När startlistorna för finalerna sattes upp på morgonen fick jag det äntligen svart på vitt: jag och Lára skulle få rida final även i B-flokk! Men det var på håret... Totalt 15 ekipage gick till final och vi var nr 15... Men tävlingsdagen inleddes med vår A-final i T7. Det var KALLT idag, men jag satsade ändå på fåfängan och tog softshellkavajen istället för vinterjackan att rida i, något jag kom att ångra...
I o m att det var en "rakbana" skulle vi starta "strömmande" och sedan invänta alla innan vi red tillbaka på samma sätt. Första två sträckorna visar man arbetstempo tölt och de andra två "valfritt tempo tölt". Jag skulle alltså inte behöva rida ökat tempo om jag inte ville (det är ju fortfarande ett minst sagt osäkert kort för oss...) Men min långsiktiga målsättning är ju att kunna tävla öppen klass, där ökat tempo krävs så jag hade bestämt att mitt huvudmål för denna tävling var att träna på ökat tempo i tävlingssammanhang. Och till min stora glädje kunde jag konstatera att vi presterade våra två bästa sträckor ökat tempo hittills på tävling! Detta innebar att vi höll takten hela sträckorna, även om det inte gick så jättefort!
Jag var förståss supernöjd med detta! Målsättningen hade ju bara varit att träna ökat tempo, jag hade inte vågat tro att vi verkligen skulle klara att hålla takten hela vägen! Är lite osäker på poängen (trodde jag skulle hinna frysa ihjäl medan vi väntade på poänggivning, utrustningskontroll och resultat) men jag trooor att vi fick 5,0 - 5,5 på ökningarna och det är jag jätteglad för! Poängen värmde alltså, men det gjorde inte vädret... när jag kom tillbaka till stallet med Lára var jag så kall att jag knappt kunde böja fingrarna tillräckligt för att sadla av...
Medan vi värmde för denna final hade det nämligen börjat snöa och blåsa och det skulle visa sig bara vara början... vädret skulle komma att utveckla sig till våldsam snöstorm... :-O Som tur var bjöd mamma och pappa på varmt te i varm bil, så att jag kunde tina upp till nästa final!
När det var dags för B-flokk var vi 8 i B-finalen - och eftersom Lára och jag var sista ekipage som kommit med skulle vi starta varje visning. Precis som i tölten skulle vi rida "strömmande". Jag var lite orolig att hon skulle gå lite med handbromsen i när hon skulle rida bort från de andra - men duktiga gumman hade inga sådana tendenser alls! Först visade vi långsamt tempo tölt i två sträckor och det tyckte jag gick hyfsat i alla fall. Sedan var det dags för trav och då kändes hon riktigt fin! Hon kändes så stabil att jag vågade rida på betydligt snabbare än i uttagningen - domarna hade dessutom sagt att vi alla generellt ridit lite för försiktigt igår.
Tredje och sista visningen i finalen var snabb tölt. Till min glädje upprepade vi bedriften att hålla takten hela första sträckan! Då vågade jag mig på att trycka på lite mer under den andra - då vi dessutom red mot stallet vilket gav extra draghjälp. Så nu red vi faktiskt ganska snabbt också!!! "Den sista sträckan var riktigt fin!" sa Sylvia sedan.
Efter detta väntade poänggivning - vilket var en utdragen historia eftersom vi var 8 ekipage. Vid det här laget var vi inte bara blöta av svett utan kläderna var dessutom genomblöta utifrån av snöstormen, så alla ryttare stod och hoppade på stället i desperat försök att få upp någon slags värme. Förutom poängen för resp gångart får man även poäng för hästens vilja samt formen under ryttare (vilket alltså INTE innebär samma ihoptryckta form som tyvärr ofta belönas i FIPO-klasserna). Dessa två moment har dessutom dubbel koefficient, vilket gjorde det extra svårt att förutse vår placering... (Tillslut var det en medtävlare som desperat sa att "Snart struntar jag i placeringen och går - innan jag fryser ihjäl!!!)
