Rekommendation till alla Lulebor!

I kväll tycker jag ni ska göra en utflykt till kyrkogården i Gammelstad! Det är så FANTASTISKT stämningsfullt när hela den enorma kyrkogården är upplyst av massor av ljus - som en stjärnhimmel på marken!

Så glöm allt halloween-trams och fira allhelgona istället!

TACK "KG" för sovmorgonen!!!

Efter en veckas dålig sömn var jag SÅ tacksam att jag inte behövde ställa någon klocka i morse - KG hade nämligen lovat att ta min morgonfodring. Än en gång TACK!!! Styrkt av den bästa nattsömnen på ett bra tag åkte jag sedan till stallet på förmiddagen.


Det tar ungefär 30 minuter för mig att köra till Mariebäck när det inte är säsong för isväg och jag – som idag – inte ville låta mig styras av färjans tidtabell. Under dessa 30 minuter hann min ljudbok två gånger avbrytas av trafikmeddelande på radion – om underkylt regn och blixthalka längs E10. På två olika ställen var det visst totalstopp i trafiken p g a flera långtradare som fastnat i backar p g a halkan… Man varnade även för ”fläckvis mycket svår halka i hela övriga länet”. Tur att det inte regnar här vid kusten, hann jag tänka innan regnet började droppa på vindrutan…

När jag gjort i ordning Feykir och var redo att rida iväg hade regnet tilltagit. Definitivt en anledning att INTE rida längs bilvägen idag, som varit min grundplan. Även om det sällan är mycket trafik kunde bilarna få vara i fred i halkan! Det fick bli skogsvägen ”bakom bommen” istället, som igår. Fast för att få möjlighet att lösgöra Feykir ordentligt i skritt, utan halkrisk, började vi med att rida runt i skogen bakom unghästhagen. Där fick han ju dessutom lyfta ordentligt på fötterna bland blåbärsris och nedfallna grenar – riktigt nyttigt! Red serpentiner och volter runt träden och utmaningen var att kunna vända honom lika snävt åt höger som åt vänster.

När vi lämnade skogspartiet fräste vi genast iväg i tölt längs skogsvägen medan jag fokuserade på att sitta på rumpan och ställa honom höger-vänster. Han kändes redan ganska mjuk i halsen, så jag övergick till att rida korta sekvenser tempoväxlingar för att lösgöra ytterligare. Vid vändplanen fortsatte vi ut på kalhygget. Här blev det mer ”lyfta på fötterna-skritt” för Feykir. I början måste man passera över ett sankt område, men nu var det så pass fruset att det inte var något problem. Hörde ett gevärsskott i fjärran och blev lite fundersam om jag vågade fortsätta. Men kom fram till att om de jagat här i närheten borde jag sett några parkerade bilar på skogsvägen – så jag bestämde mig för att fortsätta upp på höjden innan jag vände. För säkerhets skull sjöng jag dock högt och ljudligt hela vägen – sjungande älgar är väl ändå inte så vanligt?!

Tillbaka på vändplanen körde jag lite ”stämma av signalerna” genom att rida några steg bakdelsvändning, några steg på volt och flytta ut bakdelen, några steg flytta in framdelen o s v. Avslutade med att rida slutor – utan att ha något staket att ta stöd av. För vänster skänkel gick det ändå riktigt bra. För höger skänkel trodde jag att Feykir skulle slå knut på sig själv… men tillslut presterade han – högljutt stönande – några steg sluta även där och då fick han MASSOR av beröm. Han är verkligen OERHÖRT lyhörd för rösten: ett strängt ”NEJ” är mycket effektivt när han sätter sig på tvären. Och om jag som nu säger ”BRAAAA!” ser han så underbart mallig ut! Det är nästan så att det är bättre än att få godis – fast det skulle han ju aldrig erkänna förståss!

När duktige Feykir fått ”belöningsskritta” en stund hemåt var det dags för mer arbete. Jag började rida övergångar från öppna i skritt till öppna i tölt och kunde konstatera att det var en stor fördel att göra på det sättet. I tölten handlade det ju då om att bibehålla en böjning som redan fanns. När han försökte börja fuska med höger bak förstärkte jag direkt med pisken – och sedan lyssnade han riktigt bra på min högerskänkel! Då och då testade han istället att dra iväg i tempo, så jag fick göra några halter, men i stort gick det faktiskt ganska bra! Han hade definitivt kvar gårdagens intensivträning i kroppen! Öppna för vänster skänkel gick ännu bättre – det är ju den lättare sidan f n. Varvade höger och vänster hela vägen tillbaka till gården. Sedan provocerade jag honom genom att rida bort från stallet igen – tillbaka längs skogsvägen i trav lång och låg. I början var det väldigt ”vingligt” när Feykir inte alls ville gå fram utan vända hemåt igen. Men m h a massor av drivning fick jag honom sedan att trava på riktigt bra – ända från bakbenen! Då var matte slutligen nöjd och lät honom skritta tillbaka hem. Gissa vem som verkade ännu mer nöjd?!

Tack vare mina extra ”utflykter” idag hade vi lyckats prestera en 45 minuters ridtur, trots att skogsvägen är så kort. Och Feykir var rejält svettig så uppenbarligen hade jag lyckats aktivera honom ordentligt!

Stretchade honom med äppelbitar innan han fick mumsa kraftfoder med fleecetäcke på för att torka. Även idag red jag föresten med vanliga, tredelade bettet. Det är roligt att det funkar så bra med det nu – jag har ju faktiskt broms och jag kan öka drivningen utan att få 300 kg häst i handen! Skulle Feykir plötsligt komma ihåg igen hur lätt det är att utmanövrera matte genom att vräka sig tungt i handen och rycka mig ur sadeln så får jag ju gå tillbaka till halvstången igen. Men – peppar, peppar – de senaste veckornas ridning på vanligt tredelat har ju funkat riktigt bra!

Dagens uppgift: öppna i tölt

Idag ringde min favorithovslagare. Han hade 38 missade samtal att gå igenom. Oj, sa jag, är jag nummer 38? Nej, jag var nummer tre - så han erbjöd sig att slå på Feykir vinterskor redan onsdag till veckan. Och när jag påpekade att jag rider lektion 18-19, sa han: "Då tar vi det innan 18 - så att du har ordentligt med broddar när du ska rida lektion!" Som sagt - min favorithovslagare!

Det var tur att jag inte skulle rida lektion idag, för det var riktigt halt... Valde att rida skogsvägen "bakom bommen" ovanför stallet och försökte hålla oss på sidan om hjulspåren för bästa fäste samt undvika skritt och istället rida tölt - för då slår han i hovarna bättre. Det är ingen lång väg att rida längs, men vi har ju också som "stående läxa" att rida korta, intensiva ridpass så ofta som möjligt så jag skulle försöka få till ett sådant i halkan. Efter lite uppmjukning började vi med dagens uppgift: öppna i tölt. Under lektionen i onsdags var det ju ganska uppenbart att vi behövde jobba mer med den saken - särskilt med böjning till höger! Efter de senaste årens tragglande för att han ska ta i med vänster bak får vi nu istället kämpa med höger dito... Men det sägs ju att det är ett gott tecken om hästen byter "svår" sida - "Då har ni utvecklats" har jag hört både Sylvia och Atli säga.

Försökte nu tänka på Sylvias instruktioner: stöd på yttertygeln, stilla med innerhanden, sitta på rumpan och "låta innerskänkeln" lösa problemet". Började med den svårare högersidan och hade även pisken i högerhanden för att kunna förstärka innerskänkeln vid behov. Har kommit på att jag ska tänka precis som när vi tränar samlad skritt: om han inte svarar tillräckligt på skänkeln ska jag inte ta i mer med den (för då spänner jag mig så mycket och har svårt att slappna av igen - det hänger väl ihop med att min kropp inte fungerar riktigt som den ska... ) utan istället direkt förstärka med pisken. Sedan kan jag forsätta inverka med lätt skänkel. När Feykir blev tvungen att ta i med höger bak började han mjukna lite i högersidan och då fick han stooor eftergift på tyglarna.

Bytte till öppna för vänster skänkel och kunde byta spöhand "i farten" utan att han kastade sig iväg åt något håll. Han har blivit så duktig på sista tiden - många av hans jobbiga överreaktioner har försvunnit. Skönt! Först glömde jag stödet på yttertygeln - men när jag korrigerade mig själv så töltade Feykir jätteduktigt i öppna för vänster skänkel!

En mycket nöjd matte ställde om till höger igen och bytte spöhand, även denna gång i tölt - och nu blev det till min stora förvåning en jättereaktion från Feykir! Men efter några sekunder insåg jag att PRECIS samtidigt hade en stor flock fåglar flugit upp - och kombinationen blev uppenbarligen för mycket. Hm... någon polishäst är han väl inte riktigt ännu, eller vad säger ni? ;-)

När vi kom fram till vändplanen jobbade vi en stund på volt i skritt. Varvade mellan att flytta ut bakdelen och flytta in framdelen på volten samt red lite bakdelsvändningar.

På återvägen fokuserade vi åter på öppna för höger skänkel. Oj, vad jag skulle ha behövt ett band fäst högt uppe på min rygg och sedan i Feykirs svans - för jag kom hela tiden på mig själv med att luta framåt... Men när jag lyckades räta upp mig, bromsa upp Feykir tillräckligt på yttertygeln och driva tillräckligt med innerskänkeln så fick vi slutligen till riktigt bra öppna. Och då var ju takten riktigt bra också! Oj, vad Feykir pustade och stånkade - han tog verkligen i! Bytte till vänstersidan igen och nu när jag kom ihåg det viktiga stödet på yttertygeln direkt blev det riktigt bra öppna på en gång! Lät honom sträcka ut i trav med lång, låg form en kort sträcka (lyckades hålla honom mitt mellan hjulspåren hela tiden så att han inte skulle halka) och sedan skrittade vi sista biten hem. Totalt hade vi bara ridit ca 30 minuter - men vi hade uppnått vårt mål: öppna i tölt, ÄVEN i den svåra högersidan så jag var riktigt nöjd!

