Men jag lever i alla fall! I går kväll började det snöa - kanske är det detta jag känt i kroppen? Hade lunchfodringen idag och skulle i alla fall åka till stallet för att fixa den. När jag väl kom dit blev det som så ofta förr: min "personlige tränare" Feykir lyckades motivera mig att rida också! Det var ett gäng ute på turridning och de väntades tillbaka när som helst - så jag kunde alltså inte fodra hästarna på en gång. Men skulle jag hinna rida innan de var tillbaka? Så kom jag på en ny, riktigt smart variant: jag tog ut Feykir ur hagen och lät honom äta hö i förväg. När sedan turgänget kom tillbaka kunde jag ju rida så snart jag fodrat resten av hästarna.
När jag körde från Avan till Mariebäck idag såg jag tre jägare med gevär längs vägen - så det kändes inte så lockande att rida ut... Så jag bestämde mig för att satsa på ridbanan istället, trots att jag ju inte alls var i form egentligen. Fick ett infall att sätta på Feykir gummiklockor - ifall det skulle vara tillräckligt bra underlag för att träna lite galoppfattningar. Men så snart vi skrittade igång halkade han lite - så jag bestämde snabbt att stå över galoppen. Spänd häst vid galoppförsök är det sista vi behöver han och jag!
Fast det var nog egentligen mycket bättre underlag än vad första intrycket visade, för när jag värmde upp i trav på böjda spår testade jag gränserna och böjde honom riktigt ordentligt - för att till viss det motverka att han blivit stelare i sidorna av att jag ridit med halvstången. (Red med tredelade bettet idag igen, för tredje dagen i rad. Då gäller det att passa på att BÖJA!) Om han kändes väldigt stel i högersidan igår så var det definitivt mer problem med vänstersidan idag...
Övergick till att träna slutor längs långsidorna, som repetition av onsdagens lektion. Då var det ju VÄLDIGT tydligt att han behöver mycket så´nt nu, eftersom han hade så mycket svårare för det än han haft tidigare. "Gick ut hårt" genom att börja i vänstervarvet, som alltså var svårare för dagen. I onsdags kom vi på efter ett tag att det på Feykir var bäst att först ställa honom inåt innan jag flyttade in bakdelen - på de andra hästarna på lektionen var det tydligen tvärt om. Det var ju bra att veta idag! Hade dessutom pisken i ytterhanden för att kunna förstärka ytterskänkeln. Försökte dessutom tänka att jag skulle luta mig ordentligt bakåt samtidigt - för att jag förhoppningsvis skulle sitta rakt. Oj, så svårt det var! tyckte både jag och Feykir! Tillslut lyckades vi få till några steg riktigt trevlig sluta med eftergift - då fick han skritta på en stund som belöning innan vi fortsatte igen. Det blev några bra steg då och då i alla fall...
I högervarvet är det lättare att flytta in bakdelen, men i gengäld svårare att ställa honom inåt. Men ganska snart kunde vi ändå rida riktigt fina slutor med eftergift. Feykir pustade och stönade högt - och det tog jag som bevis för att vi verkligen gjorde rätt! Avslutade med att testa vänster varv igen och den här gången gick det faktiskt bättre - han hade väl hunnit bli mjukare helt enkelt!
Om bara två veckor är det alltså förhoppningsvis Atlikurs - så nu gällde det att förbereda för den också genom att rida övergångar samlad skritt-tölt. Började även här i vänster varv och när jag kom ihåg att ha mer stöd på yttertygeln så att han inte kunde skjuta ut högerbogen gick det bättre. Men annars var vänstersidan definitivt svårare idag - även i samlad skritt och tölt. Bytte till höger varv och här kände jag en enorm skillnad mot igår! Han lyssnade så mycket bättre på innerskänkeln och när jag höll högerbogen på plats med den så töltade han samlat och med eftergift. Till högljudda pustanden och stön - så uppenbarligen tog han i ordentligt! Lååångsam tölt med eftergift är ju vår Atliläxa - för att succesivt bygga upp de muskler han behöver för ytterligare samling. Idag blev det ju extra jobbigt eftersom vi hade tunga klockor på. Brukar bara ha det när vi ska galoppera - men nu bidrog de väl till extra styrketräning?!
Avslutade med att rida trav längs spåret och då var vi plötsligt tillbaka i problemet med att högerbogen åkte ut och han tappade formen. Men då testade jag det jag kom på alldeles för sent igår: att ha pisken i innerhanden och peta lite på bogen då och då. Vips hamnade bogen på plats och han jobbade i en mycket bättre "muskelbyggarform"! Faktiskt fortsatte han att trava hela tiden, trodde annars han skulle bli spänd och börja tölta när jag började använda pisken. Och när jag använt den några gånger var det lättare att hålla bogen på plats bara med innerskänkeln.
Red ca 40 min totalt och det blev faktiskt ett riktigt nyttigt ridpass! Det hade jag inte trott i morse när jag kände mig så risig! Men ofta är det så att bara jag kommer igång och blir varm så glömmer jag allt annat och bara rider. Och i längden mår jag ju bäst om jag varit ordentligt i rörelse varje dag.
I går var första gången på JÄTTELÄNGE som jag stretchade Feykir med godis efter ridningen. Gjorde samma sak idag. Och båda gångerna knakade det riktigt när jag höll godisen framme vid bogen. Han behöver DEFINITIVT böja halsen ordentligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar