Jobbig matte!

Det var mulet på morgonen, men sedan sprack molnen upp och solen tittade fram! Ett par plusgrader var det också - riktigt härligt med andra ord!

Sylvias vakthundar solar i stalldörren.

Jag kom iväg lite sent till stallet idag (skulle rida innan jobbet) så jag hade inte tid att rida så länge. Istället försökte jag hela tiden vara så jobbig som möjligt för Feykir! Red massor av övergångar från öppna i skritt till lååångsam tölt med fortsatt böjning i sidan, nedtagning till öppna i skritt igen och ny övergång till låångsamt tölt med böjning... Samt hade fokus på att sida ordentligt på rumpan, hållan om med skänklarna och DRIVA!

Varvade böjning till höger resp vänster och gjorde även halt några gånger när Feykir försökte komma undan den där jobbiga böjningen i vänstersidan genom att dra iväg i högt tempo istället. På slutet kändes det faktiskt riktigt bra, även i vänstersidan! Vi hann med liiite trav som avslutning innan vi skrittade hem igen.

Feykir fick slafsa med en "gest" kraftfoder medan jag förberedde lunchö vid hagarna. Sedan fick han gå ut i hagen igen och njuta i solskenet, medan jag skyndade hemåt. Nu är det snart dags för jobbet!

Biomarkörer avslöjar skadan - "tidningskrönika"

I framtiden kan det bli möjligt att genom blod- eller urinprov ta reda på om hästen håller på att bli sjuk eller skadad! Detaljer i provet - biomarkörer - kan i ett tidigt stadium visa om hästen håller på att utveckla en sjukdom och i så fall vilken. Samt även t ex visa om hästens skelett börjat försvagas. Dessa biomarkörer finns i kroppen långt innan vi på annat sätt kan märka att något är fel - och det är just i det avseendet biomarkörstester är så intressanta.

Forskningen avseende biomarkörer på människa har kommit längre - f f a när det gäller den aggressiva sjukdomen reumatisk artrit, vilken bryter ned ledbrosket som sedan aldrig kan återbildas. Då är det förståss extra viktigt att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt så att motmedel kan sättas in!

Forskningen på häst har hållit på i över tio år och enligt forskare på Colorado State University i USA, vilka är världsledande på biomarkörer på häst, kan testerna finnas kommersiellt tillgängliga inom två år. Målsättningen är att testens tillförlitlighet ska ligga så nära 100 % som möjligt - idag ligger de runt 70 % så man har en bit kvar. Vad ett test kan tänkas kosta törs man dock inte uttala sig om idag.

Källa: Tidningen Ridsport

Det låter ju som rena science fiction - att kunna ta ett blodprov och se om hästen är på väg att bli sjuk eller t o m om den riskerar en fraktur p g a försvagat skellett! Men jag lovar - artikeln var inte publicerad 1 april!

Atli instruerar med hela kroppen

Det är ingen slump att Atli är en av de mest anlitade islandshästinstruktörerna i världen. Förutom alla hans meriter från tävlingsbanorna är han dessutom "extrempedagogisk!" Han har teoripass i början och slutet av varje lektion - och när han instruerar använder han verkligen hela kroppen!

...och det bästa är att snart är det dags igen! Redan nu på fredag-söndag har vi ny Atlikurs!!!




På en Nina-kurs i Kalix började vi en gång diskutera hur det kunde komma sig att vi i princip VARJE kurs behövde höra SAMMA instruktioner... hur det kunde vara så SVÅRT att lära sig rida! Vi var många i gänget som hade massor av högskolepoäng - och levde i tron att vi var normalbegåvade. ÄNDÅ kunde vi inte lära oss det som lät så enkelt när instruktören förklarade utan nästa kurs behövde vi höra samma instruktioner igen och igen... För alla oss "normalbegåvade" är det verkligen tur att det finns pedagogiska (och uthålliga!!!) instruktörer!!!

Notera Feykirs svans på sista bilden föresten! Den når faktiskt i backen! Senare samma dag klippte jag av den 1 dm för att han inte skulle trampa på den. Det var TREDJE gången på ca 1 år som jag klipper av så mycket! Tänk om hans pannlugg kunde växa på samma sätt!!!

Woodfieldväder!!!

I natt ställde vi om till sommartid. Jag hade "dragit nitlotten" och fått morgonfodringen så jag fick stiga upp tiiidigt... Då kunde jag snabbt konstatera att sommartid definitivt inte behöver betyda sommarväder - för den senaste veckans strålande solsken hade förbytts i snöväder! Eller - som det egentligen heter - Woodfieldväder! ;- )






Så här glad blir man ju varje gång man har anledning att använda sin Woodfieldrock!!! Idag när det var -5 grader och snöade för fullt funkade den perfekt! När jag lastade ut morgonhö i hagarna hade jag rocken utanpå (underställ), ridbyxor och långa härliga ullfrottétröjan från Ullmax. (Köp en egen via Midur!) När jag sedan red kompletterade jag med dunväst under också. Fast då blev det nästan för varmt!

Démantur står inne på nätterna och idag var första gången det var min uppgift att släppa ut honom på morgonen. När vi kom ut genom stalldörren var det ingen tvekan om att "här kommer HINGSTEN!!!" Han såg till att han både syntes och hördes! Jag var lite orolig för att han kanske inte hade något fokus på mig... men när jag halkade till på en isfläck och han genast gjorde en "halvhalt" kände jag mig förvissad om att han t o m i uppspelt läge är så där lätthanterlig som han alltid verkat vara annars!

(Det var verkligen förädiskt idag när det kommit 5 cm nysnö på den isiga backen... och att halka var verkligen ingen "hit" - det skar till i mitt operationsärr och efteråt kändes det som att det satt kvar en liten kniv där... Tröstade mig med att det i alla fall inte var på samma ställe som jag rev upp ett stygn för någon månad sedan, utan på andra sidan - jag är i alla fall ombytlig!)

När alla hästar mumsade morgonhö och jag fixat klart med övriga morgonsysslor tog jag en liten tepaus i Josefshallen. Sedan var det dags att hämta in Feykir och göra i ordning honom för en ridtur. Snöfallet hade gjort honom rejält blöt i det yttre lagret av pälsen, så det var inte lönt att borsta särskilt mycket - för varken smuts eller vinterpäls lossnar i det läget. Men han var faktiskt alldeles torr i "tomteskägget" mellan frambenen, så där gick jag lös på honom med "mirakelskrapan" och glesade upp ordentligt!

När vi en stund senare skulle rida ut från gården fick Feykir en chock när vi skulle passera Josefshallen - för där utanför stod min bil parkerad!!! :- O Uppenbarligen något TOTALT oväntat! När han trots flera försök inte lyckades vända och springa tillbaka till stallet försökte han backa dit istället. Men hans enormt modiga matte, som faktiskt inte ens räds parkerade bilar, lotsade honom tillslut förbi denna kritiska punkt. Och sedan var det som att han hade fått "fåna av sig". För när vi skrittade ut från gården och red upp bakom vägbommen och tog skogsvägen in till vänster skrittade han med långa, avslappnade steg. När jag succesivt lät honom få längre tygel så sträckte han ut sig framåt, nedåt och tog ut stegen ännu mer! Vilken trevlig totalomvänding!