Stretchade med äppelbitar och konstaterade att det faktiskt redan är stor skillnad jämfört med när vi började om med stretchingen här om veckan. Feykir är redan betydligt mjukare - idag nådde han t ex överst i virveln även på högersidan!

I väntan på Godot - nej, på hovslagaren menar jag!

Kan det finnas någon yrkesgrupp som har mer fullt upp så här års än hovslagare? Jag är MYCKET tacksam att Feykir råkade vara skodd med skor som hade broddhål i trakterna. Och att jag sedan lyckades skruva i broddar i dessa hål - trots att Feykir slitit på dem i sju veckor! Men under lektionen i onsdags blev det tydligt att vi behöver riktiga vinterskor - med broddar även i tårna. I alla fall om vi ska galoppera på ridbanan! Så nu har jag sms:at vår "hovis" och håller tummarna för att han kan klämma in Feykir i sitt schema inom en överskådlig framtid. Han skor många hästar i Mariebäck - både alla Sylvias och de flesta inhyrda - så han är på plats ofta. Kanske har han en lucka vid något sådant tillfälle?

Förr om åren har det inte varit så bråttom - det brukar oftast ha gått ganska bra att anpassa ridningen efter underlaget till dess vinterskorna var på plats. T o m på en sådan snubbel- och halkhäst som Feykir. Var det för halt på vägen och på ridbanan kunde jag ju alltid rida i skogen t ex. Eller allra längst ut i dikeskanten längs vägen. Men nu rider jag ju lektion varje onsdag - och inte vill jag avstå veckans höjdpunkt för att det är halt! Och Feykir är som sagt en snubbel- och halkhäst. Då jämför jag i o f s med hans motsats: Reykur. Som knappt halkat eller snubblat i sitt liv. Han är helt otrolig på att hela tiden anpassa sig efter underlaget! Fast galopp på ridbana var aldrig hans bästa gren, så ska jämförelsen vara helt rättvis hade det nog varit ganska "jämnt skägg" just i onsdags.

Feykir har vilodag idag - men det beror inte på någon halka utan på att matte tränat i bassängen på Cityrehab. Idag kom jag på ett sätt att stretcha min MKT stela bröstrygg på ett extra effektivt sätt. Ja, det var egentligen ingen nyhet, plötsligt kom jag bara ihåg hur jag brukat göra tidigare. Det är en lite svår avvägning ibland - att stretcha så mycket som möjligt för att få tillbaka så mycket som möjligt av rörligheten. Men inte riktigt så mycket att jag överanstränger muskelfästena och får ont av det istället. Med just den här stretchövningen är det mindre risk att det blir för mycket, trots att den är mkt effektiv. Så man kan ju tycka att det var korkat att glömma just den... Men har man, som jag, "varit dement så länge man kan minnas" så är det inte så lätt... ;-)

Åtta broddar för lite!

Idag var det trevligare väder igen - uppehållsväder och klar himmel. Men på kvällen blev det ett par minusgrader - och då blev det isigt på ridbanan. Inför lektionen för en vecka sedan var jag ju så glad att jag lyckats skruva i traktbroddar i Feykirs 7 veckor gamla skor. Men idag kunde jag konstatera att det definitivt är dags för riktiga vinterskor med brodd även i tårna!

När vi skrittade igång hästarna i början av lektionen halkade de en hel del... Men jag tröstade mig med att när jag red på banan i lördags så halkade Feykir bara i skritten, inte i tölt eller trav. Och även idag skulle det visa sig bli mycket bättre så snart vi höjde tempot.

Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg, först fick vi rida sluta i skritt längs långsidorna. Förra veckan var det VÄLDIGT tydligt hur mycket svårare det blivit att böja Feykir jämfört med innan jag började rida på halvstången. Och då hade jag ändå ridit mer med tredelade bettet igen den senaste tiden - och samtidigt fokuserat mycket på att böja honom. Sedan lektionen förra veckan har jag fortsatt på samma sätt: bara ridit med tredelade bettet (nu har jag ju faktiskt broms ändå), jobbat massor med att böja hans hals i alla gångarter samt dessutom "godisstretchat" så att han fått böja halsen efter ridturerna. OCH vi tränade MASSOR av slutor på ridbanan i lördags. Allt detta börjar nu ge ett litet resultat i alla fall. Vi började i högervarvet idag och där är det mycket svårare - men tillslut lyckades jag få några riktigt bra steg i sluta då och då. Inte många, men några i alla fall! I vänster varv var det sedan betydligt lättare - eller "mindre svårt" kanske jag skulle säga.

Nästa övning var att först rida öppna och sedan mitt på långsidan gå över i sluta. UTAN att tappa böjningen i halsen. Svårt men nyttigt!

Nu var det dags för tölt. Först bara "jogga igång" dem lite och sedan rida öppna i tölt. Med stöd på yttertygeln, ställa inåt och aktiv innerskänkel till dess hästen trampade under sig med inner bak tillräckligt för att ge eftergift i nacken. "Innerskänkeln ska lösa problemet!" sa Sylvia. I högervarvet var det verkligen jättesvårt! Feykir försökte komma undan genom att höja tempot istället så jag fick göra halter då och då för att påminna honom om "bromsen". Och jag hade svårt att vara tillräckligt aktiv med min högerskänkel. Han blev väldigt passtaktig också, men Sylvia sa att vi skulle strunta i det för tillfället - bara fokusera på att få böjningen i halsen och innersidan så skulle resten lösa sig. Det blev väldigt tydligt när vi bytte till vänster varv: här kunde jag böja honom mycket lättare och då kom både eftergiften och takten!

Efter en skrittpaus skulle vi trava hästarna så långsamt som möjligt och jobba dem framåt-nedåt. Här hade jag fördel av att Feykir började vara ganska trött - för han försökte inte alls rusa på utan travade lugnt och avslappnat på en gång. Sedan fick vi börja "tänka öppna" även i traven och det gick rätt bra.

Nästa steg var att från trav i lång, låg form fatta galopp och galoppera en långsida för att sedan rida in på volt och ta ner hästen i trav. Först när hästen travade avslappnat skulle vi rida ut på spåret igen och fatta ny galopp. Den här lektionen fick vi börja med högergaloppen - och det var jag tacksam för eftersom Feykir har mycket bättre balans där. Sist blev han också så stressad (och därmed spänd) av att alla andra hästar galopperade men den här gången fungerade det mycket bättre! Galoppfattningarna blev mycket bra - det är han ju faktiskt väldigt duktig på! Och ungefär halva långsidorna hade vi bra galopp, men sedan började jag "fega" eftersom jag snart skulle ta in honom på volt och var rädd att han skulle halka om det gick för fort... Att hela tiden varva med avslappnad trav på volt bidrog dock säkert till att han aldrig hann stressa upp sig på samma sätt som sist.

När vi bytte till vänster galopp märktes det direkt att han är mer obalanserad där - för nu började han halka i kurvorna. Och det inverkade ju inte direkt positivt på min ridning, jag blev ju också spänd... Så här krävdes mer än ett varv på volten innan han slappnat av tillräckligt för att trava igen. Galoppfattningarna gick bra även i detta varv, men i en av kurvorna halkade han sedan VARJE GÅNG och när han då spände sig blev ju galoppen mycket sämre. Längs den andra långsidan gick det mycket bättre, ända till dess vi närmade oss ny kortsida och Anna började "fegrida". Fast det gick VÄLDIGT mycket bättre än förra veckan, då han bara stressade och var spänd hela tiden. Så sammantaget är jag ändå väldigt nöjd. Nu måste jag bara se till att boka in hovslagaren så att vi får riktiga vinterskor och fyra broddar runt om, så vi har fäste även i kurvorna!

Så var lektionen plötsligt slut - så fort det går varje gång! Fast Feykir var nog lättad - han hade än en gång fått jobba sig rejält svettig. Och jag hade definitivt inte behövt frysa jag heller! Feykir fick mumsa kraftfoder och sedan stretchade jag honom med äppelbitar så han både fick böja halsen och sätta mulen mot bogen på båda sidorna samt sätta nosen mot virveln. Ibland "attackerar" han verkligen äppelbiten när vi stretchar - så om jag inte är fokuserad är det risk att något finger ryker en dag...

Bussiga Madde, som rider i samma grupp som jag, lovade att släppa ut Feykir innan hon skulle åka hem för kvällen. Hon instruerar nämligen den sista lektionen på onsdagarna. Det kändes bra att han kunde få stå kvar inne med fleecetäcket på 1,5 timme till för han var verkligen rejält svettig.

Mark och hans värld

Läser en intervju med Mark Levengood och på frågan om han är lika snäll som han verkar svarar han att han inte alls är speciellt snäll, men att han däremot är en vänlig människa. "Vänlighet är praktiskt och det blir lättare att få kontakt med människor." Dessutom tillägger han: "Folk förleder sig av finlandssvenskan. De tycker det låter så himla trevligt."

På frågan om han har några dåliga sidor berättar han om sin totala brist på organisation som han själv tror kan bero på någon lätt variant av någon "bokstavskombination". Ganska ofta får blir han uppmaninad av sin make Jonas att städa på sitt skrivbord. Men han vet helt enkelt inte vad han ska göra med allt som ligger där förrän Jonas säger: Du ser ju att det är ett tomt kuvert som du kan kasta! "Det fatts någonting i min hjärna, det är ett släktdrag. Om Darwin hade haft helt rätt skulle min släkt ha varit utdöd vi det här laget. För vi är rätt livsodugliga!"

I morgon kväll kommer Mark Levengood till Luleå med sin förställning "Mark och hans värld". Johan har lyckats komma över en biljett så han ska gå. Själv rider jag lektion då - annars hade jag GÄRNA följt med! Här om året lyssnade jag på en av hans böcker som ljudbok och den var verkligen bra - både rolig och mycket tänkvärd! Det var dessutom han själv som läste - definitivt ingen nackdel! Bl a berättade han en hel del om uppväxten i Finland. Allra störst utrymme fick hans mamma, men han berättade lite om pappan också. Som att hans metod för att lära barnen simma var att helt enkelt slänga i dem från bryggan. "Så jag tillbringade en stor del av min uppväxt gående på havsbotten. Det var föresten så jag kom till Sverige!" :-)

När Mark för ett antal år sedan skulle leda den svenska melodifestivalen i TV läste jag följade uttalande om honom: "Halva svenska befolkningen älskar Mark Levengood. Den andra halvan har inte lärt känna honom ännu."

