Sista ridpasset i Höbäcken för i år.

Hamingja i sommarparadiset!

Snart är det dags att flytta hästarna hem till Mariebäck igen, så det gäller att passa på att nyttja vår fina töltväg "mellan ängarna"! Så idag blev det FEM vändor från bäcken upp till Hultetvägen! Om någon av er mot förmodan funderar på om utförslut och slarvig förberedelse kan resultera i trevlig tölt så behöver ni inte testa - jag kan intyga att det stämmer...! :-O Men jag insåg i alla fall det redan vid första försöket så de resterande gångerna vi återvände ner till bäcken fick Hamingja skritta på långa tyglar. Bra återhämtningspaus för både häst och ryttare! Och sedan skritt i terrängen under hemvägen. Hamingja verkade lika nöjd som jag!

Avslappnade grabbar i Höbäcken!

Less is more & more is more!!!

Salt är gott!!!

Lindriga 18 grader idag och dessutom en sval vind så ridvädret kunde inte vara bättre!!! Red ungefär en timme och både längre sträcka och mer tölt än jag gjort hittills i sommar och ÄNDÅ ser jag att min puls aldrig gick över 118 slag under ridturen - allt detta DEFINITIVT tack vare den svala temperaturen!!! Dags att börja se fram emot hösten alltså - och då inte bara för att jag ÄNTLIGEN ska börja jobba igen så smått!!!

Jag red kortare och färre sekvenser med att flytta undan för skänkeln i skritt idag, med längre pauser på hellånga tyglar där emellan. Ändå kändes Hamingja fantastiskt lösgjord och fin när det var dags för tölt - vilket måste vara p g a att hon i sadeln var betydligt mer "lösgjord" när mina muskler fick chans att hinna slappna av ordentligt mellan de mer aktiva momenten! Eftersom ridningen kändes så bra på alla sätt fick det för första gången även bli en TREDJE vända över ängarna ner till bäcken, fortfarande utan att matte vare sig blev yr eller fick muskelkramper!!! ME LIKE!!! 

Tack vare sammantaget en längre sträcka med riktigt bra töltunderlag hann jag också testa lite nytt. Och upptäckte då ännu ett vinnande koncept: nämligen att när jag förbereder töltsekvenserna genom att flytta undan för skänkeln ska jag när det känns bra ändå vänta med övergången, ställa om i nacken och flytta för andra skänkeln, när det känns bra ställa tillbaka åt det håll vi började med och först när känslan där åter är lätt och fin göra övergången till tölt. När jag på försök gjorde så upptäckte jag nämligen att Hamingja då istället för att få bråttom iväg och gå lite emot handen i övergången inväntade min signal så att vi behöll lätthet och bärighet från bakbenen hela vägen genom övergången och över i tölt! Så nu förstår ni varför jag bara var TVUNGEN att ge oss den där tredje vändan ned till bäcken och tillbaka!

Lite "småpengar" här och där och väderprognos med milimeterprecision!

 

Nu dag och nya möjligheter!!!

Inför den här dagen har SMHI gått ut med en vädervarning förr Norra Norrlands kust och inland om kraftigt, skyfallsliknande regn med upp till 60 mm under eftermiddagen - och här vi kusten att skurarna kunde komma redan på morgonen. Jag har inte haft någon bra natt, jag brukar ofta vakna redan vid 04-tiden men sedan jag fick höja dosen av sömnmedicin brukar jag oftast kunna somna om igen. Men inte i natt så när klockan var 05 tog jag den medicin mot låg ämnesomsättning som ska tas 1 timme före frukost och kl 06 satt jag vid köksbordet. Fortfarande lyste regnet med sin frånvaro så jag tänkte att det var lika bra att passa på och åka till Hamingja redan på morgonen. 

Det är jag som står för tillsynen av alla hästarna idag och när jag kom var vallackflocken en bit bort, men när jag visslade och ropade blev som vanligt Lill-Hjalmar mycket nyfiken och kom sättandes och efter en stund anslöt övriga också! Lill-Hjalmar är verkligen "extremsocial" och skulle nog gärna sitta i knät om det bara var möjligt! I stohagen kom även Ella när jag ropade, men de andra lät sig inte ryckas med utan tyckte uppenbart att det var jag som skulle röra på "apostlahästarna"...!

Sedan var det - förstås - dags för mig och Hamingja att ge oss ut på ridtur! Började som vanligt med travuppvärmningen på lina och tyckte att vi blev ovanligt varma både jag och Hamingja. Regnet höll sig fortfarande borta, men kanske var det ändå väldigt fuktig luft? Eftersom jag är en mycket läraktig person kom jag förstås ihåg att jag skulle ha fler pauser på långa tyglar när vi skrittade bort till vår "träningsväg" och ibland kom jag t o m ihåg att sträcka upp mig i sadeln också! Igår upplevde jag att hon hade svårare för att korsa in med vänster bak, men när jag idag testade att dra bak vänsterskänkeln liiite mer flöt det på mycket bättre!

