Våga vägra Valborg!!!

Jag erkänner, jag har aldrig förstått vitsen med att stå och frysa i leran vid en majbrasa... Den enda valborgseld som intresserar mig är den man kan tända i grillen! Som tur var är inte Johan någon militant valborsfirare heller (dessutom har de inte förkortad arbetstid sådana här dagar så var inte hemma från jobbet förrän 18.30) Det var därmed inte särskilt svårt att övertala honom att vi skulle hålla oss hemma i kväll.

Däremot firar jag gärna dagen med att gratulera min kära mamma, som fyller år. (Det är inte för kungen hela Sverige flaggar idag, om ni nu trodde det, det är naturligtvis för min mamma! Han har bara turen att få åka snålskjuts...)

Just i år fyller mamma dessutom 70 år och det har hon valt att fira genom att resa till Barcelona med pappa. Min äldsta bror och hans äldsta son är där samtidigt, för att se en fotbollsmatch (brorsonens studentpresent) så jag utgår ifrån att alla fyra intagit en god födelsedagsmiddag i kväll! Då har mamma också fått två förstoringar på mig och mina syskon (Johan fotade oss när vi var i Umeå förra helgen).

Här är en av bilderna - lite annorlunda, men den är rätt kul tycker jag! Tycker ni att vi är lika? För övrigt planerar vi ett JÄTTEHEMLIGT firande av både mamma och pappa (han fyller 75 i sommar). Det enda föräldrarna har fått veta är att de ska boka in midsommarhelgen. "Further information will be provided on a need to know-basis..." (för att citera Al Pacino i "The Scent of a Woman".) 

Var tog (is-)vägen vägen???

Så här såg det ut vid påfarten till isvägen i eftermiddags... De blåa fälten som går ut åt vänster och sedan böjer av åt höger är de två "filerna" där trafiken gick under vintern. Det känns som alldeles nyss som jag körde bilen där ute...! Men nu skulle det definitivt behövas en amfibievariant för att köra den här "vägen"!

...fr o m i går eftermiddag är det inte heller på en åker utan en färja man åker! ;-) Isvägens nedfarter ligger alldeles bredvid färjeläget på resp sida av älven. Det är därför vägen inte går rakt över älven utan gör en stor krök uppströms för att inte hindra färjan från att kunna gå så länge som möjligt på hösten och så tidigt som möjligt på våren. För mig blev det idag premiärtur för i år med färjan, när jag åkte hem efter att ha lunchfodrat hästarna. (Med mkt god hjälp av Madde.) 

När Lára mumsade lunchhö som bäst tog jag föresten denna bild på hennes hals. Lääääänge var den så blekgul/brun och ful... men nu blir de svarta områdena snabbt större och större - sommarpäls på väg! Yippie!!! Ser SÅ fram emot att åter ha en svart "sommarhäst"!!! 

Magisk morgon i Mariebäck!

Optimal LCHF-frukost: äggröra med gravlax (egengravad för att slippa sockret) och Earl Grey-te! (Observera att det är Twinings ekologiska Earl Grey - betydligt godare än deras vanliga av någon anledning. Även om det inte riktigt kan mäta sig med det jag importerar från twinings.co.uk.)

Optimal Lára-frukost: en hel rundbal med hö! Jag släppte ut henne till balen direkt jag kom till stallet för att morgonfodra och sedan fick hon äta fritt medan jag fodrade övriga och fixade resterande morgonbestyr, samt avnjöt min frukost enligt ovan. Att jag satt ute vid solväggen och ackompanjerades av  hötuggande hästar, kvittrande bofinkar, en trummande hackspett och sjungande tranor gjorde ju det hela ÄNNU mer njutbart!

Lára var ju inte direkt ren idag...som ni kan se på bilden ovan... Hon måste dessutom ha legat ner ganska nyligt, för geggan och den gamla hästskiten i pälsen var fortfarande blöt och därmed omöjlig att borsta bort helt... Men jag gjorde ett försök i alla fall! När vi tillslut kom ut ur stallet redo för ridtur kunde jag konstatera att inte bara jag uppskattade morgonens stillhet: nästan alla hästarna låg och sov i solen! Det var bara en "spanare" i respektive hage som stod upp. Kände att det inte hade varit helt fel med en liten förmiddagstupplur för mig heller - men nu hade jag ju bestämt mig för att rida så rida skulle jag.

Det blev ett pass på ridbanan. Där jag varvade övningar från Atli och Eyjolfur. Först skrittade jag igång á la Eyjolfur med skritt "överallt utom på spåret" och framdelsvändningar för att få och bibehålla riktigt lång hals. Och Lára kändes verkligen avslappnad och fin! Hon kanske också hade kunnat tänka sig en förmiddagslur?!

Sedan fortsatte jag á la Atli med trav på volt i lång, låg form. Det kändes som ett tag sedan vi jobbat med detta - och det var inte helt lätt att bibehålla den långa halsen...

Efter detta blev det en instruktörs-combo: "kasta toppi" på volt med Atli-vändningar (skulle också kunna kallas töltpiruetter om jag förstått det hela rätt). Tyckte det var lite svårare idag att hitta det där läget där jag kan "åka tölt" bitvis - alltså bara sitta mjuk och följsam på ryggen, utan några inverkningar, som belöning för att hon gör rätt. Det verkade vara fusk med vänster bak som var anledningen, för när jag tillslut fick igång det m h a ett par pet med pisken så hittade vi äntligen det där läget då hon bara "rullade på-" i skrölt med riktigt lång hals! Drog mig till minnes vad Atli brukar säga: "Om du använder kraftigare hjälper får du en större reaktion med effekt som sitter i längre - så du får längre sekvenser av det "magiska ögonblicket" när hästen gör rätt och du kan belöna genom att vara mjuk och passiv." Han påpekar också alltid att det är i det "magiska ögonblicket" - då vi kan lämna hästen ifred - som den lär sig något. Det är dessa ögonblick som utvecklar hästen.

Tog också många micropauser med skritt på lång tygel under hela ridpasset och såg till att hålla henne lite böjd hela tiden från nedtagning till ny igångsättning för bibehållen lösgjordhet. Det var faktiskt nedtagningarna som var svårast idag - medan igångsättningarna gick bättre än någonsinn, så länge jag höll henne böjd medan jag kortade tyglarna!

Efter avslutande trav på volt - där jag fick henne mer avslappnad än i början av ridturen - var jag mycket nöjd med dagens ridpass!

...och efteråt blev det "förmiddagsfika" vid solväggen: kraftfoder för Lára och mer te till mig! Härligt!!! I morgon har jag lovat att lunchfodra. (Vi stänger tidigt på banken i morgon eftersom det är Valborgsmässoafton.) Och då tänkte jag förståss också rida. Men sedan tror jag faktiskt Lára ska få resten av veckan ledigt. (Möjligen med undantag för torsdag ifall det blir Sylvialektion då.) Tycker hon förtjänat några dagar ledigt - om jag nu lyckas låta bli att rida lycko-hästen vill säga! 

Underbar vårvärme!!!

Vilken underbar vårdag!!! Solen lyste från en klarblå himmel och termometern visade redan 10 grader i skuggan vid halv tio på förmiddagen när jag åkte till stallet. I hagen låg Lára och myste i solen och jag smög fram för att ta en bild... men damen har blivit alldeles för bra på att komma till matte i hagen... När jag gick in genom grinden var det inte tal om att ligga kvar och mysa, utan hon rullade sig och var sedan snabbt på benen och kom fram till mig. Men eftersom jag misstänkte att just detta skulle hända var jag beredd med kameran och hann få ovanstående "actionbild". Lite komiskt dock, med tanke på att "action" verkligen inte var ordet för det ögonblick jag hade tänkt föreviga...!!!

Fia var i stallet när jag kom, hon hade haft morgonfodringen och därmed hunnit rida också. Tydligen en lyckad ritur - för hästglädjen bara lyste i hennes ögon! När jag sedan precis suttit upp för att rida från gården dök även Madde och Sussi upp.

Om uppsittningen sa Eyjolfur att man alltid skulle ta för vana att ta en liten paus precis när man suttit upp, så hästen lärde sig att man inte rider iväg direkt utan inväntar signal om detta. Nu blev det en lite längre paus också - för jag pratade en stund med Sussi innan jag red iväg. Kanske var det detta som gjorde att Lára skrittade så avslappnat på lång tygel redan från start?! (Det faktum att hon strax innan låg och sov i solen kan förståss också ha spelat in. )

Jag red mot Avan och passade på att skritta ganska länge i lång, låg form när nu Lára för ovanlighetens skull själv erbjöd detta. Sedan blev det en hel del kasta toppi också (vilket på Lára är lättast att uppnå när vi rider bort från stallet och inte har sällskap). Vägen mot Avan, där jag så sent som i torsdags var rädd att jag skulle köra fast trots fyrhjulsdriften, har faktiskt hunnit börja torka upp på ett närmast mirakulöst sätt. Visst finns det fortfarande riktigt mjuka och leriga partier, men nu är det minst lika långa sträckor där vägen är torr och fin igen!

Fia hade också ridit denna väg idag - och konstaterade att det är ganska bra att det dyker upp ett "lerbad" lite då och då - för då påminns man om att ta en kort skrittpaus. Och det innebär ju också ridning helt i Eyjolfurs anda!

En annan sak han pratade mycket om på kursen var att man måste "tänka på diagonalen". Med det menade han att om hästen (som Lára för dagen) vill skjuta ut höger bog så beror det ju egentligen på att den inte vill ta i ordentligt med vänster bak. Alltså räcker det inte med att ställa hästen åt höger för att lösa problemet - utan man måste också tänka på att aktivera vänster bak mer. Gör man inte det kan man lätt förstärka problemet istället för att åtgärda det.

