Väluppfostrad Lára ger tydliga order!

Lára väntar på KRAFTFODER!!!

När jag kom till stallet idag skulle Sylvia jobba med unghästarna (Litlamin e Démantur u Lára resp Dinni e Démantur). Jag tyckte det var spännande att titta på så Lára fick en ganska rejäl hög med hö att äta under tiden. En hög som jag dessutom fyllde på två gånger - ÄNTLIGEN har hon faktiskt börjat äta som en häst!!! 

Sedan skrittade vi ut en sväng i det härliga höstvädret! Tillbaka i stallet beordrade Lára servering av kraftfoder och som underdånig tjänare var jag naturligtvis snabb att göra The Queen till viljes! Men som ni ser på bilden är hon faktiskt riktigt väluppfostrad och vet att en öppen boxdörr inte per automatik betyder att man får gå ut - inte ens när det vankas mat!!!

I kväll hjälper Elisabeth mig att ta nya blodprover på Lára och i slutet av veckan hoppas jag att vi har provsvaren. Håll nu alla tummar för att hon är (i alla fall nästan) frisk!!!

Den förlorade sonens återkomst

Dinni - med liten matsäck!

Dinni, en av Démanturs avkommor och alltså Litlamins halvbror, har kommit till Mariebäck för inridning. Men ni ska inte tro att Démantur uppskattar att "den förlorade sonen" återvänt - tvärt om... Precis som Lára, när Litlamin plötsligt dök upp i Mariebäck igen, tycker Démantur att unga spolingar ska hållas kort...!!! Och det blir förståss allra tydligast när det är dags för mat - och "hela" valackflocken (de är bara fyra förutom Dinni) hjälps åt att jaga iväg honom.

När jag lunchfodrade igår fick jag därför se till att lägga en hög hö till Dinni långt bort från de andra så att han skulle få äta i fred. Motvilligt gick han bort och tog ett par tuggor för att sedan, med munnen full av hö, försiktigt närma sig de andra en liten bit i taget. När han inte vågade gå närmare stannade han, tuggade och svalde och blev sedan stående en stund och tittade längtansfullt på de andra. Sedan gick han bort och hämtade en ny munfull hö innan han åter  smög sig fram närmare flocken med sin medhavda "matsäck"!

Att hästarnas flockinstinkt är stark har jag känt till - och att det värsta straff en häst kan få är att inte få vara med i flocken. Men jag har aldrig sett det demonstreras så här tydligt! Att äta är ju annars en av hästarnas starkaste instinkter, vilket man utnyttjar när man lär polishästarna att t ex gå igenom eld. Men flockinstinkten är uppenbarligen ÄNNU mycket starkare!!!

Lára har satt ribban SKYHÖGT!

"JAAAA - matte och jag ska rida!!!"

Med sin fantastiska arbetsvilja har Lára verkligen satt ribban OTROLIGT högt för alla mina framtida hästar! Så snart hon ser mig eller hör min röst kommer hon så ivrigt till grinden och är jag då inte tillräckligt snabb med att få på henne grimman börjar hon skrapa otåligt med framhovarna. OCH det är inte mat hon är ute efter - det är ridning!!!

Sylvia hade varit bussig och lagt på regntäcken på hästarna under gårdagens riktiga busväder. När jag plockat av Lára täcket började jag av bara farten gå igenom vilka övriga täcken jag hade i stallet. Sedan vi hade den första rejäla frosten i början på veckan är det ju ÄNTLIGEN dags att plocka undan exemtäckena för säsongen och jag hittade även lite annat som det var läge att flytta till förrådet istället. Kände mig riktigt duktig när jag gjort detta! Och Lára lät sig under tiden distraheras av en portion extra hö.

Lára in "working-mood" - as ALWAYS!!!

När matte slutat tramsa med täcken och annat gav vi oss ut på en skrittur i det sköna höstvädret. Solen hade visserligen försvunnit bakom en molnbank, men trots att termometern bara visade +10 kändes det riktigt skönt i luften! Det var en ivrig Lára som skrittade upp längs vägen bakom vägbommen - och idag tyckte jag hennes energi höll i sig på ett helt annat sätt än tidigare. Hoppas att det inte bara var ett önsketänkande från min sida utan att hon faktiskt börjar bli frisk!!!

När jag började skymta älgtornet som står vid vägen nästan framme vid vändplanen upptäckte jag att det stod någon där uppe! :-O  Min första reaktion blev att snabbt vända Lára för att skritta hemåt igen. Men sedan insåg jag att gärna ville ha bekräftat att han sett oss - och förstått att vi inte var någon älg - så jag vände tillbaka igen. Det behövdes dock bara några steg till i hans riktning för att den orangeklädde skulle börja vifta åt mig att vända tillbaka - och eftersom man sällan ser jägare ge sådant tecken till en älg tyckte jag det var läge att göra precis det!

Under hemvägen frågade Lára flera gånger om vi verkligen inte skulle tölta lite?!! Men trååååkiga matte påminde henne om att vi ska avvakta svaren på kommande veckas prover för säkerhets skull.  Det kändes i alla fall väldigt positivt att hon så tydligt visade att hon ville springa!

När vi kom tillbaka till stallet hade hästarna redan samlats vid hagarnas grindar för att signalera att det började vara dags för lunch. Ingen annan hästägare syntes till så jag tänkte att jag skulle ringa Elisabeth, som var ansvarig för lunchfodringen och erbjuda mig att ta hand om den när jag nu redan var på plats. Men innan jag hann göra det ringde mobilen - och det visade sig vara just Elisabeth! Hon hade behövt rycka in på jobbet och behövde därför hjälp med lunchfodringen...! Telepati i kombination med mobiltelefoner är verkligen bra!!!

Ka-Ching - där ramlade vuxenpoängen in!!!

"Coffe-making facilities - now in the house!!!"

Som icke kaffedrickare har Johan och jag haft lite svårt att få ihop vuxenpoängen... Men nu måste det ändå ha rasslat till lite - för jag har köpt en "Coffe Maker" så att våra kaffedrickande gäster inte alltid ska vara hänvisade till snabbkaffe. Jag känner mig i alla fall genast lite mer vuxen!!!

Bildtexten är inspirerad av den tågluff som för 20 år sedan utgjorde halva vår bröllopsresa. (Jag ville åka på solsemester, Johan ville "kuska runt" med tåg i Europa - så kompromissen blev en vecka vardera.) Under tågluff-delen skulle vi bl a besöka Storbritannien och eftersom detta inträffade 1994 (alltså långt innan internet) så hade vi skaffat en tjock bok där Storbritanniens alla certifierade Bed & Breakfast-ställen presenterades. Dessa var kategoriserade efter standard och vilka faciliteter de kunde erbjuda. Med den mycket begränsade budget vi hade på den tiden fick vi hålla oss till den billigaste kategorin. Och då lärde vi oss att i Storbritannien anses "Tea making-facilities in the room" som nödvändig miniminivå!

Idag kan det verkligen behövas tillgång till tea making-facilities, för vi har riktigt ruskigt väder... eller engelskt väder kan man kanske säga?! Regnet vräker ner och det blåser MKT hårda vindar... Vårt gamla hus är rätt "välventilerat" om man uttrycker sig lite försiktigt... och det känns sådana här gånger... En känsla som dessutom förstärks rejält av att man hör regnet smattra mot rutor och tak medan vindbyarna då och då ruskar om hela huset. 

Jag hade tänkt svänga förbi Lára efter jobbet idag för att klappa lite på henne i hagen, men vädret fick mig att tänka om! (Tar jag in henne i stallet "bara" för att pyssla lite blir hon så besviken när hon upptäcker att hon inte får komma ut och springa...) Min kropp reagerar dessutom så negativt på det här vädret redan när jag är inomhus så jag undviker verkligen att gå ut om jag inte verkligen måste. 

Men engelskt väder har förståss en engelsk lösning: "I´ll put the kettle on!!!" (Coffee makern får däremot vila till dess det kommer någon som dricker kaffe frivilligt!)

Nya skor - vilket antiklimax...!!!

