Turridning med turbo...

Sylvia ringde och frågade om Anna M möjligen kunde få låna Feykir idag när hon skulle rida ut med en tur. Det hade tydligen kommit fler än som bokat så nu fanns det en häst för lite... Men om Anna fick rida Feykir så kunde någon av turdeltagarna rida på Annas häst och hela gänget skulle kunna rida samtidigt. Jag var ändå inte helt OK i kroppen, så för mig var det jättebra om hon red istället. Kul för Feykir också, tänkte jag, det är inte ofta han får vara ute med så många hästar samtidigt!

Det skulle visa sig att det inte blev en helt odramatiskt tur... men det var INTE Feykirs fel i alla fall! När Anna M red iväg med hela gänget fick Sylvia lite dåligt samvete över att hon släppte iväg Anna ensam med en så stor grupp, särskilt som det visat sig att alla var ovana ryttare. Sylvia sadlade snabbt den enda ridhäst som fanns kvar, hennes egen tävlingshäst Krummi, och red ikapp gruppen för att hjälpa Anna. Hm... det skulle dock visa sig att hon snarare stjälpte än hjälpte... Gruppen töltade på, med Anna och Feykir i täten och Sylvia med Krummi längst bak. Då fick Krummi plötsligt fick ett frispel och stack iväg framåt i full karriär - helt omöjlig att stoppa, t o m för Sylvia. Turhästarna hakade på och när alla kom dundrande bakifrån (och en t o m sprang rakt in i Feykir) fick min stackars kille panik och försökte springa ifrån alltihop... I den allmänna villervallan som uppstod var det två turryttare som ramlade av... men ingen av dem gjorde illa sig som tur var. När man fått stopp på hästarna satt hela gänget av och gick hem med hästarna. Efter en stund red sedan endel av dem på en ny runda i skogen med Anna M medan övriga fick rida lektion på ridbanan för Sylvia. Det är väldigt sällan någon ramlar av på turerna, men helt kan man förståss inte försäkra sig mot sådant eftersom det ändå är djur det handlar om - inga maskiner. Hoppas att de som red ändå fick en positiv upplevelse av dagen!