Passade på att låta honom skritta på riktigt länge, så när vi kom till vändplanen där vägen i vanliga fall tar slut hade vi bara hunnit med att trava en liten bit. Men nu gjorde vi som i tisdags och följde skogsmaskinspåret ut i terrängen. Skrittade i början, men sedan galopperade vi hela den lååååånga uppförsbacken i höger galopp. Den här gången vände vi dock inte när vi kommit upp på krönet, utan fortsatte följa spåret när det började slutta svagt utför igen. Här var spåret inte riktigt lika bra längre... och dessutom verkade Feykir inte förstå vitsen med att följa spåret utan försökte hela tiden gå ut i djupsnön på sidorna, trots att han där sjönk ner jättemycket... Så jag fick sitta och styra hela tiden... Ibland verkar han inte ha "alla hästar hemma"...

Eftersom spåret inte var riktigt lika bra längre vände vi tillbaka och galopperade hemåt. När vi passerat backkrönet igen och skrittat halvägs nerför den lååånga backen vände jag tillbaka och galopperade uppför en gång till innan vi skrittade tillbaka ner till skogsvägen igen. Först var Feykir rejält flåsig efter galopperandet och var helt nöjd med att få skritta, men ju närmare skogsvägen vi kom desto mer upplivad blev han - det kändes i hela hans kropp att han bara väntade på att få galoppera mera! Väl ute på vägen gick han nästan i passage! Och när den efterlängtade galoppskänkeln kom stack han iväg hemåt som skjuten ur en kanon!

Eftersom han är en riktig "snubbel- och halkhäst" brukar jag sällan våga låta honom galoppera riktigt fort. (I o f s snubblar han oftare i skritt än i galopp - men när han snubblar i galopp blir det ju så mycket våldsammare... vi har en gång gått omkull när han gjorde en riktig kullerbytta... så jag har lite svårt att lita på honom. Det är ju inte som Reykur, som knappt snubblat en gång i hela sitt liv...) Men när jag idag kände hans enorma energi bestämde jag mig för att hålla tummarna och bara låta honom springa trots att vägen var ganska ojämn. Vi dånade fram som värsta snöstormen (hans namn betyder ju också "stormvinden") men trots detta höll vi oss på benen! När vi avslutat med en stunds trav och var tillbaka vid vägbomen flåsade Feykir REJÄLT - och det gjorde faktiskt jag också!

Svängde in på den andra skogsvägen, till höger och skrittade bort till den vändplanen och tillbaka - så det blev hela 25 minuters avskrittning. Men det kunde ju behövas när Feykir nu fått "blåsa ur systemet" så ordentligt! Såg föresten att det även vid den vändplanen finns skogstraktorspår in i skogen. Och de såg faktiskt ÄNNU finare ut än det vi ridit längs idag. Får absolut återvända en annan dag och testa dessa spår också!

Jag brukar ofta sitta av och gå sista biten tillbaka till stallet, men med den förädiska ishalkan under snön vågade jag inte, utan red i princip fram till stalldörren. Feykir flåsade inte längre, tack vare den riktigt långa avskrittningen, men han var REJÄLT svettig. P g a snövädret var han ju faktiskt blöt både innifrån och utifrån! Han fick stå inne en stund med fleecetäcke medan jag fortsatte att pyssla i stallet. Sedan fick han gå ut i hagen igen med täcke på. Bussiga Fia, som ska ge lunchen idag, lovade att ta av täcket innan hon åker hem.

I morgon får Feykir vilodag - det kan han behöva efter dagens urladdning. Matte ska träna varmvattenbassäng och stretcha ridmusklerna.

I Mariebäck har vi problem med fönstertittare...!!! Det har rasat så mycket snö från stalltaket att unghästarna når upp och kan titta in om de klättrar upp på snöhögen!

Solig lördag

Hade tänkt rida på förmiddagen, med Kristin och Funi, men kroppen ville annorlunda... så det blev först på eftermiddagen jag kunde åka till stallet. Det var alldeles folktomt i Mariebäck

när jag kom dit.

...och så här avspänt såg det ut i vallackflocken.

Flockledaren har kompledigt!

Och matte tycker han är alldeles, alldeles underbar!!!

Eftersom Feykir gått med täcke sedan igår såg han så här "välkammad" ut!

Trevlig omväxling till den "raggiga vinterhästen" som man är rätt less på vid det här laget...!!!

Hade bestämt mig för att rida på ridbanan idag och repetera övningar från onsdagens lektion. Efter lite skritt längs spåret och i stora åttor började vi rida serpentiner med "tvära böjar" varvat med volter. Sedan fortsatte skrittarbetet med fyrkanter med framdelsvändnng i hörnen ("Kyras ABC") varvat med volter med utåtställd häst.

Efter lite "joggingtölt" längs spåret i båda varven höjde jag kraven genom att tölta på fyrkant och flytta undan framdelen i hörnen. Då och då fick jag påminna Feykir om att lyssna på ytterskänkeln genom att nudda på bogen med pisken. Det gick faktiskt lättare i vänster varv än i höger! Försökte också komma ihåg att byta varv ofta.

Feykir fick en andhämtningspaus när Katarina kom förbi och pratade en liten stund. Hennes Herkules är hos Sylvia på träning och hon var förbi för att titta till honom.

Efter ytterligare lite "fyrkantstölt" red jag längs spåret istället. Gjorde övergången till tölt från öppna så att vi verkligen hade med oss inner bak, satt bak på rumpan, höll om med skänklarna och DREV samtidigt som jag mjukt plockade i innertyglen. Började med höger varv och det gick riktigt bra! När vi bytte till vänster var det svårare... red bara 3/4 varv innan jag tog ner i skritt igen och GENAST började rida öppna till dess inner bak verkligen var med, gjorde ny övergång till tölt 1/2 varv, ny öppna i skritt o s v. När vi väl töltade gick det bättre och bättre att få honom att böja sig runt innerskänkeln. Han pustade och stånkade - så uppenbarligen jobbade han med vänster (inner) bak. Det är ju så JOBBIGT tycker Feykir!

Efter lite avslutande "njuttölt" i höger varv och en kort skrittpaus tränade vi lite trav i båda varven med böjning i innersidan. Sedan skrittade jag av - på böjda spår och med drivning för att han inte skulle börja hänga i handen. Måste verkligen passa honom där!

Efter ridturen fick han lite torkat bröd som "skrammel i krubban" innan han fick gå ut till flocken igen.

Jag hann i princip bara stänga grinden innan min tidigare så "välkammade" häst inte längre var så välkammad... Men det såg ju väldigt härligt ut!

Mer aktivitet i ridningen önskvärd

Kom till stallet samtidigt som Fia idag, så vi kunde få sällskap när vi red ut! Hon har visserligen fått i läxa från Atli att BARA rida korta, korta ridpass (med mycket tempo) för att få Lukka att börja tänka framåt - så de följde oss bara ca 15 minuter innan de vände hemåt igen i full fräs. Men det var ju trevligt så länge det varade! Feykir brukar kunna vara så ofokuserad i början av ridturerna men nu när han stora kärlek Lukka var med skötte han sig exemplariskt!

Och han fortsatte faktiskt att sköta sig exemplariskt även sedan hans hjärtas dam vänt hemåt igen. Precis när Fia vände Lukka gjorde Feykir en liten "halvhalt" skulle man kunna säga. Som för att fråga om vi skulle följa med dem. Men jag behövde knappt driva på alls för att han skulle fortsätta framåt och då verkade han hur nöjd som helst med att fortsätta ensam! Jag blev verkligen glatt överraskad över detta - han är ju annars en väldigt flockberoende häst.

