Vilket Hamingja-moment!!!

Vilken FANTASTISK ridtur Hamingja bjöd på idag!!!

Efter att ha snöat en stor del av dagen klarnade det upp och solen skymtade t o m genom molnen när jag körde mot stallet efter jobbet - så härligt! I hagen kom sedan Hamingja när jag ropade på henne! Och det var ändå bara början...! 

I fredags red jag bort till nya kalhygget för vad som jag antog skulle vara sista chansen till "hyggesgalopp" i o m att det skulle komma så mycket snö de kommande dagarna. Och snöat har det verkligen gjort sedan dess...! Men eftersom hoppet är det sista som överger människan bestämde jag mig ändå för att rida dit idag - för TÄNK om det på något mirakulöst sätt bildats virvelvindar som blåst nysnön ut i skogen, eller nå´t...??!! 

På vägen dit värmde vi upp i tölt medan jag m h a vänsteröppna, högersluta resp många halvhalter med sätet försökte aktivera Hamingjas bakben och tyckte också att takten kändes allt bättre - särskilt de stunder här och där som jag fick hyfsad ordning på min sits...! Lite trav hann vi med dessutom, då jag försökte driva henne fram emot bettet för att fortsätta på temat "aktiva bakben". 

Redan när vi närmade oss kalhygget började Hamingja snedda över till vänster sida av vägen och det var ingen tvekan om hur gärna hon ville gå in där! Någon magisk virvelvind hade dock inte rensat området på lös snö, så det var bara att konstatera att fredagens "hyggesgalopp" blev säsongens sista. Men Hamingja lät sig inte nedslås av detta - för man kunde ju fortfarande skritta och pulsa i snö är ju bland det bästa hon vet! 

Det var en glad häst med ivrigt spetsade öron som plöjde sig fram genom snön när vi följde ytterkanten runt hygget. Det blev ju en lång sträcka att pulsa i snön som bitvis drivit ihop i ganska stora högar dessutom, så jag lät Hamingja själv välja när hon ville stanna och vila en stund. Men det var uppenbarligen alldeles för roligt för att hon skulle vilja vila någon längre stund utan snart var hon igång igen! Tillbaka på bilvägen fick hon ändå skritta på hellånga tyglar en ganska lång sträcka och hade faktiskt ro att göra det också trots att vi var på hemväg! 

Den senaste tiden har jag allt oftare fått uppleva en nedvarvningstölt med fortsatt väldigt aktiva muskler i överlinjen. Något jag annars bara upplevt på Atlikurserna ibland, då Atli också utropat: "DÄR har du känslan du ska leta efter!!!" Han har förklarat att det jag ska sträva efter är att tillslut kunna skapa samma aktivitet i överlinjen redan under uppvärmningen. Något som definitivt känns som ett livstidsprojekt....men att ö h t få en liknande känsla i nedvarvningen när jag ridit på egen hand har ju känts som ett riktigt STORT steg i min lilla värld!!!

Och när vi faktiskt hittat dit har jag tolkat det som ett tecken på att jag under det ridpasset lyckats aktivera Hamingjas bakdel lite bättre i tölten - det som ju är mitt ständiga långtidsprojekt. Idag ville jag dock inte kräva någon större grad av samling eftersom hennes muskler redan borde vara rätt möra efter all snöpulsning. Men då var det ju ett bra tillfälle att få stämma av om vinterns träning även inneburit någon "långtidseffekt" som kunde märkas även om vi inte ridit samlad tölt just idag...

Så efter att ha försökt få ordning på min sits, vilket innebar att Hamingja direkt började samla sig för tölt, red vi kanske 15-20 meter tölt i högre form innan jag successivt började ge henne längre tyglar. Och gissa om matte "gick i spinn" när Hamingja svarade med att hålla en lika aktiv överlinje som när vi jobbat riktigt mycket med samling i tölt??!! Det sägs ju att man ska sluta när man ligger på topp - så kanske borde jag sluta rida nu?! Fast då skulle jag ju missa chansen att kanske få uppleva samma sak igen...! Och en sak kan ni vara HELT säkra på: min häst är INTE till salu!!!