She sparks joy!!!

Mitt lyckopiller - henne behåller jag!!!

Den japanska organisations-gurun Marie Kondo har utarbetat en metod för organisering i hemmet som fått väldigt stor spridning i hela världen. Hon säger att när man går igenom sina ägodelar ska man bara behållas sådant som "sparks joy" (ger glädje). Och dit hör ju DEFINITIVT Hamingja!!!

Idag fick lyckohästen och jag verkligen ha en MAGISK söndagmorgon tillsammans! Jag hade morgonfodringen och när jag kom till stallet vid kl 7 strålade solen redan från en klarblå himmel, det var 7 plusgrader och HELT vindstilla! Inte ens de tunnaste kvistarna högst upp i björkarna rörde sig ö h t! När jag sedan red ut vid 8.30 verkade inga skoteråkare ha vaknat ännu och utan vind var det helt tyst förutom fåglarna och ljudet av hovar - svårslaget!!!

Jag red till världens ände-korsningen och sedan till skoterklubben. Efter gårdagens aktivering av "gasen" fick vi (som väntat) jobba lite mer med bromsen idag och vi höll oss enbart till skritt och tölt. Vänsteröppna, högersluta, "tänka samlad skritt med sätet" och fokus på min sits... det var inga nyheter direkt....! Men under hemvägen fick jag tillslut uppleva en sekvens med riktigt trevlig bärighet i tölten! 

Extra inspirerad av vädret red jag längre än jag brukar, över en timme blev det och när detta skrivs kan jag konstatera att det var att förivra mig... för sedan jag kom hem från stallet har det varit viloläge i soffan som krävts... men å andra sidan gav det en underbar upplevelse och då kan det ju vara värt lite "följdeffekter"...!

Hamingja fick också jobba ordentligt - hon var REJÄLT svettig och t o m skummig på sina ställen. Men nu blir det ett par välförtjänta vilodagar för henne - något matte definitivt behöver...!

Lite eljest!

Uuuuunderbart vårvinterväder idag också!!!

Men för säkerhets skull kanske jag ska börja med en liten språklektion för dem som ev inte känner till det västerbottniska ordet "eljest" vilket ungefär betyder att något/någon är annorlunda/"lite annars". En av de stora Västerbottensförfattarna, P O Enqvist beskrev t ex att en person som är eljest är en sådan som man kan tro går med finskorna i djupsnön! Och idag var det min och Hamingjas ridtur som var eljest när jag faktiskt lyckades riktigt bra med min tidigare föresats att variera ridningen mera!

Vi fick ut hårt redan från start med vad som också skulle kunna beskrivas som en mjukstart: skritt på hellånga tyglar mot Avan ända fram till första lilla uppförsbacken. Där drog vi igång uppvärmningen med en vänstergalopp och när jag vågade mig på att smacka en gång alldeles i början av galoppen blev det rejält med tryck i steget ända till dess jag visslade i slutet av den långa raksträckan. (Väntar jag för länge med smackningen gör den bara att hon blir väldigt spänd och tappar galoppen.) 

Efter mer skritt var det dags för lite tölt och i nästa uppförsbacken testade jag sedan att göra övergång direkt från tölt till trav - vilket funkade jättebra!!! Varför har jag inte kommit på det tidigare??!! (I o m att Hamingja både föredrar tölten och dessutom gärna töltar även på hellånga tyglar är det annars en ganska svår övergång att få till för oss - jag brukar oftast behöva sakta av till skritt där emellan.) I fortsättningen ska jag definitivt se till att träna mer på detta i uppförsbackar!

Ännu mer galopp blev det sedan på hemvägen, uppför den långa backen vid kalhygget. Då blev Hamingja riktigt "i gasen" och jag hann undra om jag skulle få stopp på henne innan det blir utförsbacke igen... men även denna gång räckte en vissling för att hon skulle sakta av. (Galopp utför är INTE min grej... Med Reykur eller Lára var det en annan sak - dessa islandsfödda naturbegåvningar tror jag knappt snubblade eller halkade en enda gång under hela sina liv...! Men Hamingja har verkligen behövt träna på att "hålla sig på benen"...!)