Vi fokuserade på tölten idag och jag försökte nå målet: lösgjordhet och samling med energi bakifrån genom att rida öppna, eller i alla fall "antydan till öppna" åt båda hållen. Försökte rida ganska korta intervaller i tölt innan jag tog ner till skritt, bytte spöhand, red öppna för andra skänkeln i skritt och sedan övergång till tölt igen. Det där med att byta spöhand är ingen bagatell i sammanhanget - det har en VÄLDIGT stor effekt på Feykirs bakbensaktivitet - så det ska jag se till att göra ofta!

Jag strävar efter att lära mig bli mer och mer aktiv i min ridning och minimera "transportsträckorna". Det är lättare på ridbanan tycker jag och där märker jag hur oerhört positiv effekt det har på Feykir att jag inte tragglar på en övning för länge "åt ena hållet" utan hela tiden byter om. Bara några varv på volt i höger varv och sedan vänster varv, bara rida öppna för vänster skänkel en stund och sedan byta, för att strax byta tillbaka igen... På det sättet verkar det som att övningarnas lösgörande effekt blir så mycket större!

Men när jag rider ut hamnar jag lättare i gamla hjulspår igen... På hemvägen red jag visserligen tölten omväxlande med böjning i höger resp vänster sida. Men jag red alldeles för långa sträckor åt gången innan jag bytte sida! Det är verkligen lätt hänt! När jag böjer honom i högersidan töltar han så trevligt, med eftergift och bitvis kommer han verkligen upp med bogarna. Så då vill jag ju bara fortsätta att njuta av det! Och när jag sedan tillslut bytt och försöker böja vänstersidan så spärnar han emot och vill inte ta i så där jobbigt mycket med vänster bak som matte tycker att han ska göra... och då vill jag inte gärna ge mig heller...

Men när jag tänker efter så vet jag ju att om jag efter bara en liten stunds stretande med vänstersidan byter till "njutsidan" en liten stund för att sedan byta tillbaka och byta igen och byta igen... så är det mycket mer effektivt och vänstersidan blir trevligare och trevligare! Men, då var det ju det här med normalbegåvning igen...

Jag skrev att Feykir var så trevligt fokuserad på mig idag - men liiite "monsterskådning" blev han ändå tvungen att ägna sig åt. Vi passerade en avtagsväg där det ligger lite timmer och PRECIS när man kunde börja skymta timmerhögen bakom snödrivan så MORRADE den åt honom!!! :-O Ja, matte trodde ju att det var en skoter som körde i skogen - men nog känner Feykir igen ljudet av morrande timmer när han hör det! Det blev nära nog en slide-stop innan han kom fram till att vi ändå kunde passera, bara vi gjorde det försiktigt. Men sedan var resten av ridturen lika odramatisk som tidigare - skönt att vi bara behövde träffa på en aggressiv timmerhög!

Termometern visade bara -1,6 grader idag, men det blåste riktigt, riktigt isande vindar! Jag höll mig ändå värmen hur bra som helst tack vare all drivning i tölten. Och det var nog bara skönt för Feykir med de kalla vindarna - han blev ändå ganska rejält svettig av allt töltarbete. Den svettiga pälsen gjorde att han fick ha täcke på när jag sedan släppte ut honom till flocken igen.

Feykir poserar framför "Carolafläkten"! ;- ) Jag tycker verkligen det ser härligt ut när manen blåser så där!!! Precis som Lukka tycker matte att Feykir är SÅ SNYGG!

Sylvialektion!

Hade inga större förväntningar på ridlektionen idag, för jag har haft mycket mer värk på slutet och sovit så dåligt flera nätter... Jag skulle ha behövt ägna mig åt lite "blodproppsbekämpning" i varmt land! Men utifrån förutsättningarna gick lektionen förvånansvärt bra!





När vi skrittat igång hästarna fick vi börja med att skritta rakt fram, göra halt, ställa utåt och flytta framdelen ett kvarts varv för innerskänkeln, rida fram igen - med energi, ny halt, flytta igen... och förståss variera åt vilket håll vi flyttade framdelen. Om det var något håll som var svårare - i mitt och Feykirs fall flytt för vänster skänkel - kunde vi varva med att rida utåtställd på volt till dess man kände att hästen verkligen lyssnade på skänkeln. När jag ridit några varv på volten blev det faktiskt lättare.





Nästa steg blev att rida på stor fyrkant och i hörnen göra halvhalt och flytta framdelen - om man "följde med" med båda tyglarna var det lättare! När hästen flyttat framdelen ett kvarts varv skulle hästen sedan skritta framåt igen med MKT energi - och eftergift. När jag kom på att jag skulle ha spö:t i ytterhanden så att jag kunde peta till Feykir på bogen någon gång blev det VÄLDIGT mycket lättare!





Efter att ha ridit denna övning i båda varven var det dags att "jobba igång" hästarna i tölt längs spåret. Fast Feykir tyckte det räckte med grisepass i halvhysteriskt tempo... Fick göra mycket halvhalter och böja ordentligt för att han skulle skärpa till sig! Sedan skulle vi återgå till "fyrkantsövningen" igen - fast nu i tölt. Nu gjorde Feykir stor skillnad mellan de olika hörnen. I ett hörn höll han alltid på att stanna, så jag fick driva på massor, i ett annat slarvade han alltid igenom övningen ifall jag inte bromsade upp tillräckligt innan jag började flytta och i ett tredje gick det oftast bäst... Lustigt! Jag fick också tänka på att hålla ihop honom ordentligt mellan hjälperna. När vi ridit för Atli har mycket jobb gått ut på att få honom att slappna av och söka sig framåt - nedåt även i tölten. "Men nu ska du börja rida ihop honom mer!" sa Sylvia. Ju längre övningen fortskred desto bättre blev takten i alla fall!






Sedan fick vi tölta längs spåret och då skulle vi "tänka öppna". Jag fick påminna då och då med pisken att han verkligen skulle trampa under sig med inner bak. Vi red i högervarvet först - och varje gång jag petade till lite med pisken fick jag en häftig reaktion - förståss! Jag måste verkligen sitta bak ordentligt för han är expert på att dra mig ur sadeln i det läget!!! Men lyckades jag bara sitta kvar och hålla om med skänkeln kunde jag ganska lätt krama loss honom på tyglen igen och få lösgjord men energisk tölt. Då och då fick vi även sakta av till skritt och DIREKT rida öppna några steg innan vi gjorde ny igångsättning. Ju mer jag kunde rida ihop Feykir desto lättare blev det - för då slutade han försöka rusa ifrån jobbet.





I vänstervarvet förstod jag att det skulle bli svårare, vilket jag sa till Sylvia. "Då gäller det för dig att påminna honom ÄNNU oftare med pisken att inner bak verkligen SKA jobba!" sa hon. Vi fick först rida lite öppna i skritt - och då gäller det att böja ordentligt i vänstersidan och ha riktigt stadig yttertygel så att han inte bara skjuter ut högerbogen utan verkligen böjer bålen! När han kändes mjuk och lätt gjorde jag övergång till tölt. Nu var den lugna, sansade tölten som bortblåst - Feykir försökte rusa fort för att komma undan arbetet. Jag fick alltså göra massor av tydliga halvhalter för att ta ner tempot. Men när jag lyckats med det måste jag alltså peta till med pisken för att han skulle ta i med inner bak och då rusade han igen... Nya tydliga halvhalter, ny påminnelse med pisken... Feykir blev ARG - skulle han verkligen behöva ta i så där jobbigt med vänster bak???!!! Men matte envisades och tillslut "släppte" det och han slutade spjärna emot. Då blir han verkligen som en HELT annan häst att sitta på - d v s han går äntligen att sitta på och när jag kan sitta ner och hålla om med skänklarna. Vi hamnar i en god cirkel då han jobbar bättre och bättre och blir mer och mer lättriden! Oj, vad jag behöver de här ridlektionerna så att jag verkligen kommer igenom hans protester och hittar fram till det där "ridläget"!!!





