Lördag med trevligt sällskap!

I natt kom Syliva med familj hem igen efter en månad i Thailand. KG och Yvonne, som skött gården under deras frånvaro, har därför kunnat flytta hem till Gammelstad igen. Sylvias kritiska ögon konstaterade snabbt att det verkligen inte gått någon nöd på hästarna... tvärt om. T o m stallkatterna hade blivit tjocka! "När de balar som är i hagarna nu tar slut kör vi inte in några nya, utan återgår till att utfodra istället." slog Sylvia fast. Sorry, hästarna - det blev bara sju veckor med fri tillgång denna vinter.

Idag fick Feykir och jag trevligt sällskap av både Fia, Lukka, Elisabeth och Tildra. Han verkade MKT nöjd med att ha två av sina damer med - och inte behövde han vakta dem heller, eftersom ingen annan vallack var med.

Redan när vi lämnade gården började jag jobba med sidförande - något vi slarvat med sista tiden. I början protesterade Feykir endel - och när han väl korsade bak kändes det som att han skulle välta omkull. Men succesivt gick det bättre och bättre. Vi red bort till korsningen vid sjön och på vägen dit värmde vi upp med trav och galopp. Feykir och jag fortsatte att ha lite problem med högergaloppen... men nu tror jag att jag har hittat problemet: han väntar inte in min fattning utan hinner före - och då tar han vänster galopp. Jag har nog också varit lite slarvig när vi ridit ut med andra den senaste tiden och inte alltid korrigerat när han "hunnit före" på det sättet... Skärpning Anna!!!

När vi vände hemåt igen fick Feykir stå ut med massor av halter, ryggningar och låååångsamma igångsättningar i tölt. TROTS att Lukka och Tildra ibland töltade iväg före oss... Oj, så arg han blev ibland och småstegrade sig... men han märkte snart att det var smartare att göra som matte ville, för annars fick han bara stanna kvar ÄNNU längre medan tjejerna fick ÄNNU större försprång hemåt.

Feykirs protester var väl helt enkelt ett bevis på att jag "kom åt" hans bakben ordentligt - och det märktes också på tölten! En sådan känsla som idag har jag inte haft på nästan två veckor och det var verkligen HÄRLIGT att ha sin tölthäst tillbaka! Men det hördes verkligen att han jobbade idag -oj, vad han pustade och stånkade!

Idag sparade jag slutorna till avskrittningen - och det gick riktigt bra! Det märktes verkligen att jag fått honom mjukare i kroppen idag! Och när vi inte behövde "brottas" så satt sadeln kvar där den skulle också.

Innan vi åkte från stallet "stämde vi träff" till i morgon - då får vi förhoppningsvis sällskap av Madde och Sussie också. Kul! MEN då gäller det för mig att verkligen vara konsekvent med att Feykir ska lyssna på mig mer än på de andra hästarna!