Precis som igår fick jag njuta av riktigt trevlig tölt när vi kommit tillbaka över bäcken och red mot Hultetvägen! (I alla fall när jag kom ihåg att räta upp mig i sadeln!) Jag kunde ställa om höger resp vänster utan att hon kortade upp nacken och blev spänd. Det fick bli skrittpaus tillbaka ner till bäcken för ny, trevlig töltsekvens då jag förutom att ställa om höger resp vänster oäven flyttade henne fram och tillbaka över vägen genom att "ta med bogarna" m h a sidförande tygeltag. Hon kändes riktigt lösgjord och jag kunde till stor del ha ett passivt säte när jag bara "åkte med" som belöning när hon gjorde rätt! Så om det igår föll ner en - visserligen nygammal - "polett" så kan man väl sammanfatta dagens ridpass med att det skramlade ner lite småpengar här och där!

Efter skritt genom skogen hem var det jag som fick stå för "skyfallet" med hink och svamp för det där som SMHI hotat med hade fortfarande inte synts till. Hamingja njöt av detta i stora drag - som vanligt! Och som så ofta i Höbäcken hade hon ro att stå låååånga stunder med huvudet i min famn medan hon andades tyngre och tyngre. Tur att hästarna kan stå när de sover för att få hela hästen i knät skulle nog inte vara så skönt...! När jag skriver detta hemma i Kyrkbyn igen har vi fortfarande inte sett till minsta regndroppe... 

Men när jag kollade på himlen förstod jag att vi placerat oss med milimeterprecision! ;-)

Hamingja var äääääär du???!!!

Här!!!

Det var inte lätt att hitta Hamingja när jag kom till sommarbetet i Höbäcken i förmiddags. En stor del av stonas hage har hög vegetation att gömma sig i och hur jag än spanade syntes ingen av de andra hästarna i stoflocken till heller, så jag hade inte minsta ledtråd till var jag skulle leta... När jag gått en bit in i hagen och ropat på henne dök så Hamingjas huvud upp ur vegetationen nere i närheten av bron över bäcken. Och hon tyckte uppenbarligen att matte behövde motionera och gjorde inte minsta ansats till att röra sig i riktning mot mig. När jag kom fram till henne visade det sig att hon var ensam - än en gång hade hon uppenbarligen "glömt" att hon är ett flockdjur.... och på vägen tillbaka mot grinden fick jag tillslut syn på hennes kompisar i en helt annan del av hagen.

Efter travlongeringen red vi iväg mot Hultetvägen och hade ungefär samma upplägg som de senaste dagarna. Nu skulle jag försöka hitta tillbaka till den HÄRLIGA känslan i tölten igen! När vi red längs den andra vägen över ängarna såg det till att börja med lovande ut, men ville sig inte riktigt... varför? Det var först när vi passerade tillbaka över bäcken som jag insåg att vi hade hamnat i gamla "hjulspår" där jag kom i framvikt och Hamingja "la sig på i handen"... 

Och när jag nu rätade upp mig i sadeln och var noga med att sitta kvar så kom Hamingja direkt upp med bogarna och började dansa fram igen! Jag testade att då och då ställa om henne i nacken utan att vi tappade den härliga känslan! Självklart ville jag ha mer av den "varan" så vi skrittade tillbaka ner till bäcken och red tölt tillbaka igen - med samma härliga känsla!!! Än en gång visade det sig alltså att om matte "sitter som folk" i sadeln så börjar Hamingja börja göra en massa bra grejer!!! (För att citera kompisen Linda Wikström som yttrade dessa bevingade ord när vi båda och Sylvia för många år sedan red på en clinic med Johanna Elgholm - där temat just var ryttarens sits.)

Jag lyckades behärska mig tillräckligt för att Hamingja i alla fall under den allra sista sträckan fram till grusvägen fick sträcka ut sig på längre tyglar innan vi bröt av till skritt. Precis som igår fick hon sedan terrängskritta genom skogen tillbaka till asfaltvägen och under tiden hade jag gott om tid att analysera dagens ridtur och insåg att jag varit överambitiös och använt nästan hela skrittsträckan från sommarbetet fram till andra vägen över ängarna till att flytta undan för skänklarna och förutom alldeles i början bara haft någon enstaka sekvens när vi skrittat på hellånga tyglar. 