Avslutningsvis fick vi trava längs spåret och "tänka öppna". Ibland gick Feykir mot fyrtakt när jag böjde honom. "Då ska du bara driva på mer!" sa Sylvia. Sedan konstaterade hon att vi tydligen var veckans "OBS-klass". För under de andra lektionerna denna vecka har de även hunnit med att träna galoppfattningar. Men något sådant hann inte vi, för nu var lektionen slut.





De andra satt av och gick med hästarna en stund, som vi brukar. Men jag red i skritt för att träna på att behålla bärigheten. Skritt ska inte vara detsamma som att slänga sig på bogarna och hänga i handen. VEM har egentligen lärt Feykir sådana dumheter???





Det var KALLT idag!!! Termometern visade -13, vilket i o f s är kallare än det varit på länge. Men det kändes ÄNNU kallare - nästan som -25! Ändå blåste det inte mycket... undrar om det kan vara hög luftfuktighet som ger denna effekt? Det är ju så här hemst kallt -13 kan kännas i södra Sverige! I ett hörn av ridbanan fanns en vattenpöl som ändå inte hade bottenfrusit, så efter lektionen hade Feykir så här mycket is på bakbenen!

Ridterapi

"Det har blivit allt vanligare att använda hästar som en del i vård och behandling av personer med funktionshinder, psykiska problem eller inlärningsproblem. Margareta Håkansson på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Skara, har forskat på området och menar att just ridning passar särskilt bra som rehablitering." från sr.se

Margareta berättar att hästens rörelser i så stor utsträckning liknar rörelsen när människan går - så det mest effektiva sättet att träna sig för att kunna gå faktiskt är att sitta till häst! Genom att sitta på hästen tränar man upp styrka i benen och stabilitet i bålen - vilket är nödvändigt för att kunna gå.

Nedanstående länk är ett webbradioinslag om detta, där man också får höra om en tolvårig kille med flera olika handikapp. För två år sedan fick han börja rida - och strax därefter tog han sina första steg i livet! Dessa fantastiska hästar, säger jag bara!!!

webbradio

(Nu har ju Jonna lärt mig länka så här snyggt! *stolt*)

Solande skyddar mot blodpropp!

Här är jag i full färd med att skydda mig mot blodpropp! På Thellega Island, Maldiverna, januari 2009. Men då visste jag ju inget om den studie som precis publicerats:

En ny svensk studie, som omfattar hela 40.000 kvinnor, har visat att det är nyttigt att sola om det görs med måtta. Det kan t o m skydda mot blodpropp! Forskarna bakom studien, från Karolinska universitetssjukhuset i Huddingen och Universitetssjukhuset i Lund, säger att riskerna för hudcancer inte bör överdrivas och skrämma människor från att vistas i solen. "Det är riskabelt att bränna sig, särskilt om man har känslig hud. Men att sola är också positivt!" säger Håkan Olsson, professor i onkologi i Lund.

Kvinnorna i studien har följts sedan början av 90-talet och de har fått svara på omfattande frågor om sina solvanor för att man skulle kunna utröna hälsoeffekterna. Resultaten visar att kvinnor som solbadar relativt ofta - på sommaren i Sverige eller under vintersemester i varmare länder - löper 30 procent lägre risk att få blodpropp än kvinnor som solar mycket sällan eller försöker undvika solen.

"Våra resultat är statistiskt signifikanta. Det är känt att D-vitamin skyddar mot en rad sjukdomar. Om man aldrig vistas i solen finns det en klar risk att man får för lite D-vitamin, säger Håkan Olsson. Han påpekar att det trots allt är relativt få hudcancerfall som beror på solstrålning. Ärftliga faktorer har troligen större betydelse. Skräcken för hudcancer orsakad av solning beror också på att många studier har gjorts i Australien, där situationen är väldigt speciell. "Det har handlat om rödlätta britter som utsatts för den tropiska solen i Queensland, vilket lett tilll överdrivna farhågor när det gäller solande" säger Håkan Olsson.

Riktlinjerna att man ska sola med måtta, aldrig bränna sig och att barn under ett år inte ska vistas i solen gäller dock oförändrade.

Jag har haft så mycket värk att jag knappt kunnat sova i natt... så jag skulle behöva ägna mig åt blodproppsbekämpning i varmt land! Men eftersom jag ändå har många fler hyfsade nätter än tidigare vintrar så har jag större marginaler för att klara en dåligt natt också. Fast idag orkade jag bara jobba halva dagen, sedan var jag tvungen att gå hem och sova tre timmar! Men det är nog faktiskt första sjukdagen jag haft p g a fibromyalgin denna vinter. Och då var det alltså bara en halv dag. Tidigare år har jag haft ca 30 sådana dagar/år - så det är verkligen en STOR förbättring! Vilket jag tackar LCHF-kosten för. Eftersom varje karensdag är så DYR brukar jag säga att jag inte har råd att INTE åka utomlands under vintrarna! För efter två veckor i värmen brukar jag må mycket bättre, ibland i flera månader. När jag är utomlands i värmen sover jag dessutom hela nätterna - så bara där laddar jag ju "batterierna"! Och den här vintern, med både utlandsresa och LCHF-kost är alltså min absolut bästa vinter på sju år!

Lyktstolpe galopperar i solskenet

Idag är jag lika smidig som en lyktstolpe! När jag vaknade kändes det som REJÄL träningsvärk i hela kroppen... antagligen för att det i natt varit kallare än på länge... men jag bestämde mig för att istället låtsas att jag kört ett stenhårt pass på något gym igår!

Det var hela 9 minusgrader när jag steg upp - men innan jag kom till stallet hade solen hunnit värma upp luften flera grader, även om temperaturen fortfarande låg på minussidan.






Sylvias fölsto Hamradis och en av hennes döttrar Haminga (e Mökkur frá Varmalekk) myser i vindskyddet.

Feykir släppte MASSOR av vinterpäls idag - men p g a värken orkade jag tyvärr inte borsta så länge... Idag skulle jag ha haft Eva och Emelie här - de brukar vara oerhört effektiva med skrapor och borstar! Men nu fanns de inte att tillgå, så jag fick låtsas att jag hade en musblack och att höstrån i man och svans är högsta mode!

Hade planerat ridturen utifrån mitt hälsotillstånd - så jag tänkte bara "böja och bända" lite lätt i skritt och trav på ridbanan innan jag skulle rida ut och låta Feykir galoppera några vändor längs en skogsväg ovanför stallet. Om matte känner sig som en lyktstolpe kan hon ju inte gärna förvänta sig en lösgjord häst som smidigt dansar fram i tölt...!!! Varvade stora volter och snäva serpentiner i skritt som uppvärming.

När vi sedan skulle trava på stor volt visade det sig att Feykir för dagen INTE tänkt trava i höger varv - det vanligtvis mycket lättare varvet... Vänster varv var däremot helt OK. Var det kanske en prestigefråga? "Vilken amatör som helst fixar ju trav i höger varv så det behöver vi inte traggla - utmana mig med vänstervarvet istället??!!" När han gjort tre misslyckade försök att springa rakt emot stängslet för att sedan kasta sig åt vänster gav han i alla fall upp och gjorde som matte ville. Det var tur, för jag orkade verkligen inte med en massa tjafs idag!

