Det gäller att passa på!!!

Väderprognoserna hotar med mycket snö de närmaste dagarna, så snart kanske det blir svårare att rida (=galoppera) på nya kalhygget när man inte riktigt kan ha koll på var underlaget är bra... Så Hamingja och jag var HELT eniga om att det var bäst att passa på!!!

Under vägen dit red värmde vi upp i tölt där jag använde vänsteröppna och lätta pet med pisken på vänster bak för att aktivera bakdelen - vilket faktiskt var relativt traumafritt (för att vara Hamingja!) Och sedan blev det alltså "kalhyggesgalopp"! Började då med vänster galopp som jag förberedde genom högersluta innan jag gjorde halt och galoppfattning. Hamingja tog rätt galopp direkt och då blev ju matte supernöjd! Men när jag sedan skulle fatta höger galopp tog hon vänster igen och först vid tredje försöket kunde vi enas om höger galopp... Men senast var det ju faktiskt tvärt om så  det borde ju betyda att hon i alla fall håller sig relativt liksidig än så länge...!

När jag sadlat om inför hemvägen kunde jag konstatera att detta hygge verkligen erbjuder hur många naturliga "uppsittningspallar" som helst till Hamingjas stela matte! Under hemvägen ville jag sedan köra favorit i repris från senaste ridpasset, då jag m h a tyglarna i högerhanden kunde rida högersluta i tölt där pisken i vänsterhanden kunde förstärka effekten av ytterskänkeln när Hamingja ville skicka bakdelen åt vänster. Men idag lyssnade hon så pass bra på vänsterskänkeln (f f a när jag först såg till att ha kontroll på vänster bak innan jag ställde henne åt höger) att jag bara någon enstaka gång behövde påminna lite med pisken! 

Så med fokus 1: "joystickförhållningar/-eftergifter" och fokus 2: rama in med vänster skänkel och höger tygel kunde vi ganska snart hitta och bibehålla ett läge där Hamingja töltade avslappnat trots att matte höll om lätt med skänklarna och matte i sin tur kunde slappna av och hålla hyfsad ordning på sitsen! Något som i båda fallen gick ytterligare lite bättre sedan Hamingja fått börja sträcka ut i nedvarvningstölt!

För att variera oss avslutade jag med att låta henne galoppera uppför vägen till kyrkan istället för att följa bilvägen sista biten. Det var första gången i vinter vi red där så det var lite lagom spännande för fröken Hamingja... men hon blev ändå aldrig så spänd att hon tappade galoppen. 

Tillbaka i stallet hände sedan något STORT: HAMINGJA FICK MAT UR HINK!!! Det var väääldigt länge sedan sist...! Hon har ju oturen att höra till de oerhört lättfödda hästarnas skara - brukar t ex vara en av de som blir tjockast på sommarbetet trots att hon brukar vara den enda av hästarna som rids under sommaren. Och även resten av året lägger hon lätt på sig även när hon bara får hö så något kraftfoder behöver hon verkligen inte. 

Men mineralfoder och vitaminer behöver hon ju ändå och under åren har jag testat att blanda dessa på olika sätt för att nyttigheterna ska slinka ner. I början blandade jag med betfor eftersom jag levde i tron att alla hästar ÄLSKAR betfor. Så när Hamingja lämnade det mesta i krubban ökade jag succsessivt på mängden betfor för att hon inte skulle känna smaken av det andra... till dess jag upptäckte att hon inte gillade betfor...!

Lucern tycker hon däremot om och det räknas ju som grovfoder - och därmed extra bra för hästens matsmältning och näringsupptag -  så de senaste vintrarna har jag försökt hitta en balans med så lite lucern som möjligt (eftersom hon INTE behöver energin den innehåller) men ändå tillräckligt mycket för att hon ska äta upp alla nyttigheterna. 

Men här om veckan drog jag mig till minnes att när jag hade foderhäst i början på 80-talet fick alla hästar förutom betfor även vetekli. Och när jag googlade kunde jag läsa mig till att det innehåller mycket fosfor och B-vitaminer vilket tillsammans med det höga fiberinnehållet är bra för hästens matsmältning. När man ger det uppblött får hästen dessutom i sig extra vätska vilket också är bra f f a vintertid. Det innehåller en hel del protein medan energiinnehållet är lågt - så sammantaget kändes det definitivt som något värt att testa!

Och när Hamingja idag alltså fick MAT UR HINK slurpade hon glatt i sig hela innehållet (det är annars ganska fascinerande hur hästar kan lyckas sortera ut och lämna mineralerna men äta upp allt man blandat ut dem med...!) Det KAN ju dock ha varit nyhetens behag, så jag ska nog inte "ropa hej" riktigt ännu...!