På kryssning i terrängen!

Här ser ni rena dundermedicinen!!!

Det var en trött matte som åkte till stallet i morse... men Hamingja verkade uppskatta att jag dök upp, för hon kom direkt när jag ropade på henne i hagen! Vilken TUR att jag kommit ihåg att fylla på förrådet av hästgodis i jackfickan innan jag gick ut till hagen! Jag kände att jag inte skulle orka någon längre ridtur, så jag red upp till vänster bakom vägbommen och lät henne sedan gå ut i skogen på det första skogsmaskinsspåret på vänster sida. 

Väl ute i terrängen fick Hamingja välja väg och då brukar hon ju ganska snart lämna maskinspåren och ge sig ut i obanad terräng. Men för ovanlighetens skull valde hon faktiskt att målmedvetet följa ett maskinspår fram till kalhygget, där hon gjorde en liten runda för att sedan följa maskinspår tillbaka ut till skogsvägen igen. En halvtimme var vi ute och det räckte för att jag skulle vara alldeles yr av trötthet, men att ha fått komma ut på hästryggen inkl ljusterapi ute i naturen var förstås välgörande för både kropp och själ! 

Eller, som det stod i det Facebookminne jag fick upp idag: 

"Hästen - rena dundermedicinen! Det är vetenskapligt bevisat att människor som är stressade, har ångest eller ont i kroppen mår mycket bättre av att rida och umgås med hästar. Det gör hästnäringen till ett viktigt verktyg för en bättre folkhälsa i Sverige." 

Och idag gjorde alltså Hamingja ännu en insats för den svenska folkhälsan!!! Senare under dagen har dock min smärta blivit värre och värre... men enligt SMHI ska det bli rejält kallt i natt och även i morgon - något som min kropp brukar reagera på... så om inte Hamingja gjort sin storartade insats idag hade det nog varit ÄNNU värre...!

Fokus på det viktigaste!

 

Morgonfodring i stohagen! Hamingja och Ella närmast i bild.

I Smärtrehabs digitala smärtskola håller jag just nu på med en modul som handlar om att hitta balans mellan ansträngning/träning och återhämtning för att optimera mitt mående över tid. Det är så lätt att ta i för mycket så att jag är "däckad" flera dagar efteråt. Jag måste prova mig fram och försöka hitta vad som är en "lagom" nivå av påfrestning för kroppen. 

Efter att den senaste tiden flera gånger ha utfodrat hästarna utan hjälp av någon annan har jag märkt att min återhämtningstid blir flera dagar längre om jag även rider i samband med utfodringen. Men den här veckan, när jag haft tre fodringar, har jag faktiskt lyckats vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG så att jag dessa tre dagar (torsdag, lördag och söndag) bara fodrat. Därmed har det bara blivit två riddagar: tisdag och onsdag. - men förhoppningsvis innebär det att jag orkar rida fler gånger kommande vecka än jag gjort om jag både ridit och fodrat samma dag. Kroppen mår dessutom bäst av en ganska jämn belastning, så fler "stalldagar" med lägre belastning/ansträning är bättre än "stötdoser" ett färre antal gånger. 

Jag har också fått förklarat för mig att när orken är så här begränsad så är det viktigt att jag prioriterar det som är allra viktigast för min hälsa på sikt: fysisk aktivitet och återhämtning. Vilket för mig uppnås allra effektivast ute i skogen tillsammans med Hamingja! Och det har jag inte "råd" att prioritera bort. Först när jag orkar göra något UTÖVER detta är jag redo att börja jobba t ex. Att som jag gjort tidigare, prioritera jobbet i första hand och göra annat bara om jag orkat något utöver jobbet är verkligen inget vinnande koncept... Men förhoppningsvis håller jag på att bli lite klokare nu...!!! Och även om Hamingja tycker det är roligt att vara ute på ridtur så är jag HELT säker på att hon tycker att jag gjort helt rätt denna vecka när jag prioriterat utfodring framför ridning! Eller som man säger i Västerbotten: "Äta först!" sa bonn´när bastun brann...!!!"

Matte måste skärpa sig!

"Tänker du ge mig något gott eller står jag här i onödan??!!"