Satt av, gick med honom ut från ridbanan, satt upp igen och red iväg mot skogen. Det var verkligen underbart väder idag med den strålande solen och bara några minusgrader! Ibland kom det i o f s riktigt isande vindar - men det passade egentligen perfekt eftersom jag tänkt att Feykir skulle få galoppera mycket. Tack vare vinden skulle han antagligen inte behöva svettas så våldsamt ändå!

Varvade trav och galopp bort till den lilla vändplanen. Men istället för att genast vända tillbaka mot stallet igen bestämde jag mig för att fortsätta inåt skogen. Vägen tog visserligen slut, men det gick spår efter skogsmaskiner och om jag hade tur skulle de hålla att rida på. De har ju först varit plusgrader länge och sedan rejält kallt i natt, så det borde finnas förutsättning för bra ridunderlag. I början skrittade vi bara och spåret höll riktigt, riktigt bra! När vi passerat över en liten kulle och kom till början på en lååååååång, seg uppförsbacke bestämde jag mig att det var dags att testa om underlaget t o m höll för trav och galopp. Det gjorde det! Feykir fick galoppera uppför hela den långa backen och det var verkligen uthållighetsträning! När vi skrittade tillbaka ner igen flåsade han rejält i början, men hämtade sig ganska snabbt. Det blåste riktigt kallt här, så han hade ju bra hjälp med kylningen!

Så kul det var att hitta en ny ridväg! Det här blev ju väldigt mycket trevligare än att rida fram och tillbaka flera vändor längs den korta skogsvägen, som jag först hade tänkt! Jag får nog passa på att rida här redan till helgen - ifall det varit någon ytterligare kall natt. För sedan lär det snart vara för dåligt underlag för att rida på. Synd att Eva åker till Abisko för att åka skidor i helgen - en sådan här ridtur hade hon verkligen gillat att hänga med på! Fast då hade vi ju aldrig fått vända hemåt så snabbt som idag förståss!


När Feykir och jag kom tillbaka ner på skogsvägen igen varvade vi trav och galopp tillbaka mot stallet. Jag började med vänster galopp, gjorde fattningen ur samlad trav och galoppen kändes faktiskt JÄTTEFIN! Det gick så bra att hålla ihop honom att jag efter en stund var tvungen att se efter om det verkligen var rätt galopp - så att han inte lurat mig och tagit höger istället. Men det hade han inte! Bytte mellan galopperna och lyckades tyvärr aldrig få till samma bärighet i vänstergaloppen igen - men man får ju vara glad för det lilla!

Atli har lärt mig att efter varje nedtagning från galopp till trav eller trav/tölt till skritt GENAST lösgöra i den nya gångarten, för att på sikt få en häst som är lösgjord även i nedtagningarna. När jag rider på ridbanan blir jag bättre och bättre på det - och idag kom jag faktiskt ihåg det även fast jag red ut.

Skrittade en ganska lång stund på slutet, med lite böjningar i sidorna för att behålla bärigheten och tack vare de bitvis så isande vindarna var inte Feykir så våldsamt svettig när vi kom tillbaka till stallet. Trots att han måste ha fått ett ganska rejält konditionspass. Han fick stå inne en stund och slafsa "kraftfoder-gesten" han får medan jag förberedde lunchö utanför hagarna. Kroppen känns verkligen konstig idag... det var som att jag fick mjölksyra i armarna nästan på en gång - trots att jag hela tiden bara lyfte små, små tussar hö... Konstigt!

Synd att vi har så oerhört stressade hästar i Mariebäck... ;- ) Här är det Jóki som tar en liten tupplur - och att jag gick förbi flera gånger bara någon meter ifrån honom var uppenbarligen inte ens anledning till att öppna ögonen!

Bergsget?

Ja, det skulle man ju nästan kunna tro! Det här är två hästar från Umeå som varit hos Sylvia på träning till i torsdags. Och som ni kan se fokuserade den ena inte enbart på tölten utan ägnade sig även åt höghöjdsträning!

Ridning, medlemsmöte och Midur spring collection!

Idag hade jag ett lite hektiskt schema... Johan behövde skjuts till busstationen för att åka med 11.50-bussen till Umeå. Kl 14.00 skulle Midur ha medlemsmöte på Bodentravet och där emellan skulle jag (förhoppningsvis) både hinna rida och lunchfodra. Eftersom det tar ca 30 min att köra från busstationen till Mariebäck och i alla fall 20 min från Mariebäck till travet kunde det bli lite snålt om tid... "Du vill med andra ord bli av med mig så snabbt som möjligt!" konstaterade Johan - och det var ju bättre att han sa det själv!



När jag sedan kom till stallet blev det racer-borstning av Feykir (lite synd att jag hade så bråttom - för han släppte hur mycket päls som helst idag!!!) När sadel och träns var på plats konstaterade jag att det var tur att det var helt folktomt i Mariebäck idag - för Feykir hade en hel del höstrån både i man och svans... och suveräna pälsskrapan hade inte bara rivit bort mycket vinterpäls utan även "grävt upp" massor av stöv ur hans hårbotten. Stöv som nu låg "pudrat" över hela hästen... han var snarare musblack än svart!

När Johan tog den här bilden - på senaste Atlikursens första dag - var Feykir däremot riktigt ren och snygg!

Eftersom jag hade ont om tid - skulle jag satsa på kvalitet i ridningen. D v s rida på ridbanan. Dessutom var det hög tid att repetera Atlikursens övningar ordentligt! Hade tänkt göra det redan i tisdags, men då hade jag för mycket värk för att ö h t rida. På onsdag var det Sylvialektion och sedan ville jag rida ut fredag-lördag för att Feykir skulle få lite omväxling från ridbanan. Men nu var det alltså dags tillslut!



När jag satt upp visade ett ögonkast på klockan att jag egentligen bara hade en halvtimma på mig för ridningen. Inte mycket... men på Atlikurserna rider vi bara halvtimmaspass, så det var väl bara att försöka kopiera ett sådant?! D v s 10 min uppvärmning, knappt 15 min arbete och drygt 5 min nedvarvning.



Började med "kyssa stigbygeln" och Feykir mindes från i helgen att man får extra mycket beröm och man sedan sträcker ut halsen så mycket nedåt att mulen når i backen! Skrittade igång lite längs spåret och sedan på stora volter där jag fortsatte uppmuntra honom att söka sig framåt - nedåt. En sådan här gång, när tiden är knapp, är det bra att ha häst som går på lösdrift! På en häst som står på box blir ledvätskan så tunnflytande att den förlorar sin stötdämpande förmåga och det krävs minst 10 minuters skrittarbete för att återställa detta. Men eftersom lösdriftshästarnas ledvätska behåller sin naturliga funktion kunde jag lägga till trav på stora volter på slutet av de tio minuternas uppvärmning.



Fast eftersom jag inte lyckades lika bra som på Atlikursen med att få Feykir att slappna av och söka sig framåt - nedåt i traven behövde jag faktiskt hela 15 minuter idag. Efter en stund kom jag dock på vad jag gjorde för fel - jag var så fokuserad på den "elektriska" innerhanden och dess stora eftergifter, samt innerskänkeln att jag glömde bort att ge honom allt det stöd på yttersidan som han behöver för att trava på volt! När jag kompletterade med detta gick det jättebra! (På en av teamdagarna på Lillhästen - när vi bl a fick lära oss om centrerad ridning - fick vi göra en jättenyttig övning utan häst. Man var två och två - den ena skulle agera häst och den andra ryttare. Övningen gick ut på att den som var "häst" skulle få uppleva skillnaden mellan att gå på volt med stöd av ytterskänkeln och försöka gå på volt utan detta stöd. Jag kan tala om att utan "ytterskänkeln" kände man sig verkligen helt "lost"! Ramlade verkligen iväg ut från volten! Och detta hade jag nu alltså utsatt min stackars häst för... Tur att jag skärpte mig till sist i alla fall och gav honom en ärlig chans!