Lite mer tölt hann vi sedan "slänga in" under hemvägen, men sammantaget blev det definitivt lite mer variation än vad det brukar bli. Det är ju det "luriga" med tölten - att man ALLTID har så mycket att träna på där så det är lätt att "fastna" (i alla fall för mig...!) 

Vårkänslor!!!

Mattemys!!!

Om man har ridjackan helt öppen trots kraftig motvind... då är det VERKLIGEN ovanligt varmt för att vara februari!!! :-O  För första gången denna vinter har vi blidväder - och med hela +8 så har det gått "laviner" från taken både här och där!

När jag skulle rida iväg från gården såg det ut att kunna rasa från Josefshallens tak ner på vägen vilken minut som helst... så jag drev på Hamingja så vi skulle SKYNDA oss förbi och hon bjöd direkt på en riktigt trevlig tölt! Härligt avslappnad kändes hon - vilket knappast skulle ha hållit i sig om vi hamnat i en lavin...! :-O  (När vi kom tillbaka efter ridturen hade en stor del av "lavinen" hunnit rasa ner medan vi var borta - det gäller att ha tur ibland!!!)

Längs bilvägen hade jag en härlig utmaning i att försöka bibehålla den trevliga känslan i tölten, med en kombination av lösgjordhet och energi. Det där med energi är verkligen svårt... ju lägre tempo desto mer drivning behövs för att bibehålla energin har både Sylvia och Atli försökt förklara för mig. Nyligen hörde jag en annan beskrivning "tänk att du hela tiden vill att hjulen ska fortsätta snurra - även/särskilt när du töltar långsamt!" 

Nu hade jag ett lite lättare utgångsläge i o m att Hamingja till att börja med fixade den där energin på egen hand. Så jag försökte hålla blicken lyft för att känna så snart takten började bli lite sämre, då försökte jag vara snabb att "rida samlad skritt" med sätet vilket verkade ha bra effekt på energin och därmed takten! Lite trav hann vi med också - fast då började matte snabbt flåsa så väldigt i värmen så Hamingja blev tvungen att ta en lite längre skrittpaus...!

I "världens ände-korsningen" vid sjön blev det lite voltarbete i skritt innan vi töltade vidare en bit längs vägen in mot stan. När vi sedan vänt hemåt igen vågade jag mig åter på att i högersluta hålla båda tyglarna i högerhanden för att kunna lägga pisken lätt mot vänster bak.  Och även idag innebar det bara ett "begränsat trauma" för lilla fröken, så jag kunde hålla kontrollen. Det tar sig - så sakteliga i alla fall! 

Under hemvägen hade vi kraftig motvind - ändå hade jag jackan helt öppen och det var bara svalkande och skönt! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja var skummig både på bakbenen och på bogen. Så man kan väl säga att både Hamingja och jag hade ALLDELES för varma kläder på oss för dagens "vårvärme"!

Vilket Hamingja-moment!!!

Vilken FANTASTISK ridtur Hamingja bjöd på idag!!!

Efter att ha snöat en stor del av dagen klarnade det upp och solen skymtade t o m genom molnen när jag körde mot stallet efter jobbet - så härligt! I hagen kom sedan Hamingja när jag ropade på henne! Och det var ändå bara början...! 

I fredags red jag bort till nya kalhygget för vad som jag antog skulle vara sista chansen till "hyggesgalopp" i o m att det skulle komma så mycket snö de kommande dagarna. Och snöat har det verkligen gjort sedan dess...! Men eftersom hoppet är det sista som överger människan bestämde jag mig ändå för att rida dit idag - för TÄNK om det på något mirakulöst sätt bildats virvelvindar som blåst nysnön ut i skogen, eller nå´t...??!! 

På vägen dit värmde vi upp i tölt medan jag m h a vänsteröppna, högersluta resp många halvhalter med sätet försökte aktivera Hamingjas bakben och tyckte också att takten kändes allt bättre - särskilt de stunder här och där som jag fick hyfsad ordning på min sits...! Lite trav hann vi med dessutom, då jag försökte driva henne fram emot bettet för att fortsätta på temat "aktiva bakben". 

Redan när vi närmade oss kalhygget började Hamingja snedda över till vänster sida av vägen och det var ingen tvekan om hur gärna hon ville gå in där! Någon magisk virvelvind hade dock inte rensat området på lös snö, så det var bara att konstatera att fredagens "hyggesgalopp" blev säsongens sista. Men Hamingja lät sig inte nedslås av detta - för man kunde ju fortfarande skritta och pulsa i snö är ju bland det bästa hon vet! 

Det var en glad häst med ivrigt spetsade öron som plöjde sig fram genom snön när vi följde ytterkanten runt hygget. Det blev ju en lång sträcka att pulsa i snön som bitvis drivit ihop i ganska stora högar dessutom, så jag lät Hamingja själv välja när hon ville stanna och vila en stund. Men det var uppenbarligen alldeles för roligt för att hon skulle vilja vila någon längre stund utan snart var hon igång igen! Tillbaka på bilvägen fick hon ändå skritta på hellånga tyglar en ganska lång sträcka och hade faktiskt ro att göra det också trots att vi var på hemväg! 

Den senaste tiden har jag allt oftare fått uppleva en nedvarvningstölt med fortsatt väldigt aktiva muskler i överlinjen. Något jag annars bara upplevt på Atlikurserna ibland, då Atli också utropat: "DÄR har du känslan du ska leta efter!!!" Han har förklarat att det jag ska sträva efter är att tillslut kunna skapa samma aktivitet i överlinjen redan under uppvärmningen. Något som definitivt känns som ett livstidsprojekt....men att ö h t få en liknande känsla i nedvarvningen när jag ridit på egen hand har ju känts som ett riktigt STORT steg i min lilla värld!!!

Och när vi faktiskt hittat dit har jag tolkat det som ett tecken på att jag under det ridpasset lyckats aktivera Hamingjas bakdel lite bättre i tölten - det som ju är mitt ständiga långtidsprojekt. Idag ville jag dock inte kräva någon större grad av samling eftersom hennes muskler redan borde vara rätt möra efter all snöpulsning. Men då var det ju ett bra tillfälle att få stämma av om vinterns träning även inneburit någon "långtidseffekt" som kunde märkas även om vi inte ridit samlad tölt just idag...

Så efter att ha försökt få ordning på min sits, vilket innebar att Hamingja direkt började samla sig för tölt, red vi kanske 15-20 meter tölt i högre form innan jag successivt började ge henne längre tyglar. Och gissa om matte "gick i spinn" när Hamingja svarade med att hålla en lika aktiv överlinje som när vi jobbat riktigt mycket med samling i tölt??!! Det sägs ju att man ska sluta när man ligger på topp - så kanske borde jag sluta rida nu?! Fast då skulle jag ju missa chansen att kanske få uppleva samma sak igen...! Och en sak kan ni vara HELT säkra på: min häst är INTE till salu!!!

Årets bild??!! 

I alla fall DEFINITIVT världens finaste häst OCH världens mest sociala katt...!!! När jag hämtade Hamingja i hagen idag och kände de ISANDE vindarna som fick termometerns till synes beskedliga -12 att upplevas som minst det dubbla var det VÄLDIGT tydligt: idag gällde det verkligen att undvika motvind...! 

Så efter det vanliga voltarbetet i skritt utanför stallet red jag vänstra skogsvägen bakom vägbommen där vi galopperade (vänster galopp) upp till vändplanen och efter nytt voltarbete galopperade (höger galopp) tillbaka. Red sedan ändå en bit till höger längs bilvägen för att få "känna lite" på tölten - men eftersom vinden verkligen "hetsade minusgraderna att anfalla" blev det ingen längre sträcka. 

Idag kändes det lite för lätt att hålla ett långsamt tempo i tölten så nästa gång behöver jag nog låta henne "gasa på" mer igen. (Fast det kan ju också ha berott på att vi nu för andra gången denna dag red bort från stallet...) När vi åter vände hemåt var det i alla fall en trevlig aktivitet i överlinjen vilket jag tolkade som att hennes bakdel ändå varit bra aktiverad i tölten. Och att åter få vinden i ryggen var ju verkligen inte fel det heller...!!!