The Queen är inte alls nöjd - trots att hon får sko sig på mattes bekostnad...!

Det var en mycket ivrig Lára som skyndade fram till grinden så snart hon hörde min röst - ÄNTLIGEN skulle det hända något roligt! ÄNTLIGEN kanske hon skulle få komma ut och springa!!! ...eller i alla fall äta?!! Men vad händer? Jo, matte hämtar visserligen in henne från hagen men väl inne i stallet blir det inte alls sadel och träns på utan uppställning på hovslagarplatsen... där hon förväntas stå stilla medan hovslagaren verkar hovarna och slår på nya skor. Här kan man verkligen tala om ett antiklimax... och The Queen visade tydligt att detta INTE var till belåtenhet genom att nästan försöka krypa ur skinnet!

Tillslut var i alla fall nya skor på plats runt om - och tack vare det är hon ju faktiskt redo för den dag då jag får börja sätta igång henne igen. I början av nästa vecka ska nya prover tas och min förhoppning är ju att de ska visa att hon är återställd - eller i alla fall nästan!

I natt hade det varit -5,5 grader i Mariebäck och nu verkar faktiskt knotten ha frusit ihjäl tillslut. Så skönt för hästarna att ÄNTLIGEN slippa dem!!! Jag har aldrig tidigare varit med om så extremt mycket knott som i år - uppenbarligen är en riktigt torr och varm sommar bra för knotten. Och det är väl tur för fåglarna att det är så, eftersom detta väder inneburit att det inte varit några mygg alls. När jag släppte ut Lára i hagen igen efter hovslageriet fick hon därför gå ut utan exemtäcket. Och om hon tycker det är skönt att slippa knotten så tycker jag det är skönt att slippa hålla på med täcken! 

Ögonshopping i London!

På den här Ralph Lauren-butiken i London visste de uppenbarligen att jag skulle komma - för där fanns både min nya handväska och mitt nya Ipadfodral! ;-)

Idag ligger vi lågt...

Hamingja tar en välförtjänt vilopaus mellan lektionerna i lördags - medan Litlamin (u Lára) håller vakt.

Utgår ifrån att Hamingja har välförtjänt vilodag idag (det är ju åter Sylvia som tagit över träningen av henne.) Efter helgens fina prestationer förtjänar fröken H verkligen att få ligga och sova i solen!!! Själv ligger jag i alla fall lågt... kroppen har satt sig ordentligt på tvären... men i eftermiddag ska jag till varmvattenbassängen på City Rehab och jag hoppas det gör susen!

Har dessutom försökt boka tid för ny akupunkturbehandling, men kunde inte få någon förrän den 3:e oktober... I början av sommaren bröt min sjukgymnast sin vänsterarm och eftersom akupunktur i princip var den enda behandling hon ändå kunde utföra var det hur lätt som helst att boka tider hos henne ett tag. Det var väldigt praktiskt för mig - men för hennes skull måste jag ju ändå vara glad att hon har två hela armar nu!

Och i morgon ska hovslagaren äntligen förbarma sig över Láras hovar. Den 3:e augusti sömmade han om så det inte skulle låta som ett klockspel när hon gick - för han hade inte tid att sko henne just då. Och hon var ju ändå konvalescent så vi tyckte det inte var någon panik. Men det har ju hunnit gå ett bra tag sedan dess så den här gången borde det finnas mycket att verka bort. Hon har haft en liten spricka i två av hovarna - båda var i närheten av sömhålen vid senaste skoningen. Förhoppningsvis har de hunnit växa ner så att han kan verka bort sprickorna nu! 

Atlikurs - dag 3: blir än mer "Hamingja-hög"!!!

Kan man bli annat än hög när man får en dos av denna fantastiska häst??!!

Efter morgonfodring samt Anna-frukost i Josefshallen var det dags att ladda för dagens första lektion. När jag hämtade Hamingja i hagen var Lára så oerhört tydlig med att jag INTE kunde lämna henne - så det var ju bara att böja sig för HKH:s vilja... The Queen fick därför komma ut och äta extra hö medan jag gjorde i ordning Hamingja. Och trots att frukosthö precis ätits i hagen fanns det minsann plats för mer - tala om att min svarta dam är förändrad just nu! Förhoppningsvis använder hon all den extra maten hon sätter i sig till att läka kroppen. Fast ibland undrar jag om den istället går åt till extra mycket vinterpäls... trots att hon varit helklippt en gång är hon redan lurvigare än många andra som inte klippts alls...! :-O

Det var Elisabeth på Démantur jag som inledde tillsammans på ridbanan idag. Atli sa att vi skulle få rida ganska självständigt, "i morgon är jag ju inte här", så skulle han bara blanda sig i om han tyckte det behövdes.

Jag märker redan på Hamingja att hon mår mycket bra av Atlis system för ridpassens upplägg! Hon en mkt ambitiös dam och tidigare har hon alltid varit lite speedad när hon kommit in på ridbanan. Med inställningen "nu river vi av det här lite snabbt!!!" har vi fått ägna en hel del tid i början av varje ridpass på att hon ska slappna av tillräckligt för att bli "kontaktbar". Så var det fortfarande under första lektionen i fredags - men sedan kände hon uppenbarligen igen upplägget och efter det har hon istället direkt slappnat av och sträckt ut hela överlinjen så maximalt att jag behövt ge hellång tygel, samtidigt som hon frustat så belåtet! Jag har varit med om samma resa med Lára tidigare - men med henne tog det betydligt längre tid.

När Hammi nu var avslappnad och därmed kontaktbar från start inledde jag med sidförande på volt åt båda hållen innan jag övergick till att rida skänkelvikning över diagonalerna. Det senare fick vi göra på Atlikursen första helgen i juni (den senaste då jag red Lára) och jag insåg då hur oerhört bra detta är för att stämma av att man verkligen kan ha hästen mellan hand och skänkel under längre stunder! (Verkligen INTE lätt på Lára som verkar ha gångjärn i princip överallt..!) Elisabeth började efter en stund rida samma övning och när vi vid ett tillfälle möttes på mitten av ridbanan utropade Atli: Det är som på Spanska ridskolan!!!" Hm... är lite tveksam... men man kan ju drömma i alla fall!!!

Med min nu så avslappnade häst fungerade även övergångarna till trav mycket bra! Synd att inte Sylvia såg det här, tänkte jag, så hon fick se att gårdagens fina travövergångar inte var en engångshändelse! Att den efterföljande traven dessutom var så kontrollerbar gjorde ju inte saken sämre heller! Och när Hamingja sedan briljerade i sin bästa gren - tölt med nosen i backen - ropade Atli: "Jättefint, jättebra, JÄTTELÅÅÅNG hals!!!" Sammanfattningsvis uppvärmning som fick betyget "Väl godkänt" alltså.

När det var dags för halt-rygga-skritt poängterade han att när hästen lyssnar på signalerna man ger ska man successivt göra dessa mindre och mindre. "Precis som när ni red skänkelvikning nyss, den första hjälpen var tydligast, men sedan såg man inte att ni gjorde något utan det flöt bara på." Han påminde även om att jag ska låta magmusklerna leda Hamingja i ryggning och igångsättning. Spänna magmusklerna och "dra magen bakåt" i ryggningen resp "skjuta magen framåt" i gångsättningen. Om jag inte tänker på det blir det lätt så att jag lutar överlivet bakåt resp framåt istället. (Den tidigare ovanan att sitta tungt i sadeln vid ryggningen har jag däremot lyckats jobba bort nu - hoppas jag!)


Inför vår avslutande lektion på denna kurs sa Atli att jag åter skulle få rida självständigt - så skulle han bara ingripa om han tyckte det var absolut nödvändigt. Och vid det här laget visste ju både Hamingja och jag ganska väl vad vi skulle göra! Jag misstänkte att hon vid det här laget började vara ganska trött - att rida mer än ett pass per dag är ju helt nytt för henne och nu var det tredje dagen i rad...! Men precis som Lára har hon ju en så´n där härlig "skalle" som inte känns vid ordet "trött" utan bara jobbar vidare!