Nu var vi alltså framme vid steg två - det egentliga arbetet. Började med att skritta på volt i höger varv, böja halsen med innertyglen, krama på yttertygeln, ge stoor eftergift och samtidigt flytta ut bakdelen med innerskänkeln. Eftersom jag börjat med det lättare varvet gick det ganska bra. Bytte till vänster varv och genast blev det knivigare... Feykir provade alla möjliga varianter för att inte behöva böja sig i sidan och korsa bakbenen. Vad sägs om ryggning, framdelsvändning eller helt enkelt gå helt rak fast på volt?! Jo, han har oanade talanger! I vänstervarvet är det extra viktigt att inte glömma ytterskänkeln i det här läget - för framåtbjudningens skull! Så snart det började likna något slags böjning i innersidan bytte jag till det lättare varvet igen, för att vi skulle få känna oss duktiga. Fortsatte sedan att byta varv OFTA - jag har märkt att det är det bästa för oss båda två. Vi får inte "fastna" i det svåra varvet för då spänner vi oss bara mer och mer - utan det gäller att hela tiden varva med det lättare varvet och succesivt få med sig mjukheten därifrån. Ökade succesivt böjningen i halsen och Feykir blev lättare och lättare fram.



När jag i högervarvet började känna hur han "kom upp" i bogpartiet gjorde jag en övergång till lååångsam tölt, men red bara något varv innan ny skritt, böja, böja, böja, lååångsam tölt ett knappt varv o s v. I vänstervarvet var detta förståss också svårare - särskilt i början när han försökte dra iväg i tempo istället för att arbeta. Men varje gång vi bytte till höger varv gick det bättre och bättre! Han kändes mjukare och mjukare, jag kunde sitta bakåt ordentligt och hålla om med skänklarna så att han kom upp lite med bogpartiet även i tölten. Oj, vad han pustade och stönade! Men det brukar vara ett tecken på att han verkligen arbetar rätt! Varje gång jag bytte till vänster varv blev det också något bättre där, även om det bara var i högervarvet som jag kunde återuppleva lite av "Atlikurskänslan".



Avslutningsvis fick han trava längs spåret, med "töltlängd" på tyglarna medan jag DREV fram emot bettet och BÖJDE ordentligt i hörnen. Red i stora åttor över ridbanan så att han skulle få böja sig i båda sidorna.



När vi sedan skrittade av (UTAN att han fick hänga sig i handen) var jag riktigt nöjd med dagens ridpass! Fast en blick på klockan visade att jag istället för 30 minuter ridit drygt 40. Så nu var det bråttom!



Efter ridningen brukar jag ge Feykir kraftfoder. Även nu, när han är för tjock, får han liiite i alla fall - mest som en gest. Fast nu skulle jag ju lunchfodra så jag bestämde att han skulle få gå ut direkt i hagen och se sitt lunchhö som den där gesten. Men när jag stod utanför grinden till hagen med honom kom jag plötsligt på att jag läst att om man ger en häst torrt foder för snabbt efter en ridtur där hästen flåsat ordentligt är det stor risk för foderstrupsförstoppning - eftersom fodret lätt fastnar i den torra halsen. Det bästa är därför att hästen dricker lite först. Men ni känner väl alla till ordspråket: "Man kan leda en häst till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka." Så hur skulle jag göra? Som tur var kom jag igår det av någon anledning inte riktigt lika välkända ordspråket "Om du ger din häst en skopa blöt betfor så kommer den att äta". Alltså vände jag tillbaka in i stallet med Feykir igen - och han är väl luttrad som levt med mig så länge nu - för han verkade inte det minsta förvånad över hans mattes konstigheter utan följde snällt med. Inte hade han något emot att slafsa i sig 1/2 skopa betfor med 1/2 skopa betforvatten heller!



Under tiden som Feykir slafsade betfor portionerade jag ut lunchhö till alla hästarna. När jag var klar hämtade jag än en gång min häst ur stallet - där han så lydigt stod och väntade i boxen med öppen boxdörr. På det området är han faktiskt PRECIS lika väluppfostrad som Reykur!



Sedan var det bara att kasta sig i bilen och köra mot Bodentravet. Dit kom jag 10 minuter försenad, men som tur var hade mötet inte dragit igång ännu så jag hann vara med ända från början. Det var ett intressant medlemsmöte där vi diskuterade kring vilka aktiviteter Midurmedlemmarna vill arrangera i föreningens regi. Mer om detta kommer nog inom kort på Midurs hemsida. Sedan fick vi också tillfälle att prova Midurs nya klubbjacka från Mountain Horse! Det kommer förståss info om den också på hemsidan - men mina kära bloggläsare förtjänar förståss att redan nu få lite förhandsinfo!





Det är en softshelljacka - ett HELT suveränt material i ett stall tycker jag eftersom det varken fastnar spån, hö eller hästhår! Jackan har två fickor med dragkedja samt en invändig mobilficka. Dessutom har den snygga reflexpasspoaler, tvåvägsblixtlås och en huva som går att ta av. På ryggen kommer den att ha Midurs snygga logga broderad och på bröstet kan man välja att brodera sitt eget namn. (Vilket definitivt är att rekommendera eftersom så många kommer att ha likadana jackor!)







Här är en snarlik variant av jackan i ljusblått, fast Midurs jacka kommer att vara i en jättesnygg grafitgrå nyans. BETYDLIGT mer praktiskt i ett stall! En fördel med ovanstående färg är dock att detaljerna syns mycket bättre på bild! Observera de praktiska tamparna längst ner på ärmarna - för att justera längden!

Kom ihåg var ni såg jackan först! (Ja, ni som var på mötet såg den förståss där...)

Hästägarlycka 2!

Ja, det är ju bara att kolla in Lindas leende...!!!

...och det är verkligen inte att undra på att hon är så störtförälskad! Vilken häst hon köpt!!!

Badbrudar på ångande spakväll!

Eva och jag brukar ju rida tillsammans - men ibland gör vi annat också. I går kväll var t ex vi och Evas kompis Sara "badbrudar"!

Emelie, som ni ser här med "Sillen", brukar ju vara med oss i stallet ibland. Emelies mamma är återförsäljare av hudvårdsprodukter och kryddor - och nu ordnade Luleås alla återförsäljare en "spa-kväll" i Gammelstads simhall. Eva hade fixat biljetter åt oss och det var en riktig höjdare!

Eva och Sara simmade endel, själv fokuserade jag mest på ångbastun! Oj, vad jag mår bra av den där härliga värmen!!! Tyvärr hade simhallens bubbelpool precis gått sönder, så den fick vi inte testa. (I mitt fall avstår jag gärna bubblorna - kan t o m få lite ont av dem om jag inte är försiktig - men det varma vattnet är jag väldigt intresserad av! Men en badvakt upplyste oss om att inte heller reningen fungerade - så då var det ju säkrat att lyda rådet att INTE bada i den.)

