Note to self: sadla om!

Idag blev det en timmes ridtur för Feykir och mig - på egen hand. Det var faktiskt ett bra tag sedan vi senast red ut utan sällskap av någon... och tidigare red vi nästan alltid ensamma. (Mötte jag någon annan av hästägarna så var det alltid så att den ena av oss var på väg hem när den andra kom...) Men nu har vi varit bortskämda med bra timing länge! Dock inte idag alltså och det märktes på Feykir till att börja med för han "ålade" sig och var inte alls så intresserad av att lämna gården helt ensam...

Men när matte grälade på honom skärpte han i alla fall till sig! Och det blev en riktigt ambitiös ridtur idag! Vi red mot Avan och först tränade vi massor av galoppfattningar. Feykir favoriserar fortfarande vänster galopp (ett nytt påfund under den senaste veckan) så vi "nötte på" med fattningar (mest höger, men då och då vänster) till dess han tagit rätt galopp (höger) tillräckligt många gånger i rad. Då blev det många "BRAAAAA, DUKTIG!!!" och jag vände dessutom hemåt igen som extra belöning. Vid det laget var vi nästan borta vid korsningen till Avan, där vi brukar vända hemåt, men lite tidigare hemgång blev det i alla fall.

Under hemvägen jobbade vi först massor med slutor i skritt. Att böja i vänstersidan går riktigt bra nu, men höger är JOBBIGT!!! Så jobbigt att han nästan helt tappar framåtbjudning - om jag inte som idag passar på att träna detta på hemvägen.

Sedan jobbade vi tölt också. Massor av övergångar halt-rygga-samlad skritt-lååångsam tölt. I början kändes det som om jag hade hur lång häst som helst... men det blev bättre och bättre. Och när jag tillslut viftade till lite med pisken också kom bakbenen igång ordentligt så att bogarna kom upp lite. HÄRLIGT! Gav honom en skrittpaus efter detta med förhoppningen att vi skulle orka prestera lite mera sådan tölt sedan.

Men då verkade Feykir höra något i skogen, för han blev helt paralyserad och inte kontaktbar... När jag tillslut kunde förmå honom i alla fall röra sig framåt handlade det om att stelt ta ett steg i taget... och jag insåg jag ganska snart att det inte var lönt att försöka återskapa den härliga töltkänslan vi nyss haft... Det handlade snarare om att ha avslappnad trav sista biten hem som målsättning. Och tillslut lyckades vi faktiskt åstadkomma lite av den varan.

Och eftersom vi var så ambitiösa idag blev det försåss ännu fler slutor i skritt under avskrittningen. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Feykir uppenbarligen fått jobba ordentligt idag - för han var alldeles skummig mellan bakbenen. Men vi skulle verkligen behöva jobba mer med tölten en period! (Det har blivit ovanligt mycket trav och galopp sista tiden - men nu är det hög tid för ett tydligare töltfokus för att väga upp detta.)

Har också kunnat konstatera att när vi "brottas" med slutorna så lyckas jag få sadeln att hamna snett till höger. Och min Childeric går ju inte att justera genom att bara trampa till i vänster stigbygel... Efter varje omgång med slutor borde jag alltså stanna och sadla om - för annars uppmuntrar jag Feykir att skjuta ut högerbogen för att balansera att matte sitter snett... Och den bogen får vi jobba tillräckligt med ändå!

Idag kom jag föresten tillslut ihåg att ta hem boglampans batteri för laddning - det finns lite hopp för mitt minne i alla fall!