Elchocksbehandling och ny häst i stallet.

Det har varit ridkurs i Mariebäck i helgen och när jag kom för att rida på söndag höll sista lektionen på att avslutas. En av de som red var en gammal bekant som tidigare hade islandshäst men sedan gick ner sig i frieserträsket... Tragiskt att se... ;- ) Men nu verkar hon ha hamnat rätt igen, för hon har sålt sin frieser och var nu på kurs med en islandshäst som hon tagit på prov två veckor för att antagligen köpa!

När jag skulle ut och rida hörde jag hur de började skjuta på skjutbanan nere vid vägen... Den ligger strax efter att man passerat över den farliga bäcken med det ännu farligare Mariebäckus odjurus - som livnär sig på svarta islandshästvalacker... Jag undviker att rida förbi där när de skjuter, så jag fick ändra min plan och rida längs två kortare skogsvägar ovanför gården istället. Hade boots på och red först igenom alla gångarterna längs den första vägen (ja, inte pass förståss - den låtsas vi som om den inte finns...) och sedan travade vi längs den andra vägen. Har insett att jag alldeles för ofta rider trav bara som förberedelse för galoppfattning. Inte bra, för då lär jag ju Feykir att vänta sig galopp så snart vi börjar trava. Så nu red vi trav bara för att rida trav. Duktigt va´?!

Det är snart dags för årets stallstädning. När jag hade ridit började jag förbereda denna genom att skotta och sopa ihop spånet i några boxar. Sedan smet Feykir ut boxen där han stått och ätit kraftfoder så jag fick avbryta städandet och jaga häst istället... Han travade längs utsidan av stängslet till den hage där vallackflocken gick och de blev VÄLDIGT upplivade av detta. Tillslut fick jag fast honom i alla fall. När jag sedan skulle släppa ut honom till de andra lyckades jag få en rejäl stöt av elstängslet. Feykir fick förståss också en stöt och kastade sig iväg (i väldigt tjusig tölt dock). Det är andra gången jag lyckas få ström just i den grinden, trots att jag tyckte att jag var så försiktig och var säker på att jag bara tog i själva handtaget... I fortsättningen måste jag helt enkelt slå av strömmen innan jag rör den grinden! Med hjälp av en havrehink kunde jag i alla fall tillslut fånga in Feykir en andra gång. Som tur var fanns en kompis på plats som kunde öppna grinden den här gången. Det kändes som att mitt förtroende på det området var förbrukat...

Sylvia har föresten bokstavligene fått en ny häst. Av en bekant till en bekants bekant - eller något sådant. En islandshästvallack på 12 år som tidigare stått i Borlängetrakten, men som har så hemskt besvär med sommarexem att ägaren bestämde att hon ville skicka den till någon längre norrut. När jag såg hur hästen såg ut förstod jag varför... även om den hade stora delar av man och svans kvar så hade den bitvis kliat sig så att det var rejäla sår... Så illa åtgångna exemhästar brukar man aldrig behöva se här uppe. Här brukar exemhästarna klara sig BETYDLIGT bättre. Men eftersom den redan hunnit bli så illa åtgången är ju inget säkert. Blir det inte bra för den här ska Sylvia i sin tur försöka skicka den vidare upp till Kiruna - där klarar sig exemhästarna bra!