Och på fröken-gångjärn-överallt kan det nästan räcka med att jag TÄNKER att jag ska ställa höger för att rumpan ska åka ut åt vänster... (Om hon nu inte har en dag/period då det är höger bak och vänster bog som är problemet. Eller, det kan ju faktiskt variera under en och samma ridtur på henne också...)

Är övertygad om att alla ni andra som också rider miljoner gånger har fått höra av instruktörer att ni ska lyfta blicken och titta rakt fram istället för att fixera på mankammen/hästens framdel. När jag för några år sedan var på teamdagar hos Lillhästen och vi fick en introduktion i centrerad ridning insåg jag plötsligt att jag faktiskt aldrig tidigare hört någon förklara VARFÖR detta är så viktigt. Men det hör ihop med att synen är vårt starkaste sinnesintryck och så länge vi fokuserar blicken på något som är nära så kommer alla andra sinnesintryck att hamna i skymundan.

Om man däremot fäster blicken långt fram - och därmed försätter ögonen i viloläge - så har vi mycket lättare att ta in övriga intrycken från övriga sinnen. I ridningen innebär det att vi mycket lättare kan KÄNNA hur hästen rör sig - och därmed inte fixerar vid framdelen utan HELA hästen. När jag testade detta idag kunde jag konstatera att med blicken framåt kunde jag känna även när Lára flyttade rumpan bara liiiite till vänster i tölten och därmed "slarvade" med vänster bak. Eftersom jag upplevt ett stort problem med att jag inte alltid uppfattar vad hon gör med sin kropp - och vilket bakben/vilken bog som är problemet för dagen/stunden så var detta förståss en mycket positiv insikt!!!

Tillbaka i stallet fick Lára först äta lite hö och sedan kraftfoder ute, medan jag satt i en stol vid stallväggen och njöt av det härliga vädret. Det var nästan för varmt för en kopp te t o m - det ni!!! Nu sitter jag hemma på altanen, i shorts och bikini och är riktigt glad åt att vi aldrig kommit till skott med att bygga någon slags vindskydd! Här är det ändå alldeles för varmt för te, vilket i o f s kan vara ett problem... men eftersom min värk lindras så av sol och värme står jag gärna ut med några timmars teabstinens! 

Min "dramaqueen" taggar ner en aning

Än en gång imponerar parkförvaltningen i Luleå: de stora krukorna med vårblommor, vilka ersatt vinterplanteringarna, har mitt emot Smedjan fått sällskap av dessa gräsfåtöljer!!!

Jag har ju så lyxigt schema att jag slutar jobbet till lunch på fredagarna och i morse hade det inte ens liknat en nära döden-upplevelse att ta sig ur sängen (fast det var fredag) så jag kände mig i ovanligt bra form när jag åkte till stallet! Där skulle jag lunchfodra hästarna - men först skulle jag rida!

Testade en ny variant på extrautfodring av Lára: gick direkt och släppte ut henne ur hagen så hon kunde mumsa från stora höbalen medan jag sedan bytte från jobbkläder till stalldito. Problemet med henne är ju att hon blir så fort mätt... I o m att hon är högst i rang i flocken kan man ju ge henne en lite större hög hö när man fodrar. MEN bara LITE större, för hon vaktar den bara till dess hon är mätt - sedan är det fritt fram för andra som INTE behöver extra mat... Och det skulle ju också kunna innebära att om hon får äta extra hö strax innan lunchfodringen så äter hon mindre mängd av lunchen och därmed också lämnar till de andra... Men nu blev det alltså extrafodring innan ridningen, så då borde hon ju hinna få upp aptiten igen!

Bestämde mig för att vi skulle vara på ridbanan och repetera gårdagens lektion. Inte minst de där övningarna från marken är ju MYCKET nyttiga för oss! Jag har inte velat prova dem igen på egen hand efter kursen,  utan väntat på att få hjälp av Sylvia under en lektion. För jag har inte trott att jag skulle klara av att överlista Lára på egen hand. Men nu fick jag ju hennes hjälp igår så nu skulle det förhoppningsvis fungera hyfsat. (Fast jag ska erkänna att det kändes rätt spännande ändå - tänk om det skulle bli totalt fiasko. Då skulle det ju bli ÄNNU mer protester från damen nästa gång...)

Men som tur var gick det bättre idag!!! Jo, visst fick hon några utbrott och "psykbryt" idag också, men inte alls som igår. Och hon stod bara på bakbenen en gång (när jag ville att hon skulle böja sin högersida) och lyckades faktiskt aldrig med försöken att bita mig (det gjorde hon två gånger igår) så sammantaget kan man definitivt säga att det går framåt!

 Både öppna på volt och öppna längs spåret (med henne böjd mot staketet) gick faktiskt riktigt bra i båda varven! (Jag kom dessutom på att det var väldigt effektivt att ibland trycka "spöhanden" mot bogen. Det gav en förstärkning av "flytta dig"-signalen utan att jaga upp henne på samma sätt som pisken gör.) Stärkt av detta övergick jag till att hålla henne böjd från staketet, som man ju brukar rida öppna, men då blev det förståss svårare... M h a små volter med jämna mellanrum fungerade det ändå förvånansvärt friktionsfritt så länge det handlade om böjning i vänstersidan. Ett STORT steg framåt!!! När det var dags för den jobbiga högersidan kom humöret fram igen (det var då hon bl a stod på bakbenen) men med hjälp av många avdramatiserande volter lyckades vi några gånger prestera en antydan till böjning i innersidan och då tyckte jag att vi var klara med markarbetet för idag.

Vid det här laget var jag alldeles varm av "brottningen" med damen - matte var alltså riktigt uppvärmd inför ett ridpass för en gångs skull! Även i ridningen blev det repetition av gårdagen. Och Lára var en sådan njutning att rida!!! Eyjolfurs tips om att ofta ta små micropauser på lång tygel tror jag är EXTRA bra för en häst som Lára som har "bråttom" som andranamn. Ska man ö h t få henne att skritta avslappnat är det lättast precis efter att hon fått jobba. Men det gäller bara en väldigt kort stund - väldigt snart börjar hon fundera på att springa igen. Men med micropauser ökar chansen att hon håller sig avslappnad till dess jag börjar förbereda för nästa övning - och förhoppningsvis innebär det att jag lättare kan "programmera in" hos henne att de där pauserna bara betyder avslappning.

Sylvia brukar påpeka att jag måste tänka på att hålla Lára lite böjd i alla nedtagningar och gärna "tänka framdelsvändning" för att hon inte ska börja spänna sig och gå emot bettet utan bibehålla lösgjordheten genom hela nedtagningen. Nu insåg jag att jag förståss ska göra samma sak när jag ska korta upp tyglarna igen efter en skrittpaus. Direkt hon får en chans att räta ut sig åker huvudet upp, hon blir spänd och börjar takta. Men håller jag henne böjd hela tiden är det mycket lättare att både bibehålla avslappning och styra tempot. (Tänk att jag kunde räkna ut det - jag har mina ljusa stunder uppenbarligen!!!) En gång idag lyckades jag faktiskt göra övergången från skritt på hellång tygel till tölt med lååång hals utan minsta sekvens av spänning i hästen! Man kan ju bli hög för mindre!!!

När Lára ätit sitt kraftfoder (och än en gång slickat krubban kliniskt ren - bra att det håller i sig!) var det dags för Lára-höga matte att lunchfodra i hagarna. Tänk vilken uppskattning man får uppleva då, från alla hästar som alltid bara är någon sekund från svältdöden!

"Det här är LIVET!!!"

Vilken utomhusaktivitet kan vara så rolig att man glömmer bort att det ösregnar och bara är 4 plusgrader? Rida lektion för Sylvia förståss! Extra roligt var också att Madde och jag hade sällskap av Sussie, som efter att ha förlorat sin fina Djarfur så hastigt och tragiskt i höstas nu hittat en ny, fin häst! (Hon har hunnit rida en Atlikurs på Ari redan och då sa Atli "perfect match" om ekipaget!!!)

När Sylvia sa att vi skulle börja lektionen med att jobba hästarna från marken, som vi fick göra på Eyjolfur-kursen, förstod jag att jag verkligen skulle få JOBBA... Lára är ju en mycket tuff brud - och när man hanterar henne från marken blir hon riktigt provocerad...

Första övningen var att stå strax bakom bogen på hästen, hålla ena handen i bettringen så att man kan ställa hästen mot sig. Och med den andra handen hålla yttertygeln och pisken. Sedan skulle man, genom att gå mot hästen, få den att korsa med både fram- och bakben på en liten volt. Och ev förstärka med pisken på bogen ifall hästen inte vill gå undan.

Hm... Láras grundreflex så snart man jobbar henne från marken är att se till att VRÄKA undan den där människan som verkar ha synpunkter, och samtidigt bli riktigt uppjagad och arg... För att sedan rusa runt mig i högt tempo så att jag inte ska kunna kräva arbete av henne, kompletterat med att då och då istället backa bakåt i 180 km/h... Stå på bakbenen provade hon också... och ändå var hon inte på långa vägar så hemsk som på kursen, när Eyjolfur både utnämnde henne till "bulldozern" och "den olydiga hästen"...!

Nåja, det var ju bara att för mig att jobba på - och med hjälp av Sylvia gick det bättre och bättre. På kursen tyckte jag det svåraste var att hinna parera när hon började backa - innan jag plötsligt stod där framför henne med tyglarna i ena handen... Men nu lärde jag mig att dels vakta så att jag inte hamnade för långt fram - snarare vid saddelläget än vid bogen - och SNABBT leda henne framåt m h a handen i bettringen - så snart hon bara tänkte bakåt. Sedan jag en gång hunnit peta till henne med pisken på bakdelen precis när hon började backa gick det dessutom betydligt lättare att avstyra!