Men vi höll alla ut och tillslut började resultaten ropas upp. Man börjar alltid bakifrån, i det här fallet alltså med plats 8 (den vi hade i uttagningen). Till min stora glädje ropades ekipage efter ekipage upp - utan att mitt och Láras namn nämndes... Att Maria Nilsson skulle vinna med sin fina hingst hade vi snabbt räknat ut.... men till min enorma glädje visade det sig att jag ridit upp mig från 8:e till en 2:a plats!!! Vilken härlig gaedinga-debut!!!
Sylvia och Démantur har ju inte någon riktig konkurrens, så de vann förståss både T1 och A-flokken (femgång). Under A-flokkfinalen snöade och stormade det t o m ÄNNU värre än när vi red, det verkade inte finnas någon ände på detta oväder! :-O
När vi sedan MKT nöjda styrde bilen norrut igen var vi däremot inte säkra på om vi verkligen skulle ta oss hela vägen hem i snövädret...Och den oron skulle inte visa sig helt obefogad... I den sista rondellen på E4 genom Umeå stod Polisen och dirigerade om trafiken. Orsaken kunde vi urskilja längre fram: tre långtradare satt fast i backen en bit längre fram. Det hade nog nyligen hänt, för vi fick inga instruktioner om färdväg förutom att vi inte kunde fortsätta längs E4:an. Men tack vare min lokalkännedom kunde jag lotsa Sylvia via en mindre omväg in på Ersboda innan vi kunde svänga ut på E4 igen. I den korsningen var det dock också blinkande blåljus... en stor långtradare med släp visade sig ha krockat med en personbil... Polisbilar var på plats och hade flyttat personbilen från korsningen, så att vi kunde passera. Men en ambulans anlände precis...
Vi rullade sakta vidare norrut, höll tummarna att vi aldrig skulle behöva stanna i någon uppförsbacke. Det var 2+1 väg med mitträcke och vi kunde konstatera att det inte fanns någon möjlighet för bakomvarande fordon att köra om oss, det var alldeles för mycket snö i det vänstra körfältet... Lite senare skulle det visa sig att vi haft tur som kommit iväg så snabbt från Umeå. Maria Nilsson, som kommit iväg senare, hade inte klarat sig med den lilla omväg som vi fick göra... P g a olyckan i den andra korsningen och bärgningen av den långtradaren hade all trafik dirigerats om till inlandsvägen via Burträsk. Och den stackaren skulle ju dessutom ända till Gällivare...
Vi hade fått rapporter om att det INTE snöat på TV:s travsändningar från Skellefteå, så vi hade ändå ett hopp om att ta oss hem till Luleå innan midnatt. Bara inte snöstormen började röra sig norrut.... Och vi hade tur, någonstans mellan Umeå och Skellefteå började snöfallet avta. Och lite senare hade vi helt torr vägbana - vilket sedan höll i sig hela vägen hem! Tack för det SMHI!!! ;-)
Hemma i Mariebäck fick våra duktiga hästar äääääntligen gå ut i hagen och rulla sig igen, efter att ha stått på box konstant sedan i onsdags kväll. Det var populärt! Démantur trumpetade förståss ut sin ankomst så att ingen kunde missa att hingsten var hemma igen! Och även Lára "pratade" en hel del med sin flock när hon kom ur transporten. Och väl i hagen hälsade hon också noga på var och en innan hon hade tid att rulla sig. Hästarna verkade alltså tycka det var lika skönt som vi att vara hemma!
I o m att det var en "rakbana" skulle vi starta "strömmande" och sedan invänta alla innan vi red tillbaka på samma sätt. Första två sträckorna visar man arbetstempo tölt och de andra två "valfritt tempo tölt". Jag skulle alltså inte behöva rida ökat tempo om jag inte ville (det är ju fortfarande ett minst sagt osäkert kort för oss...) Men min långsiktiga målsättning är ju att kunna tävla öppen klass, där ökat tempo krävs så jag hade bestämt att mitt huvudmål för denna tävling var att träna på ökat tempo i tävlingssammanhang. Och till min stora glädje kunde jag konstatera att vi presterade våra två bästa sträckor ökat tempo hittills på tävling! Detta innebar att vi höll takten hela sträckorna, även om det inte gick så jättefort!