Efter att ha skjutsat Johan till sjukhuset på morgonen fortsatte jag till stallet för att rida! Det var molnigt men hann klarna upp så att solen gnistrade i snön när Hamingja och jag skrittade iväg till vänster bakom vägbommen! Trots att det klarnade upp var det faktiskt mildare är igår (-8) och det var bara när jag fick vinden i ansiktet som det kändes riktigt kallt. Peppad av det härliga vädret bestämde jag mig för att se om jag orkade rida (kortare varianten av) Torrbergsrundan igen. Och det gick!!!

Här har ni bildbeviset: korta rundan samt t o m en liten avstickare uppför första delen av galoppbacken!

På uppmaning av fysioterapeuten på Smärtrehab har jag börjat utsätta min högra arm och axel för lite mer påfrestningar och när jag därför då och då håller tyglarna med båda händerna märker jag att Hamingja direkt får VÄLDIGT bråttom och vill lägga sig på i handen. Felet är förstås mitt - under det senaste året har jag ju nästan bara skrittat på långa tyglar och vid de fåtal tillfällen jag tagit tygelkontakt har det nästan alltid inneburit att hon ska få springa lite...

Men fr o m idag ska jag försöka skärpa mig och påminna henne om att ridning med tygelkontakt faktiskt kan betyda att man ändå ska skritta! Dagens insats på detta område blev därför sekvenser med högeröppna i skritt: med stöd på yttertygeln, ställa nacken till höger och sedan lägga till högerskänkeln för att få henne att böja sidan och länga halsen. VIKTIGT: matte MÅSTE komma ihåg att slappna av i sätet som belöning när hon länger halsen! Men påminna med högerskänkeln så snart hon spänner sig och blir hög i nacken. Oj, oj, oj... mycket att tänka på för en rejält ringrostig matte...! :-O Men när jag skrivit om det här brukar det i alla fall bli liiiite lättare att komma ihåg! 

En annat område som behöver "styras upp" är traven... Jag brukar säga att man aldrig riskerar att frysa ihjäl i sadeln på någon av Sylvias Hamradisavkommor - det är bara att rida en kort sträcka trav så är man JÄTTEVARM! Och av den anledningen så har jag under det senaste året undvikit trav och tagit till galoppen de fåtal gånger jag vågat mig på att rida i ett högre tempo. Den senaste tiden har jag ändå ridit lite trav, men då som förberedelse för att fatta höger galopp. Och idag märkte jag att Hamingja var VÄLDIGT snabb att fatta galopp på eget initiativ så snart hon travat några steg... Så nu får jag försöka mig på trav i lätt sits så kanske jag orkar några fler meter i taget och sedan sakta av till skritt igen. "Trava för travens egen skull!" skulle man kunna säga. På samma sätt som vi också behöver skritta med tygelkontakt "för skrittens egen skull!" 

Tuesday afternoon!

Återhämtning med mattes ♡ !!!

Igår morse var jag till läkaren som förlängde min sjukskrivning 100 % till 14:e januari. Det är ju både behandlingar och medicinering som pågår, men inte i något fall handlar det om en "quick fix" så det kändes skönt att det blev förlängt. Alla inblandade är ju ense om att jag behöver få ner mina extremt höga stressnivåer, och nu behöver jag i alla fall inte addera ytterligare stress över att behöva börja jobba igen innan behandlingar och medicin hunnit få effekt.

Senare samma dag var jag dessutom på den fjärde sessionen traumaterapi - och det var nästan lika jobbigt som senast... men helt klart verksamt och en lättnad att det finns något som hjälper hjärnan att hantera min PTSD! Resten av dagen tillbringade jag på min värmande IR-matta för jag var HELT slutkörd! Idag på förmiddagen var det sedan dags för dubbelvaccinering; Covid samt säsongsinfluensan. Jag hör till en riskgrupp numera, så det kändes bra att få göra det ÄVEN om jag är fruktansvärt spruträdd - och jag överlevde t o m!!! 

Adrenalinhög efter detta åkte jag sedan till stallet på eftermiddagen och red en liten sväng. Men när adrenalinet började klinga av blev jag istället JÄTTETRÖTT, så det blev bara en kort sväng till vänster bakom vägbommen. Hamingja var dessutom JÄTTEPIGG i det för henne säkert svala och sköna vädret (-15 grader) så det var mycket giraffhals och radarvarning och inte så mycket fokus på matte... Mitt tålamod räckte inte till sådant, så redan efter 25 minuter var vi tillbaka i stallet. Men vi hade ändå varit ute en liten sväng! Och om jag inte är helt däckad av vaccinet i morgon så är planen att rida igen på morgonen - förhoppningsvis är tålamod och ork bättre då!

