Matte måste skärpa sig!

"Tänker du ge mig något gott eller står jag här i onödan??!!"

Efter att ha skjutsat Johan till sjukhuset på morgonen fortsatte jag till stallet för att rida! Det var molnigt men hann klarna upp så att solen gnistrade i snön när Hamingja och jag skrittade iväg till vänster bakom vägbommen! Trots att det klarnade upp var det faktiskt mildare är igår (-8) och det var bara när jag fick vinden i ansiktet som det kändes riktigt kallt. Peppad av det härliga vädret bestämde jag mig för att se om jag orkade rida (kortare varianten av) Torrbergsrundan igen. Och det gick!!!

Här har ni bildbeviset: korta rundan samt t o m en liten avstickare uppför första delen av galoppbacken!

På uppmaning av fysioterapeuten på Smärtrehab har jag börjat utsätta min högra arm och axel för lite mer påfrestningar och när jag därför då och då håller tyglarna med båda händerna märker jag att Hamingja direkt får VÄLDIGT bråttom och vill lägga sig på i handen. Felet är förstås mitt - under det senaste året har jag ju nästan bara skrittat på långa tyglar och vid de fåtal tillfällen jag tagit tygelkontakt har det nästan alltid inneburit att hon ska få springa lite...

Men fr o m idag ska jag försöka skärpa mig och påminna henne om att ridning med tygelkontakt faktiskt kan betyda att man ändå ska skritta! Dagens insats på detta område blev därför sekvenser med högeröppna i skritt: med stöd på yttertygeln, ställa nacken till höger och sedan lägga till högerskänkeln för att få henne att böja sidan och länga halsen. VIKTIGT: matte MÅSTE komma ihåg att slappna av i sätet som belöning när hon länger halsen! Men påminna med högerskänkeln så snart hon spänner sig och blir hög i nacken. Oj, oj, oj... mycket att tänka på för en rejält ringrostig matte...! :-O Men när jag skrivit om det här brukar det i alla fall bli liiiite lättare att komma ihåg! 

En annat område som behöver "styras upp" är traven... Jag brukar säga att man aldrig riskerar att frysa ihjäl i sadeln på någon av Sylvias Hamradisavkommor - det är bara att rida en kort sträcka trav så är man JÄTTEVARM! Och av den anledningen så har jag under det senaste året undvikit trav och tagit till galoppen de fåtal gånger jag vågat mig på att rida i ett högre tempo. Den senaste tiden har jag ändå ridit lite trav, men då som förberedelse för att fatta höger galopp. Och idag märkte jag att Hamingja var VÄLDIGT snabb att fatta galopp på eget initiativ så snart hon travat några steg... Så nu får jag försöka mig på trav i lätt sits så kanske jag orkar några fler meter i taget och sedan sakta av till skritt igen. "Trava för travens egen skull!" skulle man kunna säga. På samma sätt som vi också behöver skritta med tygelkontakt "för skrittens egen skull!"