Kvällspasset

I kväll hade jag nästan en skimmel igen!!!

Jag har inte varit i någon vidare form idag... men efter en heldag i soffan (medan jag löste ett mord i Åre) piggnade jag på mig tillräckligt för att rida innan jag skulle kvällsfodra! Det har snöat oavbrutet hela dagen och med dålig sikt kändes det inte så lämpligt att ge sig ut längs bilvägen i mörkret utan jag valde vänstra skogsvägen bakom vägbommen. 

Men först hade vi jobbat lite på volt i skritt utanför stallet, då jag kunde konstatera att Hamingja kändes riktigt mjuk och liksidig! Ingebjörns behandling nyligen gjorde verkligen susen! Men så sa han ju också att hon var bättre än att sett henne någon gång redan innan han började behandla henne. Nu är det "bara" upp till mig att försöka bibehålla detta också...! 

Med ca 1 dm kall nysnö på skogsvägen tyckte både Hamingja och jag att det passade perfekt att galoppera och en högersluta innan halten resulterade i en klockren vänstergalopp som vi sedan höll i nästan ända bort till vändplanen. Där blev det ännu en stunds skrittarbete på volt innan vi vände hemåt igen. Min grundplan hade varit att rida höger galopp på hemvägen - men när Hamingja på egen hand började förbereda sig för tölt genom att samla sig i skritten kunde jag inte låta bli att haka på! 

När jag försökte tänka på samma sätt som igår: "joystickförhållningar" med STORA eftergifter och rama in bakdelen med vänsterskänkeln (och lite pisk) för att sedan hålla koll på bogen genom att ställa höger samtidigt som jag försökte slappna av i sitsen. Och även nu hittade vi till en ganska trevlig känsla i tölten! 

Efter en skrittpaus vände jag tillbaka och red höger galopp mot vändplanen igen (det är ju, som sagt, "bara" upp till mig att bibehålla lösgjordhet och liksidighet...!) Och jag konstaterade att ett bra "knep" för att komma ihåg att lyfta blicken är att galoppera i mörker - då MÅSTE man ju hålla blicken lyft för att ha någon hjälp av pannlampan...! Avslutade sedan i nedvarvningstölt med riktigt härlig aktivitet i överlinjen när det samtidigt kändes som att jag hittade en bra sits! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja MAT I HINK och jag kunde nöjt konstatera att det inte var många smulor av mineralerna kvar när hon omsorgsfullt slickat hinkens botten... men det kan ju fortfarande vara nyhetens behag så jag ska väl inte "ropa hej" riktigt ännu...!