Nu kommer ljuset!!!

Det är så HÄRLIGT när ljuset kommer tillbaka - och VARJE år blir jag lika glatt överraskad över hur FORT det går när det vänder! (I teorin VET jag att det blir ca 1 timme mer soltid/vecka i Luleå så här års - men det känns ändå så otroligt...!)

Idag verkade det som att Hamingja ville kompensera för att hon i måndags skyndade sig bortåt när hon såg mig komma in i hagen...! På min väg till stallet skymtade jag min häst långt bort i hagen, nedanför en av ladorna. Jag ropade och visslade och då sträcker hon alltid upp huvudet och spanar åt mitt håll - men jag hade inga som helst förväntningar om något mer. (Jo, kanske att hon i alla fall inte skulle skynda iväg ännu längre bort, som i måndags...!) 

Så döm om min förvåning - och glädje - när jag kommer ut ur stallet med grimman i högsta hugg och Hamingja står ända framme vid grinden och väntar!!! Hon måste t o m ha SPRUNGIT för att ha hunnit - snacka om att gårdagens totaldiss av matte var glömd!!!

På temat "variera mera" valde jag att rida längs bilvägen bort till korsningen vid sjön då jag redan under uppvärmningstölten försökte rama in genom att ställa henne till höger men samtidigt dra bak vänsterskänkeln för att hon inte skulle skicka iväg bakdelen åt vänster och de stunder jag lyckades med detta kändes takten bättre. 

Lite social träning fick vi också när det visade sig att skogsavverkning pågick för fullt samtidigt som vi skulle passera mellan stora och för Hamingja helt nya timmerupplag på båda sidorna av vägen. Men det fixade hon väldigt bra - både på vägen dit och hem! När vi började tölta hemåt och åter närmade oss avverkningsplatsen undvek jag dock "bromsreparationer" i form av "tvärnit" - eftersom det brukar trigga Hamingjas flyktbeteende... För enda anledningen att matte vill stanna så snabbt MÅSTE ju vara att hon upptäckt någon riktigt farligt??!!

Resterande del av hemvägen var min målsättning att tölta i relativt lågt tempo och försöka få Hamingja avslappnad trots att jag höll skänklarna lätt mot hennes sidor. Och så skulle ju matte också slappna av... ibland lyckades vi! Under den efterföljande nedvarvningstölten bet motvinden lite extra i ansiktet... men då tog jag fram esset ur (rid-)rockärmen och lät Hamingja trava en stund - sedan var matte varm i hela kroppen!