I 17 års tid hade jag hästar som alltid sköt ut högerbogen - så man kan lugnt säga att jag definitivt blivit "programmerad" att alltid fokusera på att hålla den på plats. Nu har jag plötsligt en häst som varierar sig mest hela tiden... här går det alltså inte att "sitta och sova" utan jag måste minsann både tänka och rida samtidigt! ;-) Oerhört nyttigt, förståss!!!
När jag kom till stallet idag red Sylvia och Madde precis ut på Hamingja och Hrissla. För båda unghästarna var det bara tredje gången de hade ryttare på ryggen... men alla fyra återvände tillsammans en stund senare så det hade uppenbarligen gått bra!
Lára och jag red mot Avan idag och redan när vi värmde upp i trav började jag hålla koll på vänsterbogen - eftersom det verkar vara den som "far iväg" mest f n. Eyjolfur pratade mycket om hästarnas starka resp svaga sida. Att de skjuter ut ena bogen för att inte behöva trampa under sig ordentligt med det diagonala bakbenet. För ryttaren är det förståss viktigt att hålla koll på detta - så man inte genom sin ridning förstärker problemet istället för att korrigera för det... Att jag just idag lyckades göra rätt och korrigera visade sig när vi kom till första uppförsbacken. Jag bad om höger galopp - och Lára tog rätt på en gång! Så var det inte igår, när jag missade det där med bogarna i början av ridturen...
Efter uppvärmningen med trav och lite galopp höll jag mig till "kasta toppi". Precis när jag red iväg hade Madde ropat att hon skulle försöka hinna ikapp oss med Penni och jag tänkte att chansen för det ökade om vi (som omväxling) ägnade oss åt att rida riktigt långsamt! Men vi hann ända bort till asfaltvägen utan att de syntes till, så jag antog att hon bestämt sig för att rida åt något annat håll.
På hemvägen passade jag på att först rida samlad skritt (OJ, vad jag önskade att jag hade haft ridbanans staket som stöd på ena sidan i alla fall!!!) Och sedan lååångsam tölt med riktigt lång hals. Tycker Lára börjar bli riktigt duktig på det! Efter skrittpaus, ny omstart med samlad skritt (då Lára definitivt skulle kunna ge ett ansikte åt prins Daniels uttryck "all over the place"!!!) red vi mer lååångsam tölt - och jag tror faktiskt hon kom upp riktigt bra med ryggen! (Sa till Sylvia sedan att jag skulle behöva rida ut med henne igen för att få bekräftat om det är så bra som jag tror, eller om Lára lyckas lura mig...)
Men sedan kunde jag förståss inte låta bli att gasa på lite också! Underlaget var verkligen inte det bästa för tölt... lerigt och väldigt mjukt, men det gick ändå hyfsat. Och alldeles på slutet, när det blev lite fastare underlag, fick vi till det riktigt bra! Som vanligt var det därför en mycket nöjd matte som lät sin häst varva ner i trav och sedan skritt. Fast i skritten började hon plötsligt se spöken här och där, så den blev inte alls lika avslappnad som igår tyvärr.
När Lára mumsade kraftfoder kom Madde och Sylvia tillbaka efter att ha ridit Penni och Hremsa. "Var tog du vägen, skulle du inte rida till höger nere på bilvägen???" undrade de. Jag tyckte ju att jag sagt "till vänster" men eftersom jag ofta blandar ihop höger och vänster skulle det inte förvåna mig om jag sagt fel. Eftersom jag känner till denna svaghet gjorde jag faktiskt tillägget att jag skulle rida mot Avan, men just det hade Madde aldrig hört... Och även om de vet hur snabb Lára kan vara så tyckte de ju det var konstigt att de aldrig såg någon skymt av oss när de red in mot Alviksträsk... Så kan det gå!
När jag kom till stallet idag red Sylvia och Madde precis ut på Hamingja och Hrissla. För båda unghästarna var det bara tredje gången de hade ryttare på ryggen... men alla fyra återvände tillsammans en stund senare så det hade uppenbarligen gått bra!
Lára och jag red mot Avan idag och redan när vi värmde upp i trav började jag hålla koll på vänsterbogen - eftersom det verkar vara den som "far iväg" mest f n. Eyjolfur pratade mycket om hästarnas starka resp svaga sida. Att de skjuter ut ena bogen för att inte behöva trampa under sig ordentligt med det diagonala bakbenet. För ryttaren är det förståss viktigt att hålla koll på detta - så man inte genom sin ridning förstärker problemet istället för att korrigera för det... Att jag just idag lyckades göra rätt och korrigera visade sig när vi kom till första uppförsbacken. Jag bad om höger galopp - och Lára tog rätt på en gång! Så var det inte igår, när jag missade det där med bogarna i början av ridturen...
Efter uppvärmningen med trav och lite galopp höll jag mig till "kasta toppi". Precis när jag red iväg hade Madde ropat att hon skulle försöka hinna ikapp oss med Penni och jag tänkte att chansen för det ökade om vi (som omväxling) ägnade oss åt att rida riktigt långsamt! Men vi hann ända bort till asfaltvägen utan att de syntes till, så jag antog att hon bestämt sig för att rida åt något annat håll.
På hemvägen passade jag på att först rida samlad skritt (OJ, vad jag önskade att jag hade haft ridbanans staket som stöd på ena sidan i alla fall!!!) Och sedan lååångsam tölt med riktigt lång hals. Tycker Lára börjar bli riktigt duktig på det! Efter skrittpaus, ny omstart med samlad skritt (då Lára definitivt skulle kunna ge ett ansikte åt prins Daniels uttryck "all over the place"!!!) red vi mer lååångsam tölt - och jag tror faktiskt hon kom upp riktigt bra med ryggen! (Sa till Sylvia sedan att jag skulle behöva rida ut med henne igen för att få bekräftat om det är så bra som jag tror, eller om Lára lyckas lura mig...)
Men sedan kunde jag förståss inte låta bli att gasa på lite också! Underlaget var verkligen inte det bästa för tölt... lerigt och väldigt mjukt, men det gick ändå hyfsat. Och alldeles på slutet, när det blev lite fastare underlag, fick vi till det riktigt bra! Som vanligt var det därför en mycket nöjd matte som lät sin häst varva ner i trav och sedan skritt. Fast i skritten började hon plötsligt se spöken här och där, så den blev inte alls lika avslappnad som igår tyvärr.
När Lára mumsade kraftfoder kom Madde och Sylvia tillbaka efter att ha ridit Penni och Hremsa. "Var tog du vägen, skulle du inte rida till höger nere på bilvägen???" undrade de. Jag tyckte ju att jag sagt "till vänster" men eftersom jag ofta blandar ihop höger och vänster skulle det inte förvåna mig om jag sagt fel. Eftersom jag känner till denna svaghet gjorde jag faktiskt tillägget att jag skulle rida mot Avan, men just det hade Madde aldrig hört... Och även om de vet hur snabb Lára kan vara så tyckte de ju det var konstigt att de aldrig såg någon skymt av oss när de red in mot Alviksträsk... Så kan det gå!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar