Myyyyyys!!!! (och ridning)

Underbart vårväder!!! Plusgrader ute och en strålande sol som fick taken att droppa - härligt! Och passa på att kolla in Feykir på bilden ovan - så här välborstad var det länge sedan ni såg honom! När jag var på väg till stallet kom sms från Fia. Hon ville gärna haka på oss ut, så jag lovade att ägna mig åt vinterpälsborstning i hagen till dess hon kom. Feykir höll definitivt med om att detta var en bra idé! Han tappade allt intresse för höbalen, stock blick stilla och bara njöt av mitt borstande! Och när jag satt på huk och skrapade päls från ena frambenet stack han in huvudet i min famn och stod så en lååååång stund! Jag konstaterade att jag hade kunnat sitta så och mysa hur länge som helst - vem behöver rida?!

Fast sedan dök Fia upp och då gav vi oss ut längs vägarna i alla fall. Mycket skritt på lång tygel blev det, för det var så skönt att bara sitta på hästryggen och njuta i det härliga vädret! Feykir hade dessutom fått jobba ordentligt fyra dagar i rad redan, så han hade definitivt gjort sig förtjänt av en lugnare ridtur. Fast det blev endel "jogging" i trav tillslut, samt lite tölt.

När vi var nästan hemma föreslog jag att vi skulle rida stigen förbi sommarhagarna och kyrkan - för den höga plogkanten som tidigare hindrat oss var bortplogad. Det visade sig inte vara någon av mina bästa idéer... det var nämligen MYCKET djupare snö än jag räknat med. Feykir visade ändå en härlig framåtbjudning och kämpades sig fram genom snön med energi och spetsade öron - trots att han i princip hade snö upp till magen.

När vi passerade vallackernas vinterhage konstaterade jag att det ju fanns en grind in i hagen - och där inne var ju snön ordentligt upptrampad nästan ända fram till staketet. Vi bestämde oss för att försöka ta genvägen genom hagen istället för att underlätta för hästarna. Jag red så nära grinden som möjligt och hoppade ner i snön - som gick mig nästan upp på höften. Hakade loss de båda grindhantag som syntes och grävde nere i snön för att kontrollera att det inte fanns en tredje eltråd där nere någonstans. När jag inte hittade någon fler tråd uppmanade jag Feykir att följa mig in i hagen. Han tog två steg framåt - och försvann ner under snön! :-O Ett mycket snöigt hästhuvud dök upp igen, medan bara övre delen av bogarna syntes... Han måste ha klivit ner i ett dike som gömde sig under snön - och som jag lyckats kliva över! I det läget gjorde Fia mig uppmärksam på att vallackflocken nu kom springandes för att se vad det var för något spännande som hände längst bort i hagen! Att få ett gäng löshästar ute i djupsnön kändes som värsta mardrömmen - så jag backade SNABBT Feykir och skyndade mig att haka tillbaka eltråden.

Vi övervägde om vi istället skulle rida tillbaka ner på bilvägen, men vi var nog ändå halvvägs upp till kyrkan, där det är plogad väg igen, så vi valde att fortsätta. Det blev därmed en riktig "styrketräningsavslutning" för hästarna, på denna ridtur som till större delen bara varit lugn och avslappnad.

Tillbaka i stallet gladde jag Feykir genom att äääääntligen ge honom "mat i hink" igen! Så länge de har fri tillgång på hö i hagen ger jag inget kraftfoder - han lägger ju ändå på sig extra kilon... men nu fick han i alla fall en hink med äppelbitar och det verkade vara MKT uppskattat!

Här kommer en actionbild - från Fia och lilla Ljúfas premiärridtur för säsongen. Ljúfa är under inridning och har vilat det senaste halvåret. Men fr o m idag är de igång igen. Och "igång" är verkligen rätt uttryck när det gäller Ljúva - där är det "drag under galoscherna" ska jag säga! Och än så länge är hon ju så "färsk" att det bara är rida på friskt framåt som gäller. Tittar ni riiiktigt noga på bilden kan ni kanske ana hennes fina träns. Det har hon faktiskt "ärvt" av Feykir. Ett jättefint, med rundsydda remmar, som jag hade på honom från början. Men när jag övergick till att rida på bett med parerstänger - för att alltid kunna göra one rein-stop vid behöv av nödbroms, kunde jag inte längre ha träns med remontnosgrimma. Tränset blev liggande och nu har Ljúfa fått ta över det istället. Kul att se att det kommer till användning - för jag tycker det är jättesnyggt!

Feykir samlar poäng!

Vädret har bytt upplägg - istället för sträng kyla har vi bara -7, men det snöar och blåser rejält. Den starka vinden gjorde att Feykir fick en riktig utmaning i hans nya "jag kan skritta på lång tygel-liv"... Omvärlden var ju plötsligt så oerhört spännande igen!!! Men när vi ridit ett tag (och han börjat bli lite trött) märktes det tydligt att han mer och mer började uppskatta pauserna med möjlighet att sträcka ut halsen.

Man kan verkligen säga att Feykir "samlade poäng" idag! Efter en uppvärmning i trav då han - trots vinden - var riktigt duktig på att länga halsen nedåt - gjorde han en klockren fattning i höger galopp! Faktiskt blev alla galoppfattningar rätt idag - "YIPPIE, gamla vanliga Feykir är tillbaka!!! " Efter första fattningen galopperade vi på i friskt tempo en lite längre sträcka. Gjorde sedan en övergång till trav och vilken TRAV det blev! Rörelserna kändes enorma och jag såg bara hur det "sprattlade" framben framför oss! Tänk om man hade kunnat få till sådan trav på tävlingsbanan någon gång i livet...!!!

Även idag jobbade vi med att tölta i ett högre tempo - svårt men roligt! Och JOBBIGT!!! Feykir blir rejält flåsig och behöver verkligen de längre skrittpauserna a´la Sylvia. Fast jag går aldrig direkt från ökat tempo ner i skritt, utan passar på att träna nedtagning till arbetstempo först. Det är vi faktiskt ganska duktiga på! Det var på en Sylvialektion förra våren som jag fick en riktig "aha-upplevelse" ang det: jag ska absolut inte försöka bromsa en rak häst - då får jag bara hela hästen i handen. Jag ska istället ställa honom inåt och "sladda" lite utåt med bakdelen i nedtagningen - för då driver jag in inner bak under hästen. Resultatet: en nedtagning med känslan "inget i handen"!!!

På hemvägen mötte vi Sussie och Madde på Eydir och Krummi. Stannade och pratade med dem en stund. Feykir verkade inte misstycka det minsta - han tog gärna en extra, välbehövlig, andhämtningspaus innan det var dags för "sista rycket" med snabb tölt. (Däremot blev ju Eydir och Krummi lite besvikna när de inte fick följa med oss tillbaka till stallet...) Avslutningsvis fick Feykir sträcka ut framåt-nedåt i trav en stund. Det är STOR skillnad på den avslutande traven om vi rider ensamma jämfört när vi har sällskap. Är andra hästar med har Feykir så bråttom och det är inte helt enkelt att få honom att verkligen länga halsen nedåt. Men när vi rider ensamma glömmer han alla tankar på Solvalla och kan trava lika avslappnat som i början av ridturen.

Efter detta satt jag av och gick tillbaka hem - så det blev inga slutor i skritt idag. ("Vi som alltid brukar sluta med sluta!") Kändes som ett RIKTIGT bra ridpass idag - som vanligt är det smart att följa Sylvias råd!

Ensamma - men duktiga!

Feykir och jag red ut ensamma idag - har annars varit bortskämda med sällskap ett bra tag nu! Målet för dagen var att inspireras så mycket som möjligt av Sylvias upplägg igår: maximal aktivitet varvat med längre skrittpauser på lång tygel. Det var "bara" minus 20 idag, men en ISANDE vind som höjde köldfaktorn hur mycket som helst! I början av ridturen gjorde det riktigt ont i ansiktet...! BRRR!!! :-O

Efter en lite längre igångskrittning värmde vi upp med trav i lång, låg form. Feykir har faktiskt blivit riktigt duktig på att länga halsen nedåt i traven! När det sedan var dags för en första skrittpaus blåste det så isande kallt att jag faktiskt vände om och skrittade hemåt istället, för att få ha vinden i ryggen! Feykir visade en aaaning besvikelse när jag sedan vände igen för att fortsätta bort från stallet i ett högre tempo. Men någon större protest blev det aldrig från hans sida - han är verkligen bra på det sättet!

Resten av ridturen varvade vi tölt med skrittpauser - och det var verkligen snabb tölt (för att vara vi)! När jag analyserar i efterhand kommer jag fram till att avgörande för om vi ska kunna prestera något som kan kallas ökat tempo tölt (eller i alla fall lite snabbare tölt) är min sits. (Förvånad - någon??!) Det avgörande är att jag redan när vi startar verkligen "sitter bakåt" och håller om ordentligt med skänklarna. Har han väl hunnit börja knuffa mig framåt på ryggen så är det lika bra att göra halt och börja om, annars lyckas vi aldrig hamna rätt. Men om jag/vi "hamnar rätt" så att jag redan från start kan inverka på honom på rätt sätt - då kommer vi i en god cirkel! Han känns "lätt att sitta på" och därmed fortsätter jag inverka rätt med sits och skänklar - varför han fortsätter att vara "lätt att sitta på". Hm... låter kanske flummigt det där...?!

Det gäller ju också att jag lär mig när jag behöver korrigera och, inte minst, HUR jag ska korrigera. När vi får en bra start handlar det, förutom att behålla drivningen med skänklar och säte, om att vinkla ut pisken ifall det börjar kännas som att han "sjunker" lite fram. Att se pisken i ögonvrån räcker för att Feykir åter ska ta i ordentligt med sina bakben! Lite små halvhalter behövs förståss också - han ska ju inte bli hur lång som helst. Men hittills känns drivningen framåt som det jag ska fokusera på. Det är ju annars så lätt att börja "trixa med tyglarna" när man börjar få lite i handen... men eftersom orsaken sitter i bakbenen fokuserar jag på dem. Kramningarna på tyglarna kommer mer automatiskt - i alla fall är det så för mig.

Våra "spurter" i tölt varvades med längre pauser i skritt på lång tygel. Vilket aldrig varit Feykirs bästa gren...Under de första åren innebar lång tygel att han blev totalt ofokuserad och snubblade - måååånga gånger har vi varit nära kullerbyttor. Och mååånga gånger har han skrapat både mule och knän i gruset... Även senare har vi haft problem, fast då av annat slag. Feykir har inte alls haft ro att sträcka ut framåt, nedåt och slappna av utan har skrittat med "huvudet i vädret" spänt spanande efter monster och älgar. (I hans värld är väl i o f s älgar också monster - bara extra farliga...) Efter tips på Ia & Dennis hemsida har jag jobbat massor med att uppmuntra honom att söka sig framåt-nedåt m h a ledande tygeltag. Men det har verkligen krävts att jag varit aktiv hela tiden.

Under de senaste månaderna kan man dock säga att vi legat i hårdträning på detta område - för när vi rider med Fia och Lukka kan Feykir oftast slappna av jättebra i skritten. Mycket skritt på lång tygel har det blivit - och idag verkade det ha blivit ett nytt inlärt beteende! Så snart jag erbjöd lång tygel sträckte han tacksamt ut framåt-nedåt och slappnade av!

Ridturen avslutades - helt enligt Atli-manér - med trav i lång-låg form. I o m att det var på hemväg var vi dock liiite oense om tempot - "långsam trav är för nybörjare" tyckte Feykir! Under denna "diskussion" fattade Feykir frivilligt höger galopp två gånger. (Den har han ju annars gjort allt för att undvika sista tiden - så det tog jag som ett gott tecken!)

Atli-kurs att se fram emot!!!

En bild från Atlikursen i april 2010.

Fick idag glädjebeskedet att jag har fått plats på Atlikursen 11-13 mars! Har missat flera kurser i rad, så nu stod jag bara på reservlistan... men som tur var lämnade flera andra återbud. "Den enes död den andres bröd" m a o! Innan dess ska förhoppningsvis Sylvia hinna träna Feykir en period också. Han är ju så stark och jag så svag... Men när Sylvia tidigare "ridit igenom" honom en period har det alltid varit mycket lättare även för mig att kunna sätta press på honom sedan.

Pust och stånk!!!

Idag fick Fia och jag sällskap på ridturen av Sylvia och Démantur. "Nästa gång lämnar vi dem hemma!" tyckte nog Feykir och Lukka ganska snart... för de fick jobba så att de flåsade ordentligt! Så där jobbigt brukar det inte behöva vara när bara Fia och jag rider ut! Men gårdagens ridtur var uppenbarligen ovanligt intensiv för att vara vi - det märktes när vi kom tillbaka till stallet och såg hur svettiga hästarna var. Uppenbarligen behöver vi rida intensiva ridturer oftare! (Båda hästarna har ju ändå gått minst fem dagar/vecka hela vintern så man kan ju tycka att de borde ha rätt bra "flås"...)

Det vi missade igår var dock skrittpauserna - det blev ganska få sådana... Idag, när Sylvia styrde upplägget, blev det förståss MYCKET bättre: intensiv ridning varvad med ganska många skrittpauser då hästarna fick sträcka ut på halvlång tygel och "jobba" ev mjölksyra ur kroppen. Det kändes verkligen skillnad: både hästarna och vi presterade en mycket högre kvalitet när vi "jobbade" tack vare pauserna där emellan!

Bara minus 18 grader = blidväder!!!

Den här svarta snyggingen fick jag rida idag!!! I söndags gick alla i stallet runt med ett leende på läpparna för att det ÄNTLIGEN blivit ridväder igen, efter den låååånga "köldknäppen". Och idag var det också leenden på läpparna. Orsaken var LJUSET - det var ju faktiskt inte mörkt kl 17! Vi får ca 1 timme mer dagsljus/vecka nu - HÄRLIGT!!!

Det blev en riktigt ambitiös ridtur för mig och Fia idag - riktigt hur ambitiös förstod vi faktiskt inte förrän vi kommit tillbaka till stallet igen och såg hur svettiga hästarna var. Feykir inledde ganska tveksamt, ville inte alls "gå fram" och ta ut steget i skritten... men när vi ganska snart övergick till trav blev det bättre. Han kändes stel i vänstersidan igen idag och ville gärna bita tag i bettet där... så det blev mycket trav vänsterställd - och Fia konstaterade att han pustade och stånkade rejält för att påpeka att det var jobbigt!

Sista biten till korsningen vid sjön jobbade vi med tölten. Och Feykir fick en "nära döden-upplevelse" när matte plötsligt vinklade ut pisken så att han såg den i ögonvrån! :-O Det var nog bara ren tur att han överlevde det traumat... ;-)

På hemvägen blev det mycket övergångar: halt, rygga, lååångsam tölt, halt, rygga... Sedan föreslog Fia att vi skulle öka tempot i tölten också. Det kändes väldigt väl att Feykir och jag inte tränat på det den senaste tiden... och jag red dessutom på vanligt tredelat bett, då han helt enkelt brukar vräka sig i handen och rycka mig ur sadeln för att inte behöva ta i med bakbenen i det ökade tempot... I början blev det inget vidare heller... precis som man kunde vänta sig tänkte han snarast framåt-nedåt...

Men tillslut fick jag faktiskt till det! Efter några fler halt & rygga lyckades jag verkligen sitta på rumpan och hålla om med skänklarna. Och då fick några "vift" med pisken plötsligt den härliga konsekvensen att Feykir kom upp fram - och ökade tempot! Vi hamnade i en god cirkel: han blev lättare att sitta på och därmed kunde jag inverka på honom på ett mkt effektivare sätt! Red en lite längre sträcka, för att vi skulle hinna få in känslan båda två.

Efter en skrittpaus gjorde jag nytt försök - och det funkade nu också! Det fanns garanterat MASSOR man skulle ha kunnat anmärka på - ökat tempo är verkligen inte vårt starkaste kort.... ÄNNU kanske jag ska säga! MEN jag hade lyckas vända framåt-nedåt-känslan till en upp med bogarna-känsla och det var jag jättenöjd med!

Min duktiga häst fick en skrittpaus innan de fick sträcka ut framåt nedåt i trav. Och nu verkade det som att hans "dieselmotor" verkligen kommit igång, för han ville definitivt ha Solvalla-satsning i traven! Det var STORA kliv och jag hade fullt sjå att hålla ner tempot. Vid bron över bäcken satt vi av och gick hem - och väl i stallet kunde vi konstatera att hästarna uppenbarligen fått jobba ordentligt idag! De var REJÄLT svettiga båda två, Feykir t o m med skum under tränset. Och när han stod i stallgången och väntade på godis-stretchingen så bildades det en liten pöl på golvet av svett som droppade!

Radioprogram om islandshästen!

Av programmet lärde jag mig bl a: 60 % av världens hästraser har tölt och töltande hästar finns i alla världsdelar utom i Australien.

Länk till programmet på Sveriges radios hemsida HÄR.

20 grader varmare!!!

En uuuuuunderbar dag idag - rena reklamfilmen för riktig vinter!!! Bara -13 grader, helt vindstilla och en strålande sol som fick snön att gnistra! Efter ett alldeles för långt riduppehåll p g a den extrema kylan vi haft, vad det idag ett helt gäng ridsugna hästägare i stallet!

Fia och jag red in till Alviksträsk - det blev "lite blandade gångarter" men också ett par längre skrittsträckor där vi bara satt och njöt! Hästarna verkade också mycket nöjda över att få komma ut och röra på sig igen. Och med tanke på vilan tyckte jag Feykir kändes helt OK.

När han sedan var stretchad och borstad kände jag så starkt att jag inte alls ville släppa ut honom i hagen... jag ville istället sadla på igen och rida en sväng till!!! Avundades verkligen Sylvia som red träningshästar och unghästar på löpande band! Men istället åkte jag hem, så att jag hann till simhallen innan de stängde för dagen. Efter två lååååånga stunder i ångbastun och en massa stretching känns det nu ganska OK i kroppen. Inte alls som i fredags em, men med tanke på "lågvattenmärket" igår så får jag verkligen vara nöjd!

Att jag inte var ensam om att uppskatta dagens ridväder var alldeles tydligt, alla i stallet gick med ett leende på läpparna idag. Och även hundarna verkade extra upplivade!

Junkön 65°27,22 N 22°24,9 E

Fortsatt KALLT... och det känns verkligen i min kropp... efter ångbastu och streeeetching igår kände jag mig "nästan som en människa" men idag kändes det som att jag aldrig varit i närheten av en bastu i hela mitt liv... Definitivt inte upplagt för ridning i kylan alltså. Istället övertalade Johan mig att vi skulle ta bilen ut i skärgården - till Junkön. Och det räckte gott för mig - det gjorde t o m ont att luta sig mot ryggstödet i bilen, trots att jag hade TJOCKA dunjackan på...




Gästhamnen på Junkön. Det var första gången vi var hit ut vintertid. Man kör först isvägen ut till Sandön, kör tvärs över hela Sandön och sedan ganska precis en mil till ut på havet. Nu var det seneftermiddag innan vi kom iväg - och det var dessutom KALLT. Men det var ändå inte särskilt svårt att tänka sig hur mysigt det måste att sitta och grilla vid gästhamnen en solig vårvinterdag!

Undertecknad, REJÄLT påpälsad, konstaterar att cafét tyvärr inte är öppet...

Havet är ju minst lika vackert på vintern, eller hur?!

Överskänkel och After work

I går kväll, när vi var på Berlins, såg jag ett par byxor som hade en ettikett där byxornas modell beskrevs både på svenska och tyska. När det i den svenska versionen talades om lårvidden stod det Oberschenkel på tyska. Alltså överskänkel, som vi säger inom ridningen! Och när jag kontrollerade saken visade det sig att "underben" heter "unterschenkel" på tyska - underskänkel alltså! Uppenbarligen kommer båda dessa ridtermer från tyskan. Kanske inte så konstigt då att tyskarna är så framgångsrika inom ridsporten?! ;-)

I kväll var det så dags för After work och 17 hästtjejer med ridabstinens sammanstrålade på Kafelino. Deras medelhavsbuffé var riktigt bra! Stora, GODA grönmusslor och riktigt goda räkor fyllde i princip hela min första tallrik! Och sedan fanns det massor av annat gott också! Massor av hästprat blev det och jättetrevligt hade vi. Tack Carina, för att du tog initiativet till detta!

Nu är bara frågan vad vi ska göra i morgon, ifall kylan håller i sig...

-32 grader

....and still counting....!!! Hoppas verkligen att INTE yr.no får rätt - för i så fall kommer vi att ha minus 38 grader på lördag!!! :-O Plötsligt känns SMHI:s 26 grader som redan blidvädret i jämförelse!

Hästarna får turas om att stå inne - för att inte vattnet ska frysa i stallet. (Det var tydligen ändå nära idag...) En fördel med att de står inne är ju att det blir viss begränsning av mängden foder i alla fall - i stallet behöver de ju inte fri tillgång.

I kväll hanterades ridabstinensen med underkläder! Sylvia, Fia, Kristin och jag var på specialvisning på Berlins - och alla gick vi därifrån nöjda med en påse i handen! I morgon blir det after work med gäng från tre olika stall - kul! Frågan är nu vad vi ska göra på lördag...

-28 grader...

...fortsatt sträng kyla - och hästarna fokuserar på att "dyka ner" i höbalen! Och prognosmakarna säger att vi kommer att behöva stå ut med dessa låga temperaturer en vecka till...! :-O Viktigt meddelande till SMHI: "DET RÄCKER NU!!!"

Idag hände en kul - och faktiskt hästrelaterad - sak på jobbet! I Handelsbanken har vi en organisation som vi anser utgår från kunden. Mina företagskunder ska alltid kunna vända sig till mig, oavsett om det handlar om finansiering av en industrifastighet, placering av företages överskottslikviditet, effektivisering av företagets in- och utbetalningar eller olika försäkringslösningar. Som kundansvarig måste jag därför vara generalist, d v s kunna "lite allt möjligt" för att kunden inte ska behöva skickas mellan olika avdelningar i banken utan få hjälp med allt på samma ställe.

Idag hade en av mina kunder VERKLIGEN tagit fasta på generalistupplägget! När han ringde trodde jag först att han hade kompletterande uppgifter om den investering i 2 mkr-klassen som vi börjat diskutera här om veckan. Men istället handlade det om att han ville ha tips inför köpet av en sadel till dotterns häst! :-)

Storkallmyran

Fick mejl från mina föräldrar och de hade varit på utflykt, till Storkallmyran ca 1 km från byn Ersmark där de bor. Storkallmyran - smaka på det namnet! Glöm alla försökt till omskrivningar, här är det rakt på sak - Västerbotten i ett nötskal!

Jag har ingen uppgift om temperaturen på Storkallmyran just nu... men i Norra Sunderbyn är det -26 och här i Kyrkbyn -24. Och det märks att ridabstinensen börjar komma smygande bland hästfolket, för nu har det kommit "kallelse" både till afterwork på fredag och underklädesvisning på torsdag. För NÅGOT måste man ju ta sig till när det känns som att man snart kommer att börja klättra på väggarna!

Idag har jag dock inte klättrat på några väggar... och tyvärr inte varit på jobbet heller... Efter en jobbig natt med mkt värk behövde jag vara hemma och "sova igen". Men i morgon hoppas jag vara "back in business" igen! Håll tummarna för det!

-31,8 i Norra Sunderbyn just nu - antagligen ung samma i stallet...