En av de aha-upplevelser jag fått sedan jag blivit bättre på att rida med blicken lyft är hur Hamingja tar alla chanser att skjuta ut högerbogen... så under skrittpauserna t ex behöver jag komma ihåg att "ta med" bogen åt vänster igen m h a sidförande tygeltag. (Utifrån Atlis devis: använd skänklarna för att kontrollera bakdelen och tyglarna för att kontrollera framdelen.) 

Tillbaka i stallet fick Hamingja stå med nättäcket från Back on Track medan hon mumsade i sig sin MAT UR HINK inkl mineraler och vitaminer! Men när jag sedan även försökte bjuda på en riktig hästgodis släppte hon den på golvet... hon utgick uppenbarligen fortfarande från att det matte ger ur handen i stallet bara är "låtsasgodis" som bör undvikas i alla lägen förutom när man blir hämtad i hagen...! 

Kvällspasset

I kväll hade jag nästan en skimmel igen!!!

Jag har inte varit i någon vidare form idag... men efter en heldag i soffan (medan jag löste ett mord i Åre) piggnade jag på mig tillräckligt för att rida innan jag skulle kvällsfodra! Det har snöat oavbrutet hela dagen och med dålig sikt kändes det inte så lämpligt att ge sig ut längs bilvägen i mörkret utan jag valde vänstra skogsvägen bakom vägbommen. 

Men först hade vi jobbat lite på volt i skritt utanför stallet, då jag kunde konstatera att Hamingja kändes riktigt mjuk och liksidig! Ingebjörns behandling nyligen gjorde verkligen susen! Men så sa han ju också att hon var bättre än att sett henne någon gång redan innan han började behandla henne. Nu är det "bara" upp till mig att försöka bibehålla detta också...! 

Med ca 1 dm kall nysnö på skogsvägen tyckte både Hamingja och jag att det passade perfekt att galoppera och en högersluta innan halten resulterade i en klockren vänstergalopp som vi sedan höll i nästan ända bort till vändplanen. Där blev det ännu en stunds skrittarbete på volt innan vi vände hemåt igen. Min grundplan hade varit att rida höger galopp på hemvägen - men när Hamingja på egen hand började förbereda sig för tölt genom att samla sig i skritten kunde jag inte låta bli att haka på! 

När jag försökte tänka på samma sätt som igår: "joystickförhållningar" med STORA eftergifter och rama in bakdelen med vänsterskänkeln (och lite pisk) för att sedan hålla koll på bogen genom att ställa höger samtidigt som jag försökte slappna av i sitsen. Och även nu hittade vi till en ganska trevlig känsla i tölten! 

Efter en skrittpaus vände jag tillbaka och red höger galopp mot vändplanen igen (det är ju, som sagt, "bara" upp till mig att bibehålla lösgjordhet och liksidighet...!) Och jag konstaterade att ett bra "knep" för att komma ihåg att lyfta blicken är att galoppera i mörker - då MÅSTE man ju hålla blicken lyft för att ha någon hjälp av pannlampan...! Avslutade sedan i nedvarvningstölt med riktigt härlig aktivitet i överlinjen när det samtidigt kändes som att jag hittade en bra sits! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja MAT I HINK och jag kunde nöjt konstatera att det inte var många smulor av mineralerna kvar när hon omsorgsfullt slickat hinkens botten... men det kan ju fortfarande vara nyhetens behag så jag ska väl inte "ropa hej" riktigt ännu...!

Det gäller att passa på!!!

Väderprognoserna hotar med mycket snö de närmaste dagarna, så snart kanske det blir svårare att rida (=galoppera) på nya kalhygget när man inte riktigt kan ha koll på var underlaget är bra... Så Hamingja och jag var HELT eniga om att det var bäst att passa på!!!

