslutande lektion på denna kurs sa Atli att jag åter skulle få rida självständigt - så skulle han bara ingripa om han tyckte det var absolut nödvändigt. Och vid det här laget visste ju både Hamingja och jag ganska väl vad vi skulle göra! Jag misstänkte att hon vid det här laget började vara ganska trött - att rida mer än ett pass per dag är ju helt nytt för henne och nu var det tredje dagen i rad...! Men precis som Lára har hon ju en så´n där härlig "skalle" som inte känns vid ordet "trött" utan bara jobbar vidare!

Under detta ridpass hände det saker runt omkring oss som gjorde att känsliga H inte riktigt kunde slappna av lika bra som tidigare. Någon "släpa mulen i marken-skrölt" blev det därför inte under uppvärmningen, men den i hennes värld förkortade halsen var ändå tillräckligt lång för att Atli inte kunde låta bli att berömma henne - trots att han sagt att han skulle försöka vara tyst!

Och uppenbarligen blev hon i alla fall tillräckligt lösgjord för att vi skulle lyckas utveckla den samlade skritten ytterligare "ett snäpp"! Och när jag dessutom använde Atlis tips att rygga ur samlad skritt blev de efterföljande övergångarna till tölt också med en högre bärighet! Jag försökte verkligen använda vikten för att tillföra energi samt samla upp denna - precis som när vi ryggar och rider fram igen. Atli "hjälpte till" genom att komma md uppmuntrande tillrop: "Energi! Men bibehåll tempot! Bra!!!"

Och Hamingja kändes verkligen fantastisk i tölten - mycket bärighet samtidigt som hon kändes helt mjuk och lätt fram! Minsta microkramning på ena tygeln fortplantade sig till hennes nacke helt utan motstånd. "Jag skulle kunna böja om jag ville!" sa jag till Atli när han påpekade att hon såg jättefin och lösgjord ut.

Att hon verkligen fått jobba ordentligt visade sig i att det tog längre stund att varva ner i trav denna gång - trots att hon ju måste vara riktigt, riktigt trött nu. Så jag stannade på volten och gav henne den tid hon behövde till dess hon slappnade av ordentligt och började frusta. I högervarvet kom jag ihåg Atlis tips att böja henne lite extra i innersidan - och då kommer genast ett helt annat sväv i steget!

"SKITBRA ridet!!! sa Atli efteråt. "Det här ridpasset var helt perfekt och det var den allra bästa tölten hittills! När jag ser dig rida henne blir jag jättenöjd - och faktiskt lite stolt också!" Det var förståss helt fantastiska ord att höra! Och jag, som redan var rejält "hög" av den häftiga känsla Hamingja förmedlat i tölten blev nu nästan vimmelkantig!

Johan, som efter vår Londontripp förra helgen även varit i Rotterdam och nu i princip bara hunnit landa hemma ställde ändå upp och fotade under vårt andra ridpass idag - så nu har jag ÄÄÄNTLIGEN "några" ridbilder" på mig och Hammi (typ 1200...!) Den första ser ni ju redan ovan och bara jag får tid och ork att gå igenom resten så kan jag garantera att det kommer fler!!!