Förutom simhallens ordinarie utbud erbjöds vi även fotbehandling (fotbad med efterföljande insmörjning med både fotcreme och "flytande fottalk"), ansiktsbehandling och en underbar handbehandling där händerna först fick en omgång med en härligt oljig scrubcreme för att sedan masseras med skön handcreme.

På stationen för "handbehandling" fick vi dessutom en av våra fördomar sig en knäck. När vi först kom till simhallen kunde vi konstatera att de olika återförsäljarna verkade vara kvinnor från 35 + och uppåt i ålder. Några verkade ha sina döttrar med också som medhjälpare för kvällen. Och mitt bland alla dessa kvinnor och tjejer fanns en ung kille, med håret stubbat på sidorna och piercing i ögonbrynen. Och medan de unga tjejernas arbetsuppgift var att byta vatten i fotbadsbaljorna så satt denne kille och gav handbehandlingar! Jag blev verkligen totalt charmad av detta! Så piercingen till trots - hade jag haft en dotter i lämplig ålder hade jag tyckt att han varit ett kap!

När vi var färdigbadade och hade fått våra fötter, händer och ansikten förvandlade till rena, mjuka och lena dito bjöds vi på salladsbuffé i cafeterian. Då konstaterade vi att detta VERKLIGEN var ett trevligt sätt att tillbringa en lördagkväll!

... och Eva såg i princip lika fräsch ut efdteråt som hon gjorde på mitt 40-årspartaj i somras!

Förutom att jag fick både "värmebehandling" och en "body make over" fick jag för första gången träffa Emelies mamma - och det var ju trevligt. Hon tyckte att hon nästan träffat mig - eftersom hon och Emelie brukar kolla på bloggen ibland. Jag fick höra att Emelie har fått börja på ridskola som födelsedagspresent - vilket förståss var VÄLDIGT uppskattat! (Det är inte hos Sylvia utan på Luleå ridklubb - vars anläggning ligger nästan granne med där de bor.)

Första gången på ridskolan hade mamma Jaana blivit MYCKET imponerad över att Emelie var så duktig på att hantera hästarna och att hon direkt kunde rida utan ledare! Men hon har ju verkligen tränat helhjärtat i Mariebäck! Och mer engagerad lärare än Eva kan man väl inte ha?!

Så här morgonen efter spa-kvällen kan jag konstatera att jag i går kväll somnade utan att ens behöva ta mina värktabletter - och jag vaknade inte heller vid 05-tiden i behov av nya utan sov ända till kl 08!!! Jag borde nog ångbasta mer regelbundet!!! (Och som av en händelse betyder föresten namnet Reykur "ångande källa"! Inte underligt att han passade mig så bra!)

Nu har det hänt igen!!!

Idag när Sylvia hade träningsdag för Midurs ungdomsryttare hade Thomas lyckats få komma med på träningen också. Jag trodde verkligen att Sylvia blivit bättre på att kontrollera leg sedan jag "slank med" på en ungdomskurs här om året! ;- )


Men när jag kom till Mariebäck efter lunch var de redan "färdigtränade" så jag kunde ändå använda ridbanan. (Efter en dålig natt sov jag större delen av förmiddagen - men sedan fanns det hopp om livet igen!)

Jag hade egentligen tänkt rida ut, men det var en stor tur som precis red iväg när Feykir var sadlad och klar, så jag bestämde mig för att rida de första 20 minuterna på ridbanan - så att turgänget fick lite försprång och Feykir skulle kunna fokusera på mig. Efter ingångskrittning och dito trav på stora volter var det dags att repetera från Atlikursen: skritt på volt med mycket böjning i innersidan och flytta ut bakdelen. Repetitionen visade sig verkligen behövas - Feykir var inte helt övertygad om att han skulle behöva böja sig så där jobbigt mycket i sidorna... Jag fokuserade på att koordinera hjälperna och byta varv ofta - och tillslut kändes han ändå riktigt trevlig i skritten. Det var som att han "kom upp" i bogpartiet. Då var jag nöjd och red ut för att tölta längs vägen.

Fast, först satt jag av och gick med honom ut från ridbanan. Jag rider ALDRIG ut från den - och det har den trevliga effekten att han aldrig har en tanke på att försöka smita ut om vi rider förbi den öppna grinden.

Ute på vägen var det förståss svårare att få till samma skritt som jag nyss haft på ridbanan... Atli säger att jag ska böja honom ganska mycket i sidan - och när man skrittar från stallet tolkar han det så gärna till att jag försöker vända hemåt igen... När vi sedan började tölta försökte jag precis som igår rida massor av tempoväxlingar - bara några steg snabbare och sedan "nedtagning" - för att få honom att ta i bättre bak.

På hemvägen var det lättare att få till den samlade skritten. Dels var han väl mjukare och dels hade vi ju extra framåtbjudning när det var hemväg! Försökte verkligen göra som Sylvia uppmanat mig: att sätta honom på rumpan ordentligt i tölten. Men jag tyckte inte riktigt att det gick lika bra som igår... men på slutet töltade han riktigt bra när jag red honom högerställd!

Avslutade med trav men fortsatt "töltlängd" på tyglarna för att han inte skulle bli för låg i formen. Ställde omväxlande höger - vänster och ett par gånger testade han om det möjligen betydde att vi skulle fatta galopp - men sedan travade han på bra även om det var i snabbaste laget... men det var svårt att åtgärda när jag inte hade utrymme att rida på volt...

Under den avslutande skritten fortsatte jag att "böja och bända" lite för att han inte skulle "dyka ner" och tappa bakdelen. Jag har slarvat alldeles för mycket med skritten förut! Men nu var det alltså skärpning!

Töltande toypudel??!!

Det är i alla fall bara en hov - förlåt, tass - i marken!

Bomull i öronen - rena revolutionen!

Jag har verkligen underbara fredagar - slutar redan vid lunch! Så efter ett Friscomål med grönsallad på Max (ja, jag beställde förståss extra mycket dressig - och sedan lämnade jag brödet, så att det blev en perfekt LCHF-lunch) styrde jag kosan mot stallet. Solen hade gömt sig bakom tunna moln, men det var hela 7 plusgrader ute! Jag blev lite osäker på om jag hade några vanliga ridbyxor i stallet, eller om det bara fanns täckridbyxorna... Sista veckan har jag ridit i vanliga ridbyxor (lugn mamma, jag har haft långkalsonger under!!!) men då har jag inte åkt direkt från stallet utan bytt om hemma. Det skulle vara VÄLDIGT svettigt att rida i täckbyxor idag! Då skulle jag nog svettas lika mycket som Feykir gör så här års! :-O Men när jag kom fram till Mariebäck och letat en stund i min garderob hittade jag som tur var ett par vanliga ridbyxor!




Den här bilden är från i lördags - jag hade inte vinterjacka idag heller, utan bara en softshell. Men precis som i lördags borstade jag Feykir i hagen. Nu verkar han ha satt igång pälsfällandet igen - precis vad jag hoppades på när jag tvättade honom i söndags!

Det var ett väldigt gnäggande i Mariebäck idag! Hamradis hade flyttats från "föl- och unghästhagen" till andra sidan av Josefshallen - så nu gick fölet och ropade på mamma, som förståss svarade. Och allt gnäggande fick Démantur att göra sin stämma hörd då och då dessutom!