Under detta ridpass hände det saker runt omkring oss som gjorde att känsliga H inte riktigt kunde slappna av lika bra som tidigare. Någon "släpa mulen i marken-skrölt" blev det därför inte under uppvärmningen, men den i hennes värld förkortade halsen var ändå tillräckligt lång för att Atli inte kunde låta bli att berömma henne - trots att han sagt att han skulle försöka vara tyst!

Och uppenbarligen blev hon i alla fall tillräckligt lösgjord för att vi skulle lyckas utveckla den samlade skritten ytterligare "ett snäpp"! Och när jag dessutom använde Atlis tips att rygga ur samlad skritt blev de efterföljande övergångarna till tölt också med en högre bärighet! Jag försökte verkligen använda vikten för att tillföra energi samt samla upp denna - precis som när vi ryggar och rider fram igen. Atli "hjälpte till" genom att komma md uppmuntrande tillrop: "Energi! Men bibehåll tempot! Bra!!!"

Och Hamingja kändes verkligen fantastisk i tölten - mycket bärighet samtidigt som hon kändes helt mjuk och lätt fram! Minsta microkramning på ena tygeln fortplantade sig till hennes nacke helt utan motstånd. "Jag skulle kunna böja om jag ville!" sa jag till Atli när han påpekade att hon såg jättefin och lösgjord ut.

Att hon verkligen fått jobba ordentligt visade sig i att det tog längre stund att varva ner i trav denna gång - trots att hon ju måste vara riktigt, riktigt trött nu. Så jag stannade på volten och gav henne den tid hon behövde till dess hon slappnade av ordentligt och började frusta. I högervarvet kom jag ihåg Atlis tips att böja henne lite extra i innersidan - och då kommer genast ett helt annat sväv i steget!

"SKITBRA ridet!!! sa Atli efteråt. "Det här ridpasset var helt perfekt och det var den allra bästa tölten hittills! När jag ser dig rida henne blir jag jättenöjd - och faktiskt lite stolt också!" Det var förståss helt fantastiska ord att höra! Och jag, som redan var rejält "hög" av den häftiga känsla Hamingja förmedlat i tölten blev nu nästan vimmelkantig!

Johan, som efter vår Londontripp förra helgen även varit i Rotterdam och nu i princip bara hunnit landa hemma ställde ändå upp och fotade under vårt andra ridpass idag - så nu har jag ÄÄÄNTLIGEN "några" ridbilder" på mig och Hammi (typ 1200...!) Den första ser ni ju redan ovan och bara jag får tid och ork att gå igenom resten så kan jag garantera att det kommer fler!!!

Atlikurs dag 2 - Láras matte är en förrädare...

Så här ser ett riktigt dåligt samvete ut...

När jag skulle hämta Hamingja från hagen inför dagens andra ridlektion gjorde jag det utan att vare sig ropa eller vissla. Lára skulle nämligen få vara kvar i hagen och jag ville inte att hon skulle höra mig och tro att hon skulle få följa med ut och rida. Men The Queen fick förståss ändå syn på mig, slöt upp vid min sida och "gick fot" hela vägen tillbaka till grinden. Där stod hon sedan lääääänge och väntade på att jag skulle komma tillbaka och hämta henne också... Gissa om matte fick fruktansvärt dåligt samvete och kände sig som en förrädare?!

Under lektion 2 sa Atli att jag skulle följa upplägget från första lektionen men nu skulle jag till största delen få rida självständigt - han skulle bara "lägga sig i" ifall han tyckte det behövdes. Hamingja kändes riktigt avslappnad nu! När jag började skritta på volt sträckte hon direkt ut halsen hela tygellängden och frustade belåtet. 

Den avslappnade skritten var förståss ett MKT bra utgångsläge för en igångsättning till trav - och resulterade i en riktigt avslappnad trav där hon vilade i steget och bibehöll maximal längd på överlinjen! Sylvia, som sett detta, konstaterade att det var första gången hon sett oss göra en riktigt, riktigt bra igångsättning i trav. Och med tanke på att jag i förmiddags dessutom lyckades göra min första RIKTIGA halvhalt är det kanske dags att lägga ridningen på hyllan nu. För man ska väl sluta när man är på topp...?!

Men det var väl lika bra att fortsätta lektionen ut i alla fall?! Så när H kändes riktigt avslappnad även i andra varvets trav samt i tölt övergick jag till halter och ryggningar. Efter några igångsättningar i tölt sa Atli att jag skulle låta henne "rulla på" i lite högre tempo i tölten en stund. När jag på detta sätt "fått igång motorn" skulle jag åter göra övergångar från halt och ryggning men för att komma ett ytterligare steg i samlingen höja blicken och "tänka uppåt" i övergången till tölt. 

Atli påpekade att jag nu hamnat tillbaka i gamla vanor och använde skänklarna alldeles för mycket i igångsättningen, istället för att låta vikten "skjuta på framåt". Och jag insåg att det var  när han för en gångs skull uppmanat mig att rida lite snabbare tölt som jag "tappat" den nya jag håller på att lära mig om ridningen. Oj, oj så mycket det finns att träna på!!!

Under nedvarvningstraven påpekade han att Hamingja behövde böja sig lite mer i högersidan, så jag fick trava på volt och ta högerhanden mot vänster höft ett par gånger. Det gav verkligen effekt - böjningen fick henne att sträcka ut överlinjen riktigt ordentligt!

Efteråt konstaterade Atli att jag tagit ytterligare några steg i min utveckling under de senaste två dagarna. Och det är verkligen jättekul att upptäcka hur mycket man lär sig när man får rida på en riktigt bra häst!!! Dessutom har vi ju två lektioner kvar i morgon också - det ser jag verkligen fram emot!!!

Atlikurs dag 2: ÄNTLIGEN EN HALVHALT!!!

Vaknade med vissheten om att ytterligare en kursdag med två ridpass för super-Atli på häftiga Hamingja låg framför mig - kunde det bli bättre?! Jo, det kunde det... för en stund senare fick jag ett meddelande från Carro (som haft morgonfodringen) att hon putsat min sadel! Jag skulle alltså få rida för super-Atli på häftiga Hamingja i en sadel som såg ut som ny!!! (Carro är nämligen ett riktigt putsningsproffs!!!)

Jag hade tänkt låta Lára gå kvar i hagen idag, men när hon hörde min röst kom hon (förståss) till grinden och väntade så förhoppningsfullt att jag inte hade hjärta att göra henne totalbesviken! Visserligen erbjöd jag ingen ridning, men hon fick i alla fall komma in och "tröstäta" och numera verkar hon ju faktiskt uppskatta mat också!

Den senaste veckan har inneburit ett ridbanerekord för fröken H - i o m att Sylvia främst rider ut när hon tränar hästarna borde det vara lite chockartat när jag efter uppsittningen nu styrde henne mot ridbanan för vad som för henne blev 6:e gången denna vecka. Men hon visade härliga Láratendenser genom att hur ivrigt som helst skritta in på ridbanan med spetsade öron!

Denna lektion skulle bli sedan "systrarnas duell": för jag red nämligen samtidigt som Sylvia på Hamingjas storasyster Hremsa. Lektionen innan hade Sylvia också ridit - men då på tjejernas lillebror Hektor. Så man kan verkligen säga att Atli fick frossa i Hamradis-avkommor denna förmiddag!

Hamingja var visserligen ivrig, men inte stressig denna förmiddag, så det gick mycket bra att få henne att sträcka ut hela låååååånga överlinjen och frusta avslappnat i skritten. Övergick till trav och efter att ha gjort många förhållningar i början accepterade hon ett lugnt tempo så att jag kunde ge riktigt långa tyglar och låta henne sträcka ut även där.

