Feykir samlar poäng!

Vädret har bytt upplägg - istället för sträng kyla har vi bara -7, men det snöar och blåser rejält. Den starka vinden gjorde att Feykir fick en riktig utmaning i hans nya "jag kan skritta på lång tygel-liv"... Omvärlden var ju plötsligt så oerhört spännande igen!!! Men när vi ridit ett tag (och han börjat bli lite trött) märktes det tydligt att han mer och mer började uppskatta pauserna med möjlighet att sträcka ut halsen.

Man kan verkligen säga att Feykir "samlade poäng" idag! Efter en uppvärmning i trav då han - trots vinden - var riktigt duktig på att länga halsen nedåt - gjorde han en klockren fattning i höger galopp! Faktiskt blev alla galoppfattningar rätt idag - "YIPPIE, gamla vanliga Feykir är tillbaka!!! " Efter första fattningen galopperade vi på i friskt tempo en lite längre sträcka. Gjorde sedan en övergång till trav och vilken TRAV det blev! Rörelserna kändes enorma och jag såg bara hur det "sprattlade" framben framför oss! Tänk om man hade kunnat få till sådan trav på tävlingsbanan någon gång i livet...!!!

Även idag jobbade vi med att tölta i ett högre tempo - svårt men roligt! Och JOBBIGT!!! Feykir blir rejält flåsig och behöver verkligen de längre skrittpauserna a´la Sylvia. Fast jag går aldrig direkt från ökat tempo ner i skritt, utan passar på att träna nedtagning till arbetstempo först. Det är vi faktiskt ganska duktiga på! Det var på en Sylvialektion förra våren som jag fick en riktig "aha-upplevelse" ang det: jag ska absolut inte försöka bromsa en rak häst - då får jag bara hela hästen i handen. Jag ska istället ställa honom inåt och "sladda" lite utåt med bakdelen i nedtagningen - för då driver jag in inner bak under hästen. Resultatet: en nedtagning med känslan "inget i handen"!!!

På hemvägen mötte vi Sussie och Madde på Eydir och Krummi. Stannade och pratade med dem en stund. Feykir verkade inte misstycka det minsta - han tog gärna en extra, välbehövlig, andhämtningspaus innan det var dags för "sista rycket" med snabb tölt. (Däremot blev ju Eydir och Krummi lite besvikna när de inte fick följa med oss tillbaka till stallet...) Avslutningsvis fick Feykir sträcka ut framåt-nedåt i trav en stund. Det är STOR skillnad på den avslutande traven om vi rider ensamma jämfört när vi har sällskap. Är andra hästar med har Feykir så bråttom och det är inte helt enkelt att få honom att verkligen länga halsen nedåt. Men när vi rider ensamma glömmer han alla tankar på Solvalla och kan trava lika avslappnat som i början av ridturen.

Efter detta satt jag av och gick tillbaka hem - så det blev inga slutor i skritt idag. ("Vi som alltid brukar sluta med sluta!") Kändes som ett RIKTIGT bra ridpass idag - som vanligt är det smart att följa Sylvias råd!