Lite eljest!

Uuuuunderbart vårvinterväder idag också!!!

Men för säkerhets skull kanske jag ska börja med en liten språklektion för dem som ev inte känner till det västerbottniska ordet "eljest" vilket ungefär betyder att något/någon är annorlunda/"lite annars". En av de stora Västerbottensförfattarna, P O Enqvist beskrev t ex att en person som är eljest är en sådan som man kan tro går med finskorna i djupsnön! Och idag var det min och Hamingjas ridtur som var eljest när jag faktiskt lyckades riktigt bra med min tidigare föresats att variera ridningen mera!

Vi fick ut hårt redan från start med vad som också skulle kunna beskrivas som en mjukstart: skritt på hellånga tyglar mot Avan ända fram till första lilla uppförsbacken. Där drog vi igång uppvärmningen med en vänstergalopp och när jag vågade mig på att smacka en gång alldeles i början av galoppen blev det rejält med tryck i steget ända till dess jag visslade i slutet av den långa raksträckan. (Väntar jag för länge med smackningen gör den bara att hon blir väldigt spänd och tappar galoppen.) 

Efter mer skritt var det dags för lite tölt och i nästa uppförsbacken testade jag sedan att göra övergång direkt från tölt till trav - vilket funkade jättebra!!! Varför har jag inte kommit på det tidigare??!! (I o m att Hamingja både föredrar tölten och dessutom gärna töltar även på hellånga tyglar är det annars en ganska svår övergång att få till för oss - jag brukar oftast behöva sakta av till skritt där emellan.) I fortsättningen ska jag definitivt se till att träna mer på detta i uppförsbackar!

Ännu mer galopp blev det sedan på hemvägen, uppför den långa backen vid kalhygget. Då blev Hamingja riktigt "i gasen" och jag hann undra om jag skulle få stopp på henne innan det blir utförsbacke igen... men även denna gång räckte en vissling för att hon skulle sakta av. (Galopp utför är INTE min grej... Med Reykur eller Lára var det en annan sak - dessa islandsfödda naturbegåvningar tror jag knappt snubblade eller halkade en enda gång under hela sina liv...! Men Hamingja har verkligen behövt träna på att "hålla sig på benen"...!)

Lite mer tölt hann vi sedan "slänga in" under hemvägen, men sammantaget blev det definitivt lite mer variation än vad det brukar bli. Det är ju det "luriga" med tölten - att man ALLTID har så mycket att träna på där så det är lätt att "fastna" (i alla fall för mig...!)