HÄFTIGA Hamingja!!!

Sylvia och HÄFTIGA Hamingja!!!

Till helgen är det Atlikurs igen - trots att det bara är en månad sedan sist!!! Och det känns som att jag - om möjligt - ser extra mycket fram emot det här kurstillfället. Efter att ha försmäktat snart fyra månader utan ridbar Lára blir ju varje tillfälle att rida EXTRA värdefullt - och en kurs innebär ju många ridtillfällen!!! För som TUR är har Sylvia erbjudit mig att låna Hammi även till denna kurs. Att Lára inte är ridbar är ju tillräckligt trist, så jag är väldigt tacksam över att det inte dessutom innebär att jag missar en Atlikurs!

Som en extra bonus erbjöd Sylvia dessutom mig att rida Hamingja idag också - som förberedelse inför kursen. Hammi har ju legat i hårdträning med Sylvia några veckor och det vore ju lämpligt om jag hann "komma ikapp" henne lite! "Men du får bara rida en liten stund, så du inte hinner förstöra allt!" skrattade Sylvia. 

Det började dock som en clinic - när Sylvia red medan hon hela tiden berättade vad hon gjorde och varför. Jag kunde snabbt konstatera att Atli kommer att tycka att det hänt endel sedan sist... Innan förra kursen hade jag ju bara ridit henne lite i skogen, efter att hon vilat minst ett halvår. Men redan några veckors "nära Sylvia-upplevelser" gör verkligen otrolig skillnad! 

Dessutom kunde jag konstatera att damen har humör! Hon är ju så oerhört snäll i hanteringen från marken att jag brukar säga att hon nästan är lite mesig jämfört med Lára. "Ja tänk, hon bits ju inte ens när man skor henne...!!!" kontrar Sylvia. Men i ridningen finns en hel del likheter med min temperamentsfulla dam! Hittills har Hammi haft ett ganska lättsamt liv med bara korta träningsperioder och lång vila där emellan. Men nu börjar Sylvia plötsligt kräva att hon ska ta i mer med sina bakben - inte konstigt att Hamingja blir ARG och börjar "studsa" med framdelen...! 

När fighten var tagen "rullade hon på" hur fint och till synes lätt som helst en bra stund, för att så plötsligt "snedtända" och testa en ny protest innan hon åter accepterade det som begärdes genom ett "OK, då gör jag som du vill. Det är ju inte svårt eller så, jag hade bara inte tänkt göra det..." Alltså precis som Lára också brukar göra!

När det sedan var min tur att rida fick jag inte bara prova den "nya" Hamingja utan också Sylvias nya sadel - en Astund Epona som (också) var en riktigt trevlig bekantskap! Jag fick börja i höger varv och Sylvia instruerade mig att vara noga med att hon också gick högerställd eftersom Hamingja annars gärna ville bita fast lite i högersidan och skjuta ut högerbogen. 

När jag ville att hon skulle böja sig runt innerskänkeln i hörnpasseringarna kom det där humöret direkt fram igen men när jag höll kvar skänkeltrycket och satt emot med vikten mot den rörliga högerhanden så gick ilskan över lika fort som den kommit. Då och då testade hon också att dra iväg i tempo istället för att trampa under sig mer med bakbenen, men bara jag behöll drivningen och förhållningen med både kroppen och rörlig hand så mjuknade hon och jag kunde åter ge lös tygel.

Jag fick fortsätta töltarbetet med att rida en hel del volter resp vändningar m h a ytterhjälperna och hittade sekvenser då det verkligen var wow-känsla i tölten!!! Det är verkligen häftigt när "hela hästen ramlar på plats" och allt känns hur enkelt som helst! Och i det här fallet dessutom kombinerat med oerhört mycket "power"!!!

Fick även rida samlad skritt och övergångar till tölt - vilket gav ÄNNU mer wow-känsla när jag väl fick till det! Precis som Lára vill hon gärna lätta fram när man börjar samla - så jag måste verkligen vara oerhört snabb i mina eftergifter!

Avslutningsvis travade vi också. Sylvia tipsade om att jag skulle underlätta övergångarna till trav genom att göra dem via ett steg "nästan skritt". Och sedan göra många förhållningar i början så att hon aldrig hinner dra upp tempot i traven. Om jag är noga med att hon verkligen tar mina förhållningar och belönar henne med STORA eftergifter när hon gör det, så hittar vi en kontrollerbar trav i balanserat tempo att enas om! Och när vi är ense om det kan jag successivt ge mer tygel utan hon börjar rusa,  med resultatet bättre och bättre trav istället!

Medan vi svettades på ridbanan fick Lára stå inne i en box för att vila från de ettriga knotten samt tröstäta hö. Det senare blir hon verkligen bättre och bättre på! Jag har aldrig varit med om att hon haft så god aptit som nu, när hon inte är frisk... men jag tänker mig att det är bra för ju mer hon äter desto mer nyttigt får hennes kropp att använda för att "läka" henne! Till helgen tänker jag dessutom glädja henne med (minst) en skrittur!