Underbar vårvärme!!!

Vilken underbar vårdag!!! Solen lyste från en klarblå himmel och termometern visade redan 10 grader i skuggan vid halv tio på förmiddagen när jag åkte till stallet. I hagen låg Lára och myste i solen och jag smög fram för att ta en bild... men damen har blivit alldeles för bra på att komma till matte i hagen... När jag gick in genom grinden var det inte tal om att ligga kvar och mysa, utan hon rullade sig och var sedan snabbt på benen och kom fram till mig. Men eftersom jag misstänkte att just detta skulle hända var jag beredd med kameran och hann få ovanstående "actionbild". Lite komiskt dock, med tanke på att "action" verkligen inte var ordet för det ögonblick jag hade tänkt föreviga...!!!

Fia var i stallet när jag kom, hon hade haft morgonfodringen och därmed hunnit rida också. Tydligen en lyckad ritur - för hästglädjen bara lyste i hennes ögon! När jag sedan precis suttit upp för att rida från gården dök även Madde och Sussi upp.

Om uppsittningen sa Eyjolfur att man alltid skulle ta för vana att ta en liten paus precis när man suttit upp, så hästen lärde sig att man inte rider iväg direkt utan inväntar signal om detta. Nu blev det en lite längre paus också - för jag pratade en stund med Sussi innan jag red iväg. Kanske var det detta som gjorde att Lára skrittade så avslappnat på lång tygel redan från start?! (Det faktum att hon strax innan låg och sov i solen kan förståss också ha spelat in. )

Jag red mot Avan och passade på att skritta ganska länge i lång, låg form när nu Lára för ovanlighetens skull själv erbjöd detta. Sedan blev det en hel del kasta toppi också (vilket på Lára är lättast att uppnå när vi rider bort från stallet och inte har sällskap). Vägen mot Avan, där jag så sent som i torsdags var rädd att jag skulle köra fast trots fyrhjulsdriften, har faktiskt hunnit börja torka upp på ett närmast mirakulöst sätt. Visst finns det fortfarande riktigt mjuka och leriga partier, men nu är det minst lika långa sträckor där vägen är torr och fin igen!

Fia hade också ridit denna väg idag - och konstaterade att det är ganska bra att det dyker upp ett "lerbad" lite då och då - för då påminns man om att ta en kort skrittpaus. Och det innebär ju också ridning helt i Eyjolfurs anda!

En annan sak han pratade mycket om på kursen var att man måste "tänka på diagonalen". Med det menade han att om hästen (som Lára för dagen) vill skjuta ut höger bog så beror det ju egentligen på att den inte vill ta i ordentligt med vänster bak. Alltså räcker det inte med att ställa hästen åt höger för att lösa problemet - utan man måste också tänka på att aktivera vänster bak mer. Gör man inte det kan man lätt förstärka problemet istället för att åtgärda det.

Och på fröken-gångjärn-överallt kan det nästan räcka med att jag TÄNKER att jag ska ställa höger för att rumpan ska åka ut åt vänster... (Om hon nu inte har en dag/period då det är höger bak och vänster bog som är problemet. Eller, det kan ju faktiskt variera under en och samma ridtur på henne också...)

Är övertygad om att alla ni andra som också rider miljoner gånger har fått höra av instruktörer att ni ska lyfta blicken och titta rakt fram istället för att fixera på mankammen/hästens framdel. När jag för några år sedan var på teamdagar hos Lillhästen och vi fick en introduktion i centrerad ridning insåg jag plötsligt att jag faktiskt aldrig tidigare hört någon förklara VARFÖR detta är så viktigt. Men det hör ihop med att synen är vårt starkaste sinnesintryck och så länge vi fokuserar blicken på något som är nära så kommer alla andra sinnesintryck att hamna i skymundan.

Om man däremot fäster blicken långt fram - och därmed försätter ögonen i viloläge - så har vi mycket lättare att ta in övriga intrycken från övriga sinnen. I ridningen innebär det att vi mycket lättare kan KÄNNA hur hästen rör sig - och därmed inte fixerar vid framdelen utan HELA hästen. När jag testade detta idag kunde jag konstatera att med blicken framåt kunde jag känna även när Lára flyttade rumpan bara liiiite till vänster i tölten och därmed "slarvade" med vänster bak. Eftersom jag upplevt ett stort problem med att jag inte alltid uppfattar vad hon gör med sin kropp - och vilket bakben/vilken bog som är problemet för dagen/stunden så var detta förståss en mycket positiv insikt!!!

Tillbaka i stallet fick Lára först äta lite hö och sedan kraftfoder ute, medan jag satt i en stol vid stallväggen och njöt av det härliga vädret. Det var nästan för varmt för en kopp te t o m - det ni!!! Nu sitter jag hemma på altanen, i shorts och bikini och är riktigt glad åt att vi aldrig kommit till skott med att bygga någon slags vindskydd! Här är det ändå alldeles för varmt för te, vilket i o f s kan vara ett problem... men eftersom min värk lindras så av sol och värme står jag gärna ut med några timmars teabstinens!