Eyjolfur var noga med att man skulle ta korta pauser ofta (både när man jobbar från marken och i ridningen) och man dessutom skulle byta varv ofta. Fast i början tyckte Sylvia att jag tog paus FÖR ofta, så att Lára aldrig hann börja jobba riktigt bra. På kursen var ju detta helt nytt för henne och hon blev så oerhört uppjagad, så då var det bra att avdramatisera genom att ta paus så snart hon bara "tänkte" rätt. Men nu skulle jag kräva lite mer för att ge belöning. Och som vanligt hade Sylvia rätt! När jag belönade med paus först när hon gick avslappnat på en volt, inåtställd och korsade ordentligt med både fram och bak, så gick det snabbare och snabbare att åstadkomma detta.

Nästa steg är att göra samma sak längs spåret. På kursen fick Lára nytt "psykbryt" när jag försökte med det. Men tillsammans med Eyjolfur upptäckte vi att det gick lättare om hon fick gå i en öppna ställd in mot väggen istället för tvärt om. Även nu kom förståss reflexen "VRÄK undan människan" fram och jag fick göra några volter för att avdramatisera, men sedan gick det hyfsat ändå.

När jag sedan skulle försöka med öppnan åt "rätt håll" d v s med böjning in från spåret blev det rejält "psykbryt" igen. Sylvia föreslog att jag skulle börja med att bara låta henne skritta längs spåret - och det visade sig vara tillräckligt svårt i början, för nu hade jag ju retat upp Lára ordentligt. När det tillslut fungerade blev första steget att bara ställa henne lite inåt, vilket ledde till en ny konflikt, innan hon slappnade av och skrittade på.

Men att sedan gå från ställa inåt till en öppna var desto svårare... Hon kunde tänka sig att böja halsen - mycket om så krävdes. Men INTE böja sig i sidan. Det gällde verkligen att hålla henne tillräckligt nära staketet för att hon inte skulle kunna gå i skänkelvikning istället för öppna... och det där "VRÄK undan människan" kom förståss fram igen ett antal gånger... Men det kändes i alla fall positivt att det gick bättre (mindre dåligt) än på kursen i alla fall!

Efter alla dessa kontroverser fick vi tillslut rida också! (När sadlarna var sjöblöta av regnet... Men sådana petitesser glömmer man ju snabbt när man får rida lycko-Lára! För hon gör sig absolut bäst när man sitter på henne!)

Första uppgiften var "kasta toppi" på volt. Det har vi ju tränat en hel del på, Lára och jag. Och vi fick också beröm: "Lára ser riktigt fin ut!" sa Sylvia. Jag försökte komma ihåg att byta varv ofta - och även lägga in micropauser med skritt på lång tygel. Efter en stund fick jag börja göra "Atli-vändningar" i skrölt på volten - och det var verkligen ett effektivt sätt att öka samlingen med bibehållen lösgjordhet!

En annan väldigt effektiv övning var att på volten då och då "sitta bak" ordentligt, bromsa upp på yttertygeln och snabbt flytta ut bakdelen något steg. Sedan direkt rida på framåt innan jag uppmuntrade henne att länga halsen igen. Insåg att jag fått göra detta på en lektion i höstas också - varför har jag lyckats glömma en så effektiv övning?!

Eftersom vi var riktigt duktiga på avslappningen fick jag börja "ladda" med extra energi genom att peta till med pisken på inner bak (att Sylvia smackade en gång var också MKT effektivt!) För att sedan hitta tillbaka till ett avslappnat läge och rida där en stund innan nästa "energi-boost".

När vi avrundade med lååångsam trav på volt var jag riktigt, riktigt nöjd med min fina häst!!! "Vad det här är ROOOLIGT!" sa jag. "Jaaaa, det här är LIVET!!!" utropade Sussie. "Välkommen tillbaka till LIVET!" sa jag. Först när vi gick tillbaka till stallet insåg vi att regnet gjort oss blöta som dränkta katter... vad annat än ridning skulle kunna få en att glömma detta väder när man var mitt i det???

Gyttjebrottning & bakben på semester

Lára är redo för dagens ridtur! (Och kolla in de mörka "flammiga" områdena där hon är klippt på halsen: det är sommarpäls som börjar komma!!! ) Eller, nästan redo, kanske man skulle säga... när bilden togs hade hon kvar att försöka bita matte... Hon brukar passa på när jag ska lägga tyglarna över huvudet på henne, men den här gången förvillade jag genom att göra detta från hennes högra sida. Men istället gjorde hon sitt utfall när jag fotat klart och gick runt till hennes vänstra sida för att sitta upp... När vi grälat färdigt om detta var det så dags för dagens gyttjebrottning - förlåt, jag menar ridning...!

Ja, ni kan ju ana från bilden att det är väldigt blött och lerigt nu... och då är det ännu värre längs bilvägen än inne på gården... Bitvis kändes det nästan som att jag skulle kunna köra fast med bilen när jag körde till stallet... Och det blir ju lite samma känsla när man rider - att hästarna nästan "suger fast" i underlaget. Fast det märktes väldigt mycket mer på Feykir - då blev det väldigt framtungt och passtaktigt. På Lára är det inte alls lika förödande med lite "broms" - ibland nästan tvärt om!

Fast när underlaget var så här mjukt undvek jag att rida ute längs vägkanterna - det kändes som väldigt stor risk att hon skulle kunna trampa igenom där så att det bildades djupa hål... Ja, ibland kändes det nästan så även när jag red mitt på vägen... (Senare skulle jag se Sylvia spola av sin sadel i spolspiltan, efter att ha ridit dagens 7 (?) hästar. Det var ingen dum idé!)

Jag red mot Avan och konstaterade att Lára tydligen beviljat semester till vänster bakben idag... och för att undvika att aktivera det sköt hon ut högerbogen och slängde bakdelen åt vänster. Så jag fick "tänka sluta" till höger i alla gångarter. Efter ridturen fick hon sitt kraftfoder, numera "förstärkt" med Biopromin och proteintillskott. Att hon gillar Bioprominet väldigt mycket bättre än det tidigare mineralfodret var VÄLDIGT tydligt: istället för att lämna en sörja med det mesta av mineralerna så var krubban nu i det närmaste renslickad! 

Var tog våren vägen???

En bild från påskhelgen - när vi äter våffellunch med mamma och pappa ute i orangeriet. Observera att vi faktiskt sitter i kortärmat! Och tillslut blev vi t o m tvungna att ställa upp dörren för att det inte skulle bli för varmt!

Svårt att tänka sig detta nu, när våren verkar ha tagit uttrycket "aprilväder" på alldeles för stort allvar... När grusvägarna (=ridvägarna) precis hade börjat torka upp lite kom en dryg dm blötsnö och förstörde underlaget igen...och så har det sedan fortsatt med jämna mellanrum... Snart är det ju faktiskt maj - när har våren tänkt komma tillbaka??!! 

Lára ger "all over the place" ett ansikte...!

Lára redo för en ridtur!

Efter två hästlösa dagar i Umeå, med f f a min familj, var jag idag åter i vardagen. Det var ju dessutom första arbetsdagen på en vecka - så det var en försvarlig "hög" med mejl, telefonmeddelanden och arbetsuppgifter som väntade. Men sedan var det äääääntligen dags att åka till stallet!

Lára har börjat skämma bort mig genom att komma när jag ropar på henne i hagen - me like!!! Att det beror på godiset hon vet att jag har i fickan bortser jag helt ifrån! 

Ridunderlaget är verkligen inte kul just nu... bara lera och slask, var man än rider... Efter att ha suckat över den leriga vägen på väg till stallet valde jag att rida på ridbanan. Men det var ju inte mycket bättre där... Inledde ridpasset med skritt i låg form, framdelsvändningar och "kasta toppi" från Eyjolfur-kursen. 

Övergick sedan till att träna samlad skritt - det gäller att passa på när man har ett staket att ta hjälp av för att i alla fall försöka styra upp det hela en aning... Men trots detta lyckades förståss Lára rätt så bra med att än en gång ge uttrycket "all over the place" ett ansikte... Blandade småhopp blev det förståss också, när damen protesterade över att hon var tvungen att skritta saaaaaaaaaaktaaaaaaa. "Som om skritt inte vore tillräckligt onödigt ändå - kan det verkligen vara för mycket begärt att vilja riva av den lite snabbt?!"tyckte en av oss - ni kan nog gissa vem...! ;-) 

Efter några övergångar till tölt med MASSOR av bakben från den samlade skritten, samt lite extra energi från några pet med pisken, ville jag avsluta med lugn och avslappnad trav på volt. Inte helt lätt när jag så tydligt tryck på damens "on-knapp"...! Men tillslut hittade vi något som i alla fall liknade ett "off-läge" så då var matte nöjd för dagen. 

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder passade jag på att dela upp den hink Biopromin som Fia och jag köpt, på två. Lára fick en första "dos" i sin mat och när hon ätit klart kunde jag mycket nöjd konstatera att hon ätit Bioprominet också. Det mineralfoder jag haft tidigare har hon helst lämnat i botten på krubban... men det här nya är i o f s som ett mjöl - så inte ens en hästmule kan sortera bort det ur blöt betfor och havre! Eftersom det bästa mineralfodret definitivt måste vara ett som hästen äter - kändes detta bra! 

