Åtta broddar för lite!

Idag var det trevligare väder igen - uppehållsväder och klar himmel. Men på kvällen blev det ett par minusgrader - och då blev det isigt på ridbanan. Inför lektionen för en vecka sedan var jag ju så glad att jag lyckats skruva i traktbroddar i Feykirs 7 veckor gamla skor. Men idag kunde jag konstatera att det definitivt är dags för riktiga vinterskor med brodd även i tårna!

När vi skrittade igång hästarna i början av lektionen halkade de en hel del... Men jag tröstade mig med att när jag red på banan i lördags så halkade Feykir bara i skritten, inte i tölt eller trav. Och även idag skulle det visa sig bli mycket bättre så snart vi höjde tempot.

Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg, först fick vi rida sluta i skritt längs långsidorna. Förra veckan var det VÄLDIGT tydligt hur mycket svårare det blivit att böja Feykir jämfört med innan jag började rida på halvstången. Och då hade jag ändå ridit mer med tredelade bettet igen den senaste tiden - och samtidigt fokuserat mycket på att böja honom. Sedan lektionen förra veckan har jag fortsatt på samma sätt: bara ridit med tredelade bettet (nu har jag ju faktiskt broms ändå), jobbat massor med att böja hans hals i alla gångarter samt dessutom "godisstretchat" så att han fått böja halsen efter ridturerna. OCH vi tränade MASSOR av slutor på ridbanan i lördags. Allt detta börjar nu ge ett litet resultat i alla fall. Vi började i högervarvet idag och där är det mycket svårare - men tillslut lyckades jag få några riktigt bra steg i sluta då och då. Inte många, men några i alla fall! I vänster varv var det sedan betydligt lättare - eller "mindre svårt" kanske jag skulle säga.

Nästa övning var att först rida öppna och sedan mitt på långsidan gå över i sluta. UTAN att tappa böjningen i halsen. Svårt men nyttigt!

Nu var det dags för tölt. Först bara "jogga igång" dem lite och sedan rida öppna i tölt. Med stöd på yttertygeln, ställa inåt och aktiv innerskänkel till dess hästen trampade under sig med inner bak tillräckligt för att ge eftergift i nacken. "Innerskänkeln ska lösa problemet!" sa Sylvia. I högervarvet var det verkligen jättesvårt! Feykir försökte komma undan genom att höja tempot istället så jag fick göra halter då och då för att påminna honom om "bromsen". Och jag hade svårt att vara tillräckligt aktiv med min högerskänkel. Han blev väldigt passtaktig också, men Sylvia sa att vi skulle strunta i det för tillfället - bara fokusera på att få böjningen i halsen och innersidan så skulle resten lösa sig. Det blev väldigt tydligt när vi bytte till vänster varv: här kunde jag böja honom mycket lättare och då kom både eftergiften och takten!

Efter en skrittpaus skulle vi trava hästarna så långsamt som möjligt och jobba dem framåt-nedåt. Här hade jag fördel av att Feykir började vara ganska trött - för han försökte inte alls rusa på utan travade lugnt och avslappnat på en gång. Sedan fick vi börja "tänka öppna" även i traven och det gick rätt bra.

Nästa steg var att från trav i lång, låg form fatta galopp och galoppera en långsida för att sedan rida in på volt och ta ner hästen i trav. Först när hästen travade avslappnat skulle vi rida ut på spåret igen och fatta ny galopp. Den här lektionen fick vi börja med högergaloppen - och det var jag tacksam för eftersom Feykir har mycket bättre balans där. Sist blev han också så stressad (och därmed spänd) av att alla andra hästar galopperade men den här gången fungerade det mycket bättre! Galoppfattningarna blev mycket bra - det är han ju faktiskt väldigt duktig på! Och ungefär halva långsidorna hade vi bra galopp, men sedan började jag "fega" eftersom jag snart skulle ta in honom på volt och var rädd att han skulle halka om det gick för fort... Att hela tiden varva med avslappnad trav på volt bidrog dock säkert till att han aldrig hann stressa upp sig på samma sätt som sist.

När vi bytte till vänster galopp märktes det direkt att han är mer obalanserad där - för nu började han halka i kurvorna. Och det inverkade ju inte direkt positivt på min ridning, jag blev ju också spänd... Så här krävdes mer än ett varv på volten innan han slappnat av tillräckligt för att trava igen. Galoppfattningarna gick bra även i detta varv, men i en av kurvorna halkade han sedan VARJE GÅNG och när han då spände sig blev ju galoppen mycket sämre. Längs den andra långsidan gick det mycket bättre, ända till dess vi närmade oss ny kortsida och Anna började "fegrida". Fast det gick VÄLDIGT mycket bättre än förra veckan, då han bara stressade och var spänd hela tiden. Så sammantaget är jag ändå väldigt nöjd. Nu måste jag bara se till att boka in hovslagaren så att vi får riktiga vinterskor och fyra broddar runt om, så vi har fäste även i kurvorna!

Så var lektionen plötsligt slut - så fort det går varje gång! Fast Feykir var nog lättad - han hade än en gång fått jobba sig rejält svettig. Och jag hade definitivt inte behövt frysa jag heller! Feykir fick mumsa kraftfoder och sedan stretchade jag honom med äppelbitar så han både fick böja halsen och sätta mulen mot bogen på båda sidorna samt sätta nosen mot virveln. Ibland "attackerar" han verkligen äppelbiten när vi stretchar - så om jag inte är fokuserad är det risk att något finger ryker en dag...

Bussiga Madde, som rider i samma grupp som jag, lovade att släppa ut Feykir innan hon skulle åka hem för kvällen. Hon instruerar nämligen den sista lektionen på onsdagarna. Det kändes bra att han kunde få stå kvar inne med fleecetäcket på 1,5 timme till för han var verkligen rejält svettig.