Det märks att hon blir mer och mer van vid mig och därmed också mer "förlåtande" - om jag råkar komma ur balans eller göra en lite större rörelse får hon inte längre panik och börjar rusa utan verkar bara tänka "Ja, ja, det är ju inte Sylvia som rider så..." Däremot kan hon stressa upp sig över sådant som händer utanför ridbanan (eller det andra ekipaget som rider samtidigt), slänga upp huvudet och börja rusa. Och när den låååånga halsen då kortas upp känns tyglarna plötsligt hur långa som helst och jag får bråttom att korta upp dem för att få någon slags kontroll på läget. Tyvärr är min reflex också att försöka bromsa upp henne m h a båda tyglarna, men vid något tillfälle lyckades jag göra som Atli instruerat mig istället: att återta kontrollen genom att sidföra några steg. Gissa om det fungerade bättre?!

Efter uppvärmningen var det så dags för "själva arbetet". Först fick jag göra några halter, stämma av att hon var avslappnad i nacken och sedan m h a förflyttning av min vikt först rygga ett par steg och sedan rida fram i skritt. Atli betonade vikten av att göra allt väldigt lugnt i början så att hon inte skulle bli stressad. När hon efter en stund visste vad det hela handlade om kunde jag sedan göra allt snabbare växlingar mellan "bakåt och framåt".

Som förberedelse för tölten skulle jag sedan göra rygga från samlad skritt - för att få extra mycket samling. I samlade skritten vill hon ibland tränga inåt med bogen och då ska jag flytta tyglarna utåt för att korrigera. Övergången till tölt ska jag göra precis som när jag rider fram igen ur ryggningen, d v s använda vikten inte skänklarna - samtidigt som jag stämmer av att hon bibehåller avslappningen i nacken. "Hela tiden man töltar ska man stämma av: skulle jag kunna böja om jag ville?!"

Atli sa att för att sedan bibehålla energin i tölten ska jag "tänka rida fram resp rygga" d v s först lägga vikten framåt för att tillföra energi och sedan snabbt vikten bakåt för att fånga upp energin. Jag började träna på detta och plötsligt kände jag hur Hamingja liksom "kom upp" med bogarna på ett annat sätt. "NU GJORDE DU EN HALVHALT - VERKLIGEN EN RIKTIG HALVHALT!!!" ropade Atli.  "Ju fler sådana desto mer samling får du i tölten!!!"

Efteråt  sammanfattade han detta som ett perfekt ridpass! Först en grundlig uppvärmning med riktigt utsträckt överlinje - vilket lägger grunden för att hon ska bygga rätt muskler och orka samla sig. Sedan hela tiden avstämning att hon är "lös" i nacken - detta är nämligen en förutsättning även för att halvhalten ska fungera. Avslutningsvis den minst lika viktiga nedvarvningen: för när man samlar är man på gränsen till att stressa hästen. "Femtio sådana här ridpass till så har du en häst som orkar samla sig på ett helt annat sätt!" sa Atli. Men jag konstaterade att det blir Sylvias "problem" - för jag lånar ju bara Hamingja över helgen. 

Atlikurs - dag 1

Ännu en bild på Sylvia och Hamingja från i onsdags. Jag har ju fortfarande inga ridbilder av mig och Hamingja - men förhoppningsvis blir det snart ändring på det! I morgon kväll kommer Johan nämligen hem från en konferens i Rotterdam där han hållit föredrag och han har lovat ta kameran med sig till Mariebäck på söndag för att fota oss under kursens sista lektion!

Atlikurserna är ju alltid efterlängtade - och så ÄNNU mer nu när jag inte får rida i vanliga fall!!! Så ni kan ju gissa om jag var taggad när jag lämnade jobbet vid lunchtid för att åka till Mariebäck och rida mina två lektioner?!

Första lektionen började lite småstökigt för oss när Hamingja visade upp sin "skvättiga" sida genom att stressa upp sig och reagera VÄLDIGT häftigt på mina signaler. Precis som första gångerna jag red henne alltså. Men nu lugnade hon ganska snart ner sig och jag kunde bara hålla med om Atlis analys: "Först blev hon osäker när hon insåg att hon inte hade Sylvia på ryggen. Men sedan kom hon ganska snabbt på att det var du och att det inte var så farligt!"

Innan hon hunnit lugna ner sig hade jag STOR hjälp av Atlis tips att göra förhållningar med sätet och sidföra några steg för att få henne att ta ner tempot och slappna av. Och när vi red längs spåret var det också effektivt att ställa utåt för att bromsa. Men - förståss - aldrig, aldrig försöka bromsa med båda tyglarna!

Efter uppvärmningen fick vi, precis som på senaste kursen, rida övergångar halt-rygga-skritt-halt-rygga-samlad skritt. Atli tipsade om att ställa hästen inåt inför halten "aldrig bromsa en rak häst för då får du den mot handen". Men med Hammi är det så praktiskt att man bara visslar och lägger vikten bakåt så stannar hon! Sedan påminde han om att inte försöka börja rygga förrän man stämt av att hästen verkligen är avslappnad i nacken - det ska räcka med att krama lite, lite höger resp vänster för att ställa hästen åt båda hållen.

Sedan är det ryttarens "mage" som ska göra jobbet! M h a en viktförskjutning bakåt säger man åt hästen att ta ett steg bakåt och genom att återgå till neutral sits talar man om att den gjorde rätt. "Glöm inte belöningen - den som är snabbast på att belöna är också den som blir mest framgångsrik på att träna en häst!" När hästen ryggar avspänt talar en viktförskjutning framåt om för den att gå framåt och en snabb återgång till neutral sits belönar för detta.

Vi fick träna en stund på detta - och på att jag skulle bli snabbare och snabbare i dessa signaler. "Det är så man uppnår samling: inte genom att försöka trycka ihop hästen med muskelkraft utan genom att snabbare och snabbare växla mellan förhållning och drivning. Dansa fortare!" Först måste man träna in rörelserna så att de sitter i ryggraden - och när de gör det kan man sedan träna upp hastigheten successivt.

Atli har under alla år jag ridit för honom sagt att jag är för långsam i mina signaler till hästen. "Tänk inte så mycket, rid bara!!!" har jag fått höra hur många gånger som helst... men nu konstaterade han att jag kommit en bit på väg - fast att det ändå var lång väg att gå innan jag skulle kunna rida riktig piaff...

När jag fått upp hastigheten i övergångarna halt-rygga-skritt-halt-rygga och även kortat ner antalet steg vi ryggade resp skrittade fram varje gång fick jag göra övergångarna från rygga till tölt istället. Även här tipsade han om att ställa hästen i nacken för att bibehålla lösgjordheten från ryggningen upp i tölten. När vi varvat ner igen i trav (och jag - kors i taket - kunnat rida en riktigt kontrollerad sådan på fröken H) var jag riktigt, riktigt nöjd med lektionen!

Och Atli höll med mig: sedan Hamingja insett att det inte var så farligt att ha mig på ryggen istället för Sylvia hade vi kunnat jobba i en mycket trevlig grundform i både trav och tölt. Och dessutom börjar jag alltså kunna "dansa" aningen fortare i alla fall i den samlade skritten! "Nu har vi en jättebra grund att fortsätta jobba utifrån!" sa han.

Redan innan lektionen hade Lára fått komma in i en box för att vila från insekterna och äta extra hö. Innan det var dags för min andra lektion med Hamingja hann lycko-Lára och jag rida ut en sväng bakom vägbommen. Sedan fick hon även en schamponering i spolspiltan innan hon fick gå in i boxen och "tröstäta" ännu mer hö.

När jag sadlade kastade hon grimmor och grimskaft över halva stallet, vilket jag tog som ett hoppfullt tecken på att hon mer och mer börjar tillfriskna och bli sig själv igen. (Det ser faktiskt rätt kul ut när hon kommer igång - hon biter tag i en grimma och ruskar våldsamt på huvudet, som om hon vore en hund, innan hon hivar iväg den genom luften!!!) Fast under ridturen verkade hon fortfarande allt för nöjd med att bara skritta för att vara frisk...

Lára har "städat" lite!!!

När det var dags för min andra ridlektion kom Hamingja uppenbarligen ihåg att det inte var så farligt att ha mig på ryggen, så nu var hon lugnare redan från start. Än en gång imponerade hon på Atli genom att tölta med en överlinje så utsträckt att inte ens han kunde önska mer. "Synd att du rider henne i så hög form!" skojade Sylvia. 