Söndagspromenad

Efter gårdagens urladdning i sadeln kände jag mig egentligen för trött för att rida idag, men ville ändå ha lite ljusterapi (även om det var mulet idag) så jag åkte till Hamingja för att i alla fall ta en liten kort sväng tillsammans. Red till höger bakom vägbommen och följde först skogsvägen, men innan vi kom fram till vändplanen svängde vi ner längs skoterleden. Till att börja med trampade Hamingja på i friskt tempo. Men när vi var nästan nere vid bäcken och hon började höra porlandet från vattnet blev det tvärstopp... jag orkade inte vara tillräckligt ihärdig, så när jag försökt lirka med henne en stund utan att vi kom längre lät jag henne vända tillbaka hemåt. 

I hagen fotade jag Carolas fina Vidalin som "tog det chill" idag!

I morgon blir det ingen ridning för min del, för jag har först läkarbesök och sedan är det dags för en fjärde omgång av tramuaterapin. På tisdag har jag tid för dubbelvaccinering: både säsongsinfluensan och Covid (hör numera till riskgrupp). Men den senaste veckan har jag ju faktiskt ridit nästan varje dag så det är ju inte hela världen ifall det blir flera vilodagar den kommande veckan. 

STRÅLANDE SOL OCH GNISTRANDE SNÖ!!!

Att vara fotomodell är ett hårt jobb... men någon måste göra det!!!

Idag överträffade jag mig själv när jag, inspirerad av Malin, testade att rida Torrbergsrundan för första gången på mer än 1,5 år!!! (Jag red dock den kortare varianten, Malin och hennes kompis hade ridit den längre.) Vi hade gnistrande vackert väder med -9 grader och strålande sol - så det var verkligen ljusterapi i kubik, något som kändes extra välgörande efter en väldigt grå vecka när det knappt känts som att det blivit ljust ens mitt på dagen...! Jag hade tagit på mig min varmare uppsättning av Uhip jacka och ridkjol som är i färgen ametist och då ville förstås Hamingja ha sitt matchande pannband!

Här är bildbeviset på att jag orkade jag hela vägen runt! Hamingja var VÄLDIGT pigg - antagligen p g a det svala vädret och då blir hon ofta VÄLDIGT uppmärksam på omgivningen... Hon fick galoppera endel och det blev många korta galoppintervaller, eftersom hon aldrig hann någon lång sträcka innan hon började spana efter något, förvandlades till en giraff och tappade galoppen... Men det var inte odelat negativt, för vi fick därmed MÅNGA tillfällen att träna galoppfattningar och jag fokuserade på höger galopp - som matte verkligen behöver träna - från skritt eller trav. 

Vi såg inte till några jägare (det hade Malin & Co gjort) men det kändes ändå tryggt att jag hade reflexväst på. När vi kom tillbaka till stallet kunde jag nöjd konstatera att jag faktiskt lyckats rida Hamingja svettig! Jag hade förstås mycket god hjälp av att snön nu ligger ungefär decimeterdjup, så hon behövde lyfta på benen och ta i lite extra både i skritt och galopp! Den här snömängden är väldigt lagom - den lyser upp ger och ger bra stötdämpning för hästarnas ben dessutom! Och tack vare att det hunnit frysa till i marken innan snön kom så är det på de flesta ställen bra underlag under snön också! Enligt SMHI ska det vara ungefär samma väder i morgon, bara lite mer moln. Jag håller tummarna för att jag orkar rida i alla fall en liten sväng då också!

Ny skymningsräd!

Hamingja och jag har ägnat oss åt ljusskygg verksamhet de senaste dagarna...!  :-O

Idag fick Hamingja välja väg och då blev det till höger bakom vägbommen och första sträckan efter skogsmaskinspåret på vägens högra sida. Efter en galopp uppför den lilla backen till vänster fortsatte vi längs stigen bort mot Torrbergsvägen. När vi kom ungefär halvvägs, till området där det brukar vara väldigt blött på sommaren, kunde vi konstatera att det inte var helt fruset under snön. Så Hamingja tog samma omvägar runt detta som hon brukar göra på sommaren. Vi vände hemåt igen innan vi kommit till Torrbergsvägen och när vi skrittat nerför den lilla backen vände vi och tog en andra galopp uppför backen innan vi skrittade hem.