Atlikurs - dag 1

Åska och våldsamma hagelskurar på morgonen... och sedan ösregn i flera timmar. Så här såg vår altan ut efter hagelskuren:

Jag var så glad att Atli skulle rida Feykir åt mig idag, för vädret kändes i kroppen om man säger så... Men efter att ha "kokat" mig ordentligt i badkaret mådde jag lite bättre så jag åkte till Mariebäck en sväng vid 13-tider för att kolla läget.



Hade riktigt dålig timing visade det sig, för kursen hade ett flera timmar långt lunchuppehåll just när jag kom. Men jag fick i alla fall klappa lite på Feykir som gick i hagen med polarna. Atli hade redan ridit honom och när jag frågade Feykir hur det gått svarade han: "Kanon, jag var skitbra!!!" Men så har han aldrig haft något problem med självförtroendet heller... När jag frågade Atli fick jag veta att vi ska få jobba med lösgjordhet i tölten i morgon. Då är det jag som rider - det ser jag verkligen fram emot!



Då ska jag föresten inviga min nya MIPS-ridhjälm som jag köpt från Lillhästen bl a för pengar jag fått i födelsedagspresent. En av bidragsgivarna är svärfar, pensionerad läkare som ägnat stor del av sitt yrkesverksamma liv till patienter med hjärnskador. Han tyckte att investeringen i denna hjälm var en mycket bra idé.

Kan någon skicka ett stabilt högtryck??!!

I går jobbade jag på eftermiddagen, men idag blev jag tvungen att stanna hemma igen... Till helgen har vi Atli-kurs (fre-sö) och då MÅSTE jag orka vara med! Det är tillräckligt trist att jag fick stryka mig från tävlingen i Skellefteå och dessutom beslutat att inte ta sista chansen att tävla i år... I går var nämligen sista anmälningsdagen till Bifrosts hösttävling och jag skickade inte in någon anmälan.

Men kursen känns hur viktig som helst! Det är bara andra gången det här året som jag lyckas få plats på en Atli-kurs. Tidigare red jag alltid kurs för Nina K istället och de som gått länge för Atli har förståss förtur. Ringde Sylvia och vi kom fram till att hon ska be Atli träna Feykir åt mig på fredag, så satsar jag på att rida själv lördag och söndag. Det MÅSTE gå! Kan någon vara bussig att skicka hit ett stabilt högtryck så kanske mina leder skärper till sig??!!

Feykir - nu 50 kilo lättare!!! :-o

Det är min födelsedag idag! Firade med att åka till Feykir på morgonen - för första gången på FEM dagar. Gissa om jag haft Feykir-abstinens?! Idag var det plötsligt riktig höst ute: kall, klar luft. Men solen sken så det var riktigt härligt! Dagen till ära passade på att inviga mina nya svarta ridbyxor jag köpt från Lillhästen.

Fokuserade på trav och galopp idag, men lyckades ändå upptäcka ett bra sätt att faktiskt kunna rida tölt även om vägen sluttar några grader utför: genom att rida öppna. Då trampar han under sig och behåller tölten istället för att ramla på bogarna och grisepassa. Om jag fokuserar riktigt ofta på trav och galopp kanske jag lär mig rida tölt tillslut?! ;- )

Som alla kan se på bilden ovanför min presentation på Lillhästens hemsida så var Feykir inte direkt smal och vältränad när vi tävlade i Boden i våras... Jag mätade honom då med ett viktmåttband och det visade "all time high" som de säger i aktiemäklarkretsar, vilket i hans fall innebar 430 kg! Minns dock inte om jag mätade före eller efter en ridtur. (Hästarna har ju en tendens att dra upp magen när de aktiverat magmusklerna och när man använder viktmåttband spelar det förståss viss roll.) Idag mätade jag honom både före och efter ridturen. Före visade måttbandet 380 kg - alltså en viktnedgång med 50 kg!!! Efter ridturen var det ytterligare 10 kg ner. Och detta - mina vänner - alltså när han gått på sommarbete i två månader! Jag har verkligen försökt träna honom så intensivt jag bara orkat denna sommar - uppenbarligen har det gett effekt! Sylvia sa föresten redan för några veckor sedan att han inte var så tjock längre. Nej föresten - ordagrannt sa hon: "Inte ens Feykir är fet längre!". Det där "inte ens" hade hon väl kunnat hoppa över?!

Måndag - "sill och gamla kläder"

...som Johans morfar från Simrishamn brukade säga.

Värken håller i sig - så jag är hemma från jobbet idag igen... Försöker pigga upp mig med att titta på lite bilder från förra veckan, när Johan (med kameran) och min lillasyster var på besök i Mariebäck. Här kommer några bilder på min fina häst:

Man kan ju bara beklaga att Skellefteåpubliken gick misste om detta... ;- ) (Och visst SER ni att han är mycket smalare nu än på startbilden på hemsidan?!)

Oj, vad jag längtar efter Feykir nu!!! Har inte träffat honom sedan i torsdags... Måste se om jag orkar åka dit en liten sväng i kväll för att pyssla lite med honom... eller i alla fall i morgon. Feykir-abstinens kan väl absolut inte vara bra när man har värk??!!

Det går bra för (de andra) Miduriterna!

Ligger hemma och är sur för att jag inte få vara på tävling i helgen... Men i går kväll fick jag rapport från Sylvia och den piggade upp: I ungdomarnas fyrgångsklass hade vi två Miduriter på delad förstaplats, samt Miduriter som trea och fyra!

Reykur-Eva förbarmade sig föresten över deppiga Anna idag och tog med mig till en handelsträdgård som ska läggas ner och därför hade jätterea. Det var sista dagen de skulle ha öppet och jag tyckte jag gjorde fynd när jag hittade några fina krukor som var nedsatta från 120 kr till 20 kr/styck. När jag sedan kom till kassan fick man DESSUTOM 70 % rabatt på det nedsatta priset! Sådana fynd piggar upp!

Jag har bytt bild till presentationen på Lillhästens hemsida. Den tidigare var med redan i slutet av förra året, så den kändes lite gammal... Fast när jag såg den nya bilden på plats blev jag lite förskräckt över hur FET Feykir ser ut!!! :-0 Hur många kilo har kameran lagt på egentligen? ;- )

Bilden togs i våras, när han gått på fri tillgång till ensilage i ganska många månader. Tidigare vintrar har han hållit vikten ganska bra trots det, men inte den här gången... Han är definitivt i mycket bättre form nu, trots att de går på sommarbete! (Fast de får inte gå på gräs riktigt dygnet runt, utan alla dagar som ridskolehästarna ska jobba får flockarna gå i vinterhage med minimalt att äta ett antal timmar varje dag.) Ytterligaren en anledning till att vi borde ha fått tävla i helgen alltså: vi skulle behöva en ny tävlingsbild med en mer vältränad Feykir till hemsidan!