Ingen ridning... :-(

Vaknade med ont i hela kroppen och ÄNNU stelare fingrar än igår... Så det var bara att acceptera att det måste bli vilodag för Feykir... Nu är det snart dags att åka till jobbet och fingrarna har i alla fall blivit så pass rörliga att jag kan skriva på tangentbordet - även om det blir ovanligt många skrivfel att rätta. För helt lyder inte fingrarna ännu...

Nåja, det är som vanligt bara att "gilla läget". Feykir är ju inte överviktig längre och han är dessutom i rörelse hela tiden med flocken, så för hans del är en extra vilodag knappast ett problem. Och för min del är det ju viktigare att ladda till morgondagens ridlektion så att jag förhoppningsvis kan rida då. Det är tur att lektionen är på kvällen - så att jag haft hela dagen på mig att "få igång" kroppen. Dessutom lovar yr.no att vädret ska stabilisera sig till i morgon. Det ska visserligen bli lite kallare, men lågtrycket ska lätta och regnet försvinna - och det har förhoppningsvis positiv inverkan på min kropp.

Lågtryck och höstregn ingen "hit"...

Det är inte särskilt kul väder just nu - och det börjar tyvärr kännas i kroppen... Har haft svårt att böja fingrarna idag - och ganska ont både här och där. Så det var SKÖNT att åka till City Rehab efter jobbet, träna i bassängen, stretcha och basta! Precis vad jag behövde! Hoppas att det känns bättre i morgon! Eftersom det är tisdag ska jag i så fall rida på morgonen innan jobbet. I o m att min kropp alltid mår som sämst på morgonen kan det vara tveksamt... men "det sista som överger människan är hoppet", heter det ju!

Dagens dikt

Jag har skaldat idag:

Hungriga hästar huckrar högljutt:
hiva hö:et hitåt!

Nu är bara frågan: vad kallas det när man skriver på detta sätt?

Kort och intensiv ridtur

Den senaste veckan har lilla grusvägen till Mariebäck varit helt täckt av is och snö - perfekt töltunderlag m a o! Det senaste dygnet har det dock varit plusgrader och dessutom duggregnat på isen - så uttrycket "snorhalt" innebar ingen överdrift när jag körde till stallet idag. Jag fick faktiskt sladd några gånger trots att jag bara körde 40! Bestämde därför att jag INTE skulle rida längs bilvägen idag. Även om Feykir skulle få bra grepp med broddarna i den porösa isen så kunde vi ju komma i vägen ifall någon mötande bil skulle få sladd.

Idag blev det en kort men intensiv ridtur på skogsvägen ovanför stallet - eller "bakom bommen" som Mariebäckarna brukar säga. Sidförde ut från gården - med MYCKET tvärning - så Feykir fick verkligen stretcha ordentligt. Nu är mitt huvudfokus att få tillbaka Feykirs mjukhet i sidorna, så när vi började tölta böjde jag honom ordentligt höger-vänster. Varvade sedan höger och vänster galopp medan jag fortsatte att ställa höger-vänster. Vid vändplanen skrittade vi på volt en stund och flyttade ut bakdelen samt gjorde bakdelsvändningar.

På hemvägen varvades samlad skritt med tölt i låååångsamt tempo. Avslutade med att låta honom sträcka ut i trav. Allt detta hann vi på 35 minuter - det kan man väl ändå kalla kort och intensivt?!

Törs Wikegård?!

Såg i Ridsport ett rykte att hockeyoraklet Niklas Wikegård skulle vara tillfrågad om att vara med i "Stjärnornas hoppning" i Globen. Frågan är om han törs testa en så tuff sport?!

Två dåliga nätter på rad...

Men jag lever i alla fall! I går kväll började det snöa - kanske är det detta jag känt i kroppen? Hade lunchfodringen idag och skulle i alla fall åka till stallet för att fixa den. När jag väl kom dit blev det som så ofta förr: min "personlige tränare" Feykir lyckades motivera mig att rida också! Det var ett gäng ute på turridning och de väntades tillbaka när som helst - så jag kunde alltså inte fodra hästarna på en gång. Men skulle jag hinna rida innan de var tillbaka? Så kom jag på en ny, riktigt smart variant: jag tog ut Feykir ur hagen och lät honom äta hö i förväg. När sedan turgänget kom tillbaka kunde jag ju rida så snart jag fodrat resten av hästarna.

När jag körde från Avan till Mariebäck idag såg jag tre jägare med gevär längs vägen - så det kändes inte så lockande att rida ut... Så jag bestämde mig för att satsa på ridbanan istället, trots att jag ju inte alls var i form egentligen. Fick ett infall att sätta på Feykir gummiklockor - ifall det skulle vara tillräckligt bra underlag för att träna lite galoppfattningar. Men så snart vi skrittade igång halkade han lite - så jag bestämde snabbt att stå över galoppen. Spänd häst vid galoppförsök är det sista vi behöver han och jag!

Fast det var nog egentligen mycket bättre underlag än vad första intrycket visade, för när jag värmde upp i trav på böjda spår testade jag gränserna och böjde honom riktigt ordentligt - för att till viss det motverka att han blivit stelare i sidorna av att jag ridit med halvstången. (Red med tredelade bettet idag igen, för tredje dagen i rad. Då gäller det att passa på att BÖJA!) Om han kändes väldigt stel i högersidan igår så var det definitivt mer problem med vänstersidan idag...

Övergick till att träna slutor längs långsidorna, som repetition av onsdagens lektion. Då var det ju VÄLDIGT tydligt att han behöver mycket så´nt nu, eftersom han hade så mycket svårare för det än han haft tidigare. "Gick ut hårt" genom att börja i vänstervarvet, som alltså var svårare för dagen. I onsdags kom vi på efter ett tag att det på Feykir var bäst att först ställa honom inåt innan jag flyttade in bakdelen - på de andra hästarna på lektionen var det tydligen tvärt om. Det var ju bra att veta idag! Hade dessutom pisken i ytterhanden för att kunna förstärka ytterskänkeln. Försökte dessutom tänka att jag skulle luta mig ordentligt bakåt samtidigt - för att jag förhoppningsvis skulle sitta rakt. Oj, så svårt det var! tyckte både jag och Feykir! Tillslut lyckades vi få till några steg riktigt trevlig sluta med eftergift - då fick han skritta på en stund som belöning innan vi fortsatte igen. Det blev några bra steg då och då i alla fall...

I högervarvet är det lättare att flytta in bakdelen, men i gengäld svårare att ställa honom inåt. Men ganska snart kunde vi ändå rida riktigt fina slutor med eftergift. Feykir pustade och stönade högt - och det tog jag som bevis för att vi verkligen gjorde rätt! Avslutade med att testa vänster varv igen och den här gången gick det faktiskt bättre - han hade väl hunnit bli mjukare helt enkelt!

Om bara två veckor är det alltså förhoppningsvis Atlikurs - så nu gällde det att förbereda för den också genom att rida övergångar samlad skritt-tölt. Började även här i vänster varv och när jag kom ihåg att ha mer stöd på yttertygeln så att han inte kunde skjuta ut högerbogen gick det bättre. Men annars var vänstersidan definitivt svårare idag - även i samlad skritt och tölt. Bytte till höger varv och här kände jag en enorm skillnad mot igår! Han lyssnade så mycket bättre på innerskänkeln och när jag höll högerbogen på plats med den så töltade han samlat och med eftergift. Till högljudda pustanden och stön - så uppenbarligen tog han i ordentligt! Lååångsam tölt med eftergift är ju vår Atliläxa - för att succesivt bygga upp de muskler han behöver för ytterligare samling. Idag blev det ju extra jobbigt eftersom vi hade tunga klockor på. Brukar bara ha det när vi ska galoppera - men nu bidrog de väl till extra styrketräning?!

Avslutade med att rida trav längs spåret och då var vi plötsligt tillbaka i problemet med att högerbogen åkte ut och han tappade formen. Men då testade jag det jag kom på alldeles för sent igår: att ha pisken i innerhanden och peta lite på bogen då och då. Vips hamnade bogen på plats och han jobbade i en mycket bättre "muskelbyggarform"! Faktiskt fortsatte han att trava hela tiden, trodde annars han skulle bli spänd och börja tölta när jag började använda pisken. Och när jag använt den några gånger var det lättare att hålla bogen på plats bara med innerskänkeln.

Red ca 40 min totalt och det blev faktiskt ett riktigt nyttigt ridpass! Det hade jag inte trott i morse när jag kände mig så risig! Men ofta är det så att bara jag kommer igång och blir varm så glömmer jag allt annat och bara rider. Och i längden mår jag ju bäst om jag varit ordentligt i rörelse varje dag.

I går var första gången på JÄTTELÄNGE som jag stretchade Feykir med godis efter ridningen. Gjorde samma sak idag. Och båda gångerna knakade det riktigt när jag höll godisen framme vid bogen. Han behöver DEFINITIVT böja halsen ordentligt!

Tölt med tredelade bettet

Den senaste tiden har det fungerat så bra att rida med vanliga tredelade bettet på lektionerna så nu tyckte jag det var dags att använda det även när vi skulle rida ut och träna tölt.

Red mot Avan och mjukade upp Feykir genom att böja hans hals omväxlande höger-vänster med ledande tygeltag och stooora eftergifter medan vi töltade rakt fram. Svängde in i skogen och red några vändor i vår galoppbacke också. När vi vände ner igen tränade vi på att gå saaaaaakta - för att han skulle vara tvungen att jobba med bakdelen även här.

Fortsatte sedan en bit till mot Avan och varvade samlad skritt med långsam tölt. Fick SMS av Sylvia igår att Atli kanske kommer en gång i november också - så det gäller att ligga i med "läxan"!