Upplägget på lektionen var i princip som den föregående. Och när det var dags att rida övergångar från ryggning till samlad skritt tyckte jag att vi - efter några riktigt snabba växlingar mellan framåt och bakåt - fick till det riktigt bra. Det visade sig dessutom att min känsla var rätt! Atli sa efteråt: "Nu klarade du att samla henne lite mer i skritten - tack vare de snabbare signalerna. Och då blev hennes rörelser RIKTIGT trevliga! Det blir roligt att se henne när du klarar att uppnå samma samling i tölten!!!" 

När det var dags att varva ner igen i trav lyckades vi prestera vår lugnaste trav hittills! Vi hade fått börja på volt och när Atli sedan sa att vi skulle gå ut på spåret kom jag ihåg att göra några förhållningar direkt, innan hon hann dra upp tempot. Och då kunde vi trava lugnt med riktigt långa tyglar även där! 

Så KUL det är att rida!!! De senaste fyra månaderna har jag ju blivit så extremt lite av den varan jämfört med vad jag är van... Och ÄNNU roligare att rida kurs - särskilt på en häst som jag lär mig så oerhört mycket av hela tiden!!! Gissa om jag är taggad inför i morgon?!!

HÄFTIGA Hamingja!!!

Sylvia och HÄFTIGA Hamingja!!!

Till helgen är det Atlikurs igen - trots att det bara är en månad sedan sist!!! Och det känns som att jag - om möjligt - ser extra mycket fram emot det här kurstillfället. Efter att ha försmäktat snart fyra månader utan ridbar Lára blir ju varje tillfälle att rida EXTRA värdefullt - och en kurs innebär ju många ridtillfällen!!! För som TUR är har Sylvia erbjudit mig att låna Hammi även till denna kurs. Att Lára inte är ridbar är ju tillräckligt trist, så jag är väldigt tacksam över att det inte dessutom innebär att jag missar en Atlikurs!

Som en extra bonus erbjöd Sylvia dessutom mig att rida Hamingja idag också - som förberedelse inför kursen. Hammi har ju legat i hårdträning med Sylvia några veckor och det vore ju lämpligt om jag hann "komma ikapp" henne lite! "Men du får bara rida en liten stund, så du inte hinner förstöra allt!" skrattade Sylvia. 

Det började dock som en clinic - när Sylvia red medan hon hela tiden berättade vad hon gjorde och varför. Jag kunde snabbt konstatera att Atli kommer att tycka att det hänt endel sedan sist... Innan förra kursen hade jag ju bara ridit henne lite i skogen, efter att hon vilat minst ett halvår. Men redan några veckors "nära Sylvia-upplevelser" gör verkligen otrolig skillnad! 

Dessutom kunde jag konstatera att damen har humör! Hon är ju så oerhört snäll i hanteringen från marken att jag brukar säga att hon nästan är lite mesig jämfört med Lára. "Ja tänk, hon bits ju inte ens när man skor henne...!!!" kontrar Sylvia. Men i ridningen finns en hel del likheter med min temperamentsfulla dam! Hittills har Hammi haft ett ganska lättsamt liv med bara korta träningsperioder och lång vila där emellan. Men nu börjar Sylvia plötsligt kräva att hon ska ta i mer med sina bakben - inte konstigt att Hamingja blir ARG och börjar "studsa" med framdelen...! 

När fighten var tagen "rullade hon på" hur fint och till synes lätt som helst en bra stund, för att så plötsligt "snedtända" och testa en ny protest innan hon åter accepterade det som begärdes genom ett "OK, då gör jag som du vill. Det är ju inte svårt eller så, jag hade bara inte tänkt göra det..." Alltså precis som Lára också brukar göra!

När det sedan var min tur att rida fick jag inte bara prova den "nya" Hamingja utan också Sylvias nya sadel - en Astund Epona som (också) var en riktigt trevlig bekantskap! Jag fick börja i höger varv och Sylvia instruerade mig att vara noga med att hon också gick högerställd eftersom Hamingja annars gärna ville bita fast lite i högersidan och skjuta ut högerbogen. 

När jag ville att hon skulle böja sig runt innerskänkeln i hörnpasseringarna kom det där humöret direkt fram igen men när jag höll kvar skänkeltrycket och satt emot med vikten mot den rörliga högerhanden så gick ilskan över lika fort som den kommit. Då och då testade hon också att dra iväg i tempo istället för att trampa under sig mer med bakbenen, men bara jag behöll drivningen och förhållningen med både kroppen och rörlig hand så mjuknade hon och jag kunde åter ge lös tygel.

Jag fick fortsätta töltarbetet med att rida en hel del volter resp vändningar m h a ytterhjälperna och hittade sekvenser då det verkligen var wow-känsla i tölten!!! Det är verkligen häftigt när "hela hästen ramlar på plats" och allt känns hur enkelt som helst! Och i det här fallet dessutom kombinerat med oerhört mycket "power"!!!

Fick även rida samlad skritt och övergångar till tölt - vilket gav ÄNNU mer wow-känsla när jag väl fick till det! Precis som Lára vill hon gärna lätta fram när man börjar samla - så jag måste verkligen vara oerhört snabb i mina eftergifter!

Avslutningsvis travade vi också. Sylvia tipsade om att jag skulle underlätta övergångarna till trav genom att göra dem via ett steg "nästan skritt". Och sedan göra många förhållningar i början så att hon aldrig hinner dra upp tempot i traven. Om jag är noga med att hon verkligen tar mina förhållningar och belönar henne med STORA eftergifter när hon gör det, så hittar vi en kontrollerbar trav i balanserat tempo att enas om! Och när vi är ense om det kan jag successivt ge mer tygel utan hon börjar rusa,  med resultatet bättre och bättre trav istället!

Medan vi svettades på ridbanan fick Lára stå inne i en box för att vila från de ettriga knotten samt tröstäta hö. Det senare blir hon verkligen bättre och bättre på! Jag har aldrig varit med om att hon haft så god aptit som nu, när hon inte är frisk... men jag tänker mig att det är bra för ju mer hon äter desto mer nyttigt får hennes kropp att använda för att "läka" henne! Till helgen tänker jag dessutom glädja henne med (minst) en skrittur! 

Hemma hos Lára igen

Igår kväll kom vi hem igen efter London Extreme Challenge 2014 och idag åkte jag förståss till stallet direkt från jobbet, för att hälsa på Lára. Hon har hunnit bli ÄNNU lurvigare av vinterpäls på de här dagarna jag varit borta! :-O  Fortsätter det så här har jag en mammut redan i början av november...

The Queen verkade ganska irriterad över att vi inte skulle ut och rida - och det tar jag som ett gott tecken! Förhoppningsvis berodde irritationen på att hon mår ännu lite bättre nu! Jag förklarade att jag var alldeles för mör i kroppen efter helgen, men lovade henne att vi ska ut och skritta en sväng senare i veckan. Hon såg ut att tänka "Jag tror det när jag ser det..." 

"Searching for the most perfect"

 Johan är sedan många år en STOR beundrare av matvirituosen Heston Blumenthal och en dröm har därför varit att någon gång få besöka hans mest kända restaurang "The Fat Duck". En middag där kostar visserligen ca 2.500 kr/person - men det är ju också "en gång i livet". Dock måste man boka flera månader i förväg och det kändes lite vanskligt när Johan långa perioder helt saknar luktsinne och därmed inte skulle kunna uppfatta matens hela potential...

Men det visade sig att Heston även har en restaurang på Heathrows helt nyöppnade (dagen innan vi kom) terminal 2 och där krävdes varken månaders förbokning eller den jätte, jättestora börsen! All mat på meny var hämtad från Hestons TV-serie "Searching for the most perfekt" och på bilden ovan ser ni "The most perfect rib-eye steak - worth every penny!" 

Hestons världsberömda baconglass serverades tyvärr inte... men efterrätten vi beställde gick verkligen inte av för hackor den heller! I samband med serveringen sprayade servitören dessutom i luften med en spray som skulle göra att man uppfattade alla smakerna extra intensivt. Very, very Heston alltså!!!