..."Det är mycket nu!" hälsar Feykir från stallet. Äta, äta, äta och äta, alltså! Behövs förståss en hel del mat för att hålla värmen i den här kylan... bra att Sylvia planerade om så att de har fått fortsätta med fri tillgång på hö. Då är det ju ingen risk att de fryser! Tänk om vi människor också hade varit konstruerade så att vi höll oss värmen bara vi hade något att tugga på... hade varit ganska praktiskt!

När vi bodde i Kiruna hade vi en kompis som svettades kopiöst så snart han åt stark mat - vilket han också älskade. Minns bl a när vi åt tacos tillsammans en gång: vi andra hade servetter för att torka det vi sölade, men han använde sina till att torka svetten som hela tiden rann i pannan på honom! Vi brukade skoja om att han alltid borde ha med sig en chili i fickan när han var ute i fjällen - då skulle han aldrig riskera att frysa ihjäl! ;-)

Fortsatt vilodag för Feykir idag förståss. Matte känner dessutom av kylan i kroppen så ridning känns verkligen inte aktuellt...

Folklivsfanatikern Job Andersson

Lite historiekunskaper kan väl aldrig skada?! När jag såg honom göra denna i Luleå för ett par år sedan berättade han även om hur de förr gjorde semlor i Hälsingland: av dubbelhakor! "De skar av och la grädde mellan - så slapp de kavla!" :-D

KALLT!!!

...såg en uppgift om att det är -30,3 grader i Norra Sunderbyn just nu... Här är det väl aaaningen mildare i alla fall. Men det har varit riktigt kallt hela dagen - och det ska tydligen hålla i sig fram till tisdag. Alltså tisdag om en dryg vecka! :-O Feykir har haft vilodag idag - och det verkar alltså som att det blir fler sådana dagar framöver...

Har ändå fått träffa ett gäng trevliga "hästkompisar" idag för det var Midurs årsmöte! Tyvärr var vi ovanligt få närvarande i år... Det blev bl a lite diskussioner kring ett ev samgående mellan SIF och Svenska Ridsportförbundet. Ett samgående som det har jobbats hårt för i många år, men som nu när det verkar kunna bli verklighet väcker en hel del frågor och tveksamheter... En viktig anledning till att vi skulle ansluta oss är att vi inte har fått direktansluta oss till Riksidrotts-förbundet p g a att det redan finns ett ridsportförbund med där. Såg dock en intressant fundering på nätet ang det: "Det är ju inte bara ett bollsportsförbund som får vara med i RF..." Själv har jag hela tiden varit FÖR ett samgående med ridsportförbundet. Men när nu den som drivit frågan hårdast i SIF verkar ha fått "kalla fötter" inför ett samgående så blir jag ju fundersam... En fördel med ett samgående skulle ju vara ekonomin. Av de skattekronor som går till idrotten får vi inte en endaste krona idag... Men frågan är ju om det finns nackdelar som inte vägs upp av detta..?! Vad tror du?

Gitarrvirtuosen Gary Moore - RIP

Inte bara Lena Nyman har lämnat oss den senaste tiden, utan även Gary Moore. När jag gick i gymnasiet lyssnade jag mycket på hans musik. Och nu har jag haft en riktig nostalgitripp i veckan när jag letade fram några av mina gamla kassettband (jo, jag gick gymnasiet på stenåldern)! Här är en av mina favoritlåtar - där han verkligen bevisar att han kunde hantera en elgitarr!

Feykir överraskar!

Efter gårdagens träningspass, som blev betydligt tuffare än planerat, utgick jag ifrån att Feykir skulle ha REJÄL träningsvärk idag. Hade först tänkt ge honom en vilodag, men har fått lära mig att det är bra med lätt träning för att lindra träningsvärken. Dessutom är jag inte helt säker att jag hinner rida i morgon - och det vore ju hemskt att "slösa bort" BÅDA helgdagarna!

Var tidigt i stallet, så jag var ensam där. Feykir kom direkt när jag ropade på honom i hagen och när vi sedan red ut fortsatte han att överraska positivt! Värmde upp med skritt och trav i lång, låg form. Igår hade vi ju stoora problem med att trava vänsterställt utan att hamna ute i vänstra plogkanten. Hade bestämt att det skulle vara det enda "svåra" jag skulle försöka mig på idag. Och idag sa Feykir: "Trava vänsterställt - inga problem!" Gissa om jag blev förvånad?!

Feykir kändes faktiskt inte alls stel i kroppen ö h t idag! Jag hade bestämt att vi bara skulle skritta och trava, för att det bara skulle vara uppmjukning. Men när vi vände hemåt i korsningen vid sjön kunde jag inte låta bli att testa tölten också - och den kändes jättebra! Inga som helst tecken på stelhet eller ömma muskler! Härligt!

Avslutade ändå med lååång avskrittning och sedan satt jag av och gick sista biten. Då mötte vi Sylvia som körde lilla Kippy tillsammans med Olivia och en kompis till henne. Tyvärr hade jag glömt mobilen i Josefshallen, annars hade jag definitivt tagit en bild! Inte bara jag observerade ekipaget: när de passerade förbi stoflockens hage blev unghästarna så upplivade att de galopperade runt i skogen så att snön yrde!

Lena Nyman - RIP - "Stadslollan"

Galoppträning

Idag blev det betydligt tuffare ridtur än vad jag hade tänkt... jag tänkte "bara" rida ut och träna galoppfattningar, eftersom Feykir blivit lite slarvig med dem den sista tiden. Men då han INTE ville ta höger galopp idag så fick han verkligen jobba! (Och höger galopp har ju alltid varit hans "starkaste kort"...!!!)

Under alla våra år tillsammans har jag, från samlad trav och högerställning, bara behövt ställa om vänster och skjuta fram höger höft så har han gjort en klockren galoppfattning. Men inte nu längre... Han har börjat med ovanan att börja galoppera INNAN min fattning - och då väljer han nu vänster galopp...

Provade att rida honom vänsterställd i traven istället - men det visade sig inte alls vara särskilt populärt.... Och när han tillslut gjorde det (utan att vi hamnade i diket på vänster sida) och jag gav en galoppskänkel så bet han snabbt tag i bettet på vänstersidan, rätade ut sig, körde ut vänster bog - och fattade vänster galopp...