Både i tölten och den avslutande traven konstaterade jag att det INTE är lätt att hålla högerbogen på plats. Så här efteråt tänker jag att jag borde ha testat att ha pisken i högerhanden och lägga den mot bogen... Det får jag testa i morgon! I övrigt funkade det MKT bra att rida med tredelade bettet!

När vi kom tillbaka blev jag riktigt populär - för då gav jag alla hästarna lunch!

45.000 träffar!!!

Så här glad blir jag över alla som läser mig blogg! Extra stort tack till er som tar er tid att skriva en kommentar!

TV-inslag från Mariebäck!!!

Ni har väl inte missat TV24:s inslag från Mariebäck igår??!! Om så är fallet kan ni vara lugna - ni hittar det förståss här! (Under "reportage" ute i högerkanten.)

Dags för veckans ridlektion!

Idag skulle Eva rida i vår grupp också - så vi samåkte från Gäddviksbron. Vi har inte hunnit träffas sedan vi kom hem från Cypern så vi hade ju lite att ta igen!

Jag hade tagit med mig ett äpple till stallet och det kom väl till pass - för även idag kom Feykir när jag ropade på honom i hagen! När jag börjat borsta honom gick Sylvia förbi, tittade lite på hans bakben och sa: "Undrar om han inte tappat en brodd bak?" Jo, mycket riktigt, en av broddarna var borta. Men med en lös söm och sedan gängtappen så gick det bra att dra fast en ny. Och vi skulle behöva alla broddar vi hade under lektionen - för ridbanan var isig och hal idag.

När vi skrittade igång försökte jag verkligen göra allt för att "väcka" Feykir och få honom på allerten - och jag tycker faktiskt jag lyckades riktigt bra för efter en stund fick jag betydligt snabbare reaktioner på mina hjälper. Och det var nog tack vare detta som han "tänkte framåt" på ett helt annat sätt idag också. Såg dessutom till att böja honom ORDENTLIGT i halsen åt både höger och vänster. När vi sedan skulle rida sluta längs spåret påpekade ändå Sylvia: "Nu får du betala priset för att du ridit med halvstången - han vill inte riktigt böja halsen! Förut hade han ju inte alls något problem med det där!" Här har vi uppenbarligen något att jobba på, Feykir och jag! Men på slutet har det fungerat så bra att rida på vanliga tredelade bettet på lektionerna, så det är nog dags att börja testa det när jag rider ut igen.

Först sa hon att vi skulle börja med att flytta in bakdelen innanför spåret - och när det fungerade skulle vi försöka ställa hästen inåt. Men efter ett tag föreslog hon att jag skulle testa att göra tvärt om: ställa Feykir inåt och sedan flytta in bakdelen. Det gick bättre! Allra bäst gick det i början på varje långsida, när vi hade kvar böjningen från kurvan naturligt. Jag fick verkligen jobba för att behålla böjningen - och när vi kom till mitten av långsidan hade han alltid lyckats räta upp sig ändå...

Sedan fick vi "jogga igång" hästarna i tölt längs spåret innan det var dags för en mer avancerad övning. Då skulle vi tölta längs spåret, vända in för ytterhjälperna i början av ena långsidan och rida rakt fram till en kon som stod längs medellinjen. Göra en volt till vänster, rida rakt ut mot spåret men vända tillbaka just innanför, rida en stor serpentinbåge åt vänster till en annan kon runt vilken vi skulle rida på volt åt höger och sedan rakt ut på spåret igen. Jag fick verkligen böja Feykir MASSOR med STORA ledande tygeltag på volterna. För att han verkligen skulle böja sig och inte bara försvinna nedåt. Men när jag lyckats "böja igenom" honom ordentligt på volterna blev både takten och formen riktigt trevliga när vi kom ut på spåret igen!

Sedan gjorde vi samma övning i trav också. Här fick jag jobba ÄNNU mer med STORA ledande tygeltag på volterna - men då lyckades jag också böja honom ordentligt. Och då blev formen mkt bra. Längs spåret gällde det sedan att fortsätta trava så låååångsamt som möjligt, för att vara i balans när det var dags att vända in och rida volter igen. Jag tycker det är KUL när vi får göra övningar i trav - för det blir annars mest att man jobbar med tölten.

Efter en skrittpaus skulle vi så avslutningsvis träna lite på galoppfattningar i vänster varv. Vi skulle bara galoppera drygt halva varvet och sedan sakta av till trav igen och göra ny fattning. Feykir och jag fick en MYCKET dåligt start tyvärr... Ekipaget före oss kasta de sig iväg i hysterisk pass - och Feykir genade in över ridbanan och kastade sig iväg efter dem... Och då blev det ju ingen galopp... Nästa försök gick lite bättre, men han kändes fortfarande lite för hysterisk för att det skulle bli bra... I fortsättningen saktade jag av till skritt och gjorde fattningen ur skritt istället - det gick betydligt bättre! Som vanligt gick lektionen hur snabbt som helst - nu var det redan dags att skritta av hästarna.

Broddlycka!!!

Jag är HELT i ofas med verkligheten konstaterade jag i morse när jag saaaaaakta och försiiiiiiktigt körde med sommardäck på isiga vägar till jobbet... Hade inte bokat in däckbyte förrän på måndag till veckan... och när jag insåg mitt misstag har jag ringt som en galning till däckfirman (som även förvarar vinterdäcken åt oss - så det går ju inte att byta själv heller) men där har ju ingen haft tid att svara... När jag körde till Mariebäck efter jobbet upptäckte jag något ÄNNU allvarligare - så snart man kom in på grusvägen så var det SNÖ och vinterväglag! Ridbanan var täckt av snö och när Feykir i maklig takt skulle vända sig i hagen halkade han som Bambi på hal is... Han har ju inga broddar och det är i alla fall ett par veckor innan det är dags för nya skor på honom. HUR har jag lyckats hamna så snett i tillvaron??!!

Redan i hagen lyfte jag en framhov och kollade - och till min glädje fick jag se att det faktiskt var broddhål i hans skor. MEN de har suttit på i sju veckor och med all lera som varit borde broddhålen ha hunnit bli helt förstörda. Fast eftersom hoppet är det sista som överger människan gjorde jag ett försök: grovrensade med en söm och sedan testade jag med gängtapp. Och det funkade! Som vanligt räddades jag av Sylvia - fick "låna" broddar av henne (för inte ens det hade jag hunnit skaffa...). Det var broddhål i trakterna på Feykirs skor och jag lyckades dra i broddar i båda hålen på alla fyra skorna! Yippie! Det betyder ju att morgondagens ridlektion är räddad!

Så istället för att skritta runt lite försiktigt i skogen kunde vi fräsa på i tölt längs bilvägen - och som extra bonus fick vi Fia och Lukka med oss också. Tanken var en "kort och intensiv" ridtur med syfte att "ruska om" och "väcka" hästarna... men det var lite för trevligt att prata så inte lyckades vi väl med att få hästarna mer på allerten... Men de fick jobba ordentligt i tölten i alla fall - Feykir pustade och stånkade som han alltid brukar när han måste ta i. Och båda hästarna var riktigt svettiga när vi kom tillbaka. Så något hade vi uppnått i alla fall!

Sedan fick "turturduvorna" klämma in sig båda två i spolspiltan där jag stod och vaktade dem medan Fia släppte in ridskolehästarna. (Man öppnar boxdörrarna och sedan öppnar man grinden så springer de in. Oftast tar de rätt box också.) Feykir tyckte som vanligt att det var JÄTTESPÄNNANDE när hästarna började springa in genom stalldörren och passera just framför honom. Lukka verkade däremot rejält uttråkad. Det var visst inte så mysigt att stå tätt ihop med favorit-Feykir i alla fall - för det slutade med att hon bet honom i ansiktet! Den kärleken, den kärleken... ;-)

Det är tre Berserkuravkommor i Mariebäck nu, Sylvia har två och Fia en. I eftermiddag fick de alla tre ha sadel på för första gången. De blev longerade och vi fick se en hel del "bensprattel" - så de kan nog bli riktigt fina hästar! Det blir verkligen spännande att följa dem framöver!

Jo föresten, jag kom fram till däckfirman tillslut i alla fall och fick en tid för däckskifte i morgon förmiddag. Så i morgon eftermiddag kommer jag att kunna köra med mina vinterdäck till ridlektionen där jag kan rida min broddade häst!

Streeeetching

...och bassängträning på CityRehab för matte. På Feykirs schema stod "fria aktiviteter" idag.

När vi var på Cypern tyckte jag inte att värmen där hjälpte särskilt mycket mot min värk tyvärr... Vaknade TIDIGT varje morgon av att jag hade för ont för att ligga skön hur jag än vred mig i sängen. Men sedan jag kommit hem till min egen MJUKA säng har jag kunnat sova gott och jag tycker faktiskt att jag mår bättre i kroppen än innan Cypernresan. Så värmen hade nog effekt även denna gång - fast p g a den cypriotiska sängen så fick jag inte känna effekten förrän jag kom hem. Hade ändå med mig ett tjockt uppblåsbart liggunderlag Johan köpt åt mig för att ha som bäddmadrass. Det fyllde halva resväskan! Men ändå blev det inte tillräckligt mjukt... Innan nästa resa tänker jag testa att köpa en 80 cm bred vanlig bäddmadrass på Jysk och ta med. Den tjockaste de har kostar bara ca 300 kr - och det kan det verkligen vara värt att få sova på nätterna! När man köper dem ligger de hårt ihoprullade i en plastförpackning så den borde inte ta mer plats än liggunderlaget vi hade med oss nu. I värsta fall får jag väl lämna kvar den sedan om jag inte får ner den i resväskan igen när vi ska hem!

Bye, bye black horse!

Så här svart är Feykir tyvärr inte längre... Innan dagens ridtur klippte jag honom igen - men den här gången bara på halsen och bogarna - och nu hade han hunnit bli ganska grå under...

Idag stod galoppträning på ridbanan på programmet - så jag satte boots fram. När jag sadlat och tränsat upptäckte jag att mitt ridspö var kvar i sadelkammaren. Lämnade Feykir för att hämta det. När jag kommer tillbaka var han fullt upptagen med att städa golvet från utspilld havre. I boxen stod Drifa, hon som spillt, och bet honom i manken. Ett mycket oförskämt beteende mot vallackflockens ledarhäst kan tyckas! Men han hade inte ens tid att säga ifrån - matte skulle ju när som helst komma så det gällde att fokusera på maten så länge som möjligt!

