Vet ni vad jag fick göra efter jobbet idag? Jag fick rida ut på min härliga Lára i det soliga och VARMA vårvädret!!! Termometern visade 14 grader i skuggan - och jag kunde lämna jackan och bara ha en tunn, tunn ulltröja över superunderstället. Men det härligaste var förståss lycko-hästen jag red på!!!
Vi har ju skrittat en hel del under de två senaste ridturerna och det visade sig nu i det faktum att hon kunde inleda med att slappna av och sträcka ut överlinjen riktigt fint i skritten! Så jag passade på att skritta lite extra länge, innan vi övergick till trav i samma form. Atli-uppvärmning m a o!
Sedan blev det dock Eyjolfur-inspirerat: "kasta toppi" hela vägen bort till korsningen vid sjön. Det var ju bra att passa på när hon nu kändes så avslappnad och inte totalprogrammerad på att rusa! Dessutom red vi ju ensamma - med sällskap skulle det antagligen vara svårt att få henne att acceptera ett tillräckligt långsamt tempo för detta!
Svängde vänster vid sjön och töltade bort till skoterklubben innan vi vände hemåt. Sedan blev matte så där jättejobbig och tyckte att vi skulle träna samlad skritt... Lára blev förståss jättearg - och gjorde utbrytningsförsök åt alla håll... Mitt i detta kom två bilar körandes längs vägen. Jag tog paus i "diskussionen" för att vi skulle hålla oss på ena sidan av vägen. Men Lára var fortfarande arg - så när bil nr 2 skulle passera höll hon plötsligt på att backa rakt på den... Hm... hörde för min inre röst hur Eyjolfur kommenterade hennes olydnader... Som tur var körde bilen i alla fall väldigt sakta förbi oss, så allt gick bra.
Efter ytterligare en stunds "diskussion" kring det här med samlad skritt fick hon tillslut tölta - och vi njöt båda två! Jag tänkte att jag borde ha fortsatt ÄNNU längre bort innan jag vände hemåt, så vi haft en ännu längre hemväg att tölta på...!!! Men nu gällde det alltså att passa på med den väg vi hade - så jag gick ganska snart över i att rida ökat tempo.
Än en gång kunde jag konstatera att det verkligen var en polett som trillade ner för mig på tävlingen i Umeå! (Och antagligen för Lára också!) För plötsligt känner jag vad jag ska fokusera på när vi börjar få problem (oftast i alla fall). En väldigt stor fördel!!! Tack vare att jag kan korrigera/stödja henne på rätt sätt klarar vi både ett högre tempo och längre sträckor än tidigare. JÄTTEKUL!!! Och vi må ha stora meningsskiljaktigheter avseende den samlade skrittens vara eller inte vara, Lára och jag... men när det gäller det ökade tempots existensberättigande är vi HELT eniga!
Men inte ens med denna enighet kunde vi rida ökad tölt HELA vägen hem. Så jag passade på att träna lite nedtagningar, då jag flyttade undan henne för högerskänkeln för att hålla henne lätt i handen. Samt även en sträcka riktigt långsam tölt innan varje skrittpaus. När hon tillslut fick sträcka ut i trav som avslutning blev den lugn och fin på en gång och sedan skrittade hon lika avslappnat också. "Off-knappen" som Atli säger är så viktig var alltså på plats! Det kändes verkligen som "alla rätt" idag! (Hm, ja... vi kan väl glömma det där med backandet mot bilen...?!)
Damen har föresten än en gång bytt bog att skjuta ut (när hon inte skjuter ut "alla"!) Idag var det åter främst vänsterbogen som var problemet - hon vet minsann hur hon ska göra för att krångla till det för matte! Att låta henne fatta galopp själv är dock avslöjande och bra ifall jag är osäker på om det är höger eller vänster som gäller för dagen.