På vägen hem passerade jag sedan Granngården och köpte en liten säck "Krafft Muskel". Ska börja ge henne lite proteintillskott för att hon ska ha optimala förutsättningar att bygga muskler. Hon är inte för tunn nu, men hon har inte heller några direkta reserver att tala om. Detta trots att hon alltså är högst i rang i flocken och därmed äter så mycket hö som hon vill. Problemet är bara att hon ganska fort blir nöjd och lämnar... Samma sak när jag ökade på mängden havre och betfor tidigare. Men proteintillskottet är så koncentrerat att jag inte behöver lägga till någon större mängd - så det hoppas jag hon äter upp. Jag vill gärna ge henne lite marginaler... När all vinterpäls är borta vill jag inte upptäcka att hon ändå är lite för tunn...!

"Du förtjänar att må bra!"

Det rådde inte direkt någon febril aktivitet i stohagen när jag kom till stallet idag... men de ser ju absolut ut att må bra! (Det är Lára som står i mitten, med Ljúfa i förgrunden och Hamingja & Tildra i bakgrunden.)

"Du förtjänar att må bra!" sa KBT-terapeuten till mig idag. (Sedan hon dessutom berömt mig för gårdagens initiativ att åka till stallet när allt såg som mörkast ut.) M a o hade jag ju all anledning att ta en sväng till Lára idag också!!!

Red en stund på ridbanan för att repetera övningarna från gårdagens lektion. Nyttigt!!! Var extra noga med att lägga in micropauser med lång tygel. Hittills har jag annars fokuserat på att få henne avslappnad i början och slutet av varje ridpass. Men inspirerad av Eyjolfur höjer jag nu ribban och söker den där avslappningen då och då under ridpasset också. Har man väl "tryckt in on-knappen" är det verkligen inte lätt att hitta ett off-läge på henne... men det är ju desto viktigare att vi tränar på det då!

Under micropauserna hade jag också Eyjolfurs ord i bakhuvudet: "Med en stressad häst ska man alltid undvika att rida längs spåret - allt annat är bättre än spåret!" Det näst sämsta för en stressad häst är enligt honom raka spår - när man böjer hästen eller byter riktning måste den fokusera på ryttaren. (Han påpekade dessutom flera gånger att Láras stressande är olydnad, det beror inte på att hon är rädd för något. Men det visste jag ju redan. Olydnad är väl Láras bästa gren?!)

När jag efter att ha ökat pressen på henne en stund, så att hon fick jobba mer med bakdelen i tölten, åter kunde hitta tillbaka till avslappnad "kasta toppi", med i alla fall nästan lika lång hals som i början på ridpasset, var jag nöjd för dagen. Avrundade med lååångsam trav på volt i båda varven och sedan skritt "överallt utom på spåret, på alla sätt utom rakt fram". Jag var verkligen nöjd efteråt: vi hade hunnit med mycket nyttigt på ganska kort stund!

Lára å sin sida var väldigt nöjd när hon fått sitt kraftfoder. Hon fick även en extra tuss hö och bussige KG lovade att släppa ut henne igen när hon ätit färdigt. Han har dessutom monterat det nya stödet till hästtransporten som jag köpte här om dagen! (Som ersättning för det som nöttes sönder när Sylvia och jag åkte till Umeå och var så nedlastade att stödet skrapade i ojämnheterna i vägen...)

Just det, måste ju berätta om söta Hamingja också! När jag kom till hagen idag för att hämta in Lára låg Hamingja (bilden) och sov så gott i solen. Uppenbarligen drömde hon också - för det ryckte i kroppen på henne och benen rörde sig. Plötsligt lät hon höra ett lågt gnäggande också! Även hästar kan alltså prata i sömnen!!! 

Lára-effekten vänder :-( till :-)

Ingen kamrer på banken idag heller...  och det här hade kunnat bli världens mest deprimerande blogginlägg... För när jag besviket konstaterat att jag inte skulle orka ta mig till jobbet idag heller och dessutom meddelat Sylvia att jag måste avstå kvällens EFTERLÄNGTADE ridlektion... ägnade jag större delen av dagen åt att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Och då snackar vi verkligen TYCK SYND OM... Ovanpå allt detta kom sorgen efter Feykir över mig i en ny, kraftfull våg och tårarna bara rann...

Men under eftermiddagen kände jag att jag måste börja ta mig samman på något sätt... och jag mindes vad KBT-terapeuten i rehabteamet brukar säga: att när allt känns tungt och mörkt ska jag försöka göra något som jag vet får mig att må bra. Alltså var det hög tid att börja tänka på att jag faktiskt HAR EN HÄST SOM LEVER! Jag brukar ju kalla henne för mitt lyckopiller - så det gällde väl helt enkelt att se till att få sig en dos!

Åkte alltså till stallet vid 16-tiden och när det visade sig att ingen annan tagit min plats på lektionen bestämde jag mig för att i alla fall försöka orka rida. För maximal "Lára-effekt" ska man ju definitivt rida (gärna en lektion) och undvika hantering från marken så gott det går! Och vad blev resultatet av denna "självmedicinering"? Jo, "sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!" (Som det stod på en broderad bonad som min farmor hade.) Så nu sitter GLADA Anna här för att skriva om vad vi fick göra på ridlektionen!

Det blev en hel del repetitioner av övningar vi gjorde på Eyjolfur-kursen i Umeå. Jättebra att få fräscha upp minnet, för jag har insett att tävlingen under helgen fick mig att glömma en hel del. Först skulle vi skritta i lång låg form och om hästen började höja nacken skulle vi göra framdelsvändning till dess eftergiften kom tillbaka. Sylvia tipsade om att jag i början gärna skulle rida ganska många varv och inte nöja mig med att Lára erbjöd en halvbra eftergift, utan att hon verkligen gav efter ordentligt.

Då och då skulle vi också göra halt i framdelsvändningen, för att få bibehållen eftergift. Sylvias tips här var att jag skulle utnyttja att Lára stannar när man visslar, för att träna på att kunna driva henne in i halten, med bibehållen låg form.

Sedan var det dags att "kasta toppi" på volt. Och där skulle jag kräva ÄNNU längre hals och ÄNNU lägre tempo än jag gjorde initialt (när jag tyckte att vi redan hade jättelång hals och red jättesakta...) Efter ett tag insåg vi att jag behövde ha lite KORTARE tyglar, för att bibehålla den LÄNGRE halsen - låter ju bakvänt men så var det! För med aningen för lång tygel hade hon utrymme att höja huvudet mer innan jag hann påminna henne om att sänka det igen - och högre formen gav automatiskt en kortare hals.

Eyjolfur var även noga med att man dels skulle byta varv ofta. Och dels skulle man ge hästen många micropauser under arbetet. Sylvia tipsade om att jag ska träna på detta sätt både när jag rider på banan och när jag rider ut. Så att Lára lär sig att när jag visslar och andas ut så betyder det en liten stund med lugn skritt på lång tygel, utan att några andra krav kommer att ställas.

När vi åter skröltade på volt fick jag börja ladda med mer energi. Från ett läge där hon jobbade med lång hals skulle jag flytta ut bakdelen några steg, samtidigt som jag petade till helt lätt med pisken på inner bak. Och detta UTAN att hon fick öka tempot eller försvinna iväg med högerbogen - så jag fick verkligen sitta emot ordentligt med sätet. När jag åter fått henne att slappna av och länga halsen fick jag upprepa detta. Och efter några "pet" så trampade hon verkligen under sig mer med bakdelen och började komma upp med bogarna! Det gällde bara att vakta på tempot!

Hela tiden när vi skröltade och töltade på volt uppmanade Sylvia mig att ta vara på de stunder då hon höll det tempo jag ville och hade trevlig längd på halsen - då skulle jag passa på att "åka tölt" en kort stund som belöning för att hon gjorde rätt. Och sedan jag börjat ladda med mer energi fick jag då och då gå tillbaka till skrölten med den riktigt avslappnade och långa halsen, för att hela tiden stämma av att jag kunde hitta tillbaka till det läget.

Efter lugn trav på volt som avslutning var det en jättenöjd (och GLAD) Anna som satt av sin duktiga häst! Det är verkligen så ROLIGT att rida lektion på Lára!!! (Och väldigt roligt bara att jag verkligen orkade genomföra lektionen idag!!!) En stor anledning till att det är så kul är att jag hela tiden lär mig så oerhört mycket!!! Högst på önskelistan står dock att lära mig att hela tiden uppmärksamma vilken av bogarna hon behagar skjuta ut för tillfället - för det kan både variera från dag till dag och under samma ridpass. Och tyvärr tycker jag att det många gånger är SVÅRT att se/märka... så där är jag tyvärr inte ännu...

"Man ska inte ropa hej.....förrän kamrer´n är på banken!"

Söndagens galopp var visst rena styrketräningen för mina ryggmuskler! Redan när jag klev ur sängen på måndag morgon kände jag träningsvärken i dem. Och jag sa till Johan att träningsvärk faktiskt är "skönt ont" jämfört med det "onda onda" som jag dras med annars. Under hela dagen kände jag sedan av dessa ryggmuskler så snart jag rörde mig - det var nästan så jag kände hur musklerna svällde! Så jag sa till kollegorna på jobbet att "Om ni ser att min kavaj spänner över ryggen så beror det bara på mina ryggfiléer!" De påstod visserligen att det inte syntes något alls... men de var förståss bara avundsjuka! ;-)

Vid det här laget har dock det "skönt onda" klingat av medan det vanliga onda tyvärr inte gjort det... har varit hemma från jobbet idag också tyvärr. Trots både PT och ångbastu igår eftermiddag...så idag blev det inget av detta. Nu i kväll känner jag mig dock piggare än på hela dagen, så nu känns det inte omöjligt att jag kan jobba igen i morgon. Men så var det faktiskt i går kväll också och ändå tog jag mig inte ur sängen när morgonen kom... så "Man ska inte ropa hej förrän kamrer´n är på banken..." som det välkända talesättet lyder! ;-)

PT och ångbastu

Efter en dålig natt med mkt lite sömn p g a värken blev det inget jobb för mig idag utan sängläge fram till 14-tiden. Men uppmuntrad av rehab-teamet på vårdcentralen (vilka hela tiden påpekar betydelsen av att jag aktiverar mig fysiskt så mycket jag bara orkar) bestämde jag mig sedan för att åka en sväng till Lára. Om inte annat kunde jag ju pyssla lite med henne. Och sedan gick det som det brukar när världens bästa PT var inblandad: pyssla, blev borsta, blev rida! Det hade jag aldrig kunnat tro när jag släpade mig iväg hemifrån!