På ridbanan skrittade vi igång och repeterade lite bakdelsvändningar från veckans lektioner. Sedan värmde vi upp med trav på böjda spår. För maximal lösgörande effekt gäller det att byta riktning hela tiden - samt variera mellan volter och serpentiner. Feykir ska aldrig veta åt vilket håll vi ska svänga nästa gång. Dessutom får jag inte slarva med stödet på yttertygeln! F f a när vi vänder åt vänster har den fått glappa alldeles för mycket... men nu har jag tagit för vana att direkt när jag förbereder nästa vändning genom att byta sittben så förbereder jag också det som ska bli den nya yttertygeln genom att lägga handen mot manken. Och då fungerar det mycket bättre!

När vi pustat en stund i skritt valde jag att samla honom genom att rida övergångar samlad skritt-tölt. På så sätt fick jag ju smyga in lite av den nyttiga övningen även om det egentligen var trav-galopp vi skulle träna idag! Gjorde sedan övergång till trav och eftersom vi redan hade samlingen på plats kändes traven riktigt trevlig!

När vi sedan började med galoppen kunde jag konstatera att det var alldeles för länge sedan vi tränade galopp på banan... Han fick börja i höger varv eftersom han har lättare att balansera sig där. Längs långsidorna blev galoppsprången runda och fina men i hörnen hade han svårt att galoppera inåtställd - och det brukar han inte ha i höger galopp...

I vänster varv blev jag tvungen att peta till honom med pisken några gånger för att han skulle ta i ordentligt med inner bak - och då blir han ju stel och spänd så där hade vi verkligen problem i kurvorna... Men steg 1 är ju ändå att han tar i, så det var ju inte annat att göra. Red kortare intervaller i vänster galopp (på spänd häst) med fokus på att han måste trava avslappnat på volt efteråt innan han fick sakta av. Och tröstade mig med att vi förhoppningsvis har nytta av detta nästa gång vi galopperar på banan (vilket måste bli snart!) Har nämligen varit med om detta förr: om jag måste använda pisken i vänstergaloppen så får jag spänd häst resten av ridpasset. MEN nästa gång vi galopperar på banan sitter effekten i mer lagom - då brukar det räcka med en smackning för att han ska ta i ordentligt, utan att bli spänd! Hoppas det funkar så den här gången också!

Skrittade av med fokus på att Feykir skulle fortsätta "tänka framåt" - Sylvia brukar alltid behöva påpeka på lektionerna att han lätt slöar till i skritten. Sedan fick han mumsa kraftfoder med fleecetäcke på. Tack vare klippningen på halsen var han ju inte alls lika jättesvettig som igår - men jag ångrade att jag inte klippt igen även på insidan av bakbenen. Nåja, det kan jag ju göra en annan dag!

Två svängar till stallet

...får det bli idag. Jag har nämligen kvällsfodringen och först tänkte jag därför rida på kvällen, men var på väg att ändra mig direkt på morgonen när jag såg det soliga och fina vädret. Och när vi sedan blev bortbjudna på kvällen var det avgjort: jag skulle åka till stallet för att rida på eftermiddagen och sedan återvända på kvällen för att fodra hästarna. Johan får väl stanna kvar hos våra kompisar under tiden så hämtar jag honom när hästarna fått sitt.

Idag behövde Feykir någon halv minut på sig innan han ändå bestämde sig för att komma när matte ropade. Det är inte klokt så snabbt hans päls vuxit ut igen - om det inte vore för att pälsen är ÄNNU tjockare på benen skulle man inte se att han är klippt alls! Borde nog klippa en vända till på halsen... men det hade jag inte tid med idag.

Även idag var det kort och intensiv ridtur som gällde. Sidförde ut från gården och sedan fräste vi iväg i tölt direkt. Det gick riktigt bra, han kändes snart mjuk och fin i kroppen och töltade taktfast. Fast sedan blev det tvärstopp när han fått syn på två stora högar av konstiga träskivor som någon så lömskt placerat vid ena sidan av vägen. Det krävdes verkligen mycket övertalning för att han skulle våga gå förbi tillslut. Och sedan fick jag börja om med lösgörande övningar igen, för han var stel som en pinne!

Red mot Alviksträsk, mest tölt men galopperade uppför backen in mot byn. När vi sedan vände hemåt igen red vi samlad skritt utför backen och sedan låååångsam, samlad tölt. Nu ställde jag krav på formen också - och Feykir stånkade och stönade... men var riktigt duktig! Avslutade med trav framåt-nedåt innan vi tog en låååång skritt resten av hemvägen. Även denna gång var det först ganska spännande när Feykir fick syn på de där högarna med träskivor vid vägen. Men när han stirrat på dem någon halv minut började han helt självmant närma sig - och valde faktiskt också att gå på samma sida av vägen, istället för att hålla sig så långt åt andra sidan som möjligt. Modig kille!

Red öppna för vänster skänkeln uppför sista backen och sedan satt jag av och gick sista biten hem. Han var verkligen REJÄLT svettig, riktigt vitskummig på bogen! I morgon borde jag försöka hinna klippa honom innan jag rider!

Underbart väder!

... var det tyvärr inte idag... så den här fina bilden är INTE dagsfärsk... den fotade Johan en varm dag i somras när vi besökte vallackflocken på sommarbetet. Och när det var så regnigt och grått idag tyckte jag att vi behövde en sådan här bild som motvikt!

Som vanligt på fredagarna slutade jag jobbet till lunch (lyxigt - ja, jag vet!) och åkte till stallet. Hade woodfielrocken med så regnandet störde mig egentligen inte särskilt mycket, förutom att vägen var rena leråkern de sista kilometrarna... Johan, som tvättade av min bil här om dagen, skulle inte bli glad när han kom hem... En fördel med min bil är annars att den bara ser tuff ut med lite lera på! Fast i det här fallet handlade det tyvärr inte om lite lera...

Hästarna hade precis mumsat färdigt på sitt lunchhö när jag kom till stallet. Och Feykir fortsatte sin nya, trevliga vana att direkt komma till grinden, med snabba steg, när matte ropar och visslar! Den senaste veckan har jag varje gång kunnat ge honom ett äpple från en hink som Kristin tagit till stallet. Men nu är äpplena snart slut - jag kanske måste skaffa nya så att inte Feykir blir besviken och slutar med den trevliga vanan?!

När vi skrittade iväg en stund senare hade det faktiskt slutat regna, så woodfieldrocken fick ligga kvar i stallet. Målsättningen med dagens ridtur var att fortsätta på "kort och intensivt" som Sylvia ordinerat oss. Började därför sidföra på en gång - började med vänster skänkel och Feykir var riktigt, riktigt duktig! Han kändes så mjuk på en gång, korsade bakbenen utan problem och gick naturligt med eftergift. Duktig kille! När jag bytte till höger testade han lite olika varianter för att komma undan, men sedan var han riktigt duktig där också. Red samlad skritt i början av backen ned mot bäcken och sedan töltade vi ut på vägen. Nu är det mer vatten i bäcken igen, så det var ju lite spännande att det porlade... Men vi tog oss över levande! ;-)

Nere på vägen fortsatte vi tölta samtidigt som jag böjde hans hals ganska ordentligt höger-vänster varvat med att "ta med mig hästen åt sidan" m h a vikten, som bl a Atli beskriver i sin bok. Tänkte på att både Atli och Sylvia säger att jag ska "röra om ordentligt" på en gång för att lösgöra Feykir, inte vara så försiktig. Och det hade verkligen effekt - väldigt snabbt "lossnade" han i hela kroppen och töltade på så bra!

Vi red mot Avan och jag fortsatte att överraska Feykir genom att tölta i alla utförsbackar och dessutom be om trav på den slätaste raksträckan där vi ALLTID brukar tölta. M h a massor av högerskänkel fick jag tillslut högerbogen så pass på plats att han travade i trevlig form.

Efter mer tölt var det dags för lite extra styrketräning för vänster bak, genom att vi red öppna för vänster skänkel uppför en backe. Tog sedan vår ena travslinga i skogen och två gånger fattade Feykir galopp spontant. Båda gångerna vänster galopp - intressant... betyder det att han inte är lika svag i vänster bak nu?

När vi travat upp på höjden och skrittade tillbaka ner till bilvägen red vi riktigt långsam skritt där det lutade mest utför - för att träna Feykir på att balansera upp sig med bakbenen istället för att ramla på bogarna och balansera sig genom att öka tempot. När han var unghäst tränade vi massor på detta! I början sprang han i princip utför backarna för att hålla balansen. Efter mycket träning blev det bättre och sedan glömde jag nästan bort att fortsätta träna - men här måste vi skärpa oss för det kan definitivt fortfarande bli bättre!

På vägen hemåt varvade vi samlad skritt med riktigt låååångsam tölt. På senaste Atlikursen diskuterade Linda och jag att när man äntligen börjar få lite koll på den svåra, svåra samlade skritten så blir det ÄNNU svårare. För då ska man göra övergång till tölt men fortfarande behålla samlingen. Alltså släppa fram hästen, men absolut inte för mycket... Jag tänker mig att man först måste hitta "dragläget" i den samlade skritten. Och sedan succesivt "flytta fram" dragläget till ett aningen högre tempo... SVÅRT!

Som avslutning fick Feykir sträcka ut framåt, nedåt i trav medan min högerskänkel jobbade för högtryck för att hålla högerbogen på plats. När vi sedan skrittade tillbaka hem tänkte jag att Atli förhoppningsvis varit ganska nöjd om han sett vår ridtur idag - det var i alla fall i stora drag efter hans instruktioner!

Ser redan fram emot att få rida Feykir i morgon också!

Feykir har ledigt idag

... och matte har tränat i bassängen på CityRehab samt streeetchat. Det var inte i onödan kan jag säga! Den 40-gradiga temperaturskillnaden mellan Cypern och Luleå samt två ridlektioner på tre dagar hade väl inte gjort det här "kassaskåpet" till kropp smidigare direkt...

