Feykir får träffa "moster" Kristina

Vi har bidragit till arbetskraftsinvandringen genom att ta hit min lillasyster från Västerbotten för att hjälpa oss med att måla garaget som vi (Johan) håller på att bygga. Efter utfört dagsverke idag kom Johan och Kristina ut till Mariebäck när jag red. Hon konstaterade då att det faktiskt var första gången som hon träffade Feykir IRL! Under de två år han varit Lulebo han hon visserligen hälsat på oss, men uppenbarligen har det då aldrig blivit av att vi även åkt till stallet. När Kristina föddes var jag 12 år och borde ha haft alla möjligheter att påverka henne i positiv riktning. Jag tog också med henne till stallet och ledde runt henne på hästryggar redan när hon var riktigt liten. Resultatet blev en härlig tjej som dock är HELT ointresserad av hästar... En gång lyckades jag visserligen lura med henne på turridning i Hemavanfjällen, men det var bara för att hon trodde att vi skulle sova i tält...

Innan de kom hade Feykir och jag i alla fall tölttränat på ridbanan. Det gick hyfsat i höger varv, men i vänster varv lyckas han hela tiden slänga mig framåt så att jag tappar sitsen... Försöker tänka att jag riktigt ska luta mig bakåt, men det är svårt...