Gråt och tandagnisslan...

Sylvia kunde redan för två dagar sedan konstatera att det inte skulle bli någon tävling för henne i helgen eftersom Krummi är halt på ett framben. Den hästen har DÅLIG timing - vi har fyra tävlingar per år och nu kommer han att ha missat en av dem i våras samt båda hösttävlingarna p g a hälta. Där emellan har han varit helt OK. Och nu "gör jag en Krummi" för jag har haft sådan värk det senaste dygnet att jag tillslut tvingades inse att ett återbud till tävlingen även för min del var enda alternativet... FY, vad jag är besviken... Sylvia ska åka ner ändå, även om hon inte ska rida. Men jag vill inte göra det, då blir jag bara ännu mer besviken... Det finns dessutom ingenstans att gå in utan man måste vara ute hela helgen, oavsett väder, och skulle det bli kallt/regnigt/blåsigt får jag ännu mer värk...

Men ännu värre vore ju att lägga ner alla ansträngningar det innebär (tvätta häst och packa utrustning i kväll, stiga upp kl 04 i morgon bitti, köra ner till Skellefteå, vara så där våldsamt nervös... om det sedan skulle gå jättedåligt bara för att jag har alldeles för ont för att kunna rida ordentligt. Nej, då är det ändå bättre att lämna återbud idag även om det gör mig så ledsen...

Måste försöka förtränga att det är tävling i helgen och försöka hitta på något riktigt roligt att distrahera mig med. "Vad skulle det vara - det finns inget som är roligt..." (Anna är sur.)

Sista träningspasset inför Vindur-tävlingen

Red på banan igen, först mycket skritt på volt och flytta ut bakdelen och sedan samma sak i tölt. När vi sedan red tölt längs spåret fungerade vänstervarvet bättre än på länge - jag lyckades sitta kvar på rumpan och han tog mina halvhalter med sätet och jobbade jämnt med båda bakbenen. KUL! Höger varv gick däremot lite sämre idag... Provade lite tempoväxlingar också, men då avslöjas det så tydligt att han inte riktigt vill ta i med vänster bak. Någon ökning funkade, men det blev en hel del "skutt och hopp" också...

Det blir bra med en ny ET-koll snart, för hans problem vid ökningarna gör att jag inte tror att han är riktigt 100 i SI-leden ännu. Preliminärt skulle hon ha behandlat honom nu på måndag, men då fick hon förhinder så jag hoppas att det blir måndagen eller tisdagen därpå. Förhoppningsvis får jag honom vaccinerad i den vevan också. Då är det nästan två veckor till Gällivaretävlingen, så han hinner vila några dagar innan vi får finslipa formen.

I morgon ska jag tvätta häst och packa all utrustning - på lördagmorgon måste jag upp redan kl 04 för att vi ska hinna ner till Skellefteå i tid.

Feykir får träffa "moster" Kristina

Vi har bidragit till arbetskraftsinvandringen genom att ta hit min lillasyster från Västerbotten för att hjälpa oss med att måla garaget som vi (Johan) håller på att bygga. Efter utfört dagsverke idag kom Johan och Kristina ut till Mariebäck när jag red. Hon konstaterade då att det faktiskt var första gången som hon träffade Feykir IRL! Under de två år han varit Lulebo han hon visserligen hälsat på oss, men uppenbarligen har det då aldrig blivit av att vi även åkt till stallet. När Kristina föddes var jag 12 år och borde ha haft alla möjligheter att påverka henne i positiv riktning. Jag tog också med henne till stallet och ledde runt henne på hästryggar redan när hon var riktigt liten. Resultatet blev en härlig tjej som dock är HELT ointresserad av hästar... En gång lyckades jag visserligen lura med henne på turridning i Hemavanfjällen, men det var bara för att hon trodde att vi skulle sova i tält...

Innan de kom hade Feykir och jag i alla fall tölttränat på ridbanan. Det gick hyfsat i höger varv, men i vänster varv lyckas han hela tiden slänga mig framåt så att jag tappar sitsen... Försöker tänka att jag riktigt ska luta mig bakåt, men det är svårt...

Ovalbaneträning igen!

Sylvia, Anna M och jag åkte till ovalbanan igen i kväll för att träna. Det märktes att ovalbaneridningen redan blivit lite avdramatiserade för oss, för vi kastade oss inte ut på banan direkt utan gav oss lite tid att jobba på volt en stund där vi parkerat bilarna. Ingen optimal "ridbana" för underlaget var ganska ojämt, men det funkade hyfsat i alla fall. Ovalbanan däremot, är jättefin! För Sylvia blev det dock ingen lyckad träningsomgång... hennes Krummi verkade inte OK så hon avbröt och konstaterade att hon måste få en veterinär att kolla honom. Trist om det är något strul med honom igen strax före tävling... hon missade ju den ena av våra två tävlingar i våras p g a att han fick en hovböld.

Väl på banan fokuserade jag mest på tölten och försökte bibehålla energin i ridningen från gårdagen, även om det inte är lika effektivt att rida längs ovalbanan som på volt. "Takten är bättre nu" sa Sylvia - och det kändes verkligen skillnad mot när vi sist "mesred" på ovalen. Gjorde några galoppfattningar också och fick tipset att passa så att han inte blir för djup i formen i galoppen.

När vi ridit klart höll Sylvia ridlektion med Linda, som byggt banan tillsammans med sin man. Sedan red Sylvia lite på deras andra häst - en riktigt fin vallack som tidigare tävlats i A-klass i passgrenar. Sylvia provade att galoppera men så snart han kom ur en kurva la han sig i pass och såg SÅ nöjd ut!

Jag ska bli RIKTIGT bra på att rida tölt!

Läste nyss en artikel i Ridsport om betydelsen av att sätta upp mål för sin ridning, samt att fokusera på positiva saker och inte på negativa. Inga nyheter, naturligtvis, men så nyttigt att höra då och då! Alltså ska jag sluta tänka: "Jag är så dålig på att rida tölt" utan min målsättning ska hädanefter vara att bli riktigt, riktigt bra på att rida tölt. (Det stod att man gärna kunde sätta upp riktigt långsiktiga mål - på 5 till 10 års sikt eller ännu längre, så jag har ju lite tid på mig!)