Sedan fick jag ställa upp som modell när Johan skulle testa ljussättningar i fotostudion. Ett hårt jobb - men någon måste göra det! ;-) Förr i tiden brukade jag hävda: "Att gifta sig med en läkarstudent är som att donera sin kropp till forskningen!" Jag får kanske klura ut något liknande om att vara gift med en fotonörd...?! Återkommer när jag lyckats formulera mig!




Här är i alla fall ett resultat av kvällens aktiviteter: så här ser bank-Anna ut (för er som annars bara ser mig i ridkläder.) Lämpligt nog var jag till frissan här om dagen och fick lite ny "höstfärg" som studiolamporna kunde lysa på. Och tack vare Cypernvistelsen gör det inte så mycket att Johan ännu inte lärt sig hur man fixar solbränna i Photoshop...!!! (Det är annars den kurs jag tycker han skulle ha börjat med!)

I morgon får jag rida Feykir igen - yippie!!!

Orkidéblogg

Jag tycker verkligen om orkidéer och har "råkat" samla på mig en hel del sådana under åren. De flesta är "vanliga" brudorkidéer, som den ovan, men jag har också några mer ovanliga varianter. Tidigare har jag tyckt mig vara ganska bra just på brudorkidéer, eftersom jag brukat få dem att blomma om någon gång varje år. Men i våras fick jag så lära mig hur man VERKLIGEN ska sköta om dem - och sedan dess har jag alltid haft minst fyra stycker som blommat samtidigt!

Den här vackra brudorkidén fick jag av Emelie när jag fyllde 40. Den har visat sig vara EXTREMT blomvillig! Den blommade först oavbrutet från augusti till januari. När den sedan tappat blommorna tog det bara några veckor innan det kom tio nya knoppar på den gamla stjälken. Och så blommade den nonstop från februari till augusti! Och nu ser det faktiskt redan ut som om det är en ny stjälk på väg!

Här är en betydligt ovanligare sort - blåa orkidéer är av någon anledning sällsynta. Den heter
Zygopetalum Baby blue, blommade i våras när jag köpte den och nu blommar den redan igen!

Den här varianten (oncidium) har jag tidigare misslyckats med SÅ många gånger! Så snart jag köpt hem en har blommorna ramlat av och sedan har hela växten dött inom kort. Men här ser ni bildbevis på att jag inte bara fått en oncidium att överleva utan t o m blomma om!

Utöver dessa, som blommar just nu, har jag tre brudorkidéer där det precis börjat växa ut nya blomstänglar... Så vad är då hemligheten? Jo, orkidéerna vill "bada"! Att de trivs bäst med en halv äggkopp vatten eller att glömmas bort och inte vattnas alls är alltså helt fel. Då kan de visserligen blomma om igen tillslut, som ett "sista dödsryck".

Men vill man att de ska blomma nästan oavbrutet ska man istället ställa dem i vatten i flera timmar - så att de verkligen hinner suga åt sig riktigt ordentligt. Sedan är det jätteviktigt att inte upprepa denna procedur förrän all fukt torkat i krukan. Eftersom i alla fall brudorkidéerna alltid brukar ha genomskinliga krukor ser man fukten väldigt tydligt som små vattendroppar på insidan av krukan. Först när alla droppar är borta är det alltså dags för ett nytt "bad". Detta suveräna tips fick jag i våras på hästsajten Bukefalos, av en florist som där kallar sig "rosi". Och mina orkidéer har ju visat med all önskvärd tydlighet att de uppskattar sina "bad"!

(De fina bilderna har förståss Johan fotat - i sin studio.)

Veckans andra ridlektion!

Endel behöver ju stödundervisning! ;-) Red min ordinarie ridlektion idag - där vi gjorde samma övningar som på lektionen i måndags. Den stora nyheten var istället att Madde, som rider i vår grupp, skaffat foderhäst! Sedan i söndags har hon fina Drifa från Vindäng på foder!





Här är Drifa och Jennie Lindberg på Vindurs tävling i våras! Madde, som tidigare haft egen häst i många år, verkade mycket glad över att vara "nästan hästägare" igen - och en så FIN häst dessutom!

För att återgå till lektionen så märktes det att Feykir och jag gjorde övningarna för andra gången - för det gick lättare idag! Dessutom kändes han mycket mjukare när han inte hade en veckas ledighet i kroppen. Fast detta fick ju bara Sylvia att höja kraven på oss... Men det ger ju effekt! I skritten kändes han så mjuk och fin, men när vi började tölta styvade han sig mer och gick emot bettet. Fast när jag tillslut - efter många uppmaningar från Sylvia - började ställa MKT större krav på både energi och eftergift så "lossnade" plötsligt hela hästen och fick en helt annan tölt!

Än en gång fick jag höra att jag rider "alldeles för snyggt och prydligt och småmesigt - Feykir behöver STÖRRE krav!" Och det var ju alldeles uppenbart att det stämde!

Jag rider alltid Feykir på vanliga tredelade bettet på lektionerna och det börjar faktiskt gå riktigt bra! Han vräker sig inte alls "i handen" på samma sätt som han gjort tidigare. Tänkte på det redan i måndags och idag kände jag det ännu mer. Jättekul! Min förhoppning är ju att jag ska klara att rida honom på vanligt tredelat alltid - trots att han är så mycket starkare än jag. Eller i alla fall att jag bara ska behöva ha halvstången ibland för att "montera tillbaka bromsen". Och den här veckans upplevelser gör mig hoppfull på det området!

Microlån - en lysande uppfinning!

Årets Nobelpristagare har ju precis utsetts, om någon nu missat det. Här om året fick en organisation som arbetar med microlån Nobels fredspris. Här är ett exempel på hur mycket microlån kan betyda för fattiga entreprenörer i utvecklingsländer:



En kvinna i ett u-land försörjer sig som sömmerska. Hon sitter hemma i sitt hus och syr för hand. Om hon hade möjlighet att köpa en symaskin skulle lönsamheten i hennes verksamhet öka kraftigt och ett microlån kan ge henne möjlighet att göra just detta. Detta är förklaringen hur för oss väldigt små belopp kan göra en oerhörd stor nytta - och hur det kan vara möjligt för låntagaren att snabbt betala tillbaka.



Vissa microlåneorganisationer inriktar sig speciellt mot kvinnliga låntagare. Detta av två anledningar: dels innebär mer pengar till kvinnan också att hennes barn får det bättre. Detta är tyvärr inte alltid fallet om istället hennes man får pengarna... Dessutom upplever dessa organisationer att kvinnorna är mycket bättre på att betala tillbaka.



Läste nyligen om en microlångeorganisation som heter Kiva och som stöttas av bl a Microsoft, Google m fl. Hos dem får både kvinnor och män låna. Den som vill låna ut pengar kan via deras hemsida själv välja vem man vill låna ut till och sedan via hemsidan följa hur projektet utvecklas. När pengarna betalats tillbaka kan man låna ut dem igen.



Jag tycker detta låter jätteintressant! Har varit inte på Kivas hemsida och nu ska jag bara bestämma om mitt första microlån ska gå till en kvinna med butik i Vietnam eller en fisk- och mjölkförsäljerska i Uganda...eller... det finns många intressanta projekt!

I´m back - och rivstartar med ridlektion!

På eftermiddagen landade vi på Luleå airport (jo, den heter faktiskt så numera) och kunde konstatera att det var 34 grader kallare än på Cypern - d v s -1 grad. BRRR! Det var bara att börja leta fram VARMA ridkläder när jag kom hem, för jag skulle ju rida lektion!

När jag kom till Mariebäck samlade Feykir poäng i massor!!! Jag hann bara gå in genom grinden i vallackhagen och ropa på honom för att den mörk skugga skulle frigöra sig från vindskyddet och någon kom emot mig i mycket snabb skritt. Min fina Feykir!!! Så´n tur att jag hade ett äpple i fickan!

Jag var klar i ganska god tid innan lektionen så jag hann först skritta igång utan stigbyglar (tänkte att det nog var god idé att strecha ut benmusklerna på det sättet när jag nu inte ridit på en dryg vecka). Samt repetera lite från Atlikursen genom att först värma upp på böjda spår i trav och sedan skritta och flytta undan bakdelen.

När lektionen sedan började fick vi värma upp hästarna med trav på var sin liten volt. Sylvia påpekade att jag skulle passa på att böja Feykirs hals ordentligt - så att han inte bara "försvinner" nedåt och fortfarande är ganska rak utan verkligen böjer sig och därmed blir mjuk.

Sedan fick vi jobba med bakdelsvändningar men ha hästarna utåtställda för att underlätta för oss. Det gick riktigt bra att flytta undan Feykir för vänsterskänkeln - "nu korsar han riktigt ordentligt med frambenen!" sa Sylvia. Men det var förståss svårare att göra samma sak för högerskänkeln... I början bytte jag spöhand hela tiden (vi gjorde var annan vändning åt höger resp vänster) men efter en stund insåg jag att pisken kunde vara i höger hand. Sylvia sa dessutom att jag skulle se till att använda ÄNNU mer högerskänkeln - för att han skulle korsa frambenen riktigt ordentligt även där.

Nu var det dags att börja förbereda tölt - genom att rida samlad skritt. JÄTTEBRA att vi får träna på det under lektionerna - det är ju vår viktigaste "läxa" från Atli och oerhört värdefullt att få hjälp av Sylvia att stämma av att vi gör rätt! Vi varvade samlad skritt med att låta hästarna länga stegen igen. I bland i samlingen blev Feykir för hög i formen och då blev han lite passtaktig, men så snart jag fick honom att "släppa" i nacken igen så blev takten bättre.

Vi gjorde övergång till tölt och jag fick ställa honom fram och tillbaka - med stooora tygeltag - "han behöver bändas loss lite nu när han haft ledig vecka!" sa Sylvia. Först svarade han med att försöka springa fortare - men när jag bromsade upp så kunde jag snart få de önskvärda stora reaktionerna på mina ledande tygeltag och han började kännas mer och mer mjuk i kroppen.