Lára och jag fick dessutom inspirerande sällskap av Sylvia och Démantur. Och på hemvägen fick vi faktiskt beröm för skritten! "Nu har hon MINST en dm övertramp!" sa Sylvia. Trots att vi var på hemväg, med sällskap, behövde jag faktiskt inte sitta och bromsa damen utan bara påminna om formen ibland. Men det berodde nog bara på att Démantur blir som tjuren Ferdinand så snart han får lång tygel i skritten: går  med nosen i backen och "luktar på blommorna"! M a o skrittar han då saaaakta, så Lára behöver inte känna något hot av att han ska hinna ikapp henne.

På väg hem passerade jag sedan simhallen och värmde upp mig rejält i ångbastun - i två omgångar. Sedan var jag så trött att jag fantiserade om att bara borsta tänderna och gå direkt i säng när jag kom hem. Men det blev faktiskt både middag och lite slösurfning som avkoppling också. Nu hoppas jag i alla fall på en mindre dålig natt, så jag orkar jobba i morgon!

Armering snarare än bling

Min lilla Láras väna personlighet, hm..., får inte bara en av Islands fåtaliga Mästare inom islandshästridning att kalla henne "bulldozer", det sätter sina spår i utrustningen också... Minnesgoda bloggläsare kommer kanske ihåg hur hon i slutet av sommaren masakrerade sin nosgrimma med strass på, redan vid första användandet. Efter det tänkte jag att det var bäst att hålla sig till "bling" på pannbandet i fortsättningen.

Men det höll ju inte så många månader... Det här pannbandet köpte jag i december och nu ser det ut på detta sätt... Det är uppenbarligen armering snarare än bling som gäller för den här damen!

Bestämde mig ändå för att ge fåfängan en sista chans: med detta pannband, som Feykir och jag vann på en tävling. Här sitter "stenarna" nämligen infällda nere i lädret. Det innebär visserligen att de knappt syns, men å andra sidan gör det dem förhoppningsvis mer tåliga för Láras hantering av utrustningen... Vi får se hur länge det håller, helt enkelt! 

När vi var i Umeå och tävlade köpte jag en JÄTTESNYGGT strasspannband till henne i de isländska färgerna. Har länge varit avundsjuk på Sylvia som har ett sådant! Men sedan kunde jag konstatera att det var för stort för Láras nätta huvud, så jag blev tvungen att lämna tillbaka det igen. Det kändes förståss väldigt trist då, men nu inser jag ju att det nog var lika bra! För det hade knappast "överlevt" särskilt länge ändå...!

Idag har matte haft vilodag - för Eva har ridit Lára. Men i morgon är det min tur igen om inget oförutsett inträffar! 

Fri fart i snöovädret!

Vädret behagar "skämta med oss aprillo" så under natten har det kommit ca 2 dm blötsnö - och det både snöade och blåste ganska rejält fortfarande när jag körde till stallet. Någon hade redan kört på grusvägen (antagligen Fia, som hade morgonfodringen) och man såg att den bilens underrede släpat i snön. Sådana här dagar är det extra skönt med fyrhjulsdrift (och extra hög markfrigång)!!!

Lára stod i hagen och var liiite tveksam till om hon verkligen skulle komma till mig när jag ropade... hon började väl inse att hon skämt bort mig med den varan alldeles för många dagar i sträck nu - och att fjäska är knappast bra för hennes rykte... Men när jag gick närmare för att fota bilden ovan, bestämde hon sig ändå för att komma till mig. På det sättet hade vi ju gått halva vägen var och det kunde hon uppenbarligen leva med.

Och sedan gav hon mitt upplägg för ridpasset "MVG" också - men det hade jag faktiskt räknat med. Jag hade nämligen kommit fram till att det enda vettiga träningen med dagens ridunderlag måste vara att satsa på galopp. Så vi galopperade helt enkelt bort till korsningen vid sjön och sedan tillbaka - med några kortare skrittpauser.

Oj, så Lára verkade njuta - hon frustade och frustade - nästan i varje galoppsprång! Jag hade bestämt att hon skulle få välja fri fart på hemvägen - och i Láras fall innebär det ju alltid ett våldsamt "drag under galoscherna"! När vi vänt hemåt fick vi snöstormen rakt i ansiktet - och snön var så vass att jag funderade en kort stund på om jag ändå skulle ta ner tempot för att minska fartvinden i alla fall. Men så konstaterade jag att det hela skulle vara över snabbare ifall Lára fick fortsätta att bestämma tempot - så jag höll fast vid ursprungsplanen.

Snart var vi därför hemma igen. (Då hade vi dock avslutat med lite trav och sedan skritt för att hon skulle få hämta andan.) Vi var verkligen rejält blöta båda två... och utrustningen också. Medan Lára mumsade kraftfoder med fleecetäcket på för att torka fortare, satsade jag därför på att putsa tränset. En gång i höstas gjorde jag det efter en ridtur i ösregn och dagen efter kunde jag konstatera att det inte alls var så där stelt som lädret annars brukar bli när det blivit riktigt blött. Och varför ändra ett vinnande koncept? Putsade faktiskt hennes andra träns också när jag ändå var igång - så jag kände mig oerhört nöjd med mig själv sedan!

På väg hem från stallet passerade jag simhallen och värmde upp mig ordentligt i ångbastun - så nu känns det riktigt bra i kroppen, trots vädret! Ja, händerna protesterar endel... antar att tränsputsningen spelar in. (Att krama ur en svamp är ingen höjdare för mig...) Så nu ska jag lägga ner skrivandet och vila händerna medan jag lyssnar på en ljudbok istället!

Både rida och tänka samtidigt...

I 17 års tid hade jag hästar som alltid sköt ut högerbogen - så man kan lugnt säga att jag definitivt blivit "programmerad" att alltid fokusera på att hålla den på plats. Nu har jag plötsligt en häst som varierar sig mest hela tiden... här går det alltså inte att "sitta och sova" utan jag måste minsann både tänka och rida samtidigt! ;-) Oerhört nyttigt, förståss!!!

När jag kom till stallet idag red Sylvia och Madde precis ut på Hamingja och Hrissla. För båda unghästarna var det bara tredje gången de hade ryttare på ryggen... men alla fyra återvände tillsammans en stund senare så det hade uppenbarligen gått bra!

Lára och jag red mot Avan idag och redan när vi värmde upp i trav började jag hålla koll på vänsterbogen - eftersom det verkar vara den som "far iväg" mest f n. Eyjolfur pratade mycket om hästarnas starka resp svaga sida. Att de skjuter ut ena bogen för att inte behöva trampa under sig ordentligt med det diagonala bakbenet. För ryttaren är det förståss viktigt att hålla koll på detta - så man inte genom sin ridning förstärker problemet istället för att korrigera för det... Att jag just idag lyckades göra rätt och korrigera visade sig när vi kom till första uppförsbacken. Jag bad om höger galopp - och Lára tog rätt på en gång! Så var det inte igår, när jag missade det där med bogarna i början av ridturen...

Efter uppvärmningen med trav och lite galopp höll jag mig till "kasta toppi". Precis när jag red iväg hade Madde ropat att hon skulle försöka hinna ikapp oss med Penni och jag tänkte att chansen för det ökade om vi (som omväxling) ägnade oss åt att rida riktigt långsamt! Men vi hann ända bort till asfaltvägen utan att de syntes till, så jag antog att hon bestämt sig för att rida åt något annat håll.

På hemvägen passade jag på att först rida samlad skritt (OJ, vad jag önskade att jag hade haft ridbanans staket som stöd på ena sidan i alla fall!!!) Och sedan lååångsam tölt med riktigt lång hals. Tycker Lára börjar bli riktigt duktig på det! Efter skrittpaus, ny omstart med samlad skritt (då Lára definitivt skulle kunna ge ett ansikte åt prins Daniels uttryck "all over the place"!!!) red vi mer lååångsam tölt - och jag tror faktiskt hon kom upp riktigt bra med ryggen! (Sa till Sylvia sedan att jag skulle behöva rida ut med henne igen för att få bekräftat om det är så bra som jag tror, eller om Lára lyckas lura mig...)

Men sedan kunde jag förståss inte låta bli att gasa på lite också! Underlaget var verkligen inte det bästa för tölt... lerigt och väldigt mjukt, men det gick ändå hyfsat. Och alldeles på slutet, när det blev lite fastare underlag, fick vi till det riktigt bra! Som vanligt var det därför en mycket nöjd matte som lät sin häst varva ner i trav och sedan skritt. Fast i skritten började hon plötsligt se spöken här och där, så den blev inte alls lika avslappnad som igår tyvärr.

När Lára mumsade kraftfoder kom Madde och Sylvia tillbaka efter att ha ridit Penni och Hremsa. "Var tog du vägen, skulle du inte rida till höger nere på bilvägen???" undrade de. Jag tyckte ju att jag sagt "till vänster" men eftersom jag ofta blandar ihop höger och vänster skulle det inte förvåna mig om jag sagt fel. Eftersom jag känner till denna svaghet gjorde jag faktiskt tillägget att jag skulle rida mot Avan, men just det hade Madde aldrig hört... Och även om de vet hur snabb Lára kan vara så tyckte de ju det var konstigt att de aldrig såg någon skymt av oss när de red in mot Alviksträsk... Så kan det gå! 

Fredag den 13:e - vilken turdag!!!

Vet ni vad jag fick göra efter jobbet idag? Jag fick rida ut på min härliga Lára i det soliga och VARMA vårvädret!!! Termometern visade 14 grader i skuggan - och jag kunde lämna jackan och bara ha en tunn, tunn ulltröja över superunderstället. Men det härligaste var förståss lycko-hästen jag red på!!!

Vi har ju skrittat en hel del under de två senaste ridturerna och det visade sig nu i det faktum att hon kunde inleda med att slappna av och sträcka ut överlinjen riktigt fint i skritten! Så jag passade på att skritta lite extra länge, innan vi övergick till trav i samma form. Atli-uppvärmning m a o!

Sedan blev det dock Eyjolfur-inspirerat: "kasta toppi" hela vägen bort till korsningen vid sjön. Det var ju bra att passa på när hon nu kändes så avslappnad och inte totalprogrammerad på att rusa! Dessutom red vi ju ensamma - med sällskap skulle det antagligen vara svårt att få henne att acceptera ett tillräckligt långsamt tempo för detta!

Svängde vänster vid sjön och töltade bort till skoterklubben innan vi vände hemåt. Sedan blev matte så där jättejobbig och tyckte att vi skulle träna samlad skritt... Lára blev förståss jättearg - och gjorde utbrytningsförsök åt alla håll... Mitt i detta kom två bilar körandes längs vägen. Jag tog paus i "diskussionen" för att vi skulle hålla oss på ena sidan av vägen. Men Lára var fortfarande arg - så när bil nr 2 skulle passera höll hon plötsligt på att backa rakt på den... Hm... hörde för min inre röst hur Eyjolfur kommenterade hennes olydnader... Som tur var körde bilen i alla fall väldigt sakta förbi oss, så allt gick bra.

Efter ytterligare en stunds "diskussion" kring det här med samlad skritt fick hon tillslut tölta - och vi njöt båda två! Jag tänkte att jag borde ha fortsatt ÄNNU längre bort innan jag vände hemåt, så vi haft en ännu längre hemväg att tölta på...!!! Men nu gällde det alltså att passa på med den väg vi hade - så jag gick ganska snart över i att rida ökat tempo.

Än en gång kunde jag konstatera att det verkligen var en polett som trillade ner för mig på tävlingen i Umeå! (Och antagligen för Lára också!) För plötsligt känner jag vad jag ska fokusera på när vi börjar få problem (oftast i alla fall). En väldigt stor fördel!!! Tack vare att jag kan korrigera/stödja henne på rätt sätt klarar vi både ett högre tempo och längre sträckor än tidigare. JÄTTEKUL!!! Och vi må ha stora meningsskiljaktigheter avseende den samlade skrittens vara eller inte vara, Lára och jag... men när det gäller det ökade tempots existensberättigande är vi HELT eniga!

Men inte ens med denna enighet kunde vi rida ökad tölt HELA vägen hem. Så jag passade på att träna lite nedtagningar, då jag flyttade undan henne för högerskänkeln för att hålla henne lätt i handen. Samt även en sträcka riktigt långsam tölt innan varje skrittpaus. När hon tillslut fick sträcka ut i trav som avslutning blev den lugn och fin på en gång och sedan skrittade hon lika avslappnat också. "Off-knappen" som Atli säger är så viktig var alltså på plats! Det kändes verkligen som "alla rätt" idag! (Hm, ja... vi kan väl glömma det där med backandet mot bilen...?!)

Damen har föresten än en gång bytt bog att skjuta ut (när hon inte skjuter ut "alla"!) Idag var det åter främst vänsterbogen som var problemet - hon vet minsann hur hon ska göra för att krångla till det för matte! Att låta henne fatta galopp själv är dock avslöjande och bra ifall jag är osäker på om det är höger eller vänster som gäller för dagen.

De andra hästarna hade fått lunchhö medan vi var ute och red, så Lára fick både kraftfoder och hö inne i en box. Hon äter verkligen inte snabbt när hon inte har någon i närheten som kan konkurrera med henne om maten... men KG var bussig och lovade att släppa ut henne senare, så jag behövde inte vänta till dess hon ätit klart.

Guddottern Fendi på besök!

Idag fick vi fint främmande till Kantorsvägen: Fias underbart söta barbet-valp Fendi! Verkligen en helt bedårande liten lurvtuss!!! Jag skojar om att jag är hennes gudmor, eftersom det faktiskt var jag som kom på vad hon skulle heta. 

Fendi hälsar på "gudmor". Hennes kennelnamn var Chloé (hela kullen är uppkallad efter olika parfymer eller modeskapare), men det är ju ett namn som är ganska svårt att ropa... Så jag föreslog Fendi, vilket ju både är namnet på en parfym och en modeskapare. Uppenbarligen är hon oerhört intelligent också - för hon började visst lystra till sitt nya namn på en gång!

Finns det ingen gräns för hur söt man kan vara???!!! Eller, vad jag egentligen menar: Gudmor upp i dagen!!! (I alla fall har vi båda "krokar" i håret!!!) När jag åkte från jobbet idag sa jag: "I kväll ska jag försöka stjäla en valp!" Tyvärr lyckades det inte - den här gången... men vi får väl se nästa gång jag får chansen...! ;-)

Jag kanske kan få hjälp av Molly?! Hon tycker det är jobbigt att ha fått en "lillasyster"... som både är ganska besvärlig och som dessutom tar all uppmärksamhet! Får snacka ihop mig med henne om en kidnappningsplan! ;-)

Rätt svar i bloggläsartävlingen!

Minnesgoda bloggläsare minns kanske att jag utlyste en tävling där det gällde att gissa vad (den oöppnade) colaburken på bilden ovan varit med om. Det har kommit in endel kreativa förslag... men tyvärr är det ingen som gissat rätt.

Men här kommer nu rätt svar! Vad som hänt är att den först blivit djupfryst - då såg burken nästan ut som en boll! Eller, som en riktigt, riktigt vällagrad surströmmingsburk. Sedan tinades den upp - och då skrynklade den ihop sig på detta sätt. (Förslaget att den t ex varit med om en resa i rymden var ju definitivt mer fantasifullt!) Och eftersom det tyvärr inte var någon som gissade rätt får jag behålla burken. Undrar just om den går att panta ifall jag tömmer den? 

En hästdos lyckopiller!!!

Här har Atli glädjen att få rida Lára... och idag var det min tur! En riktig hästdos med lyckopiller fick jag mig till livs!!! Kände mig lite risig innan, så min plan var att rida mycket skritt i lång, låg form. Oerhört nyttigt - men knappast Láras favoritsysselsättning... Trots det var hon faktiskt riktigt duktig! Efter lite travuppvärmning på Atlivis passade jag därför på att rida mer nyttig skritt.

Men vi galopperade faktiskt också - och då fick jag dagens första riktiga höjdarupplevelse (jo, för det skulle bli en till också!!!) Jag hade ridit ut på kalhygget och tänkte som vanligt galoppera upp till högsta punkten. Allt eftersom snön (och därmed de packade hjulspåren från skogsmaskinerna) smälter bort blir terrängen mer och mer ojämn - varför Lára behöver fokusera mer och mer på var hon sätter "fötterna". Men rider vi ensamma, så hon inte har någon att springa ikapp med, anpassar hon verkligen tempot till underlaget. Vilket idag innebar låååååångsam galopp. Det var en riktigt härlig känsla att sitta där med lösa tyglar och känna hur hon i varje språng tog i mer uppåt än framåt - i vänstergaloppen kändes det nästan som att vi galopperade på stället!!!

Här har vi vänt hemåt igen och Lára spanar ut över kalhygget . Rakt fram ser man "vägen" där vi galopperar upp. På hemvägen blev det mer "sträcka ut överlinjen-skritt" och som ni kan ana av bilden så inbjuder underlaget verkligen till sådant när hon hela tiden behöver se var hon sätter fötterna.

Tillbaka på skogsbilvägen fick jag sedan dagens stora upplevelse nr 2 - när Lára bjöd på riktigt, riktigt härlig tölt!!! Mycket samling och ändå lååååång hals - det kändes verkligen som att ryggen kom upp ordentligt! Oj, vad matte njöt!!! Nästa gång ska jag absolut rida ut längs bilvägen - och rida låååångt bort så att vi har en riktigt lååååång hemväg att tölta på sedan!!! 

Vilken lyx!!!

Lára nästan utan vinterpäls, efter allt Evas skrapande och borstande i helgen. (Med tanke på att hon började fälla för mindre än en vecka sedan är resultatet extra otroligt!!! ) Synd bara att vissa saker uppenbarligen måste bli sämre innan de kan bli bättre... ju mer päls hon fäller desto mer syns den trista, blekgula underullen... Oj, vad jag längtar efter hennes svarta sommarpäls!!!

Men om hon är riktigt ful i pälsen nu så är hon ju desto snyggare i kroppen! Till skillnad mot de flesta andra hästarna på kursen i helgen skulle jag säga att hon är i perfekt hull. Den lilla "fölmage" hon hade när jag köpte henne är borta sedan länge, men utan att hon fallit ur. Istället har hon hunnit sätta en hel del muskler under vintern. Det gäller bara att vara observant på att hon verkligen håller vikten, för tunnare ska hon absolut inte bli!