Men så ska man förståss sätta upp delmål också: Till att börja med ska jag i fortsättningen RIDA tölt och inte bara "mesåka". Både Feykir och jag är alltid mycket mer svettiga när vi tränat trav och galopp än när vi tränat tölt. Vad kan det bero på tror ni...? Med Reykur var det möjligt att åka tölt - han är en sådan som t o m kan tölta i djupsnö om han är på det humöret. För optimal tölt krävdes förståss ridning även på honom, men det gick riktigt bra att åka tölt också - en olat man lätt kan lägga sig till med kan jag avslöja... Men nu ska det bli andra bullar!

Huvudplanen för dagen hade varit att åka iväg till ovalbanan med Sylvia och Anna M. Men när de red igår konstaterade de att deras hästar snarare behövde en rejäl genomkörare på ridbanan idag än på ovalbanan (det finns tyvärr ingen ridbana vid ovalbanan, så man kan inte jobba hästen på volt där.) När det kom till kritan var det egentligen det Feykir och jag behövde mest också - det är väl snarast mentalt det vore bra att rida lite mer på ovalbana för att avdramatisera det hela lite.

I dag blev därför första dagen i resten av mitt liv: jag RED tölt. Placerade en mental NinaK i mitten av ridbanan och jobbade med tölt på volt runt henne och flyttade ut bakdelen för att få samlingen. Försökte hela tiden höra Ninas röst vråla: "Halvhalt, flytta ut bakdelen, ytterhjälperna, räta upp dig och sitt på rumpan, halvhalt, driv, halvhalt, pisken....!" Även om en mental Nina bara är en barnlek jämfört med den verkliga så jobbade vi så att svetten rann. Kom på att när han vill "rymma iväg" från volten i vänstervarvet är det effektivast att göra en rejäl halvhalt - sedan har jag honom med mig igen. Jag kände verkligen att det blev skillnad på takt och energi i tölten, även om jag inte lyckades få till den där riktigt häftiga känslan som jag varit med om på Nina-kurser. Men, det är ju bra, för då vet jag att det finns ännu mer att jobba fram framöver!

Trav och galopp - samt vaccinationsfunderingar

Hade först tänkt åka till ovalbanan även idag, för att träna galopp, men lyckades inte få någon med mig och det är lite för tungt för mig att fixa allt själv. Dessutom vill jag gärna ha hjälp vid lastningen för säkerhets skull. Därför blev det trav- och galoppträning hemma längs vägen istället. Med tanke på hur lite vi jobbat med traven gick det oförskämt bra idag. Red mycket öppna och han jobbade på väldigt fint. Börjar även kunna kontrollera honom på ett annat sätt i traven - förut var det han som bestämde placeringen på vägen och när jag försökte sida öppna med honom böjd åt vänster hamnade vi nästan nere i vänstra diket... Men nu kunde jag alltså bestämma! På hemvägen provade jag att sidföra fram och åter över vägen i trav - det gick jättebra!

Där emellan hade vi galopperat mycket. Högergaloppen går så bra nu, även rakt fram på vägen. Vi kan rida långa sträckor galopp med bibehållen form. I vänstergaloppen hade det inte varit dumt att ha en ovalbane kurva då och då att böja i... De första galoppsprången blir bra, men sedan vill han ställa sig utåt och bli stel i innersidan. När vi rider på vägen brukar det sluta med att jag får sakta av till trav och fatta ny galopp för att få tillbaka formen. Men i slutet av ridturen idag gick det faktiskt att driva ihop honom i form igen då vi tappat den. Det var varmt och riktigt kvavt idag - åskan hängde i luften - så det var ett riktigt genomsvettigt ekipage som återvände till stallet. Men vi var nöjda, för vi hade varit SÅ DUKTIGA! (Måste passa på att peppa oss lite, i morgon ska vi nog träna på ovalbanan samtidigt som Sylvia. Då blir det töltträning - BETYDLIGT svårare! Och dessutom med hennes avslöjande ögon och öron. Sist försökte jag "gömma" oss bakom henne och Krummi, men hon hörde ju taktfelen ändå...)

Hittade en rolig bild från i våras: Stressigt värre i vallackflocken...

I går kväll upptäckte jag att Feykir ska vaccineras senast 15/9. D v s precis när det är Gällivaretävling... Förut hade jag alltid vaccinering mitt i vintern och det var så bra för då kolliderade det aldrig vare sig med kurs eller tävling. Men när jag flyttat Reykur till Gäddvik skulle alla andra islandshästar där vaccineras i slutet av september och då kändes det enkelt att passa på när veterinären ändå var ute. Sedan har det blivit någon dag tidigare och tidigare varje år... och förra året uppenbarligen så tidigt som 15:e september... Nu ska vi tävla i Skellefteå 25-26 och sedan kommer min ET och behandlar Feykir 27:e eller 28:e. Efter det ska han vila några dagar. 31/8-2/9 är det Atli-kurs. Sedan är det tävling i Gällivare helgen därpå. För att få ihop detta skulle jag alltså helst behöva få Feykir vaccinerad den 27:e, annars hinner jag inte rida något mellan tävlingarna! Men min erfarenhet är att det inte är så lätt att styra vilken dag distriktsveterinären kan komma ut... man brukar få vara glad om man kan styra vilken vecka! När jag nämnde dilemmat för Sylvia - min ständiga räddare i nöden - hade hon dock som vanligt en enkel lösning. "Jag har en veterinär som rider på ridskolan. Hon rider lektion den 27:e och kan vaccinera honom då hon ändå kommer hit. Kolla bara vilka sprutor Feykir ska ha den här gången så pratar jag med henne!" Tänk, allt runt hästarna blir så lätt när man har med Sylvia att göra - oavsett om det handlar om tappskor på vägen till ovalbanan eller vaccinationer mitt i "tävlingssäsongen". Jag ska se till att vaccinera om Feykir vid lämplig tidpunkt i vinter - då riskerar det inte att kollidera med något viktigt under kommande år.

OS-kval och mögel på tävlingstränset

Feykir har välförtjänt vilodag idag. Själv har jag varit och tränat i varmvattenbassängen, då jag även passade på att stretcha ridmusklerna lite extra. Det var - tyvärr - ett tag sedan jag var i bassängen sist, så det fanns en hel del som behövde stretchas...