Alltså blev det hur många galoppfattningar som helst idag. Då och då en högergalopp - med MASSOR av beröm förståss och välförtjänt skrittpaus sedan. Men alldeles väldigt många felfattningar där emellan... När vi var på hemväg igen hade han ÄNNU svårare att vänta in min galoppfattning dessutom, så ett flera gånger vände jag faktiskt och red bortåt igen för att få hans fokus.

Att det var ansträngade för Feykir förstod jag - men inte riktigt HUR jobbigt... När han tillslut gjort två riktiga fattningar på raken satt jag av för att gå hem med honom som belöning. Och då såg jag att han inte bara var vitskummig på halsen, utan att det rann tjock skum nerför både fram- och bakben. Till detta bidrog förståss att det efter ett "brutalt" väderomslag blivit så milt väder. I morse hade det varit -30 grader i Mariebäck, men nu på eftermiddagen var det bara -4 grader. Och Feykir är ju snarare "klädd" för morgonens temperatur än för eftermiddagens...

Vi behöver i alla fall definitivt träna mer både på trav med vänsterställning och galoppfattningar framöver...

Inget jubel härifrån...

...har haft så många dåliga nätter nu och verkligen kämpat för att orka jobba ändå, men idag gick det inte längre... Egentligen kan man nog säga att det redan i går em hade blivit för mycket, lyckades inte prestera mycket på jobbet då... Och det har faktiskt inte blivit många hela nätters sömn sedan 8:e november, då jag blev tvungen att sluta med den enda medicin som faktiskt lindrat min värk. Men som tyvärr gav mig sådana synrubbningar att jag inte kunde fortsätta med den....

Det är en strålande vacker dag idag, men KALLT. Fast om man som jag bara ser den genom fönstret så ser det underbart ut! Hovslagaren kommer och skor Feykir i kväll, så dagen blir inte helt bortkastad i alla fall.

Fákar

Hör ni jublet?!

Det är våra hästar som jublar! Det har nämligen blivit ändrade planer avs utfodringen. Perioden med fri tillgång på hö skulle egentligen avslutas nu i veckan. Men det visade sig att det krävs lite snöröjning vid staketen först, så att det blir lättare att utfodra. En omgång till med höbal i hagen alltså!

Trött...

Vilodag idag igen... sover så dåligt på nätterna nu så jag blir bara tröttare och tröttare... Lääängtar så till vår utlandsresa - i värmen brukar jag få sova! Men det är ju ganska många veckor bort, så det är bara att försöka bita ihop och kämpa vidare. Men idag blev det alltså ingen ridning efter jobbet - hem och vila direkt istället. Får se hur det blir i morgon. Då ska jag i alla fall till stallet, för hovslagaren kommer.

Ridbanan

Igår vilodag. Borde förståss ha varit på City Rehab men jag var än en gång för trött... Idag blev det i alla fall träning med min PT: Feykir! Red 45 min på ridbanan och kände mig riktigt ambitiös! (Hade dessutom sällskap där av Madde & Krummi samt Sussie och Eydir.)

Det låg ett lager snö på banan - både användbart och avslöjande! Jag började med att rida snäva serpentiner - som skulle vara lika stora åt båda håll. Det var inte lika lätt för Feykir att luras när jag såg spåren efter oss i snön... och inte lika lätt för mig att glömma ytterskänkeln när vi skulle vända åt vänster..! Nyttigt, nyttigt!

Övergick till att rida övergångar trav-galopp i höger varv. Feykir har verkligen inte tid att invänta min galoppfattning, utan vill hela tiden hinna före... Det här måste vi verkligen träna på framöver! I vänster varv fattade vi som vanligt från skritt istället - här inväntade Feykir min galoppskänkeln och gjorde dessutom härliga "uppåt-fattningar" varje gång! DUKTIG!!!

Sedan var det dags att "damma av" Atlis favoritövning: skritt på volt och flytta ut bakdelen. Det märktes att vi inte tränat överdrivet mycket på det... men tillslut kändes Feykir redo för några övergångar till tölt på volten.

Avslutade med slutor i skritt längs långsidorna. Och Feykir kändes faktiskt riktigt, riktigt mjuk! Han pustade och stönade förståss, men vi behövde inte alls "brottas" för att han skulle böja ordentligt i högersidan! Jag var riktigt, riktigt nöjd när vi avslutade!
Och jag hade dessutom blivit riktigt varm i kroppen - så förhoppningsvis får jag lite smärtlindring inför natten!

Ríðum sem fjandinn

Sammanfattning: min häst är BÄST!

Nytt rekord: idag var vi hela sex ryttare med häst - och dessutom fem hundar - som red ut tillsammans! Förutom jag och Feykir var det Fia & Lukka, Elisabeth & Tildra, Madde & Krummi, Sussie & Eydir samt Sylvia på Démantur. Och jag är ganska säker på att Sylvia var allra, allra mest ridsugen av oss - efter att ha varit i ett islandshästfattigt Thailand en hel månad!

Feykir var verkligen jättetrevlig att rida idag! Jag började med sidförande i skritt redan när vi lämnade gården och inte ens i början kändes han lika stapplig som igår. Istället för den senaste tidens uppvärmningar i trav - lång & låg så började vi med tölt. Varvade då sidförande med riktigt korta tempoväxlingar för att mjuka upp och aktivera hans bakben. En kort men energisk galopp uppför en backe hjälpte också till.

Efter detta varvade jag halt, rygga och övergång till tölt med samlad trav - och hade hela tiden den härliga känslan av bakdelen verkligen var med! Vi red bort till korsningen mot Avan och när vi vände hemåt igen fortsatte jag på samma sätt. Försökte att inte rida allt för långa sekvenser i tölt, för att Feykir skulle orka tölta riktigt bra hela tiden. Och det kändes verkligen bra! "Mycket bakben" gav takt, form och bogar som kom upp!