Jag ville förstås ge Hamingja så mycket gymnastik som möjligt som förberedelse för töltridningen. Men glömde hur viktiga pauserna på hellånga tyglar är för hennes matte, för att mina muskler med jämna mellanrum ska få återhämtning tillräckligt för att hinna slappna av mellan de mer aktiva skrittsekvenserna. Ännu en "note to self" alltså!

Det är verkligen roligt att jag långsamt lyckats "arbeta mig upp" från att bara orka 15-20 minuter ridning till att rida en hel timme - varav den senaste tiden dessutom nästan varje dag! Visserligen har jag i princip inte orkat något annat dessa dagar... Men ridningen och samvaron med Hamingja är både så oerhört välgörande för mig mentalt och innebär dessutom konditionsträning - vilket på sikt borde innebära att jag börjar orka med även andra aktiviteter på mina riddagar!

Hur många gånger kan samma polett trilla ner?!

När det handlar om att rulla sig får man verkligen inte slarva!!!

Även idag har Hamingja och jag ridit nästan en timme och hon fick dessutom mer motion än så i o m travlongeringen 5+5 minuter som uppvärmning. Sedan vi börjat ägna oss åt att flytta undan för skänkeln både när vi rider längs asfaltvägen och sedan längs Hultetvägen känns det som att sträckan fram till den fina "andra ängsvägen" är MYCKET kortare! 

Det allra bästa töltunderlaget är på sträckan från Hultetvägen ner till bäcken, där det orange strecket gör en liten krök, sedan blir det lite mer ojämt. Men fortfarande med bra svikt och utan vassa stenar - och ojämnt underlag kan ju faktiskt fungera lösgörande också! Precis som i förrgår red jag töltintervaller och försökte hitta tillbaka till den MAGISKA känslan från i tisdags men det var svårt att få till det... 

Men på tillbakavägen, ungefär halvvägs mellan bäcken och Hultetvägen, hände plötsligt något och känslan blev riktigt mjuk och trevlig! Uppenbarligen hade jag gjort något rätt, men vad?! Insåg att "nyckeln" var att jag efter övergången till tölt varit snabb att göra en TYDLIG förhållning nästan direkt, så att tempot aldrig hann börja "rinna iväg". Och när denna tydliga förhållning snabbt följdes av en STOR eftergift som belöning behöll hon tempo och bärighet utan att lägga sig på i handen! Och jag kunde bli helt följsam i sätet och bara "åka med"! Vid det laget var det inte så långt kvar upp till grusvägen och jag hade ju velat fortsätta på detta sätt i evigheter...men lyckades behärska mig och erbjuda längre tyglar den allra sista biten som belöning. 

Sedan fick också min duktiga häst skritta genom skogen tillbaka till asfaltvägen - mycket uppskattat! Som vanligt är det alltså Hamingjas matte som behöver "göra om - och göra rätt!!!" Det vore ju rätt trevligt om jag i fortsättningen kunde komma ihåg betydelsen av en så TYDLIG förhållning innan tempot hunnit drar iväg. Så att vi aldrig börjar närmar oss ett läge med "dragkamp" om högertygeln. Minnesgoda bloggläsare vill förstås inflika att det inte är första gången jag gör denna "nya upptäkt"...! :-O Och inte andra heller, om man ska vara petig...! :-O Men vänta bara - kanske gör jag rätt igen redan i morgon??!! To be continued...!

Offroad!

När det inte blåser ens över dessa vidder (det är nästan lika "oändligt" bakom oss dessutom) då kan man verkligen prata om att det är vindstilla!!!

Efter en dålig natt lyckades jag tillslut "skramla igång" och åka till Höbäcken på fm för samvaro med min FINA häst! Efter travlongeringen red vi samma sträcka över ängarna som igår - varför ändra ett vinnande koncept?! Jag hade förstås velat att det skulle vara lika MAGISKT som igår... Men om det varit "vardagsmat" att hitta känslan från igår så hade det ju inte inneburit samma totala eufori - det är ju just för att det är så SVÅRT som man blir alldeles "hög" av ett tillfälle då allt stämmer för en stund!

Idag kändes Hamingja mer spänd - och det gjorde säkert jag också...! Men när vi nästan var tillbaka vid Hultetvägen kom en sekvens med lösgjordhet när hon också började vila aaningen mer i steget, d v s lite av skjutkraften omvandlad till lyftkraft. Som belöning för detta fick hon sedan skritta hem genom terrängen istället för längs grusvägen - och det ÄLSKAR hon verkligen!!! 