Under eftermiddagen avgjordes lagtävlingen i hopp-EM. För Sveriges det gällde det att ha en tillräckligt bra placering för att kvala till OS - d v s hur viktigt som helst. Men inte ska man ju inbilla sig att svensk TV sänder ändå... Lyckades dock hitta en tysk webbsändning som jag kunde följa. Man fick inte se hela startfältet ända från början, så jag missade Rolf-Göran Bengtsson och Lotta Schultz, vilka ridit felfritt resp haft 8 fel. Men både Helena Lundbäcks fina runda med bara fyra fel samt Royne Zettermans med ett ynka tidsfel fick jag se - och var så nervös att jag hade rejält magknip när de red! Lyckan var stor när det visar sig räcka till OS-kval, med lite marginal t o m då svenskarna tog den andra av de tre kvalplatserna. Norge var den stora sensationen, de tog den tredje och sista kvalplatsen - och bäst i norska laget var två ryttare som i alla fall jag aldrig hört talas om. Men norrmännen har svensk förbundskapten: Sylve Söderstrand, så vi kan känna oss riktigt stolta för deras prestation också!

På tal om tävling, så är det snart dags för vår "andra tävlingssäsong" - den första av två hösttävlingar går av stapeln i Raggvaldsträsk strax söder om Skellefteå nästa helg. Sist vi tävlade var i början av juni, så man skulle kunna tänka sig att jag känner mig en aning ringrostig... men det visade sig vara värre än så! När jag plockade fram tävlingstränset, som har hängt oanvänt i stallet sedan sist så var det alldeles grönt och ludet av mögel!!! Det måste vara det här extremt fuktiga vädret (upp till 96 % luftfuktighet) som vi haft senaste tiden!

(Om man bara tävlar max fyra gånger/år kan det förståss verka onödigt med ett speciellt tävlingsträns, så jag känner att jag måste förklara mig lite: Jag har tagit halva Reykurs kandar och omvandlat till ett träns till Feykir. Jag tycker det är jättesnyggt, med rundsydda, smala remmar! Men eftersom jag redan hade ett annat träns till Feykir kändes det onödigt att slita på det här fina till vardags - så jag bestämde att jag skulle spara det till tävlingar och kurser. När vi hade tävlat i Gällivare i juni putsade jag upp tränset noga och tänkte att i och med detta skulle det vara färdigt att använda vid nästa tävling. Fast nu fick jag ändå putsa igen för att få bort allt mögel...)

Premiärträning på Tranmyrbanan, Ersnäs, Midurland!!!

Ettåringarna har kommit till rätta - oskadda! När Sylvia och Anna M hunnit köra upp till Harads ringde Sylvias mamma från Vuollerim: Hästarna hade själva kommit tillbaka till hagen igen, efter ca 9 timmar på rymmen! Sylvia och Anna vände glada hemåt igen. Hästarna de hade med sig i transporten, som de skulle ha ridit på för att leta efter rymlingarna, tyckte nog att det var väldigt konstigt att åka runt i transporten i tre timmar för att sedan lastas av hemma igen...!

I kväll fick jag premiärrida på Tranmyrbanan - den första riktiga ovalbanan i Midurland!!! När vi kom fram och hade parkerat transporterna var jag tvungen att gå iväg och titta på banan, för att se med egna ögon att den verkligen fanns, innan vi lastade av!

Det var VÄLDIGT avslöjande och nyttigt att rida samtidigt som Sylvia! Började jobba med tölten och fick genast veta att nu måste jag sluta mesrida och se till att han jobbade ordentligt bak. "Börjar han bli passaktigt i tölten trots 300 g boots får du verkligen problem!" Försökte verkligen skärpa mig: red korta intervaller tölt med halt och rygga emellan, samt massor av drivning och massor av halvhalter. "Nu börjar det bli bättre" sa Sylvia tillslut.

Tränade även endel galoppfattningar - vill ju inte få fel galopp på tävling igen! Det var jättebra att få chansen att träna galoppfattningarna så här på en ovalbana - för jag har inte gjort många galoppfattningar i lätt klass på ovalbana i mitt liv. (I lätt klass kommer galoppen efter skritten. På Reykur red jag alltid öppen klass, som har fri gångartsföljd och jag hade då galoppen efter traven.) Man ska ju inte bara ha rätt galopp, fattningen ska ju helst bli på rätt punkt också, så det gäller att lära sig hur lång förberedelse man behöver... Hoppas jag hinner iväg och träna en vända till innan tävlingen nästa helg!

Ö h t var det jättebra att jobba med galoppen på ovalbanan! Rider vi ute på vägen kan vi numera rida galopp i bra form kortare sträckor - men i vänster galopp blir han gärna lite stel och tappar formen efter en stund. Men på ovalbanan kommer det ju en kurva "då och då" så att man får böja lite och därmed kan behålla formen längre sträckor. Vore kanske inte så dumt att åka till ovalbanan då och då bara för att få riktigt bra galoppträning?! Jag kunde föresten ha missat ovalbaneträningen idag... När transporten var kopplad, utrustningen packad och bara hästen återstod visade det sig att Feykir hade tappat en sko! Kris och panik! "Har du någon gammal sko?" undrade Sylvia. Som tur var hade min hovslagare tidigare tipsat om att jag borde spara lite gamla skor som krislösning om jag råkar ut för tappsko. Jag hade ett gäng i en hink, varav en visade sig passa väldigt bra så Sylvia - min räddare i nöden - kunde slå fast den!

Tjoller-Feykir!

Eftersom Feykir fick en rejäl "genomkörare" igår red jag bara en kortare tur idag. Först red vi igenom alla fyra gångarterna och sedan fokuserade vi lite extra på traven. Det är faktiskt den enda gångart där jag kan jobba på samma sätt med Feykir som jag gjorde med Reykur. Red öppna i trav och vaktade noga på ytterbogen - gick riktigt bra tillslut!