Efter denna sista urladdning var vi redo att återvända till fäderneslandet!

London Extreme Challenge 2014 - etapp 2

Även under tävlingens andra dag, med "Heavy tourism" som huvudtema, skulle team Niklasson-Jonsson-Larsson komma att prestera på topp! Och vårt team-camp var verkligen helt perfekt beläget. Eller vad sägs om att bo med gångavstånd till bl a Big Ben och med skyltar som "Buckingham Palace 100 m" vid utgången från "vår" tunnelbanestation?!!

Lagets team-camp var inte bara perfekt beläget utan också verkligen högklassigt. Man kan utan överdrift konstatera att det spelade i en HELT annan liga än alla våra tidigare i UK!

 Närmaste grannen hade en skylt som var lite svårläst...

...om man inte såg den från rätt vinkel! (TV-kanalen Channel 4)

Våra kreditkort fick lite välförtjänt vila efter gårdagens strapatser. Med London Design festival som extra attraktion, med event utspridda i stora delar av staden, var det istället tunnelbanekorten (och fötterna) som verkligen fick bekänna färg denna dag!

Victoria and Albert muséum, deltog i desigfestivalen med flera olika utställningar bl a modefotografi, brudklänningar samt möbeldesign genom flera århundraden. Oerhört intressanta och välgjorda utställningar!

Louboutin-skor med sina karaktäristiska röda sulor.

Möblerna bestod till största delen av stolar...

...och byråer.

Den här byrån var nog häftigast av allt!

 Att Johan även denna dag presterade mycket bra i grenen "Most aggressive photoshute" överraskade knappast någon, då han är känd för att hålla en stabil och mycket hög nivå!

...och detta gäller förståss både i inomhus- och utomhusdelarna!

Det som slutligen kom att säkra laget en tätplacering i totalen var grenen Excessive eating, där  samtliga i laget tangerade personbästa!  

Detta indikerar att vi inför kommande mästerskap bör satsa mer på grenspecifik träning . Excessive eating var nämligen en av få tävlingsgrenar som verkligen finslipades under lagets pre-camp i Granskärsviken i juli. Möjligen bör man dessutom överväga att lägga pre-camp i närmare anslutning till tävlingstillfället - för att lyckas toppa formen maximalt?!!

London Extreme Challenge 2014 avslutades - som sig bör - med "Last night of the proms" - extremely british!!!

London Extreme Challenge 2014 - part one

Team Niklasson-Jonsson-Larsson kan summera prestationer i världsklass under helgens London Extreme Challenge 2014!

Första dagens Extreme Shopping - ett 12 timmars marathon där svårigheten successivt ökade i takt med att utrustningen ökade i både vikt och omfång. Kristina öppnade starkast i denna gren och svarade därmed för Dagens Överraskning!

Anna kom sedan att stå för Dagens Upphämtning, när alla år av förberedelser ÄNTLIGEN resulterade i en äkta Burberrytrenchcoat! Urladdningen var dock så total att hon (och kreditkortet) var ytterst nära att gå in i shoppingväggen...

Dagens mest kompletta blev Michael tack vare resultatet skjortor, byxor, skor OCH rullväska att packa allt i. Däremot gjorde han en oväntat blek prestation i Mesta Småätande, normalt hans verkliga paradgren...

Johans dominans i Most Aggressive Photoshuting överraskade knappast, då han redan tidigare visat sig prestera på internationell nivå i denna klass. I shoppingklassen tilldelades han dessutom Mest Fokuserade i o m att han gjorde alla sina inköp i en och samma butik (Charles Thyrwitt).

Följ den spännande fortsättningen av London Extreme Challenge 2014 - snart i en blogg nära dig!

´cause I´m worth it!!!

När Lára fick syn på hinken full med äpplen förstod hon genast att de måste vara till henne!!! 

Efter tre dagars Hamingja-ridning med travträning som tuff avslutning igår känner jag mig rätt mör i kroppen idag... En alldeles perfekt dag för att få skritta ut med lycko-Lára alltså!!! Hon får ju annars mest ägna sig åt tröstätning nu för tiden, så hon verkade riktigt nöjd när sadeln kom fram! Det var först när jag drog sista hålen i sadelgjorden som jag fick se de där huggtänderna man förväntar sig av en normal Lára.

Det var ännu en härlig höstdag, eller kallas det Brittsommar när det är 18-19 grader varmt?! Vi red den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och Lára skrittade på så avslappnad och nöjd medan jag ägnade mig åt att stryka henne över halsen och spana efter svamp - också mycket nöjd med tillvaron!

När vi kom fram till ett kalhygge förändrades dock Lára i ett ögonblick. Hon blåste upp sig och stirrade stint in över hygget medan hon stressat fortsatte framåt - med hela kroppen spänd som en stålfjäder. Jag spanade åt samma håll som hon, men all sly på hygget gjorde att jag inte kunde se vad hon fått vittring på. Förhoppningsvis var det en älg (det känns ju definitivt bättre än björn!!!)

Lára ville fortsätta framåt, men det var alldeles tydligt att hon tyckte att det borde göras springande... efter en stunds tvekan valde jag istället att vända hemåt igen. För vi måste ju förr eller senare rida samma väg tillbaka och då vore det ju inte så trevligt om älgen/björnen förflyttat sig till vägen... Lára ville förståss fortfarande springa, men vi enades om kompromissen snabb skritt medan jag sjöng högt för att förhoppningsvis skrämma bort "vaddetnuänvarsomsomfannsiskogen".

Efter en stund lugnade Lára ner sig igen och vi kunde avsluta ridturen som vi började den: lugnt och avslappnat på lång tygel. 

Svettigt värre!!!

Idag tog jag min an en RIKTIG svettig utmaning: att träna trav på Hamingja! För det är ju inte bara jättesvårt det är dessutom riktigt, riktigt ansträngande att försöka hänga med i hennes ENORMA rörelser!!! Och eftersom Atli alltid betonar att man ALDRIG får bromsa med båda tyglarna utan ska använda volter för att ta ner tempot om hästen "springer ifrån en" så var det självklart att rida på ridbanan.

Tog inga viktboots idag, eftersom det var trav vi skulle träna. Fast jag började ändå att värma upp i skrölt, eftersom jag så mycket lättare kan kontrollera tempot m h a säte och vikt där och därför kan ge henne de nästan hellånga tyglar som behövs för att hon verkligen ska kunna sträcka ut överlinjen ordentligt. Blev inte heller särskilt förvånad när damen inledde i grisepass - hon gör ju gärna det och i det här läget var det ju avslappning och utsträckt överlinje som var det viktiga inte takten. Och när jag fokuserade just på avslappning och längd på överlinjen så dröjde det heller inte lång stund förrän jag fick fyrtakten "på köpet"!!!

När det var dags för trav startade jag i vänster varv och på en ganska liten volt. Min tanke var "bättre förekomma än förekommas" - d v s försöka undvika att hamna i ett läge där hon travade så fort att jag behövde bromsa. Alltså höll jag oss på den lilla volten och red ett antal travsekvenser med skrittpaus emellan.

Först när hon hon var tillräckligt avslappnad för att vila lite i steget styrde jag försiktigt ut på spåret i trav. Där använde jag sedan Atliknepet att ställa henne utåt mot staketet när hon började få för bråttom. I början behövde jag ställa henne utåt nästan hela tiden, men successivt blev traven allt mer avslappnad. Men jag märkte att jag inför varje långsida behövde fokusera extra mycket på att bromsa upp henne med säte och vikt för varje gång hon "fick en raksträcka" ville hon annars gärna gasa på ordentligt!

När vi övergick till att träna trav i vänster varv hade vi lite problem med igångsättningarna - nu tyckte Hamingja uppenbarligen att det var dags för tölt istället. Och i o m att hon gärna töltar med nosen i princip i backen så kan man inte bara "släppa ner" henne i trav... Gjorde dessutom misstaget att försöka trava längs spåret innan hon riktigt slappnat av på volten - men då satsade Hamingja mot Solvalla direkt så det var bara att styra in på volt och göra det hela ordentligt från början!

Och med en avslappnad start så gick det hela förståss så mycket bättre! Jag har kommit fram till att förutom att jag behöver träna flås och balans för att klara Hamingjas trav så behöver dessutom både hon och jag träna på att inte gripas av panik när jag titt som tätt tappar balansen på hennes rygg. För när hon får panik blir hon spänd, kör upp huvudet och springer  bara fortare och fortare... och själv faller jag framåt, bli spänd och klämmer åt med skänklarna - d v s i princip SKRIKER åt henne: SPRING ÄNNU FORTARE!!!

När jag någon gång istället lyckades slappna av så att jag kom ner bättre i sadeln och lägga vikten bakåt istället så kunde vi bryta den onda cirkeln innan det behövde bli så dramatiskt. Och för varje sådant tillfälle så ökar förhoppningsvis chansen att vi båda två ska kunna ta situationerna när jag tappar balansen mer och mer med ro.

Till skillnad från när vi red längs vägen igår kunde vi idag hitta avslappnad nedvarvningstrav att runda av träningspasset med. Och sedan var det en mycket nöjd, men också genomsvettig Anna som satt av! Även Hamingja var rejält svettig så hon fick en dusch i spolspiltan. Där var det delvis blött på golvet - och sådant vet ju minsann Hamingja att man kan dö av... men när den där galna människan ändå sa att hon skulle gå in och möta döden så gjorde hon ändå det samtidigt som hon sket på sig av skräck. (Jämfört med Lára känns allt verkligen STORT med den här hästen - t o m skithögarna är dubbelt så stora!!!)

Otroligt nog skulle det visa sig att hon mot alla odds överlevde besöket i spolspiltan. Dessutom visade det sig att man får äpplen när man är så modig att man står där!!! Möjligen inte så tokigt ställe ändå... möjligen... Fr o m i morgon är det Sylvia som rider Hamingja igen. Jag har ju fått löfte om att rida henne igen under Atlikursen om en dryg vecka, men jag vet inte om det även innebär att jag får rida någon av dagarna just innan. Men det lär ju visa sig!

Med Lára blev det bara pyssel även idag. I morgon är det däremot dags för oss att skritta ut en sväng igen - det ser jag verkligen fram emot!!! Kan tänka mig att det är ganska lagom aktivitet för min kropp i morgon också. Jag har redan träningsvärk efter de två senaste dagarnas ridning (efter tre månader utan ridhäst har jag uppenbarligen tappat endel...) Och efter dagens svettiga träningspass lär träningsvärken inte minska utan tvärt om! Men det är så härligt med sådant "skönt ont" som omväxling!!!

Söt, sötare, Kippy!

Jag konstaterar det än en gång: tävlingen "Stallets sötaste häst" avgjordes en gång för alla den dag Olivias lille Kippy flyttade in!!!

Idag fick jag rida Hamingja igen och nu tyckte jag det var dags att rida ut. Har ju faktiskt inte haft tillfälle att göra det sedan jag fick den nyttiga "uteridningslektionen" av Sylvia för ett antal veckor sedan. Så frågan var ju om jag skulle få ihop alla delarna som behövs för ren tölt: aktivera bakbenen ordentligt samtidigt som jag kontrollerar tempot tillräckligt bra m h a sätet för att kunna ge henne så lösa tyglar som hon är van vid. "Ju lösare tyglar desto bättre tölt" sa Sylvia, men det är ju lättare sagt än gjort på en häst som har hur mycket motor som helst och gärna springer på med sina jättekliv...!!!

Bestämde mig i alla fall för att "fuska" lite, så jag tog på ett par 165 gramsboots. I o m att jag rider henne så sällan tyckte jag att jag förtjänade lite "handikapp"! Och till min glädje fungerade också tölten riktigt bra idag, trots att jag inte kunde rida några volter längs vägen! All töltträning under senaste Atlikursen hade nog lärt mig ett och annat ändå!

Under uppvärmningen i skrölt vågade jag mig också på att ge henne nästan hellånga tyglar - och hon sträckte verkligen ut sin överlinje jättebra! Men så är just detta hennes bästa gren också. I o m att hennes hals dessutom är betydligt längre än Láras så måste jag verkligen tänka på att inte underskatta hur mycket tygel hon behöver för att verkligen kunna sträcka ut den med pannan framåt. Så att jag inte hindrar henne från att verkligen jobba med överlinjen p g a att tyglarna är så korta att hon behöver gå under hand för att kunna sträcka ut halsen.

Uppvärmningen i trav funkade också rätt bra. Kanske liiite väl högt tempo, men i o m att jag inte kunde lägga volter för att ta ner tempot så var jag ändå rätt nöjd. Ska jag kunna kontrollera tempot även i trav m h a sitsen och vikten så behöver jag få en helt annan kroppskontroll än vad jag har idag - när jag har fullt sjå att hålla mig kvar på hennes rygg då hon trampar iväg med megastora kliv...!!!

Huvudfokus idag var ändå tölten, som vi "kände på" med olika grad av samling. Några övergångar samlad skritt-tölt hann vi också med. När vi under hemvägen sedan kunde prestera tölt i ett långsamt nedvarvningstempo med megalång hals blev jag dock lite övermodig... Fick för mig att vi även skulle klara något som liknade nedvarvningstrav lugn med riktigt långa tyglar. "Don´t try this at home!!!" säger jag bara...!!!

Hamingja tyckte nämligen att nu var det hög tid att SKYNDA sig hem, så efter bara ett par lugna travsteg började hon gasa på. Och när jag inte längre lyckades balansera mig rätt på hennes rygg utan föll framåt så gav jag ju faktiskt henne signalen "ÖKA!!!" även om det absolut inte var min mening...
Så´na gånger är det verkligen suveränt med en häst som lärt sig att en vissling betyder "sakta av"!!! Återgick sedan till fortsatt nedvarvning i långsam tölt och konstaterade att nedvarvningstrav (rakt fram på hemväg) får vänta några år!

Medan Hammi och jag varit ute och motionerat hade Lára fått gå och mumsa extra hö. Och som läget är nu med henne så verkar hon rätt så nöjd med det. I morgon får jag rida Hamingja igen, innan det åter är dags att "lämna tillbaka" henne till Sylvia. Och på onsdag är min plan att skritta ut en sväng med Lára igen så hon får se något annat än hagen.

När jag kom hem från stallet svängde jag förbi Agnes och Gunillas stall, där förutom Robur och Saita nu även de fd "Mariebäckarna" Penni och Ari bor. Det är i Södra Sunderbyn, bara en dryg km hemifrån men ändå har jag faktiskt inte varit förbi där tidigare. Nu kunde jag i alla fall konstatera att de byggt ett JÄTTEFINT stall och när de berättade om sina fina ridvägar förstår jag att de trivs bra!

Häftiga Hamingja!!!

Jag trodde att mitt "hästliv" idag bara skulle bestå av lite pyssel med Lára och kvällsfodring av hästarna. Men så kom ett sms från Sylvia att jag kunde få rida Hamingja om jag ville - och det ville jag ju förståss!!! Även om jag nu fått OK av veterinärs att skritta Lára ett par gånger/vecka så räcker det ju inte på långa vägar för att hålla ridabstinensen i schack...!!! Dessutom var jag ju väldigt nyfiken på vad tre veckors intensivträning med Sylvia kunde ha åstadkommit med Hamingja, som jag tyckte var hur häftig som helst redan när jag började rida henne (efter minst ett halvårs vila).

Och det hade förståss hänt VÄLDIGT mycket sedan jag sist!!! Jag hade förberett mig genom att läsa mina anteckningar från Atlikursen här i bloggen - för att friska upp minnet. Och sedan var det ju bara att ge sig in på ridbanan och börja "känna sig för"!

Använde samma upplägg på ridpasset som när vi rider för Atli och kunde snabbt konstatera att Hammi var ÄNNU mer känslig för hjälperna än vad jag mindes - men den tid som Atli sa att jag kommer att behöva för att lära mig hur stora (d v s hur små) signaler jag ska använda på henne har jag ju inte ens påbörjat ännu.