När jag borstat klart och tagit in Feykir i stallet för att sadla bestämde jag mig för att testa något nytt. Det blåste nämligen rejält och då brukar Feykir vara så jobbigt ofokuserad när vi rider... men nyligen hörde jag någon som brukade stoppa bomull i öronen på sin häst vid sådana tillfällen och då blev den mycket lugnare. Det var ju värt ett försökt i alla fall, tyckte jag! Först verkade Feykir lite störd av det - för han skakade på huvudet några gånger - men sedan verkade han inte bry sig. Och när jag sedan red ut kunde jag konstatera att detta var helt SUVERÄNT!!! Trots alla vindbyar var Feykir så fantastiskt fokuserad på mig under hela ridturen!!! Detta var definitivt inte sista gången han får bomullstussar i öronen!

Han skrittade så avslappnat i lång, låg form av sig själv (TROTS vinden!!!) så jag väntade ända till dess vi ridit en ganska lång bit längs vägen innan jag började "jobba" med honom. Red då öppna i skritt och försökte få till lika bra koordination av mina hjälper som jag kan få numera om vi jobbar på volt. Det gick väl sådär... övningen hade väl inte så god inverkan på framåtbjudningen direkt... Feykir undrade mest om vi kanske skulle vända hemåt?! Men tillslut kändes han lite mjukare i båda sidorna och då övergick jag till tölt.

Eller, jag hade tänkt att det skulle vara tölt - men Feykir hade uppenbarligen tänkt att det räckte med grisepass... Mindes Sylvias ord efter lektionen i onsdags: "Nu behöver du sätta honom ordentligt på rumpan under några dagar!" Så jag försökte få igång bakdelen genom att rida korta, intensiva tempoväxlingar då jag verkligen drev på ORDENTLIGT i några steg för att sedan göra tydlig halvhalt, stor eftergift, driva fram igen o s v. Då skärpte han faktiskt till sig ganska snabbt och började tölta istället! Fortsatte att jobba på samma sätt varvat med att flytta för skänkeln och böja i sidorna.

När vi kom fram till sjön skrittade jag lite på volt i korsningen och flyttade ut bakdelen - det gick faktiskt jättebra! Trots att vi varje varv skulle passera hemvägen utan att gå ditåt... men han lyssnade faktiskt riktigt bra på mig! När vi sedan vände hemåt red vi öppna i skritt igen. Till skillnad från i början av ridturen hade vi förståss inga som helst problem med framåtbjudningen nu när vi var på hemväg - så han jobbade faktiskt riktigt, riktigt bra! Gjorde övergång till tölt och töltade lååångsamt med mycket drivning medan han fick fortsätta att gå vänsterställd. Sedan skritt igen, öppna (med koordinerade hjälper - ju det gick faktiskt även utan volt!!!) och när han var samlad och helt lätt i handen ny övergång till tölt... o s v.

Efter en stund petade jag till lite med pisken för att få mer energi och sedan lyckades jag faktiskt med något bra: när jag skulle göra en halvhalt för att fånga upp den där energin blev jag inte seg i förhållningen utan lyckades ta "elektriska" tygeltag, som Atli sagt. Resultatet: Feykir trampade under sig, kom upp fram och var hur lätt i handen som helst! Jag provade några gånger till - med lika bra resultat! De där "elektriska" förhållningarna var ju rena trolleriet!!!

Avslutade med att trava - och precis som på lektionen i onsdags behöll jag "töltlängden" på tyglarna för att han inte bara skulle "dyka" ner. Ställde omväxlande höger - vänster, med innertygeln mot bogen. Han kändes riktigt trevlig - rusade inte utan jag kunde driva fram honom mot bettet! Duktig kille!

Avslutade med en stunds skritt, när jag fortsatte böja höger-vänster och var noga med att han inte tappade bakdelen och hängde sig i handen. När jag satt av för att gå sista biten hem konstaterade jag att han verkligen varit överraskande fokuserad idag - trots vinden! I fortsättningen blir det bomull i öronen när det blåser så här!

Funi, Örn och Gáski

Kristin & Funi samt Caroline och Örn (och "Rutan" i förgrunden)

Atli rider Funi och Kristin övervakar

Örn och Gáski

Hundar på Atlikurs

Där det finns hästmänniskor finns det ju nästan alltid hundar...

Nike och Loppan

Ibland blir det dramatik...

...men oftast är det roligt!!!

Rambo skulle så gäääärna vilja leka, men Loppan är tveksam...

Sylvia med sina båda knähundar.

Loppan hälsar på Linda.

Fia och Lukka

Sylvialektion

Efter två dagars vila var det dags att rida lektion igen. Har fortfarande ganska mycket värk, så jag var väl inte i toppform direkt... Vi fick börja med att lösgöra i skritt på volt och jag försökte fokusera på "elektriska" förhållningar och stoora eftergifter där emellan. Det funkade riktigt bra! Fast Feykir var visst inte heller i toppform idag... Två gånger snubblade han så rejält att han gick ner på knä! Och dessutom hade han lite problem med sin egen skugga... i ett visst hörn av ridbanan försökte den då och då attackera honom!

Vi fick skritta på volt och en gång/varv göra förhållning på yttertygeln, flytta ut bakdelen ett steg och sedan rida fram igen. SNABBA reaktioner ville Sylvia se, både när vi flyttade och när vi sedan red fram igen. Det där "snabba" är ju inte vår starka sida direkt... Men i övrigt gick det rätt bra - vi har ju flyttat bakdelen hela helgen!

När vi skulle "jogga igång" hästarna i tölt längs spåret kändes Feykir INTE kul... Han var lååång, hängde i handen och grisepassade... Fick göra MÅNGA och TYDLIGA halvhalter, med stor eftergift - och succesivt blev han lite kortare, lite mindre framtung och takten blev bättre.

Nästa steg blev att tölta på volt och böja innersidan. Även nu försökte jag fokusera på de "elektriska" tygeltagen på innertygeln och när jag lyckades svarade Feykir jättebra! Sedan är det ju det där med att sitta på rumpan och hålla om med skänklarna... tänk att det ska vara så svårt! Vi fick omväxlande ställa hästarna utåt och inåt på volten. Först i vänstervarvet och det var svårt, men det gick. När vi sedan bytte till högervarvet började Feykir släppa bättre och korta stunder kändes han riktigt bra!

När vi sedan skulle "trava av dem" några varv längs spåret ville Feykir DYKA ner - så Sylvia uppmanade mig att ha lika korta tyglar som i tölten och rida framåt ordentligt, även om takten då blev sämre. Han försökte verkligen på alla vis få mig att släppa ut på tyglarna! Men nu kunde han inte lura mig och dessutom BÖJDE jag i hörnen genom att lägga innertygeln mot bogen. Resultatet blev tillslut en ganska trevlig trav!

När vi ridit klart sa Sylvia: "Nu måste du sätta honom ORDENTLIGT på rumpan de närmaste dagarna! Idag försökte han bara hänga i handen och slippa jobba med bakbenen - du måste vara lite arg och säga att han ska skärpa sig!"

När jag åkte hem från stallet var jag så trött att jag nästan var yr... Sköldkörtelproverna visade inget konstigt, så det förklarar inte att jag är så trött... Men de senaste dagarna har jag haft mycket mer värk igen... LCHF-kosten har hjälpt mig så mycket i vinter, men nu verkar det inte räcka längre... Det är kanske värken som gör mig så oerhört trött - i kombination med trötthet p g a att jag sover mycket sämre när jag har ont också... Så nu tänker jag faktiskt gå och lägga mig, fastän klockan bara är 20.30. God natt!

Annelie och Máni på Atlikurs

Atli rider Skalmar

Det är ju inte svårt att se att Atli tycker att Skalmar är väldigt rolig att rida!!!