Atlikurs dag 2: ÄNTLIGEN EN HALVHALT!!!

Vaknade med vissheten om att ytterligare en kursdag med två ridpass för super-Atli på häftiga Hamingja låg framför mig - kunde det bli bättre?! Jo, det kunde det... för en stund senare fick jag ett meddelande från Carro (som haft morgonfodringen) att hon putsat min sadel! Jag skulle alltså få rida för super-Atli på häftiga Hamingja i en sadel som såg ut som ny!!! (Carro är nämligen ett riktigt putsningsproffs!!!)

Jag hade tänkt låta Lára gå kvar i hagen idag, men när hon hörde min röst kom hon (förståss) till grinden och väntade så förhoppningsfullt att jag inte hade hjärta att göra henne totalbesviken! Visserligen erbjöd jag ingen ridning, men hon fick i alla fall komma in och "tröstäta" och numera verkar hon ju faktiskt uppskatta mat också!

Den senaste veckan har inneburit ett ridbanerekord för fröken H - i o m att Sylvia främst rider ut när hon tränar hästarna borde det vara lite chockartat när jag efter uppsittningen nu styrde henne mot ridbanan för vad som för henne blev 6:e gången denna vecka. Men hon visade härliga Láratendenser genom att hur ivrigt som helst skritta in på ridbanan med spetsade öron!

Denna lektion skulle bli sedan "systrarnas duell": för jag red nämligen samtidigt som Sylvia på Hamingjas storasyster Hremsa. Lektionen innan hade Sylvia också ridit - men då på tjejernas lillebror Hektor. Så man kan verkligen säga att Atli fick frossa i Hamradis-avkommor denna förmiddag!

Hamingja var visserligen ivrig, men inte stressig denna förmiddag, så det gick mycket bra att få henne att sträcka ut hela låååååånga överlinjen och frusta avslappnat i skritten. Övergick till trav och efter att ha gjort många förhållningar i början accepterade hon ett lugnt tempo så att jag kunde ge riktigt långa tyglar och låta henne sträcka ut även där.

Det märks att hon blir mer och mer van vid mig och därmed också mer "förlåtande" - om jag råkar komma ur balans eller göra en lite större rörelse får hon inte längre panik och börjar rusa utan verkar bara tänka "Ja, ja, det är ju inte Sylvia som rider så..." Däremot kan hon stressa upp sig över sådant som händer utanför ridbanan (eller det andra ekipaget som rider samtidigt), slänga upp huvudet och börja rusa. Och när den låååånga halsen då kortas upp känns tyglarna plötsligt hur långa som helst och jag får bråttom att korta upp dem för att få någon slags kontroll på läget. Tyvärr är min reflex också att försöka bromsa upp henne m h a båda tyglarna, men vid något tillfälle lyckades jag göra som Atli instruerat mig istället: att återta kontrollen genom att sidföra några steg. Gissa om det fungerade bättre?!

Efter uppvärmningen var det så dags för "själva arbetet". Först fick jag göra några halter, stämma av att hon var avslappnad i nacken och sedan m h a förflyttning av min vikt först rygga ett par steg och sedan rida fram i skritt. Atli betonade vikten av att göra allt väldigt lugnt i början så att hon inte skulle bli stressad. När hon efter en stund visste vad det hela handlade om kunde jag sedan göra allt snabbare växlingar mellan "bakåt och framåt".

Som förberedelse för tölten skulle jag sedan göra rygga från samlad skritt - för att få extra mycket samling. I samlade skritten vill hon ibland tränga inåt med bogen och då ska jag flytta tyglarna utåt för att korrigera. Övergången till tölt ska jag göra precis som när jag rider fram igen ur ryggningen, d v s använda vikten inte skänklarna - samtidigt som jag stämmer av att hon bibehåller avslappningen i nacken. "Hela tiden man töltar ska man stämma av: skulle jag kunna böja om jag ville?!"

Atli sa att för att sedan bibehålla energin i tölten ska jag "tänka rida fram resp rygga" d v s först lägga vikten framåt för att tillföra energi och sedan snabbt vikten bakåt för att fånga upp energin. Jag började träna på detta och plötsligt kände jag hur Hamingja liksom "kom upp" med bogarna på ett annat sätt. "NU GJORDE DU EN HALVHALT - VERKLIGEN EN RIKTIG HALVHALT!!!" ropade Atli.  "Ju fler sådana desto mer samling får du i tölten!!!"

Efteråt  sammanfattade han detta som ett perfekt ridpass! Först en grundlig uppvärmning med riktigt utsträckt överlinje - vilket lägger grunden för att hon ska bygga rätt muskler och orka samla sig. Sedan hela tiden avstämning att hon är "lös" i nacken - detta är nämligen en förutsättning även för att halvhalten ska fungera. Avslutningsvis den minst lika viktiga nedvarvningen: för när man samlar är man på gränsen till att stressa hästen. "Femtio sådana här ridpass till så har du en häst som orkar samla sig på ett helt annat sätt!" sa Atli. Men jag konstaterade att det blir Sylvias "problem" - för jag lånar ju bara Hamingja över helgen.