Gråt och tandagnisslan...

Sylvia kunde redan för två dagar sedan konstatera att det inte skulle bli någon tävling för henne i helgen eftersom Krummi är halt på ett framben. Den hästen har DÅLIG timing - vi har fyra tävlingar per år och nu kommer han att ha missat en av dem i våras samt båda hösttävlingarna p g a hälta. Där emellan har han varit helt OK. Och nu "gör jag en Krummi" för jag har haft sådan värk det senaste dygnet att jag tillslut tvingades inse att ett återbud till tävlingen även för min del var enda alternativet... FY, vad jag är besviken... Sylvia ska åka ner ändå, även om hon inte ska rida. Men jag vill inte göra det, då blir jag bara ännu mer besviken... Det finns dessutom ingenstans att gå in utan man måste vara ute hela helgen, oavsett väder, och skulle det bli kallt/regnigt/blåsigt får jag ännu mer värk...

Men ännu värre vore ju att lägga ner alla ansträngningar det innebär (tvätta häst och packa utrustning i kväll, stiga upp kl 04 i morgon bitti, köra ner till Skellefteå, vara så där våldsamt nervös... om det sedan skulle gå jättedåligt bara för att jag har alldeles för ont för att kunna rida ordentligt. Nej, då är det ändå bättre att lämna återbud idag även om det gör mig så ledsen...

Måste försöka förtränga att det är tävling i helgen och försöka hitta på något riktigt roligt att distrahera mig med. "Vad skulle det vara - det finns inget som är roligt..." (Anna är sur.)