När jag vid något tillfälle började känna att han ville bli lite tung ställde jag vänster och höll stödet på yttertygeln - och vips "ramlade" högerbogen på plats igen och jag hade åter "ingenting" i handen! Varvade töltsekvenserna med trav - men inte lång och låg utan mer samlat - och även detta kändes så oerhört bra idag!

Sammanfattning: min häst är BÄST!!!

Efter stallet åkte jag till simhallens ångbastu där jag streeeeetchade ordentligt. Känslan efteråt är så HÄRLIG! När jag inser att det är SÅ HÄR det egentligen ska kännas när man rör sig: att kroppen liksom följer med - istället för att spjärna emot! Träffade föresten Elisabeth på simhallen också - även hon tyckte uppenbarligen att simhallsbesök efter ridning var ett bra upplägg!

Islandshästars rörelsemönster analyseras

Lördag med trevligt sällskap!

I natt kom Syliva med familj hem igen efter en månad i Thailand. KG och Yvonne, som skött gården under deras frånvaro, har därför kunnat flytta hem till Gammelstad igen. Sylvias kritiska ögon konstaterade snabbt att det verkligen inte gått någon nöd på hästarna... tvärt om. T o m stallkatterna hade blivit tjocka! "När de balar som är i hagarna nu tar slut kör vi inte in några nya, utan återgår till att utfodra istället." slog Sylvia fast. Sorry, hästarna - det blev bara sju veckor med fri tillgång denna vinter.

Idag fick Feykir och jag trevligt sällskap av både Fia, Lukka, Elisabeth och Tildra. Han verkade MKT nöjd med att ha två av sina damer med - och inte behövde han vakta dem heller, eftersom ingen annan vallack var med.

Redan när vi lämnade gården började jag jobba med sidförande - något vi slarvat med sista tiden. I början protesterade Feykir endel - och när han väl korsade bak kändes det som att han skulle välta omkull. Men succesivt gick det bättre och bättre. Vi red bort till korsningen vid sjön och på vägen dit värmde vi upp med trav och galopp. Feykir och jag fortsatte att ha lite problem med högergaloppen... men nu tror jag att jag har hittat problemet: han väntar inte in min fattning utan hinner före - och då tar han vänster galopp. Jag har nog också varit lite slarvig när vi ridit ut med andra den senaste tiden och inte alltid korrigerat när han "hunnit före" på det sättet... Skärpning Anna!!!

När vi vände hemåt igen fick Feykir stå ut med massor av halter, ryggningar och låååångsamma igångsättningar i tölt. TROTS att Lukka och Tildra ibland töltade iväg före oss... Oj, så arg han blev ibland och småstegrade sig... men han märkte snart att det var smartare att göra som matte ville, för annars fick han bara stanna kvar ÄNNU längre medan tjejerna fick ÄNNU större försprång hemåt.

Feykirs protester var väl helt enkelt ett bevis på att jag "kom åt" hans bakben ordentligt - och det märktes också på tölten! En sådan känsla som idag har jag inte haft på nästan två veckor och det var verkligen HÄRLIGT att ha sin tölthäst tillbaka! Men det hördes verkligen att han jobbade idag -oj, vad han pustade och stånkade!

Idag sparade jag slutorna till avskrittningen - och det gick riktigt bra! Det märktes verkligen att jag fått honom mjukare i kroppen idag! Och när vi inte behövde "brottas" så satt sadeln kvar där den skulle också.

Innan vi åkte från stallet "stämde vi träff" till i morgon - då får vi förhoppningsvis sällskap av Madde och Sussie också. Kul! MEN då gäller det för mig att verkligen vara konsekvent med att Feykir ska lyssna på mig mer än på de andra hästarna!

Islandshäst-WM 2011 (trailer)

Note to self: sadla om!

Idag blev det en timmes ridtur för Feykir och mig - på egen hand. Det var faktiskt ett bra tag sedan vi senast red ut utan sällskap av någon... och tidigare red vi nästan alltid ensamma. (Mötte jag någon annan av hästägarna så var det alltid så att den ena av oss var på väg hem när den andra kom...) Men nu har vi varit bortskämda med bra timing länge! Dock inte idag alltså och det märktes på Feykir till att börja med för han "ålade" sig och var inte alls så intresserad av att lämna gården helt ensam...

Men när matte grälade på honom skärpte han i alla fall till sig! Och det blev en riktigt ambitiös ridtur idag! Vi red mot Avan och först tränade vi massor av galoppfattningar. Feykir favoriserar fortfarande vänster galopp (ett nytt påfund under den senaste veckan) så vi "nötte på" med fattningar (mest höger, men då och då vänster) till dess han tagit rätt galopp (höger) tillräckligt många gånger i rad. Då blev det många "BRAAAAA, DUKTIG!!!" och jag vände dessutom hemåt igen som extra belöning. Vid det laget var vi nästan borta vid korsningen till Avan, där vi brukar vända hemåt, men lite tidigare hemgång blev det i alla fall.

Under hemvägen jobbade vi först massor med slutor i skritt. Att böja i vänstersidan går riktigt bra nu, men höger är JOBBIGT!!! Så jobbigt att han nästan helt tappar framåtbjudning - om jag inte som idag passar på att träna detta på hemvägen.

Sedan jobbade vi tölt också. Massor av övergångar halt-rygga-samlad skritt-lååångsam tölt. I början kändes det som om jag hade hur lång häst som helst... men det blev bättre och bättre. Och när jag tillslut viftade till lite med pisken också kom bakbenen igång ordentligt så att bogarna kom upp lite. HÄRLIGT! Gav honom en skrittpaus efter detta med förhoppningen att vi skulle orka prestera lite mera sådan tölt sedan.

Men då verkade Feykir höra något i skogen, för han blev helt paralyserad och inte kontaktbar... När jag tillslut kunde förmå honom i alla fall röra sig framåt handlade det om att stelt ta ett steg i taget... och jag insåg jag ganska snart att det inte var lönt att försöka återskapa den härliga töltkänslan vi nyss haft... Det handlade snarare om att ha avslappnad trav sista biten hem som målsättning. Och tillslut lyckades vi faktiskt åstadkomma lite av den varan.

Och eftersom vi var så ambitiösa idag blev det försåss ännu fler slutor i skritt under avskrittningen. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Feykir uppenbarligen fått jobba ordentligt idag - för han var alldeles skummig mellan bakbenen. Men vi skulle verkligen behöva jobba mer med tölten en period! (Det har blivit ovanligt mycket trav och galopp sista tiden - men nu är det hög tid för ett tydligare töltfokus för att väga upp detta.)

Har också kunnat konstatera att när vi "brottas" med slutorna så lyckas jag få sadeln att hamna snett till höger. Och min Childeric går ju inte att justera genom att bara trampa till i vänster stigbygel... Efter varje omgång med slutor borde jag alltså stanna och sadla om - för annars uppmuntrar jag Feykir att skjuta ut högerbogen för att balansera att matte sitter snett... Och den bogen får vi jobba tillräckligt med ändå!

Idag kom jag föresten tillslut ihåg att ta hem boglampans batteri för laddning - det finns lite hopp för mitt minne i alla fall!

Minnet är bra, men kort...

Har ridit ut med Fia och Lukka idag igen - trevligt!. Och Feykir kändes ännu lite bättre än igår! Vi började med att skritta en lång sträcka - och båda hästarna tog verkligen ut steget och skrittade på med bra energi! (Igår var det betydligt kortare steg.)

Även trav och galopp kändes bättre än igår - bl a gjorde vi flera fattningar av höger galopp. Tölten var däremot lite knepigare... Jag red på vanligt tränsbett och Feykir ville gärna hänga i handen... Men tillslut fick jag honom att ta i lite bättre bak och då lättade det förståss fram!

En timmes ridtur blev det - och det blev för mycket för min boglampa... (Hade än en gång missat att ta hem den för laddning... måste verkligen skärpa mig där!!!) På hemvägen slocknade den nästan helt - det var bara som ett diskret positionsljus... Tur att Fia hade bra pannlampa!

Hade förståss tänkt ta hem batteriet för laddning i kväll - men när jag kom hem insåg jag att det än en gång blivit kvar i stallet... Jo, jag har varit dement så länge jag kan minnas... vilket i o f s inte är så länge... ;-) I morgon MÅSTE jag komma ihåg det!!!

Gudomlig rättvisa

"När Gud hade skapat jorden tittade St.Pär ner på den och sa: i Afrika har dom torka. I Syd Amerika har dom översvämningar. I Nord Amerika har dom tromber. I Öster har dom jordbävningar.. MEN Sverige slipper ju undan ALLA katastrofer..? Då log Gud illmarigt och sa: DOM HAR FÖRSÄKRINGSKASSAN!!!"

TACK för den Johanna!!!

Positivt besked från Feykir!

Feykir och jag har haft två vilodagar "på raken" nu. När jag red i söndags kändes han inte alls som han brukar, men jag hoppades att det bara var rejäl träningsvärk, något som ett par dagars vila skulle kunna kurera.

I början av dagens ridtur kändes han fortfarande ganska stel... och när jag ville fatta högergalopp (hans bästa galopp) var han först oroväckande ovillig... att ställa vänster och skjuta fram höger höft resulterade inte alls i en fin högergalopp - utan att han rusade in i vänster galopp... Han gjorde så tre försök i rad så matte blev ganska bekymrad. Men när jag hade gett upp och bara lät honom trava gjorde han plötsligt en jättefin "högerfattning" och galopperade hur bra som helst! Det var som att han sa: "Förut hade jag ingen lust... men nu ville jag!" Matte blev BETYDLIGT lugnare när hon fått känna lite vanlig, mjuk Feykirgalopp!

Vi töltade på hemvägen och till min glädje var det inte alls så illa som tölten i söndags. Då ville han hela tiden ramla ner i trav. Något han ALDRIG brukar göra i vanliga fall - så det blev verkligen övertydligt att han inte var helt OK. Men idag fanns inga sådana tendenser! Däremot kändes han stel - han ville gärna bita tag i bettet på högersidan och skjuta ut bogen. Men i slutet av ridturen kunde jag tillslut ställa höger-vänster-höger-vänster i tölten utan minsta motstånd. HÄRLIGT att få bekräftat att söndagens problem inte var allvarligare än träningsvärk, även om det säkert var riktigt rejäl sådan.

Nu ser jag fram emot morgondagens ridtur - förhoppningsvis på en ännu lite mjukare häst!

Oj, oj, oj...

... det här kommer ju alldeles att stiga mig åt huvudet! När Andreas Eenfeldt på bloggen Kostdoktorn presenterar sin bok "Matrevolutionen" inkl ett antal recesioner på nätet, vems recension tror ni han nämner som nr 2?! (Efter Ola Lauritzen "GI-guru") Med länk till min blogg och allt! Ja, blir jag inte odräglig efter det här så...!!! ;-)

Ni kan kolla själva HÄR!

Vad står på??!

Hur bär man sig åt för att få vallackflockens odelade uppmärksamhet på det här sättet? Fia vet... (Gabriel, Feykir, Eydir, Krummi i främre raden. Funi och Djarfur bakom. Sleipnir har just jagats ut ur bilden av Krummi.)

...hon tar med sig torkat bröd från restaurangen på jobbet!

Stona vill också ha bröd!

(Tildra, Hremsa, Mysla, Ljufa och Lukka i första raden, Haminga bakom.)

Som ni ser av bilderna har antalet hästar i Mariebäck verkligen minskat drastiskt sedan ridskolan avvecklades. Riktigt alla är inte med på dessa bilder - men nästan. Totalt är det väl ungefär en halvering av hästantalet!

Även idag har Feykir vilodag - tror både han och matte behövde det! Men i morgon hoppas jag vi är "fit for fight" igen då vi förhoppningsvis ska ge oss ut i mörkret med Fia och Lukka. (Alltid bra med en tjej att gömma sig lite bakom, ifall det blir lite spännande, tycker Feykir...!)