De andra hästarna hade fått lunchhö medan vi var ute och red, så Lára fick både kraftfoder och hö inne i en box. Hon äter verkligen inte snabbt när hon inte har någon i närheten som kan konkurrera med henne om maten... men KG var bussig och lovade att släppa ut henne senare, så jag behövde inte vänta till dess hon ätit klart.
Vi har ju skrittat en hel del under de två senaste ridturerna och det visade sig nu i det faktum att hon kunde inleda med att slappna av och sträcka ut överlinjen riktigt fint i skritten! Så jag passade på att skritta lite extra länge, innan vi övergick till trav i samma form. Atli-uppvärmning m a o!
Sedan blev det dock Eyjolfur-inspirerat: "kasta toppi" hela vägen bort till korsningen vid sjön. Det var ju bra att passa på när hon nu kändes så avslappnad och inte totalprogrammerad på att rusa! Dessutom red vi ju ensamma - med sällskap skulle det antagligen vara svårt att få henne att acceptera ett tillräckligt långsamt tempo för detta!
Svängde vänster vid sjön och töltade bort till skoterklubben innan vi vände hemåt. Sedan blev matte så där jättejobbig och tyckte att vi skulle träna samlad skritt... Lára blev förståss jättearg - och gjorde utbrytningsförsök åt alla håll... Mitt i detta kom två bilar körandes längs vägen. Jag tog paus i "diskussionen" för att vi skulle hålla oss på ena sidan av vägen. Men Lára var fortfarande arg - så när bil nr 2 skulle passera höll hon plötsligt på att backa rakt på den... Hm... hörde för min inre röst hur Eyjolfur kommenterade hennes olydnader... Som tur var körde bilen i alla fall väldigt sakta förbi oss, så allt gick bra.
Efter ytterligare en stunds "diskussion" kring det här med samlad skritt fick hon tillslut tölta - och vi njöt båda två! Jag tänkte att jag borde ha fortsatt ÄNNU längre bort innan jag vände hemåt, så vi haft en ännu längre hemväg att tölta på...!!! Men nu gällde det alltså att passa på med den väg vi hade - så jag gick ganska snart över i att rida ökat tempo.
Än en gång kunde jag konstatera att det verkligen var en polett som trillade ner för mig på tävlingen i Umeå! (Och antagligen för Lára också!) För plötsligt känner jag vad jag ska fokusera på när vi börjar få problem (oftast i alla fall). En väldigt stor fördel!!! Tack vare att jag kan korrigera/stödja henne på rätt sätt klarar vi både ett högre tempo och längre sträckor än tidigare. JÄTTEKUL!!! Och vi må ha stora meningsskiljaktigheter avseende den samlade skrittens vara eller inte vara, Lára och jag... men när det gäller det ökade tempots existensberättigande är vi HELT eniga!
Men inte ens med denna enighet kunde vi rida ökad tölt HELA vägen hem. Så jag passade på att träna lite nedtagningar, då jag flyttade undan henne för högerskänkeln för att hålla henne lätt i handen. Samt även en sträcka riktigt långsam tölt innan varje skrittpaus. När hon tillslut fick sträcka ut i trav som avslutning blev den lugn och fin på en gång och sedan skrittade hon lika avslappnat också. "Off-knappen" som Atli säger är så viktig var alltså på plats! Det kändes verkligen som "alla rätt" idag! (Hm, ja... vi kan väl glömma det där med backandet mot bilen...?!)
Damen har föresten än en gång bytt bog att skjuta ut (när hon inte skjuter ut "alla"!) Idag var det åter främst vänsterbogen som var problemet - hon vet minsann hur hon ska göra för att krångla till det för matte! Att låta henne fatta galopp själv är dock avslöjande och bra ifall jag är osäker på om det är höger eller vänster som gäller för dagen.
De andra hästarna hade fått lunchhö medan vi var ute och red, så Lára fick både kraftfoder och hö inne i en box. Hon äter verkligen inte snabbt när hon inte har någon i närheten som kan konkurrera med henne om maten... men KG var bussig och lovade att släppa ut henne senare, så jag behövde inte vänta till dess hon ätit klart.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar