Broddlycka!!!

Jag är HELT i ofas med verkligheten konstaterade jag i morse när jag saaaaaakta och försiiiiiiktigt körde med sommardäck på isiga vägar till jobbet... Hade inte bokat in däckbyte förrän på måndag till veckan... och när jag insåg mitt misstag har jag ringt som en galning till däckfirman (som även förvarar vinterdäcken åt oss - så det går ju inte att byta själv heller) men där har ju ingen haft tid att svara... När jag körde till Mariebäck efter jobbet upptäckte jag något ÄNNU allvarligare - så snart man kom in på grusvägen så var det SNÖ och vinterväglag! Ridbanan var täckt av snö och när Feykir i maklig takt skulle vända sig i hagen halkade han som Bambi på hal is... Han har ju inga broddar och det är i alla fall ett par veckor innan det är dags för nya skor på honom. HUR har jag lyckats hamna så snett i tillvaron??!!

Redan i hagen lyfte jag en framhov och kollade - och till min glädje fick jag se att det faktiskt var broddhål i hans skor. MEN de har suttit på i sju veckor och med all lera som varit borde broddhålen ha hunnit bli helt förstörda. Fast eftersom hoppet är det sista som överger människan gjorde jag ett försök: grovrensade med en söm och sedan testade jag med gängtapp. Och det funkade! Som vanligt räddades jag av Sylvia - fick "låna" broddar av henne (för inte ens det hade jag hunnit skaffa...). Det var broddhål i trakterna på Feykirs skor och jag lyckades dra i broddar i båda hålen på alla fyra skorna! Yippie! Det betyder ju att morgondagens ridlektion är räddad!

Så istället för att skritta runt lite försiktigt i skogen kunde vi fräsa på i tölt längs bilvägen - och som extra bonus fick vi Fia och Lukka med oss också. Tanken var en "kort och intensiv" ridtur med syfte att "ruska om" och "väcka" hästarna... men det var lite för trevligt att prata så inte lyckades vi väl med att få hästarna mer på allerten... Men de fick jobba ordentligt i tölten i alla fall - Feykir pustade och stånkade som han alltid brukar när han måste ta i. Och båda hästarna var riktigt svettiga när vi kom tillbaka. Så något hade vi uppnått i alla fall!

Sedan fick "turturduvorna" klämma in sig båda två i spolspiltan där jag stod och vaktade dem medan Fia släppte in ridskolehästarna. (Man öppnar boxdörrarna och sedan öppnar man grinden så springer de in. Oftast tar de rätt box också.) Feykir tyckte som vanligt att det var JÄTTESPÄNNANDE när hästarna började springa in genom stalldörren och passera just framför honom. Lukka verkade däremot rejält uttråkad. Det var visst inte så mysigt att stå tätt ihop med favorit-Feykir i alla fall - för det slutade med att hon bet honom i ansiktet! Den kärleken, den kärleken... ;-)

Det är tre Berserkuravkommor i Mariebäck nu, Sylvia har två och Fia en. I eftermiddag fick de alla tre ha sadel på för första gången. De blev longerade och vi fick se en hel del "bensprattel" - så de kan nog bli riktigt fina hästar! Det blir verkligen spännande att följa dem framöver!

Jo föresten, jag kom fram till däckfirman tillslut i alla fall och fick en tid för däckskifte i morgon förmiddag. Så i morgon eftermiddag kommer jag att kunna köra med mina vinterdäck till ridlektionen där jag kan rida min broddade häst!