Min "dramaqueen" taggar ner en aning

Än en gång imponerar parkförvaltningen i Luleå: de stora krukorna med vårblommor, vilka ersatt vinterplanteringarna, har mitt emot Smedjan fått sällskap av dessa gräsfåtöljer!!!

Jag har ju så lyxigt schema att jag slutar jobbet till lunch på fredagarna och i morse hade det inte ens liknat en nära döden-upplevelse att ta sig ur sängen (fast det var fredag) så jag kände mig i ovanligt bra form när jag åkte till stallet! Där skulle jag lunchfodra hästarna - men först skulle jag rida!

Testade en ny variant på extrautfodring av Lára: gick direkt och släppte ut henne ur hagen så hon kunde mumsa från stora höbalen medan jag sedan bytte från jobbkläder till stalldito. Problemet med henne är ju att hon blir så fort mätt... I o m att hon är högst i rang i flocken kan man ju ge henne en lite större hög hö när man fodrar. MEN bara LITE större, för hon vaktar den bara till dess hon är mätt - sedan är det fritt fram för andra som INTE behöver extra mat... Och det skulle ju också kunna innebära att om hon får äta extra hö strax innan lunchfodringen så äter hon mindre mängd av lunchen och därmed också lämnar till de andra... Men nu blev det alltså extrafodring innan ridningen, så då borde hon ju hinna få upp aptiten igen!

Bestämde mig för att vi skulle vara på ridbanan och repetera gårdagens lektion. Inte minst de där övningarna från marken är ju MYCKET nyttiga för oss! Jag har inte velat prova dem igen på egen hand efter kursen,  utan väntat på att få hjälp av Sylvia under en lektion. För jag har inte trott att jag skulle klara av att överlista Lára på egen hand. Men nu fick jag ju hennes hjälp igår så nu skulle det förhoppningsvis fungera hyfsat. (Fast jag ska erkänna att det kändes rätt spännande ändå - tänk om det skulle bli totalt fiasko. Då skulle det ju bli ÄNNU mer protester från damen nästa gång...)

Men som tur var gick det bättre idag!!! Jo, visst fick hon några utbrott och "psykbryt" idag också, men inte alls som igår. Och hon stod bara på bakbenen en gång (när jag ville att hon skulle böja sin högersida) och lyckades faktiskt aldrig med försöken att bita mig (det gjorde hon två gånger igår) så sammantaget kan man definitivt säga att det går framåt!

 Både öppna på volt och öppna längs spåret (med henne böjd mot staketet) gick faktiskt riktigt bra i båda varven! (Jag kom dessutom på att det var väldigt effektivt att ibland trycka "spöhanden" mot bogen. Det gav en förstärkning av "flytta dig"-signalen utan att jaga upp henne på samma sätt som pisken gör.) Stärkt av detta övergick jag till att hålla henne böjd från staketet, som man ju brukar rida öppna, men då blev det förståss svårare... M h a små volter med jämna mellanrum fungerade det ändå förvånansvärt friktionsfritt så länge det handlade om böjning i vänstersidan. Ett STORT steg framåt!!! När det var dags för den jobbiga högersidan kom humöret fram igen (det var då hon bl a stod på bakbenen) men med hjälp av många avdramatiserande volter lyckades vi några gånger prestera en antydan till böjning i innersidan och då tyckte jag att vi var klara med markarbetet för idag.

Vid det här laget var jag alldeles varm av "brottningen" med damen - matte var alltså riktigt uppvärmd inför ett ridpass för en gångs skull! Även i ridningen blev det repetition av gårdagen. Och Lára var en sådan njutning att rida!!! Eyjolfurs tips om att ofta ta små micropauser på lång tygel tror jag är EXTRA bra för en häst som Lára som har "bråttom" som andranamn. Ska man ö h t få henne att skritta avslappnat är det lättast precis efter att hon fått jobba. Men det gäller bara en väldigt kort stund - väldigt snart börjar hon fundera på att springa igen. Men med micropauser ökar chansen att hon håller sig avslappnad till dess jag börjar förbereda för nästa övning - och förhoppningsvis innebär det att jag lättare kan "programmera in" hos henne att de där pauserna bara betyder avslappning.

Sylvia brukar påpeka att jag måste tänka på att hålla Lára lite böjd i alla nedtagningar och gärna "tänka framdelsvändning" för att hon inte ska börja spänna sig och gå emot bettet utan bibehålla lösgjordheten genom hela nedtagningen. Nu insåg jag att jag förståss ska göra samma sak när jag ska korta upp tyglarna igen efter en skrittpaus. Direkt hon får en chans att räta ut sig åker huvudet upp, hon blir spänd och börjar takta. Men håller jag henne böjd hela tiden är det mycket lättare att både bibehålla avslappning och styra tempot. (Tänk att jag kunde räkna ut det - jag har mina ljusa stunder uppenbarligen!!!) En gång idag lyckades jag faktiskt göra övergången från skritt på hellång tygel till tölt med lååång hals utan minsta sekvens av spänning i hästen! Man kan ju bli hög för mindre!!!

När Lára ätit sitt kraftfoder (och än en gång slickat krubban kliniskt ren - bra att det håller i sig!) var det dags för Lára-höga matte att lunchfodra i hagarna. Tänk vilken uppskattning man får uppleva då, från alla hästar som alltid bara är någon sekund från svältdöden!