Tjocka hästar är ju en inte allt för ovanlig syn. Men igår såg jag faktiskt en som var riktigt TUNN... Den kom hit till Luleå bara för en vecka sedan, från några välkända islandshästprofiler längre söderut. Och jag bara undrar hur man kan sälja en så mager häst utan att skämmas?! Förutom att det är synd om hästen, som ändå varit hos dem ett halvår så de borde haft tid på sig att fodra upp den ifall den var mager när den kom... så är det definitivt badwill för deras verksamhet!!! Känner att jag blir riktigt arg när jag tänker på det!!!

Men jag har ju mycket roligare saker att skriva om, som dagens ridtur! Efter en helgs kursande brukar Lára få någon vilodag. Men efter tre dagars "ridfasta" var matte alldeles för ridsugen för att vilodag skulle vara aktuell. Och jag måste säga att det kändes oerhört lyxigt att ha fått sin häst så grundlgt "reparerad" efter tävlingen av Eva! En känd isländsk tävlingsryttare brukar uttrycka saken som att "När man tränar sätter man in på kontot, när man tävlar tar man ut...och sedan måste man sätta in nytt igen..." Tycker att den bilden är VÄLDIGT talande - kanske extra tydlig för en bankman?! Och idag hade jag åter massor "på kontot" - utan att ha behövt göra någon "insättning" själv!

Det generösa "saldot" visade sig när jag på hemvägen efter en ridtur med fokus på avslappning och gymnastisering av muskler inte kunde låta bli att testa lite samlad skritt åtföljd av dito tölt. Lára försökte som alltid ta vägen "överallt" när jag plötsligt bad om samling. Men efter en stunds ålande från hennes sida var jag riktigt nöjd med resultatet.

Och när jag sedan gjorde en övergång till samlad tölt blev jag sittande med ett STORT leende från öra till öra! Lára töltade nämligen på med massor av rygg och låååång hals utan minsta försök att dra upp tempot för att komma undan samlingen!!! Jag uppfattade henne också ganska rakriktad, jag behövde bara ställa höger någon gång ibland för att hålla högerbogen på plats. Vilken lyxig njutning!!! Det var så härligt att jag inte ens försökte göra några ökningar. Det var alltså inte bara med pälsen som Eva gjort en stor insats!!!

Innan den avslutande tölten hade vi mest ägnat oss åt skritt, med några kortare inslag av trav och galopp. Ett mycket ovanligt upplägg för oss alltså, men jag ville främst mjuka upp ev stela muskler efter kursen. Riktigt nyttigt att träna på skritten också (alt HELT onödigt, beroende på om ni frågar mig eller Lára.) Jag red bakom bommen och upp på kalhygget, för att hon skulle ha sysselsättning med att se var hon satte sina hovar.

Ner från kalhygget brukar vi alltid skritta, så det gick riktigt bra trots att vi var på hemväg. Men när man kommer ner på planare mark tycker hon alltid att det är hög tid att springa igen. Och börjar jag då korta upp tyglarna tar hon det genast som ett tecken att vi är överens om att höja tempot. Idag testade jag istället ett tips från Eyjolfur, att sätta mig riktigt tungt i sadeln  och andas ut. (Han sa att om man tränar på det kan man tillslut göra halt från ökad tölt bara med en utandning!) Och nu kunde jag till min glädje konstatera att några sådana utandningar fick Lára att återgå till lugn skritt utan att jag behövde börja bromsa med tyglarna!

Och sedan fick jag då den HÄRLIGA töltupplevelsen!!! Inte undra på att jag sken i kapp med vårsolen!!!

Bilder från Gaedingakeppnin!

Pappa hade kameran med sig till Umåker i söndags - gömde den under jackan i snöstormen och tog bara fram den snabbt just när han skulle ta en bild. Med tanke på ovädret var det verkligen en glad överraskning när jag i helgen fick bilderna!!! (På bilden ovan visar vi tölt.)

....och här visar vi trav. Alla bilderna är från söndagens final i B-flokk.

Ett bildbevis från vår bästa ökade tölt hittills!!! (Sista sträckan i finalen.) Synd bara att Lára lyckades gapa på bilden... I bakgrunden ser ni en av de bilar som användes som domarkurer. Måste ha varit extra uppskattat under söndagens snöstorm! (Totalt kom det hela 3 dm snö den dagen...) Jag var lite orolig innan tävlingen att domarna (bl a från Göteborg) skulle anmärka på att vi hade snösulor ... men om inte förr så blev det ju alldeles uppenbart på söndagen att både snösulor och broddar fortfarande var "i säsong" här uppe!

"Hot Riders - Cold Horses"

Mattias "Radio för kortväxta" Adolfsson är inte bara Teiturs husse (och från samma by utanför Umeå som jag) utan jobbar även med skyltreklam. Så han hade en sådan här häftig skylt på boxdörren när vi var nere i Umeå! Hans företag hade även tillverkat den vackra islandshästlampa som delades ut som domarnas featherlight pris - för extra fin ridning. Synd att jag inte har någon bild på den - den var verkligen jättefin! Det var en glasskiva där siluetten av en töltande islandshäst var infräst - och belysning nerifrån gjorde att hästen framträdde väldigt vackert på glaset! Ännu roligare var det ju att priset dessutom gick till en midurit: nämligen ungdomsryttaren Johannes Emanuelsson! 

Eva och Lára på Atlikurs

Medan vi haft besök av mina föräldrar och ägnat helgen åt att testa så många som möjligt av nya spisen & ugnens alla finesser har Eva och Lára ridit Atlikurs. När planerna nyligen ändrades så att vi för en gångs skull skulle vara kvar hemma över påsken insåg jag snabbt att det gällde att hålla mig borta från Mariebäck i det längsta - för att inte bli så kurssugen att jag på stört skulle återkalla mitt löfte till Eva om att hon skulle få rida kursen. Men jag vågade mig i alla fall dit till deras sista ridpass idag, för att se hur det gick för dem och för att höra vad Atli sa.

Eva hade fått träna massor med långsam skritt, med eftergift, som förberedelse för samling i skritten. Samt samma sak i tölt. Ingen stor överraskning direkt! Atli red också Lára en stund medan jag såg på. Då upprepade han bl a en av sina käpphästar att det optimala är att hästen hela tiden följer ryttarens vikt: lägger man vikten åt ena sidan ska hästen gå dit, lägger man vikten bakåt ska hästen bromsa, stanna och/eller rygga, lägger man den framåt ska hästen öka... Ett område där Atli uppenbarligen inte är överens med Eyjolfur, vilken till min förvåning sa att man hela tiden ska sitta rakt över hästen... och aldrig t ex lägga vikten bakåt.

Som ni kan ana på denna bild har Eva inte bara ridit kurs i helgen - hon har skrapat vinterpäls också! All raggig päls på benen och under magen är borta! Och Lára ser direkt superfin ut i kroppen!!! (Synd bara att  den blekgul/bruna och supertrista vårfärgen inte kunde åtgärdas lika lätt... Ser verkligen fram emot att få se hennes svarta sommarpäls igen!!!


Efter ridpasset fick duktiga hästen äta medan Eva och jag njöt av solen vid stallväggen. Vädret har verkligen varit HELT fantastiskt i påsk!!! Johan, jag och våra gäster har tillbringat mycket tid ute på tomten resp på altanen - vem behöver åka till fjällen?! Igår när vi åt våffellunch i orangeriet blev vi först tvungna att ta av oss till kortärmat för att det inte skulle vara för varmt - och sedan t o m ställa upp dörren för lite luftväxling! HÄRLIGT!!!

Nu ser jag verkligen fram emot morgondagen! Det blir den sista dagen på min påskledighet - och då är det åter min tur att rida fina hästen!!! 

Påskvarning!

"Don´t drink and fly" står det på skylten... fotat hos våra grannar förra påsken. Vi har tittat efter henne (?) i år också, men ännu syns inget på väggen i alla fall... förhoppningsvis blev lärdomen att kvastfylla bör undvikas i fortsättningen! ;-)

Lára firar påsken med Atlikurs tillsammans med Eva. Och vi har trevligt besök av mina föräldrar. (Vi skulle egentligen ha åkt ner till dem över påsken, därför hade jag lovat bort kursen till Eva, men så blev det ändrade planer.) Känns ovant att vara "hästlös" så här... men samtidigt lite skönt att kunna ägna sig helhjärtat åt gästerna utan att hela tiden fundera på när jag lämpligast ska kunna smita iväg till stallet...

Men i morgon måste jag definitivt åka ut till Mariebäck för att se hur det går för Eva och Lára på kursen!

Kasta toppi!

Skärtorsdagen bjöd på strålande sol - men förrädiskt isande vindar. (Hoppas vindarna ger med sig men att övrigt är ett förebud om härligt påskväder!!!) På banken har vi förkortad arbetstid denna dag - vi stänger kl 13 - och jag som tyvärr inte orkar jobba heltid hade arbetstiden 8.00-11.45. Efter lite lunch anlände jag till Mariebäck precis som hästarna fick sin lunch. Så jag testade att borsta Lára ute i hagen medan hon åt.

Eller, borsta var väl inte rätt ord... I veckan har hon slutligen börjat släppa vinterpälsen - och det med besked. Så jag har letat fram "mirakelskrapan" från Lillhästen och gick nu lös på henne med den. Jag har undrat lite vad hon ska tycka om denna period när man faktiskt MÅSTE borsta mycket för att bli av med pälsen. I vanliga fall har hon ju turen att ha fått en matte som inte nöter så där våldsamt med borstarna - något kittliga damen ska vara glad för. Men det var förvånansvärt lite sura miner och "tänder i luften" när jag använde skrapan. Kanske ändå lite skönt att bli av med päls som antagligen kliar!