Efter några dagar i gräshage uppe vid ridbanan skulle vallackflocken gå i sin vanliga sommarbeteshage längre bort från gården idag igen. Alltså hagen dit de har en lång, instängslad gång från stallet att gå/springa igenom. På vägen hem från ridturen skulle jag se till att öppna så att vi sedan bara kunde släppa dem från stallet. Det var TRE elstängselgrindar vi behövde forcera, Feykir och jag, så en viss svart herre hade en MYCKET spännande period med mycket "blås" och kroppen spänd som en fiolfjäder. Men vi klarade det utan att få en enda stöt (jag hade brutit strömmen innan, men det litade förståss inte han på) och kände oss MYCKET modiga när vi passerat sista grinden. Tillbaka i stallet släppte Anna M iväg övriga vallackflocken, som lugnt och stilla promenerade ner genom gången mot beteshagen. När jag sedan fixat klart med Feykir (och även kommit ihåg Arnika på hans kotor) släppte jag iväg honom också. Han rullade sig först grundligt och sedan travade han iväg genom gången.

När jag en stund senare precis skulle sätta mig i bilen för att åka hemåt och på vägen passera vallackhagen för att räkna in hästarna och stänga nedre grinden, hör jag en häst som gnäggar. Det visar sig vara Feykir, som kommit tillbaka upp till stallet och uppenbarligen känner sig ensammast i hela världen! Jag inser att jag tydligen måste följa honom ner till hagen, men tar varken grimma eller grimskaft med för jag räknar med att han ska följa mig ändå. I början går det jättebra, han går snett bakom mig som en hund men jag väntar hela tiden att han ska inse var vi är på väg och springa ifrån mig ner mot sommarbetet.

Det blir tvärt om! När vi kommit ungefär halvvägs blir det alldeles för spännande för lille Feykir att gå ensam där ute i stora vida världen helt utan hästkompisar. Han tvärvänder och tänker uppenbarligen springa tillbaka till stallet! Jag lyckas dock få tag i skägget under hans haka och stoppar flyktplanerna. Efter lite övertalning börjar långsamt följa mig igen, men han är stel i kroppen och måste stanna var fjärde meter och spana efter sabeltandade tigrar. När det plötsligt hörs röster nerifrån vägen blir det så spännande att han måste stanna och skita! Jag får verkligen kämpa för att få honom med mig, med ett krampaktigt grepp med mina redan innan värkande fingrar i hans hakskägg och vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta... Tillslut kommer vi i alla fall så långt att han ser kompisarna skymta borta i hagen och då gnäggar han och springer till dem. När han går i flocken är han så kaxig, men utan kompisarna kan man verkligen sjunga: "Världen är så stor, så stor - Feykir, Feykir liten..." Han är "ett riktigt tjoller" alltså - som man säger i Västerbotten om någon som uppför sig fånigt.

Sylvia har tre ettårsston och en äldre vallack på sommarbete uppe i Vuollerim (minst 1,5 timmes bilresa härifrån på vägen mot Jokkmokk) där hennes mamma bor. Idag rymde dessa hästar och trots att många varit ute och letat hela eftermiddagen så hade man inte kunnat hitta dem... I kväll satte sig därför Sylvia och Anna M i bilen och åkte upp. De tog två hästar med sig för att kunna rida runt och leta. Förhoppningsvis kanske ridhästarna lockar rymlingarna till sig. Tre "yra" ettåringar som är nyfikna på världen kan ju dra iväg hur långt som helst... Håller tummarna för att man hittar dem oskadda!

Bränna fett

Anna M red Feykir när hon ledde en tur idag. Det var en långtur på 2,5 timmar så han fick verkligen konditionsträna och bränna fett. Perfekt!

Ovalbana i Midurland!!!

Fick mejl idag om att vi nu för första gången får tillgång till en ovalbana i Midurland! Fr o m nu på lördag får man börja komma dit och rida - längre fram blir det officiell invigning. Jag ska definitivt köpa ett "träningskort" där! Vore bra att hinna dit och träna en vända innan tävlingen om knappt två veckor. När jag kom till stallet för att rida åkte Anna M och Sylvia just iväg för att träna på ovalbanan - de hade visst fått tillstånd att "tjuvstarta".

Jag hade tänkt rida ut med Feykir idag, men det var ett väldigt skjutande nere på skjutbanan...ännu värre än igår! Bestämde mig för att galoppträna på ridbanan istället. Vallackflocken gick i samma hage som igår och efter elchocksbehandlingen Feykir fick utstå då var det inte så lätt att övertala honom att gå ut genom grinden idag... Trots att jag bedyrade att jag stängt av strömmen i stängslet - men varför skulle han lita på mig den här gången? Dessutom behöver man gå igenom den grinden igen för att komma till ridbanan...och för att komma ut från ridbanan när man ridit färdigt... och för att sedan släppa tillbaka honom till vallackflocken igen... Det blev många omgångar övertalning idag!

Jobbade lite med högergaloppen först och den kändes mycket bra. Sedan satsade vi helhjärtat på vänstergaloppen. Den gick bättre och bättre - jag kunde få honom att söka sig nedåt och komma upp mer i sprången. Men sedan började han bli mer flack i galoppen igen och jag insåg att han helt enkelt var jättetrött. Efter några riktigt fina språng i höger galopp avslutade vi med många varv skritt så att han skulle sluta flåsa. DUKTIG kille! Hade hoppats att någon skulle hinna komma till stallet medan jag red, så vi kunde få lite hjälp med att ta oss levande genom den farliga grinden. Men alla hade tydligen hästledigt just idag, så vi fick fixa det på egen hand. Tur att vi är modiga!!!

Stretchade Feykirs vänstra bakben, som vår ET instruerat mig. Jag tycker att han verkar mindre stel i det nu än när vi började med stretchingen! Nu när jag kommit hem igen inser jag att jag glömde massera hans kotor med arnika... Han hade små gallor innan ridturen idag igen så det hade ju varit bra om jag kommit ihåg det... får väl skylla på att vi fick ägna så mycket fokus åt den farliga grinden!

Elchocksbehandling och ny häst i stallet.

Det har varit ridkurs i Mariebäck i helgen och när jag kom för att rida på söndag höll sista lektionen på att avslutas. En av de som red var en gammal bekant som tidigare hade islandshäst men sedan gick ner sig i frieserträsket... Tragiskt att se... ;- ) Men nu verkar hon ha hamnat rätt igen, för hon har sålt sin frieser och var nu på kurs med en islandshäst som hon tagit på prov två veckor för att antagligen köpa!

När jag skulle ut och rida hörde jag hur de började skjuta på skjutbanan nere vid vägen... Den ligger strax efter att man passerat över den farliga bäcken med det ännu farligare Mariebäckus odjurus - som livnär sig på svarta islandshästvalacker... Jag undviker att rida förbi där när de skjuter, så jag fick ändra min plan och rida längs två kortare skogsvägar ovanför gården istället. Hade boots på och red först igenom alla gångarterna längs den första vägen (ja, inte pass förståss - den låtsas vi som om den inte finns...) och sedan travade vi längs den andra vägen. Har insett att jag alldeles för ofta rider trav bara som förberedelse för galoppfattning. Inte bra, för då lär jag ju Feykir att vänta sig galopp så snart vi börjar trava. Så nu red vi trav bara för att rida trav. Duktigt va´?!

Det är snart dags för årets stallstädning. När jag hade ridit började jag förbereda denna genom att skotta och sopa ihop spånet i några boxar. Sedan smet Feykir ut boxen där han stått och ätit kraftfoder så jag fick avbryta städandet och jaga häst istället... Han travade längs utsidan av stängslet till den hage där vallackflocken gick och de blev VÄLDIGT upplivade av detta. Tillslut fick jag fast honom i alla fall. När jag sedan skulle släppa ut honom till de andra lyckades jag få en rejäl stöt av elstängslet. Feykir fick förståss också en stöt och kastade sig iväg (i väldigt tjusig tölt dock). Det är andra gången jag lyckas få ström just i den grinden, trots att jag tyckte att jag var så försiktig och var säker på att jag bara tog i själva handtaget... I fortsättningen måste jag helt enkelt slå av strömmen innan jag rör den grinden! Med hjälp av en havrehink kunde jag i alla fall tillslut fånga in Feykir en andra gång. Som tur var fanns en kompis på plats som kunde öppna grinden den här gången. Det kändes som att mitt förtroende på det området var förbrukat...

Sylvia har föresten bokstavligene fått en ny häst. Av en bekant till en bekants bekant - eller något sådant. En islandshästvallack på 12 år som tidigare stått i Borlängetrakten, men som har så hemskt besvär med sommarexem att ägaren bestämde att hon ville skicka den till någon längre norrut. När jag såg hur hästen såg ut förstod jag varför... även om den hade stora delar av man och svans kvar så hade den bitvis kliat sig så att det var rejäla sår... Så illa åtgångna exemhästar brukar man aldrig behöva se här uppe. Här brukar exemhästarna klara sig BETYDLIGT bättre. Men eftersom den redan hunnit bli så illa åtgången är ju inget säkert. Blir det inte bra för den här ska Sylvia i sin tur försöka skicka den vidare upp till Kiruna - där klarar sig exemhästarna bra!

Luleå vann solligan - igen!!!

Red Feykir efter jobbet. Galoppträning på banan med boots. Började med högergaloppen eftersom den är lättare. Riktigt härligt! Men vi får jobba båda två för att maximera den... jag började känna av mjölksyran i benen... och det alltså redan innan vi börjat med vänstergaloppen som kräver så mycket mer... Upptäckte till min glädje att vi har hamnat i en positiv cirkel när det gäller vänstergaloppen: han har lättare att ta i med vänster bak nu när han är behandlad igen. Då blir han mer balanserad och behöver inte springa så fort i kurvorna för att hålla balansen. Och när han inte springer så fort har jag lättare att behålla vikten inåt - så att jag inte stör honom för mycket. Varför han har ännu lättare att balansera sig och slappna av, o s v. Han kändes hela tiden mjuk i innersidan även i vänstervarvet och bitvis fick jag honom att söka sig nedåt i galoppen även där - kul!

På kvällen firade Johan och jag Luleås seger i årets solliga genom att åka turbåt ut till en av öarna i Luleå skärgård där Klubbvikens havsbad ligger. Vi hade hyrt en liten tvåbäddsstuga över natten. Stugorna är små, men jättemysiga! De ligger precis vid strandkanten, men fönster ut mot vattnet och när man ska sova hör man vågorna som kluckar. Som att sova i en båt! Kvällen var alldeles underbar med en varm sol och vi satt nere vid gästhamnen och tittade på båtar som kom in eller gick ut, samt alla som passerade på farleden utanför. Härligt!

Nedkomst: en liten flicka!

... så stod det i ett SMS jag fick av min tävlingskompanjon Kristin idag! Hon har fått en liten, mörkhårig tös som är pappa upp i dagen. Så härligt att det finns GLADA nyheter också!!!

Det har varit så varmt och fuktigt här... I går morse när jag åkte till jobbet var det redan 26 grader! På jobbet har vi "vårkänslor och takdropp" (kylbafflarna i taket jobbar så hårt att det droppar vatten från dem!) Men i morse när jag åkte till stallet för att rida innan jobbet var det som tur var lite svalare. Sedan mullrade åskan en gång också - men regn klarade jag mig ifrån.

Tränade på banan med boots. Planen var att vi skulle jobba med tölten - f f a tempoväxlingar. Men under uppvärmningen "råkade" jag lägga in lite galopparbete också. Högergaloppen var så härlig! Vänstergaloppen var också mycket bättre - men det är fortfarande lite svårare att hålla ihop honom där eftersom han inte är jämnstark ännu... Märker också att när han vill bli lite lång i formen i vänstervarvet så ramlar jag tillbaka i Reykur-ridning och släpper lite på tyglarna för att hjälpa till. Men med Feykir är det ju precis tvärt om - om jag håller ihop blir det lättare för honom.... Red några hela varv i vä galopp men sedan varvade vi med trav. När vi tränade vä galopp innan senaste ET-behandlingen blev han väldigt spänd i innersidan efter en stund, men nu gick det fint att hålla honom mjuk hela tiden! Jag lyckades dessutom undvika att ramla utåt i kurvorna i vänstervarvet - så om vi hjälps åt Feykir och jag blir resultatet inte så tokigt!

Men, syftet med dagen var ju att träna tempoväxlingar i tölt, så jag fick lämna galoppen innan han blev allt för trött. Red åttor över ridbanan så att vi fick böja igenom båda sidorna växelvis. Ibland gick både ökningen och nedtagningen riktigt bra! Måste dock bli bättre på att samla ihop honom igen mellan ökningarna! På ridbanans blir det ju inga långa sträckor ökat tempo direkt - hinner bara börja öka så är det dags att förbereda nedtagning.. Men nästa vecka ska vi förhoppningsvis få åka till en ovalbana och träna - det behöver vi verkligen! Har annars bara haft möjlighet att rida på ovalbana de 2-3 gånger/år som vi tävlat på sådan.

Det var ett tag sedan jag hade någon bild. Men här kommer en på...