Under vägen dit red värmde vi upp i tölt där jag använde vänsteröppna och lätta pet med pisken på vänster bak för att aktivera bakdelen - vilket faktiskt var relativt traumafritt (för att vara Hamingja!) Och sedan blev det alltså "kalhyggesgalopp"! Började då med vänster galopp som jag förberedde genom högersluta innan jag gjorde halt och galoppfattning. Hamingja tog rätt galopp direkt och då blev ju matte supernöjd! Men när jag sedan skulle fatta höger galopp tog hon vänster igen och först vid tredje försöket kunde vi enas om höger galopp... Men senast var det ju faktiskt tvärt om så  det borde ju betyda att hon i alla fall håller sig relativt liksidig än så länge...!

När jag sadlat om inför hemvägen kunde jag konstatera att detta hygge verkligen erbjuder hur många naturliga "uppsittningspallar" som helst till Hamingjas stela matte! Under hemvägen ville jag sedan köra favorit i repris från senaste ridpasset, då jag m h a tyglarna i högerhanden kunde rida högersluta i tölt där pisken i vänsterhanden kunde förstärka effekten av ytterskänkeln när Hamingja ville skicka bakdelen åt vänster. Men idag lyssnade hon så pass bra på vänsterskänkeln (f f a när jag först såg till att ha kontroll på vänster bak innan jag ställde henne åt höger) att jag bara någon enstaka gång behövde påminna lite med pisken! 

Så med fokus 1: "joystickförhållningar/-eftergifter" och fokus 2: rama in med vänster skänkel och höger tygel kunde vi ganska snart hitta och bibehålla ett läge där Hamingja töltade avslappnat trots att matte höll om lätt med skänklarna och matte i sin tur kunde slappna av och hålla hyfsad ordning på sitsen! Något som i båda fallen gick ytterligare lite bättre sedan Hamingja fått börja sträcka ut i nedvarvningstölt!

För att variera oss avslutade jag med att låta henne galoppera uppför vägen till kyrkan istället för att följa bilvägen sista biten. Det var första gången i vinter vi red där så det var lite lagom spännande för fröken Hamingja... men hon blev ändå aldrig så spänd att hon tappade galoppen. 

Tillbaka i stallet hände sedan något STORT: HAMINGJA FICK MAT UR HINK!!! Det var väääldigt länge sedan sist...! Hon har ju oturen att höra till de oerhört lättfödda hästarnas skara - brukar t ex vara en av de som blir tjockast på sommarbetet trots att hon brukar vara den enda av hästarna som rids under sommaren. Och även resten av året lägger hon lätt på sig även när hon bara får hö så något kraftfoder behöver hon verkligen inte. 

Men mineralfoder och vitaminer behöver hon ju ändå och under åren har jag testat att blanda dessa på olika sätt för att nyttigheterna ska slinka ner. I början blandade jag med betfor eftersom jag levde i tron att alla hästar ÄLSKAR betfor. Så när Hamingja lämnade det mesta i krubban ökade jag succsessivt på mängden betfor för att hon inte skulle känna smaken av det andra... till dess jag upptäckte att hon inte gillade betfor...!

Lucern tycker hon däremot om och det räknas ju som grovfoder - och därmed extra bra för hästens matsmältning och näringsupptag -  så de senaste vintrarna har jag försökt hitta en balans med så lite lucern som möjligt (eftersom hon INTE behöver energin den innehåller) men ändå tillräckligt mycket för att hon ska äta upp alla nyttigheterna. 

Men här om veckan drog jag mig till minnes att när jag hade foderhäst i början på 80-talet fick alla hästar förutom betfor även vetekli. Och när jag googlade kunde jag läsa mig till att det innehåller mycket fosfor och B-vitaminer vilket tillsammans med det höga fiberinnehållet är bra för hästens matsmältning. När man ger det uppblött får hästen dessutom i sig extra vätska vilket också är bra f f a vintertid. Det innehåller en hel del protein medan energiinnehållet är lågt - så sammantaget kändes det definitivt som något värt att testa!

Och när Hamingja idag alltså fick MAT UR HINK slurpade hon glatt i sig hela innehållet (det är annars ganska fascinerande hur hästar kan lyckas sortera ut och lämna mineralerna men äta upp allt man blandat ut dem med...!) Det KAN ju dock ha varit nyhetens behag, så jag ska nog inte "ropa hej" riktigt ännu...!