Red längs bilvägen bort till korsningen vid sjön - och nu  måste ju jag också vara seriös och träna "kasta toppi"! På kursen fick vi ju rida på volt - eller "en volta" som Eyjolfur sa. Men längs vägen fick jag rida öppna istället. "Öppna är en volt fast rakt fram" som Atli brukar säga. Det var ju svårare att hålla tillräckligt lågt tempo när vi red längs vägen... men bitvis var jag riktigt nöjd. Bytte också "sida" på öppnan ofta - enligt E:s instruktion. I korsningen vid sjön passade jag dessutom på att verkligen rida på "en volta" åt båda hållen.

På hemvägen började vi med riktigt långsamt arbetstempo och låååång hals. Men sedan gasade vi på med ökat tempo tölt. Och jag kan konstatera att vi faktiskt börjar få till tekniken lite bättre båda två! Lára tar i jämnare bak och jag förstår oftare vilken typ av korrigering jag ska använda när, för att hjälpa henne på bästa sätt. Så KUL det här är!!! Och tänk så kul de ska bli när vi verkligen kan gasa på ordentligt!!!

Avslutade på Atlivis med att hon fick sträcka ut överlinjen i trav. Och sedan kunde hon också skritta riktigt avslappnat på halvlånga tyglar tillbaka till stallet.

Nu säger jag bara: lyllo Eva som får rida lyckohästen på Atlikurs i helgen!!!

Lára övertygar med galopp

Idag var jag "på benen" igen tillräckligt för att orka jobba. Kändes bra, särskilt som jag inkl ledigheten i slutet av förra veckan missat FYRA jobbdagar "på raken". Bara att kasta sig över de mest akuta "krishärdarna" m a o. När det var dags att gå hem för dagen var jag riktigt trött, men hade faktiskt lyckats vara riktigt effektiv!

Efter jobbet åkte jag till Mariebäck för att Lára och jag skulle få oss ett ridpass i kvällssolen. (Oj, vad man uppskattar det efter den låååånga, mörka vintern!!!) Sylvia berättade att hon, inspirerad av Eyjolfur, tränat "kasta toppi". Det lät ju väldigt nyttigt och bra, det ska jag också göra! tänkte jag.

Men när jag red upp på skogsvägen bakom bommen föreslog Lára lite försynt att vi kunde galoppera istället. Genom att helt enkelt rulla över i en lugn och trevlig galopp direkt ur skritt. Till min stora förvåning såg jag att hon dessutom valt HÖGER galopp - den hon så envetet undvikit under några månader...!!! Det hände verkligen något med hennes vänsterbog på den där Eyjolfur-kursen!!!

Om någon missat historiken: när jag köpte henne var det alltid högerbogen hon sköt ut - så jag har jobbat frenetiskt med att få den "på plats". Något jag tillslut lyckades så bra med att Sylvia för någon månad sedan påpekade att det nu faktiskt var Láras vänsterbog som var "på vift"... I det läget åkte vi till Umeå, kursade två dagar för Eyjolfur och när jag sedan red uttagningen i B-flokk är det plötsligt högerbogen hon skjuter ut igen... (Något jag tyvärr inte märkte i nervositeten, vilket förståss gav dåliga töltpoäng...) Och idag valde hon alltså HÖGER galopp själv - ytterligare ett tecken på att det inte är vänsterbogen som är problemet f n...!!!

Nu insåg jag att jag egentligen var alldeles för trött för något ambitiöst "kasta toppi" - utan konstaterade att Láras galoppförslag var alldeles lysande! Red därför MASSOR av galoppfattningar, direkt från skritt. Jag varvade mellan höger och vänster galopp - och Lára tog rätt VARJE gång! Duktiga gumman!!! Dessutom hade hon inte ens bråttom, utan verkade lika nöjd som jag med en riktigt "stillsam" galopp.

Trevligt nog fungerade underlaget utmärkt för galopp hela vägen upp på kalhygget! När vi passerat högsta punkten och vände tillbaka hemåt passade jag som vanligt på att låta henne skritta på nervägen. Där måste hon ju hålla lite koll på sina fötter - och brukar därmed skritta riktigt avslappnat även med lite längre tygel.

Tillbaka på skogsvägen kunde jag inte låta bli att rida lite ökat tempo tölt - och jag tyckte faktiskt att det kändes riktigt bra! Förhoppningsvis var det så att vi verkligen lärde oss något i helgen, så att det inte bara var tur att det gick bra idag!

När Lára sedan mumsade sitt kraftfoder ägnade jag mig åt att ta itu med de hästprylar och ridkläder som ännu inte kommit på sin plats efter helgen. Det blev några vändor både till förrådet och Josefshallen. Ja, jag höll faktiskt på så oerhört läääänge med detta att Lára t o m blev tvungen att äta upp mineralerna hon alltid sparar till sist...! Men nu är det mesta i ordning igen! (Jag skriver "det mesta", för en fin ridhandske i skinn verkar sakna sin make... Men förhoppningsvis dyker den upp någonstans!)

Nu till helgen är det Atlikurs igen - men då har jag faktiskt överlåtit min plats till Eva. Vi brukar alltid åka till Umeå i påsk, så jag kunde ändå inte vara med. Och det är ju jättebra för oss alla tre (mig, Lára och Eva) om även Eva får de instruktioner av Atli som jag brukar få! Dessutom unnar jag verkligen alla - och då allra helst Eva - att rida för suveräne Atli!!! Men nu blir det kanske så att vi är hemma ändå... jag orkar nog inte med en "borta helg" till så här snart. Det kommer att kännas konstigt att vara hemma men inte vara med på kursen... Dessutom verkar det faktiskt bli en 4-dagars den här gången, något jag aldrig varit med om. Men det gör det ju lättare för Eva att hinna "hitta knapparna" - det är ju aldrig helt lätt första gången man rider för en ny instruktör. 

Nya körkortsreglerna!

Som jag kunde berätta här redan 2011-12-13 så införs nya körkortsregler den 19:e januari 2013. Det stora glädjeämnet för (många av) oss hästägare är förståss att det kommer att vara möjligt att köra fordonskombinationer upp till 4250 kg på B-kort.

Dock kommer det att krävas en utökad B-behörighet och för att få den behöver man genomgå ett särskilt körprov. Vilket inte borde vara något problem för alla oss som kört mycket med transport. Synd bara att det ska dröja ända till nästa år innan det blir verklighet...!

Exakt hur körprovet ska vara utformat har jag inte lyckats hitta information om... Det är Transportstyrelsen som ska utforma detta och jag misstänker att man inte hunnit göra det ännu. Antar i alla fall att det, precis som idag vid BE-provet, blir viktigt att släpet är maxlastat, att lasten är säkrad på rätt sätt etc. Har fått tipset att det enklaste sättet att lösa detta helt enkelt är att hyra ett färdiglastat släp av en bilskola - så vet man att det uppfyller alla krav som ställs. Jag antar att vi kommer att vara många hästägare som vill göra körprovet så snart det bara går - så vi kanske ska gå ihop ett gäng Miduriter, hyra ett släp tillsammans och sedan köra upp på löpande band?!

Edit: Jag har hört ett rykte om att de nya reglerna skulle börja gälla redan innan 2013-01-19, men på Transportstyrelsens hemsida står uttryckligen att så inte kommer att vara fallet. Att införa dem "i förskott" skulle tydligen strida mot några regler...tyvärr!

Láras nära döden-upplevelse på Umåker

Här vågar Lára faktiskt titta ut från det hörn i spolspiltan där hon försökt gömma sig...Uppenbarligen glad över att hon mot förmodan överlevt något riktigt traumatiskt!

Under den andra lektionen för Eyjolfur fick vi ju tölta nästan hela timmen, så hästarna var alldeles skummiga av svett efteråt. När vi transporterat dem tillbaka från ridklubben till travet kändes det därför som en mycket bra idé att duscha dem. Men det tyckte visst INTE Lára... Spolspiltorna vid Umåkers gäststallar är byggda så att man går direkt in i spiltan utifrån. Och eftersom belysningen där inne inte fungerade så upplevde hästarna det som att gå in i ett svart hål.... Även Démantur tvekade och Lára satte sig så på tvären att Sylvia tillslut fick komma och "putta på" lite bakifrån.

Väl inne i spolspiltan "snarkade" Lara upprört en lång stund. Och just som hon trodde att det inte kunde bli värre blev det just det - för då sprutade matte vatten på henne! :-O  (Det brukar aldrig vara dramatiskt att duscha henne i vanliga fall, men nu var det ju nu...) Hon kastade sig in i ena hörnet, stod där på tå och vibrerade hela hon. Eftersom hon har tjock vinterpäls överallt utom på halsen, där hon är klippt fler gånger, tyckte jag det var ett perfekt tillfälle för vårens första riktiga tvätt. Och tänkte dessutom att om jag höll på lite längre så fick hon ju mer tid på sig att inse att det inte var så farligt.

Efter en stund började hon också frusta en massa gånger. Det gör ju hästarna normalt när de slappnar av. Men nu stod hon fortfarande på tå och vibrerade - så avslappnad var hon ju absolut inte... Det verkade faktiskt som att frustningarna istället var hennes försök att peppa sig själv: "Du fixar det här Lára!" "Ta det bara lugnt, det kommer att gå bra!" "Lugn och fin, lugn och fin...!"

När matte ÄNTLIGEN stängt av duschen stod Lára kvar en stund och försökte gömma sig inne i hörnet, innan hon försiktigt vågade sig fram och titta ut... och ni ser ju ovan hur glad hon blev när hon fick syn på Sylvia = tryggheten i livet, som gick över stallplanen bort mot hästsportbutiken! (Vi hade båda glömt ta med resårgjordarna till våra fleecetäcken.... sådana gånger är det praktiskt med en butik på anläggningen!!!)