... Feykirs stora kärlek: Haminga från Mariebäck (e. Mökkur). En haminga är en skyddsande - och en sådan måste hon ju ha haft som överlevde trots att så många föl här omkring dog i virusabort.

R I P

Min lillasysters svåger åkte här om dagen för att hämta sin lilla son på dagis, men kom aldrig fram... han omkom i en trafikolycka... Mina tankar går idag till en liten treåring och ett ofött barn som förlorat sin pappa, hans fru som förlorat sin älskade make, familjen som förlorat en älskad son och bror... Det är ofattbart hur snabbt hela livet kan förändras... Se till att värdesätta det ni har - man kan förlora det så snabbt...

Nu blir det surströmming!

Varmt, varmt, varm! Tänk om man ändå hade semester nu... Red Feykir på kvällen när det blivit lite svalare. Strax utanför gården mötte vi Anna M och ett turgäng som var på hemväg. Feykir hade hört dem på långt håll och varit spänd som en stålfjäder i hela kroppen. När de kom nära och han såg att de skrittade lugnt slappnade han av, men gnäggade flera gånger när de passerade - han ville nog gärna följa dem hem igen. Men jag tyckte att 10 minuters ridtur var lite för kort så jag bestämde att vi skulle fortsätta.

Red igenom alla fyra gångarterna och det kändes bra! Provade på lite tempoväxlingar i tölten också och då insåg jag att jag faktiskt kunde ha märkt tidigare att Feykir fått tillbaka lite av problemen i vänster SI-led. Efter andra ET-behandlingen kunde vi för första gången rida något som man kunde kalla tempoväxlingar. Men innan tredje behandligen fick vi inte till det längre... Jag trodde att det var jag som inte riktigt "hittade knapparna" längre - hade ju inte hunnit rida tempoväxlingar så mycket på Feykir att jag riktigt kände mig säker på var de "knapparna" satt. Men nu kunde jag konstatera att det fungerar mycket bättre igen! Ganska självklart - ju jämnare han kan ta i med båda bakbenen desto större chans är det att han klarar ett ökat tempo! Nästa gång vi får problem med tempoväxlingar ska jag ringa min ET direkt! Nu måste vi bara få till den styrka som krävs för riktigt bra tempoväxlingar också!


Efter ridturen träffade jag Anna M. Hon var lite orolig för hur Feykir påverkats av kallabaliken under turridningen i söndags. Men jag kunde berätta att förutom att han blev väldigt spänd när han hörde alla hästarna komma hemåt men ännu inte såg dem, så hade han varit som vanligt. Hon sa också att hon tycker att han är rolig att rida - och att han blivit så säker i tölten. När hon red i täten för gänget hade Feykir bara "rullat på" i tölt. Anna kommenterade också att det märktes att vi jobbat mycket med galoppfattningarna (hon har tidigar hjälpt mig att träna galoppen på banan). När hon red ut andra svängen i söndags satt hon och varvade höger/vänster-galopp och det hade han fixat hur lätt som helst. Det är alltid lika roligt att höra positiva saker om sin häst!!!

Jag fick föresten en burk surströmming av Mariebäck-Gabriels matte idag! (Till skillnad från Lillhästen-Gabriel.) Ringde Reykur-Eva för att höra när vi skulle festa på den, men hon visade sig vara bortrest hela veckan... Annars är hon en trogen surströmmingskompis!

Madde verkar inte riktigt vara "sig själv"...

Ringde Mariebäck för att säga att Anna gärna fick rida Feykir idag också om hon hinner - för jag är fortfarande ganska dålig i kroppen. Sylvia skulle hälsa henne det. Anna var nämligen ute med ett turridningsgäng för tillfället. Den här gången hade Sylvia INTE fått följa med. "Tror jag det, det är bäst att lämna amatörerna hemma!" sa jag. ;- )

Har fått mejl från Madde på Lillhästen. Hon har tydligen sålt lilla Odile redan. Samt bokat hingst till både Òlga och Hanna för sen betäckning i år. Håll i er nu - det är en BRUN hingst! Kan någon som bor närmare Stav vänligen gå förbi och kolla upp att Madde verkligen mår bra?! ;- )

Turridning med turbo...

Sylvia ringde och frågade om Anna M möjligen kunde få låna Feykir idag när hon skulle rida ut med en tur. Det hade tydligen kommit fler än som bokat så nu fanns det en häst för lite... Men om Anna fick rida Feykir så kunde någon av turdeltagarna rida på Annas häst och hela gänget skulle kunna rida samtidigt. Jag var ändå inte helt OK i kroppen, så för mig var det jättebra om hon red istället. Kul för Feykir också, tänkte jag, det är inte ofta han får vara ute med så många hästar samtidigt!

Det skulle visa sig att det inte blev en helt odramatiskt tur... men det var INTE Feykirs fel i alla fall! När Anna M red iväg med hela gänget fick Sylvia lite dåligt samvete över att hon släppte iväg Anna ensam med en så stor grupp, särskilt som det visat sig att alla var ovana ryttare. Sylvia sadlade snabbt den enda ridhäst som fanns kvar, hennes egen tävlingshäst Krummi, och red ikapp gruppen för att hjälpa Anna. Hm... det skulle dock visa sig att hon snarare stjälpte än hjälpte... Gruppen töltade på, med Anna och Feykir i täten och Sylvia med Krummi längst bak. Då fick Krummi plötsligt fick ett frispel och stack iväg framåt i full karriär - helt omöjlig att stoppa, t o m för Sylvia. Turhästarna hakade på och när alla kom dundrande bakifrån (och en t o m sprang rakt in i Feykir) fick min stackars kille panik och försökte springa ifrån alltihop... I den allmänna villervallan som uppstod var det två turryttare som ramlade av... men ingen av dem gjorde illa sig som tur var. När man fått stopp på hästarna satt hela gänget av och gick hem med hästarna. Efter en stund red sedan endel av dem på en ny runda i skogen med Anna M medan övriga fick rida lektion på ridbanan för Sylvia. Det är väldigt sällan någon ramlar av på turerna, men helt kan man förståss inte försäkra sig mot sådant eftersom det ändå är djur det handlar om - inga maskiner. Hoppas att de som red ändå fick en positiv upplevelse av dagen!

Oj, så många tjejer!!!

När Feykir och jag var på väg ut på dagens ridtur och passerade Sylvia & Jannes hus fick vi se en häst som gick lös på gräsmattan. "Ska du verkligen vara där?" undrade jag och red lite närmare. Då kom plötsligt hela stoflocken - någon hade gått igenom tråden och nu följde alla de andra med till det där gräset som definitivt var mycket grönare på utsidan av staketet! Feykir blev mycket upplivad av alla tjejerna! Jag satt av och funderade hur jag skulle få kontakt med någon i huset... Jag ville inte släppa taget om Feykir men tyglarna var inte tillräckligt långa för att jag skulle kunna hålla kvar i dem och ändå nå ytterdörren. Skulle jag försöka få med mig Feykir upp på bron?! Men precis då kom Anna M ut och problemet var löst. Hon vaktade stoflocken medan jag gick ner till stallet och band fast Feykir samt hämtade ett gäng grimmor. Vi ledde ner stona till sin vinterhage, fyra i taget och när det bara var två kvar kom de faktiskt springande efter själva.

När Feykir och jag än en gång gav oss iväg på ridtur var han väldigt spänd och förväntansfull när vi skulle passera Sylvia & Jannes hus igen - "Det är ju här det brukar springa runt en massa tjejer!"

Red ca 1 timme i fyra gångarter och han kändes trevlig. Tycker det var lättare att få honom att jobba avslappnat i låg form med sträck överlinje i tölten, än innan senaste ET-behandlingen. Vi hittade en ny skogsstig som vi red också - sådant piggar alltid upp!

Jag - en superhjälte!!!

När jag skulle åka från stallet idag fick jag göra en "hjälteinsats"! Det var ingen annan människa på gården - alldeles tyst och lugnt överallt. Men när jag var på väg till bilen hör jag ett mycket ynkligt gnäll... Tittar mig omkring och ser Sylvias ena hund ute på gården, men den andra syns inte till. (De går lösa ute om Sylvia bara är borta över dagen.) Ljudet verkade komma från Josefshallen, där vi bl a har fikarum så jag gick ditåt för att se om hon kanske blivit instängd av misstag. När jag kliver upp på förstubron för att öppna dörren hör jag att ljudet faktiskt kommer underifrån - det visar sig att hon krupit in under bron och inte kan ta sig ut! "Jag ska hämta en spade och gräva ut dig!" säger jag och springer iväg. När jag försvinner ur hennes synfält är det inte längre något ynkligt gnäll - då ylar hon förtvivlat! Tror väl att jag ska lämna henne i sticket! Jag hittar snabbt en spade och som tur är har hon redan krafsat undan gräset med rötter och allt så det är ganska lätt att gräva ett tillräckligt stort hål. När hon kommit ut ur sitt "fängelse" får jag verkligen en kompis! Helst vill hon att jag ska ta upp henne i famnen. Vilket inte är så lätt med en korsning dobberman-flat coated retriver... Spaden jag hittade stod föresten vid förstubron till boningshuset - där hade någon också grävt. Jag misstänker att en viss hund fastnat där under tidigare...

När jag kom till Mariebäck idag var det däremot inte folktomt - tvärt om! Det var sista dagen på sommarens sista ridläger och deltagarna höll just på att förbereda sig för avslutningsuppvisningen. Snart vällde föräldrarna in också och uppvisningen kunde börja. Först visade de olika gångarter och lite dressyrövningar, medan Sylvia var speaker och berättade vad de gjorde och varför. Sedan var det dags för hästfotboll! De hade en stor boll på ca 1 m i diameter som de skulle knuffa/sparka ut på motståndarlagets kortsida. Flera av hästarna var väldigt skeptiska till bollen - särskilt om den kom emot dem. Andra var helt orädda. De tre bästa "fotbollsspelarna" var tre ston som är ganska sura mot andra hästar. Om någon av dem fick bollen så ville de andra hästarna helst inte gå nära! Hela tiden hejade Sylvia på dem och både ryttare och hästar blev mer och mer modiga. Sylvia var inte sen att kommentera detta: "Wow - nu vågade faktiskt Eydir lukta på bollen - det var första gången!" Matchen slutade oavgjort och så var ridlägret slut.

Efter detta var det dags för mig och Feykir att rida. När jag tog in honom ur hagen upptäckte jag att han hade fått gallor över kotorna på alla fyra benen. Under hela mitt hästliv har jag fått lära mig att alltid känna igenom hästens ben varje dag och att dessa inte ska kännas mjuka och "svampiga". Men det här var faktiskt första gången jag varit med om att de inte kändes "hårda och fina" så jag visste inte alls vad jag borde göra. Sådana gånger är det så skönt med Sylvia! Hon kom och kollade - konstaterade gallor, sa att jag ändå kunde rida samt att jag borde smörja med liniment efter ridturen. När vi ridit var de nästan borta, men jag smorde ändå liniment för säkerhets skull.

Nu när jag kommit hem har jag läst på nätet om gallor. De vanligaste förklaringarna verkar vara att hästen rört sig för lite (inte aktuellt för Feykir som går ute i flock i stor hage dygnet runt) eller att hästen går på mycket proteinrikt bete (känns inte heller aktuellt - i så fall borde gallorna ha kommit i början av betesperioden - inte nu när de betat av "det värsta" och får leta lite mer efter maten.) Men så hittade jag en anledning som kunde vara mer trolig - att hästen på betet äter någon växt den inte är van vid och reagerar lite på. Det kan ju vara troligt nu när de inte kan välja och vraka riktigt lika mycket på betet som de första veckorna.

Kanske skulle skriva något om ridturen också! Det var första gången jag red den här veckan - först skulle Feykir vila efter ET-behandlingen och sedan hade jag för mycket värk för att ta mig ur sängen. Feykir får alltid lite DAMP-känning när han vilat några dagar, så första halvan av ridturen gick väl mest ut på att etablera någon slags kontakt med honom. På hemvägen, då han kändes mjuk och avslappna kändes tölten "efter omständigheterna bra". (Jag hade inga större krav på samling eftersom han är så pass nybehandlad.) Faktiskt lyckades vi hålla tölten i en jättebrant utförsbacke!!! Ja, alltså det lutar inte alls många grader - så länge jag red fyrgångshäst hade jag aldrig kallat det en utförsbacke... Men för Feykir behövs inte många graders lutning för att det ska upplevas som "jättebrant"! Tidigare har det alltid blivit grisepass och jag försökt med något annat än skritt. Men när jag nu fokuserade på att han skulle tölta långsamt - fungerde det! Förhoppningsvis för att han är behandlad i korset!