Jag var förståss supernöjd med detta! Målsättningen hade ju bara varit att träna ökat tempo, jag hade inte vågat tro att vi verkligen skulle klara att hålla takten hela vägen! Är lite osäker på poängen (trodde jag skulle hinna frysa ihjäl medan vi väntade på poänggivning, utrustningskontroll och resultat) men jag trooor att vi fick 5,0 - 5,5 på ökningarna och det är jag jätteglad för! Poängen värmde alltså, men det gjorde inte vädret... när jag kom tillbaka till stallet med Lára var jag så kall att jag knappt kunde böja fingrarna tillräckligt för att sadla av...
Medan vi värmde för denna final hade det nämligen börjat snöa och blåsa och det skulle visa sig bara vara början... vädret skulle komma att utveckla sig till våldsam snöstorm... :-O Som tur var bjöd mamma och pappa på varmt te i varm bil, så att jag kunde tina upp till nästa final!
När det var dags för B-flokk var vi 8 i B-finalen - och eftersom Lára och jag var sista ekipage som kommit med skulle vi starta varje visning. Precis som i tölten skulle vi rida "strömmande". Jag var lite orolig att hon skulle gå lite med handbromsen i när hon skulle rida bort från de andra - men duktiga gumman hade inga sådana tendenser alls! Först visade vi långsamt tempo tölt i två sträckor och det tyckte jag gick hyfsat i alla fall. Sedan var det dags för trav och då kändes hon riktigt fin! Hon kändes så stabil att jag vågade rida på betydligt snabbare än i uttagningen - domarna hade dessutom sagt att vi alla generellt ridit lite för försiktigt igår.
Tredje och sista visningen i finalen var snabb tölt. Till min glädje upprepade vi bedriften att hålla takten hela första sträckan! Då vågade jag mig på att trycka på lite mer under den andra - då vi dessutom red mot stallet vilket gav extra draghjälp. Så nu red vi faktiskt ganska snabbt också!!! "Den sista sträckan var riktigt fin!" sa Sylvia sedan.
Efter detta väntade poänggivning - vilket var en utdragen historia eftersom vi var 8 ekipage. Vid det här laget var vi inte bara blöta av svett utan kläderna var dessutom genomblöta utifrån av snöstormen, så alla ryttare stod och hoppade på stället i desperat försök att få upp någon slags värme. Förutom poängen för resp gångart får man även poäng för hästens vilja samt formen under ryttare (vilket alltså INTE innebär samma ihoptryckta form som tyvärr ofta belönas i FIPO-klasserna). Dessa två moment har dessutom dubbel koefficient, vilket gjorde det extra svårt att förutse vår placering... (Tillslut var det en medtävlare som desperat sa att "Snart struntar jag i placeringen och går - innan jag fryser ihjäl!!!)
Men vi höll alla ut och tillslut började resultaten ropas upp. Man börjar alltid bakifrån, i det här fallet alltså med plats 8 (den vi hade i uttagningen). Till min stora glädje ropades ekipage efter ekipage upp - utan att mitt och Láras namn nämndes... Att Maria Nilsson skulle vinna med sin fina hingst hade vi snabbt räknat ut.... men till min enorma glädje visade det sig att jag ridit upp mig från 8:e till en 2:a plats!!! Vilken härlig gaedinga-debut!!!
Sylvia och Démantur har ju inte någon riktig konkurrens, så de vann förståss både T1 och A-flokken (femgång). Under A-flokkfinalen snöade och stormade det t o m ÄNNU värre än när vi red, det verkade inte finnas någon ände på detta oväder! :-O
När vi sedan MKT nöjda styrde bilen norrut igen var vi däremot inte säkra på om vi verkligen skulle ta oss hela vägen hem i snövädret...Och den oron skulle inte visa sig helt obefogad... I den sista rondellen på E4 genom Umeå stod Polisen och dirigerade om trafiken. Orsaken kunde vi urskilja längre fram: tre långtradare satt fast i backen en bit längre fram. Det hade nog nyligen hänt, för vi fick inga instruktioner om färdväg förutom att vi inte kunde fortsätta längs E4:an. Men tack vare min lokalkännedom kunde jag lotsa Sylvia via en mindre omväg in på Ersboda innan vi kunde svänga ut på E4 igen. I den korsningen var det dock också blinkande blåljus... en stor långtradare med släp visade sig ha krockat med en personbil... Polisbilar var på plats och hade flyttat personbilen från korsningen, så att vi kunde passera. Men en ambulans anlände precis...
Vi rullade sakta vidare norrut, höll tummarna att vi aldrig skulle behöva stanna i någon uppförsbacke. Det var 2+1 väg med mitträcke och vi kunde konstatera att det inte fanns någon möjlighet för bakomvarande fordon att köra om oss, det var alldeles för mycket snö i det vänstra körfältet... Lite senare skulle det visa sig att vi haft tur som kommit iväg så snabbt från Umeå. Maria Nilsson, som kommit iväg senare, hade inte klarat sig med den lilla omväg som vi fick göra... P g a olyckan i den andra korsningen och bärgningen av den långtradaren hade all trafik dirigerats om till inlandsvägen via Burträsk. Och den stackaren skulle ju dessutom ända till Gällivare...
Vi hade fått rapporter om att det INTE snöat på TV:s travsändningar från Skellefteå, så vi hade ändå ett hopp om att ta oss hem till Luleå innan midnatt. Bara inte snöstormen började röra sig norrut.... Och vi hade tur, någonstans mellan Umeå och Skellefteå började snöfallet avta. Och lite senare hade vi helt torr vägbana - vilket sedan höll i sig hela vägen hem! Tack för det SMHI!!! ;-)
Hemma i Mariebäck fick våra duktiga hästar äääääntligen gå ut i hagen och rulla sig igen, efter att ha stått på box konstant sedan i onsdags kväll. Det var populärt! Démantur trumpetade förståss ut sin ankomst så att ingen kunde missa att hingsten var hemma igen! Och även Lára "pratade" en hel del med sin flock när hon kom ur transporten. Och väl i hagen hälsade hon också noga på var och en innan hon hade tid att rulla sig. Hästarna verkade alltså tycka det var lika skönt som vi att vara hemma!
5 kommentarer:
Shit vad kul Anna!
Finns det någonstans man kan läsa resultaten? Vet du vad för poäng du fick!
vilken riktig skithelg det varit vädermässigt!
Kram och grattis!
Stort TACK!!!
Nej, tyvärr verkar inte poängen finnas ute ännu... och jag var alldeles för köldskadad för att komma ihåg dem... Men jag hoppas de kommer att läggas ut senare! Det enda jag minns var 7,9 för vilja - vilket nog var en viktig del i vår "klättring" i resultatlistan!
Man får inte heller några skriftliga domarkommentarer med poäng i gaedinga. Men vi fick tillfälle att fota av domarnas poängnoteringar på lördagkvällen. Jag gjorde det, men när jag nu tittar på bilderna har jag missat att få med vilket moment resp poäng avser... men totalpoängen i uttagningen var i alla fall 7,29 7,31 resp 7,34 från de tre domarna. Bör alltså ha varit betydligt högre i finalen - om inte alla de andra (utom Maria, som vann) sänkte sig betydligt.
Låter jätte häftigt. Grattis till din finfina prestation!!!
Kram och hoppas förkylningen ger sig snart
Lale
Tack Lale!!!
Förkylningen är redan MKT bättre! Nu återstår bara att återfå förmågan att böja fingrarna m m... Har jag haft dem raka en stund kan jag inte böja dem med egen kraft, utan måste använda andra handen för att "böja till dem". Även flera andra delar av kroppen uppträder stelopererat, men det är väl bara att satsa på VARMA bad och hoppas att det går till sig. Och med helgens härliga upplevelser "i bagaget" är det mycket lättare att acceptera att kroppen trilskas!
Nu har jag fått poängen: 7,57 hade vi i B-flokkfinalen. I T7 hade vi våra bästa poäng i uttagningen: 5.10.
Skicka en kommentar