Vädret behagar "skämta med oss aprillo" så under natten har det kommit ca 2 dm blötsnö - och det både snöade och blåste ganska rejält fortfarande när jag körde till stallet. Någon hade redan kört på grusvägen (antagligen Fia, som hade morgonfodringen) och man såg att den bilens underrede släpat i snön. Sådana här dagar är det extra skönt med fyrhjulsdrift (och extra hög markfrigång)!!!
Lára stod i hagen och var liiite tveksam till om hon verkligen skulle komma till mig när jag ropade... hon började väl inse att hon skämt bort mig med den varan alldeles för många dagar i sträck nu - och att fjäska är knappast bra för hennes rykte... Men när jag gick närmare för att fota bilden ovan, bestämde hon sig ändå för att komma till mig. På det sättet hade vi ju gått halva vägen var och det kunde hon uppenbarligen leva med.
Och sedan gav hon mitt upplägg för ridpasset "MVG" också - men det hade jag faktiskt räknat med. Jag hade nämligen kommit fram till att det enda vettiga träningen med dagens ridunderlag måste vara att satsa på galopp. Så vi galopperade helt enkelt bort till korsningen vid sjön och sedan tillbaka - med några kortare skrittpauser.
Oj, så Lára verkade njuta - hon frustade och frustade - nästan i varje galoppsprång! Jag hade bestämt att hon skulle få välja fri fart på hemvägen - och i Láras fall innebär det ju alltid ett våldsamt "drag under galoscherna"! När vi vänt hemåt fick vi snöstormen rakt i ansiktet - och snön var så vass att jag funderade en kort stund på om jag ändå skulle ta ner tempot för att minska fartvinden i alla fall. Men så konstaterade jag att det hela skulle vara över snabbare ifall Lára fick fortsätta att bestämma tempot - så jag höll fast vid ursprungsplanen.
Snart var vi därför hemma igen. (Då hade vi dock avslutat med lite trav och sedan skritt för att hon skulle få hämta andan.) Vi var verkligen rejält blöta båda två... och utrustningen också. Medan Lára mumsade kraftfoder med fleecetäcket på för att torka fortare, satsade jag därför på att putsa tränset. En gång i höstas gjorde jag det efter en ridtur i ösregn och dagen efter kunde jag konstatera att det inte alls var så där stelt som lädret annars brukar bli när det blivit riktigt blött. Och varför ändra ett vinnande koncept? Putsade faktiskt hennes andra träns också när jag ändå var igång - så jag kände mig oerhört nöjd med mig själv sedan!
På väg hem från stallet passerade jag simhallen och värmde upp mig ordentligt i ångbastun - så nu känns det riktigt bra i kroppen, trots vädret! Ja, händerna protesterar endel... antar att tränsputsningen spelar in. (Att krama ur en svamp är ingen höjdare för mig...) Så nu ska jag lägga ner skrivandet och vila händerna medan jag lyssnar på en ljudbok istället!
.jpg)
Inlägg
2 kommentarer:
Hur trivs du med din hrimnir sadel? har den mycket stöd, och hur upplever du den när de är dubbel kåpa? är själv van med enkelkåpa. Örns draupnir sadel har blivit för vid.. :/ så de skulle vara skönt med typ en hrimnir som man själv kan ändra bomvidd.
Hej Carro!
Jag trivs MKT bra att rida i Hrimnirsadeln. Trodde jag skulle ha mycket svårare att vänja mig, då jag också var van vid enkelkåpa. Dessutom var det ju lite som med köpet av Lára: jag ville inte ha en ny, jag ville ha den jag hade haft...! Men jag hade ju inte något val vare sig när det gällde att behålla gamla hästen eller sadeln (som var alldeles för vid för Lára redan när hon fortfarande hade lite fölmage kvar.) Och väldigt snabbt blev jag ju mer än nöjd med både häst och sadel! :-)
Hrimnirsadeln har också rejält med stöd - annars hade jag definitivt haft svårare att vänja mig! Tråkigt är dock att den redan efter ett par månader började släppa i sömmarna längst ner på resp kåpa. Tre andra som köpt den råkade ut för samma sak... Men vi har fått det klassat som garantiärende (tydligen hade det varit något fel på tråden när de sydde just våra sadlar) så vi ska få dem fixade.
Numera verkar det finnas ganska många lädersadlar där man kan ändra bomvidden. Jättebra att man inte måste välja en syntetsadel för att få denna finess, tycker jag! Fia har också en, t ex. Tyvärr vet jag inte vad den heter, men det är också en sadel från Karin Å. Jag vet också att jag provade en tredje sådan variant innan jag fastnade för Hrimnir. Lycka till i sadeldjungeln!
Skicka en kommentar