Nu var det dags att kombinera tölten med bakdelsvändningar. Vi skulle tölta längs spåret och i början på varje långsida vända in för ytterhjälperna, på medellinjen skulle vi göra halt och genast göra en bakdelsvändning, tölta rakt ut på spåret igen, öka tempot i tölten till dess vi kom till början på nästa långsida, då det åter var dags att vända in hästen för ytterhjälperna. NYTTIGT! Jag fick fokusera extra på halvhalterna i bakdelsvändningen så att den blev tillräckligt centrerad, samt att kräva eftergift även i vändningen.

När vi gjord övningen åt båda hållen fick hästarna sträcka ut i trav längs spåret en stund och sedan var det dags att avsluta. Oj, så kul det var att rida igen!!! Det är som Johan sa i går kväll på Cypern när jag började prata om Feykir: "Du har ju alltid något roligt att komma hem till!"

Evas blogginlagg

Vi ar pa Cypern och Eva fick ta pa sig uppgiften att rida Feykir pa lektionen pa onsdag. Skojade med henne att det aven ingick att skriva pa bloggen. (Till saken hor att Eva varken har dator eller mobil... men hon har ju jobbmejl. Och fran den skrev hon en rapport till mig fran onsdagens lektion / sa har kommer det. Evas livs forsta blogginlagg:

... Nåväl, regnet upphörde på eftermiddagen och det blev inte kallare än +1 så blixthalkan uteblev åtminstone på sträckan Luleå-Mariebäck så jag kunde rida lektion på kvällen. Feykir kändes betydligt piggare och ”lättare” än när jag red honom senast (i februari / Annas anm) så det var roligt.

Vi jobbade mycket med öppna, sluta och att hålla dem rätt placerade på voltspåret. Man kan väl säga att det gick bättre så länge vi fick jobba på en egen volt, än när vi skulle göra en övning med volter åt olika håll i samlad tölt, öka tölten på rakt spår däremellan och sedan avsluta med öppna på långsidan, där var vi inte överens om varken tempo eller böjning emellanåt…Det var i alla fall väldigt roligt att rida lektion och fick jobba så att jag höll värmen i kallblåsten också.


...

Nu ar det jag som skriver igen / med internationellt tangentbord som ni kan se! Alltid roligt att kolla mejlen nar man ar utomlands tycker jag. Och allra roligast ar det ju om det kommer en "rapport fran Feykir"!!! Och nu ar det snart dags att aka hem till favorithasten! Hittills har val inte varmen haft sa jattestor effekt pa mig tyvarr... Men den har ju nagon dag till pa sig. Nar jag kommer hem blir det rivstart med dubbla ridlektioner samma vecka. Aker harifran 0545 pa morgonen och nar jag kommer hem ska jag nastan direkt till stallet for att rida lektion. Far val sova pa flyget!

Tips för flygresenärer

Maldiverna från luften.

"En av de första frågorna för en flygpassagerare är vad slags bagage man skall behöva ta med sig. Bagage för en flygresa måste vara lätt men starkt. Beklagligtvis har ännu ingen lyckats konstruera ett lämplig resväska som kan överleva mer än tre flygresor. Annonser om flylgbagage talar alltid om den låga vikten men aldrig om bagagets varaktighet. Om man måste ta med bagage är handbagaget det bästa. Det förlänger livet hos bagaget men förkortar måhända ens eget.

Det finns två slags förseningar. Den ena inträffar p g a exempelvis dåligt väder, den andra är mer normal och väl känd av flygbolagen. En försening kommer alltid som en överraskning för novisen men den erfarne resenären tar den för vad den är."



Ur Norrbottenskuriren 1959

Maldiverna på marken, januari 2009

Dressyr är inte så svårt!

Ida Aho (alltid lika prydligt ridande) och Robur från Ersnäs var tidigare självklara deltagare på Midurs tävlingar.

Nu har Ida gått vidare till ny häst - fine Hildingur. Och Robur har blivit dressyrhäst! Idas lillasyster Maja är ny ryttare och hon har en härlig inställning: "Dressyr är inte så svårt!" En artikel om dressyrekipaget hittar ni här!

Atli testar mig!

Sista ridpasset förra kursen sa Atli att jag skulle få testa att "rida på egen hand" utifrån de instruktioner jag fått tidigare under kursen. "För i morgon är jag ju inte här!" som han sa. Det skulle dock ganska snart visa sig att jag inte var riktigt mogen för så stort eget ansvar - utan han kände sig tvungen att börja ge mig instruktioner igen.

Den här kursen upplever jag att han testat att succesivt ge mig större eget ansvar igen - fast utan att säga något om det innan. I början av varje lektion har han sagt vilka moment som ska vara med: "stäm av i skritt att signalerna fungerar, värm upp i trav på böjda spår och jobba sedan med samlad skritt och övergångar till tölt." Sedan har jag fått börja rida och själv avgöra när vi är redo att gå vidare från ett moment till nästa.

Jag har inte skrittat så mycket i början - bara precis stämt av att jag kan flytta undan bakdelen åt båda hållen och sedan har jag ridit trav på böjda spår. Med fokus på att böja Feykir, ge stora eftergifter på innertygeln när han söker sig nedåt och verkligen driva in inner bak under honom hela tiden. När Feykir höll formen trots att vi bytte riktning bedömde jag att vi var färdiguppvärmda så jag saktade av till skritt. "Bra!" sa Atli, som varit helt tyst fram till dess.

När det var dags för ett nytt försök med samlad skritt på volt - det vi inte fixade igår - var Atli tillbaka och gav mig instruktioner igen som tur var! Och idag gick det faktiskt mycket bättre! Säkert delvis för att jag såg till att ha pisken i ytterhanden så att jag kunde förstärka ytterskänkeln med den när han ville skjuta ut bogen. Fick rida övergångar mellan skritt och tölt på volten. När vi bytte varv såg jag till att byta spöhand också - för det var verkligen värdefullt att ha en "extra skänkel" på utsidan!

Fick sedan tölta längs spåret medan Atli började hjälpa det andra ekipaget som red samtidigt. Jag red bara ett halvt varv tölt innan jag saktade av till skritt och började om med samlingen igen. "Jättebra Anna - rid bara intervaller så där!" sa Atli. Uppenbarligen hade jag vid det här laget snappat upp tillräckligt mycket för att klara av att ta visst eget ansvar för min ridning! Atli påminde också om att "om du får problem i handen så löser du dem med skänklarna!" och det var extra tydligt när vi töltade i höger varv: Lyckades jag hålla högerbogen på plats med innerskänkeln så töltade Feykir i trevlig form - men "tappade" jag ut bogen så blev han för hög i formen igen... Med mera innerskänkel kom sedan formen tillbaka. När vi sedan töltade längs spåret i vänster varv kom jag ihåg att ställa utåt då och då - för att hålla koll på högerbogen - och då blev formen riktigt trevlig där också!

Nu tyckte Atli att vi varit så duktiga att det var dags att låta Feykir sträcka ut i trav igen. Vi red i höger varv men jag bytte ganska snart till vänster för att ge hans vänstra bakben lite välbehövlig extra träning. Försökte verkligen räta på mig ordentligt, skjuta fram höfterna och DRIVA Feykir fram mot bettet samtidigt som jag ställde honom lite utåt på långsidorna för att få högerbogen på plats. På kortsidorna måste jag däremot ställa honom inåt - annars fattar han galopp. Vi jobbade verkligen massor i traven både Feykir och jag - och när jag sedan kom på att jag skulle hålla ytterhanden mot halsen i kurvorna, för att få stadigare ytterhand, så kändes traven riktigt, riktigt fin!

När vi avslutade sa Atli att han tyckte Feykir varit ÄNNU finare idag än igår! Jättekul att höra - särskilt som han var så nöjd med oss redan igår! Han sa att när Feykir töltar i så här trevlig form bygger han precis rätt muskler - och det måste han få göra ett tag innan han är redo för mer samling. Så om vi bara tränar vidare så här under vintern kommer vi alltså att ha ett mkt bra utgångsläge nästa vår! (Fick även kommentar av en annan deltagare på kursen att Feykirs trav varit så jättefin på slutet! KUL!)

Dagens andra lektion blev i mycket en repetition av den första. Jag fick även nu ta mycket eget ansvar för ridningen. När vi skulle börja tölta på volten fick vi dock lite problem - så Atli föreslog att vi skulle låta Feykir komma igång längs spåret först. När jag ibland viftar till med pisken för att Feykir ska ta i ordentligt med bakbenen så brukar jag ju få så våldsamma reaktioner först. Men nu har de faktiskt blivit mindre - dock kastar han fortfarande upp huvudet. Atli sa att jag måste vara snabbare på att korrigera honom då, genom att hålla emot på tygeln till dess han ger efter i nacken igen. Hittills har jag fått förbereda mig på att sitta emot ordentligt när Feykir kastar sig framåt - men nu när han inte gör så lika mycket längre är det alltså läge att förbereda mig på att hålla emot på tygeln!

Fick sedan göra nytt försök med samlad skritt på volt och övergångar till tölt - och nu gick det bättre igen. Men det gäller verkligen att jag har koll på ytterhjälperna då! Avslutade med trav - även nu i vänster varv - och nu kom jag ihåg den stadiga ytterhanden mot halsen på en gång vilket gjorde susen!

Efteråt sa Atli att Feykir var jättefin i traven nu - både i början och i slutet av ridpasset. När det gäller tölten så var han ren i takten och formen var trevlig bitvis - fast ojämn. Men om jag fortsätter rida med denna grad av samling så att han får tid att succesivt bli starkare, samt fokuserar på att snabbt korrigera när han kör upp huvudet (f f a när jag viftar med pisken) så har vi ett mkt bra utgångsläge för att kräva mer samling sedan.

Självklart är jag JÄTTENÖJD med denna kurs! Förhoppningsvis har jag fått en tillräckligt bra grund för att klara av att bygga rätt muskler på Feykir i vinter!

Atli gör "stickprovskontroll"!!!