I Norrbottens och Västerbottens inland ska de visst komma upp till 60 mm regn idag, men för Norrbottenskusten säger prognosen bara 0,6 mm. Vi har dock fortfarande väldigt varmt och idag verkligen en riktigt tryckande värme, som om det skulle börja åska när som helst. Så när vi kommit tillbaka till Höbäcken utan att ha duschats av regn var jag ganska förvånad för molnen hade bara sett mer och mer hotande ut. Det var inte alls mycket insekter idag heller, f f a myggen 

Hamingja var REJÄLT svettig efter ridturen och precis som igår stod hon nästan som i trans när jag svampade av henne med kallt vatten. Underläppen blev längre och längre och huvudet sjönk mer och mer så tillslut stod hon nästan med mulen nere i sanden! Mysigt att kunna ge henne en sådan avkopplande upplevelse som tack för alla upplevelser hon ger mig! När jag sedan lämnat henne i hagen rullade hon sig förstås MYCKET grundligt - så viktiga saker kan man INTE slarva med! Precis när jag kom fram till bilen för att köra hem började regnet smattra och jag tänkte att nu kommer åskvädret och kastade mig in i bilen... :-O  Men redan innan jag hunnit till Avan var regnvädret över och mer än så blev det aldrig. Det verkar ha blivit som det så ofta brukar, tack vare havsbrisen har Luleå fint väder och Boden får ta regnet. 

 

Not for sale!!!

...inte ens om någon skulle bjuda mer än 300 000 kr!!!

Jag har bestämt mig för att börja se sträckan på ca 1,5 km längs asfaltvägen och sedan Hultetvägen till dess man ÄNTLIGEN kommer till andra "ängsvägen" med ett underlag som lämpar sig för tölt, inte som en låång sträcka där man "bara kan skritta" utan som en möjlighet att verkligen förbereda för tölten på bästa sätt! Och idag var "första dagen på resten av mitt liv" då tog chansen att förfina hjälperna när jag flyttade henne undan för resp skänkel för att få en lååång överlinje och sedan "locka upp" bogarna! 

Atli har under åren kämpat med att få mig att förstå att en tydligare skänkel INTE är detsamma som en starkare skänkel utan snarare en lättare/mindre signal men med större precision. Om ni precis som jag trott att ni kan räkna er till de hyfsat normalbegåvade kan jag bara säga: kom igen efter att ha ridit lektioner för duktiga instruktörer ett par år så är jag ganska säker på att många av de instruktionerna fortfarande visar sig vara desamma... för det är en sak att t ex veta att man ska lyfta blicken och titta framåt. Men lika fullt är det som om det finns en superstark magnet nere i hästens man så att blicken hela tiden dras dit...! :-O 

Men även jag kan överraska så efter "bara" snart 20 år som Atlis elev händer det ändå att någon liten polett ramlar ner! Som det här med skänkeln då där jag idag plötsligt överraskade! Kanske just för att jag ägnade så lång sträcka/tid till att förbereda oss i skritt. Det var också väldigt bra för Hamingja att det blev väldigt många sekvenser där vi flyttade för skänkeln men utan att sedan göra övergång till tölt! 

Framme vid den andra "ängsvägen" - där det även idag blåste en svalkande vind - var det så äntligen dags för tölten! Jag varvade sekvenser med ställning åt höger resp vänster och sista biten tillbaka upp till grusvägen var det som att min fantastiska häst DANSADE fram!!! Jag var helt inställd på att vi skulle rida direkt hem sedan, men efter några meter längs Hultetvägen ångrade mig och vände tillbaka för att få uppleva ännu en sekvens härlig tölt. Hamingja blev lite förvånad först, men arbetsvillig som hon är trampade hos sedan glatt på igen! 

Denna gång red vi bara ner till bäcken innan vi vände och lyckohästen fortsatte att DANSA fram i tölt!!! Det var verkligen en helt magisk känsla och jag tänkte att ALLA borde få uppleva den känslan någon gång i livet!!! Och förhoppningsvis får jag fler chanser! När vi för andra gången kom upp till Hultetvägen fick min fantastiska häst skritta på långa tyglar hela vägen "hem" till Höbäcken. Allt medan matte klappade och tjatade på om att inte ens om någon bjöd 300 000 kr skulle fantastiska hästen vara till salu! Haminga frustade många gånger så hon verkade också vara nöjd!

Än mer nöjd blev hon när jag sedan sadlat av och började svalka henne med kallt vatten! Hon stod blick stilla, nästan som i trans, medan jag svampade av henne två varv med riktigt blöt svamp så att hon verkligen skulle få njuta! Att vi stod i skuggan där vinden dessutom fläktade gjorde förstås kyleffekten än större! Men har man dansat i tölt mitt i värsta värmeböljan är man verkligen värd extra svalka!