Och det var definitivt både en mycket mer lösgjord och rakriktad häst som jag satt på idag än för tre veckor sedan! Testade halt, rygga, övergång till skritt, till samlad skritt resp till tölt och att successivt höja graden av samling i tölten. Det hade förståss gått ännu bättre om jag haft hjälp av Atli eller Sylvia men det var ändå en riktigt häftig WOW-känsla!

Vi red endel trav också - och med hennes STORA rörelser hade jag verkligen fullt sjå att hålla balansen. Eller, rättare sagt, jag klarar inte riktigt att hålla balansen... Och utan tillräcklig kroppskontroll för att bromsa upp tempot genom att lägga vikten bakåt (jag t o m ramlar framåt och säger därmed åt henne att gasa på mer...!) så vågar jag inte heller ge henne så fria tyglar som Sylvia visade att jag skulle göra för att verkligen få henne att slappna av och få höjd i stegen. Undrar hur många år jag skulle behöva träna för att komma till ett läge där jag t o m kan börja "trycka på" lite i traven...?!!

Med svetten forsande och ett leende från öra till öra avslutade jag dagens ridpass! Jag kommer dessutom att få rida henne även måndag och tisdag, för Sylvia är bortrest. Gissa om jag ser fram emot det?!!

Lára fick visserligen inte komma ut på någon ridtur i kväll men hon fick i alla fall både mumsa extra hö och kraftfoder. Och just nu verkar hon ju riktigt matintresserad så hon var nog ändå ganska nöjd med upplägget!

Borde ridit med bajspåse!

En överlycklig Lára: "Ääääntligen en ridtur igen!!!"

Oj, så ivrig hon var när sadel och träns kom fram!!! Nu för tiden brukar jag använda en pall vid uppsittning, f f a för att spara på min egen kropp men det sägs ju också vara mest skonsamt för hästen. Men idag var ergonomin bara att glömma... Lára var så uppspelt över att vi skulle rida att hon omöjligt kunde stå stilla tillräckligt många sekunder för att jag BÅDE skulle hinna upp på pallen och sedan på hennes rygg!

Det var också med MYCKET ivriga steg och förväntansfullt spetsade öron Láras lämnade gårdsplanen! Men förvånansvärt snart tyckte hon ändå att avslappnad skritt på lång tygel var helt OK... vilket alltså med all önskvärd tydlighet bevisade att provsvaren talade sanning: hon är inte riktigt återställd ännu... För en frisk och kry Lára är alldeles, alldeles för arbetsvillig för att briljera i denna, världens näst svåraste, gren! Det enda som har ÄNNU större svårighetsgrad är förståss avslappnad skritt med tygelkontakt...!!! Vi red längs bilvägen en bit mot Avan och sedan in längs sandvägen på vänster sida.

Jag kom plötsligt att tänka på de hittills misslyckade försöken att ta det träckprov som veterinären ordinerade... Inte helt lätt när hästen går i flock på lösdrift... Till skillnad mot Hamingja är Lára tyvärr inte heller av den stallinkontinenta typen som skyndar sig att lägga en hög på stallgången så snart hon kommer in... Inte ens när hon vid några tillfällen fått stå någon timme på box har damen behagat lyfta på svansen... Men det fanns ju faktiskt en chans att hon skulle bli "nödig" nu under ridturen och då hade det förståss varit mycket smartare att rida längs bilvägen så att jag lätt kunde plocka upp några bollar på vägen hem sedan. Och inte som jag nu gjort dessutom lämnat sandvägen och fortsatt rakt ut i skogen...

När jag kom till denna insikt vände jag tillbaka men vi var fortfarande ute i skogen när jag känner hur Lára lyfter på svansen och placerar en hög i mossan... Om jag ändå varit så smart att jag tagit med mig en bajspåse - som hundägarna gör... Men som tur är har jag ju fyrhjulsdriven bil så jag borde kunna köra ganska långt in längs sandvägarna och sedan gå resten - det gällde bara att försöka memorera platsen där the Queen lämnat ifrån sig "dyrgripen"!!!

Tillbaka i stallet fick Lára först mumsa kraftfoder och sedan mer hö (hon hade fått lite hö innan ridturen också.) De tre veterinärer som hunnit vara inblandade i hennes hälsoproblem under sommaren har alla frågat om hon äter som vanligt - och det har jag ju kunnat bekräfta. Men nu märkte jag en STOR skillnad - plötligt verkade hon lika glupsk som en normal häst! I vanliga fall är hon ju en sådan som t o m lämnar kraftfoder ifall hon tycker det blir för mycket - hon blir så oerhört fort mätt och tappar då intresset för maten... Fast ibland händer det ju att hon i det läget lägger sig i den största högen hö - bara för att hon själv inte vill äta mer så betyder det ju inte att hon tycker att de andra ska få ta för sig fritt...!!!

Precis när gräset kommit på våren/försommaren äter hon dock riktigt glupskt - och nu betedde hon sig faktiskt som då fast det i det här fallet handlade om vanligt hö! :-O  Jag hoppas det betyder att hennes kropp känner att den ska ladda riktigt ordentligt för att kurera sig!

När jag sedan var på väg hem lyckades jag både ta mig fram med bilen längs sandvägarna utan att köra fast OCH lokalisera den eftertraktade skithögen! Passerade sedan apoteket här i Gammelstad och köpte ett Kolla masken-kit. Detta är nu färdigförpackat, men enligt instruktionerna ska jag inte skicka det förrän tidigast på söndag för att det inte ska bli liggande hos Posten över helgen. Under tiden ska det kylförvaras, men vi behöver väl inte nämna något för Johan om innehållet i det där paketet längst ner i kylskåpet...?! 

Bättre, men inte helt bra...

Idag har jag fått konsultera veterinären på Evidensia i Boden ang Láras nya omgång provsvar. Och hon kunde konstatera att Lára fortfarande inte är återställd... men det går åt rätt håll och det är ju i alla fall skönt att höra! Ordinationen blev ny provtagning om en månad.

Hon får fortfarande inte ansträngas, men jag kan skritta henne i alla fall. Och med tanke på hur glad Lára var när hon fick skritta ut en sväng i söndags så är det ingen tvekan om att hon kommer att uppskatta det beskedet lika mycket som jag gör!

Skönt också att jag redan fått Sylvias löfte att rida Hamingja på Atlikursen nu i september - roligt att kunna vara med trots att Lára inte kommer att vara ridbar då! Men nu har jag ju inte suttit på Hammi sedan dagarna efter förra Atlikursen så det skulle inte vara så dumt att få låna henne i alla fall någon dag innan det är dags igen, för att repetera vad vi gjorde senast... För det är ju självklart meningen att man ska träna mellan kurserna...!

Populärast i stallet!

Längtar efter en frisk Lára...

Idag kom provsvaren från lab:et, men det var först på eftermiddagen så jag hann aldrig få veterinärens tolkning av dem. Men om hon inte skulle ringa mig i morgon så ringer jag henne för nu MÅSTE jag snart få veta hur min fina häst egentligen mår!!!

I kväll fick the Queen i alla fall en liten dos av allt det fjäsk hon tycker sig förtjäna, för jag kom till stallet med FYRA matkassar proppfulla med äpplen! Hade nämligen fått fallfrukt av en kollega och då var det enkelt att bli populärast i stallet!!! Alla hästarna fick ett gäng äpplen var och ändå var det fortfarande tre hela kassar kvar - så de har något att se fram emot kommande dagar också!!! 

Den senaste tiden har Lára fått gå utan exemtäcke - för att täcket inte skulle kyla när det regnade så våldsamt. Men nu verkar ju vädret åter ha stabiliserat sig, samtidigt som det fortfarande är våldsamma mängder knott, så i kväll åkte täcket på igen. Visserligen har hon inte kliat sig alls trots att hon varit utan täcke, men med så´na knottsvärmar som det är i år måste det ändå vara skönt med allt som kan hindra deras framfart i någon mån i alla fall!