Med bara en dryg veckas varsel dök Atli upp för att ha kurs med oss i helgen. En annan kurs hade blivit avbokad, flyget från Island var bokat och han måste ändå vara i Sverige på måndag. Så det blev en "lyxkurs" med bara sex deltagare! Sylvia - som låtit Démantur få välförtjänt vila sedan Bodentävlingen sa: "Atli kan ju inte bara dyka upp så här - nästan oanmäld - som en stickprovskontroll!"

Fast Feykir och jag har ju legat i nästan som vanligt - och dessutom ridit lektion för Sylvia varje onsdag. När Atli frågade mig hur det gått sedan sist sa jag därför att jag tycker det gått ganska bra. Vi har tränat mycket på den samlade skritten - som vi fick i "läxa" efter förra kursen. Och tack vare att vi fått rida samlad skritt på flera Sylvialektioner tycker jag att jag får bättre och bättre "kläm" på hur jag ska göra. "Kan du inte göra det i skritt kan du inte heller göra det i tölt!" sa ju Atli senast - och nu kanske jag börjar kunna göra det i skritt i alla fall...

Så var det dags att rida vår första lektion för dagen och jag fick börja med att värma upp Feykir i trav på böjda spår och sedan skritta på volt och flytta ut bakdelen. Började sedan rida samlad skritt längs spåret i höger varv och när Atli sedan sa "släpp fram honom i tölt" så töltade Feykir långsamt och med eftergift. Jag försökte verkligen sitta på rumpan ordentligt, hålla om med skänklarna och DRIVA - särskilt med innerskänkeln för att högerbogen skulle hålla sig på plats. "JÄTTEBRA - så här fin har jag aldrig sett honom på första passet under någon kurs!" sa Atli och jag blev förståss jätteglad!

När vi bytte till vänster varv var det faktiskt lite svårare att få Feykir att slappna av och söka sig nedåt i formen... Jag var fortfarande alldeles hög av det beröm vi nyss fått i höger varv så jag fortsatte rida som i höger varv. Och glömde att jag även i vänster varv måste se till att hålla koll på högerbogen - bl a genom att ställa om utåt ibland. Det var också det enda Atli hade att anmärka på efteråt - att jag inte varit tillräckligt aktiv i min ridning i vänstervarvet. "Får du den reaktion du vill ha ska du vara "tyst" - men får du inte den reaktion du vill ha måste du vara aktiv!"

Avslutningsvis fick vi trava längs spåret medan jag fick STRÄCKA på mig och driva Feykir ordentligt mot bettet.

"Nu är du verkligen på rätt väg! sa Atli sedan. Feykir jobbar i en jättetrevlig form i tölten! Nu handlar det bara om att rida så här tillräckligt mycket för att han ska bygga rätt muskler - innan du kan börja kräva ännu mer samling av honom."

Gissa om jag var nöjd efter den lektionen? Jag tyckte ju på förra kursen att massor av "poletter trillade ner" för mig vad gäller den (grundläggande) samlade skritten. Och sedan dess har jag också tyckt att det gått riktigt bra när vi tränat själva. Men jag var rädd att det var önsketänkande... men så var det alltså inte!

Nästa lektion fick vi också börja med att trava på böjda spår och när Feykir kändes mjuk i båda sidorna var det dags för samlad skritt igen - fast den här gången på volt. Oj, så mycket svårare det var när vi inte hade stöd från staketet! "Nu måste du VERKLIGEN ha koll på ytterhjälperna! sa Atli. Och det skulle snart visa sig ÄNNU tydligare att jag inte hade, när jag skulle göra övergång till tölt på volten. Då drog Feykir helt sonika iväg! "YTTERBOGEN!!!" vrålade Atli och när jag sedan lyckades få stopp på Feykir och styra honom åt rätt håll igen: "STOR EFTERGIFT!"

Efter detta lilla intermezzo gick det dock bättre. Fick tölta på volten i båda varven innan det var dags för att gå ut på spåret igen och rida övergångar samlad skritt-tölt i höger varv. Feykir kändes riktigt fin - och vi fick beröm av Atli. När vi saktat av efter den avslutande traven sa Atli: "Han var faktiskt ÄNNU finare nu än i morse!!!" Jag trodde knappt mina öron! Han påpekade visserligen att vi haft problem med samlade skritten på volt - "Men där har nästan alla problem - för det ställer sådana krav på ytterhjälperna!"

Jag svävade som på moln ut från ridbanan efter den lektionen - som ni kan förstå! Och det roligaste är att vi har två lektioner i morgon också - min FINA häst och jag!

Grrrr....och YIPPIE!!!

Som vanligt slutade jag till tidigt eftersom det är fredag - det är lyxigt! Men idag kunde jag inte åka direkt till stallet som jag brukar... Vårt mindre än 2 år gamla kylskåp har blivit så dåligt på att hålla kylan (och det är väl ändå ett kylskåps huvuduppgift??!) och idag skulle en reparatör komma och titta på det någon gång mellan kl 14 och 16. Så jag åkte snällt hem och väntade och väntade och väntade... När klockan närmar sig fyra och ingen reparatör synts till ringde jag servicenumret - och det visade sig att reparatören inte hade fått något besked om att han skulle åka till oss... Han hade varit i Jokkmokk hela dagen och nu hade han tagit helg... GRRRR!!! Vid 16.45 blir jag uppringd av en annan person från företaget och han bad verkligen om ursäkt för vad som hänt - och lovade att boka en reparatör till vårt kylskåp på måndag morgon istället. Då får vi hoppas att han kommer också!

När jag fått detta besked kastade jag mig i bilen och åkte till stallet. Det kändes verkligen som att jag slösat bort en hel, solig eftermiddag... men om jag skyndade mig riktigt skulle jag i alla fall hinna rida innan det blivit helt mörkt.

Feykir gjorde verkligen sitt bästa för att få matte på bra humör igen! Först kom han - än en gång - direkt jag ropade och visslade på honom i hagen! Och när vi sedan red iväg kändes han så trevlig! Det var kort och intensiv ridtur som stod på programmet - så skrittade bara tre meter rakt fram innan vi började sidföra. Krävde massor av tvärning direkt - och det fixade han galant! Då försökte jag snabba upp hjälperna för att få snabbare reaktioner från honom - och det gick ganska bra det också.

Svängde upp bakom vägbommen för att rida lilla skogsvägen ovanför gården. Viftade till med pisken och var beredd på den vanliga hopp och skutt-reaktionen. Men istället började Feykir tölta på en gång - bara så där! Snacka om att han "samlade poäng" idag!!! Sidförde lite fram och tillbaka över vägen och fyllde på energi då och då genom att vifta med pisken. Dessutom kramningar f f a på högertyglen för att han inte skulle vara för hög i formen.

Tog töltpaus och red vår travstig in i skogen - med lite små skutt över nedfallna träd. Och jag kände bara hur alla tankar på trasiga kylskåp byttes mot lyckokänslor. JAG HAR JU SÅ FIN HÄST!!!

När vi travat tillbaka ut på skogsvägen igen fortsatte vi tölta fram till vändplanen. Där skrittade vi på volt, flyttade ut bakdelen, red utåtställd på volt o s v en stund och Feykir kändes riktigt, riktigt mjuk och trevlig! En HELT annan häst än onsdags! Roligt!

När vi vände hemåt passade jag på att först rida riktigt, riktigt samlad skritt - och det blir vi verkligen bättre och bättre på! Tycker jag i alla fall - vi får väl höra vad Atli säger i morgon... Men det är förståss lättare när man har stark draghjälp av att just ha vänt hemåt. Gjorde sedan övergång till lååångsam tölt och jobbade "som en galning" för att bibehålla formen genom att hålla högerbogen på plats med högerskänkeln, samtidigt driva massor med vänsterskänkeln lite längre bak för att vänster bak verkligen skulle komma med, SITTA PÅ RUMPAN samt krama lite på tyglarna vid behov. Vi fick verkligen jobba båda två! Men jobbet gav resultat! Vilken skillnad mot den stela hästen (och ryttaren?!) i onsdags!!!

Avslutningsvis fick Feykir sträcka ut i trav och då kändes det att han fått jobba, för jag fick verkligen driva massor för att han skulle ta ut stegen! När jag var nöjd skrittade jag bara en kort sträcka - bara för att stämma av att han inte "dök" ner på bogarna utan fortsatte bära sig efter avsaktningen. Sedan satt jag av och gick tillbaka till stallet medan jag tänkte: "Yippie - min häst är bäst!!!

Jag hade verkligen lyckats med målsättningen: en kort och intensiv ridtur! Är lite osäker på när vi red iväg - men jag tror bara vi var ute 35 minuter. Ändå kändes det MKT tydligt i den avslutande traven att Feykir verkligen fått jobba ordentligt. Och det hade faktiskt jag också. Nu hade det börjat skymma och temperaturen hade snabbt sjunkit från +5 till -2, men jag hade inte haft några problem att hålla mig värmen! Såg till att stretcha extra noga (mig själv alltså) medan Feykir åt kraftfoder - vill ju inte vara onödigt stel i morgon när det är Atlikurs igen!

Vägen till lycka

"De senaste åren har den nya, positiva psykologin och hjärnforskningen gett oss allt större kunskap om vad som ger oss välbefinnande. Så har till exempel vår förmåga att förlåta människor, att gå vidare istället för att älta gamla besvikelser, att uttrycka tacksamet och göra något för andra visat sig vara de allra viktigaste vägarna till lycka."



Ur DN 090906







"... och annars kan man ju alltid köpa en islandshäst! "

(Anna Niklasson)

Dödshot??!!

VEM uppfann T9??? Jag är verkligen ingen fena på att sms:a, men gör det ändå då och då. T9 är ju tacksamt många gånger - även om min nuvarande telefon tyvärr har mycket knepig funktion för att lägga in nya ord.... Och nya ord skulle behövas! Att den inte kunde "tölt" kan man väl förklara med bristade kompetens hos programmerarna... Men hur förklarar man att den inte heller kan "internet"?! Och jag har ett par gånger kunnat konstatera att den inte kan "fodring" heller - utan istället föreslår "dödshot"!!! Hm... frågar man hästarna är det snarare utebliven fodring (eller även en några minuter försenad sådan) som innebär ett dödshot!