Att tänka framåt!

Idag red Hamingja och jag längs bilvägen bort till Avan och precis som igår inledde jag med tölt i friskt tempo direkt när vi lämnade gården. Men nog var det ju viss skillnad mot igår då "Sylvia-effekten" så tydligt fanns kvar, nu kändes hon åter mer styv i kroppen... men jag motstod frestelsen att ta ner tempot för att försöka hitta tillbaka till takten utan satsade på att sidföra för vikthjälperna "i farten". 

Galopperade uppför första lilla backen och sedan även i nästa uppförslut. I båda fallen testade jag att smacka när jag kände att hon började bromsa. Hon reagerar alltid så häftigt på en smackning, så effekten är ju inte direkt lösgörande... men nu var ju huvudsaken att få henne att "tänka framåt" och den effekten fick jag så hon höll galoppen lite längre i alla fall.

Jag brukar sällan galoppera på hemvägen eftersom jag inte är säker på att jag kommer att ha någon broms ifall jag skulle behöva det... men backen upp till jägarnas fikaplats känns ganska "safe" i det fallet eftersom den är så pass lång. Nu testade jag dessutom att fatta galopp ganska långt innan backen började och det visade sig funka väldigt bra! Just efter galoppfattningen brukar hon ju ha en trevlig bärighet i galoppen, men när hon sedan börjar mattas av lite har min drivning ofta bara gjort henne mer spänd och så har hon tappat galoppen... Men nu kom ju backen efter en stund och gav henne en "nytändning" utan att jag behövde driva särskilt mycket. 

För att verkligen låta henne galoppera på, enligt Sylvias instruktioner, skrittade jag ner igen och galopperade upp två gånger till innan jag satt av och sadlade om inför hemvägen. Efter detta kändes det som att Hamingja "tänkte framåt" så under hemvägen red jag en lite långsammare tölt för att jag skulle hinna med att fokusera lite på min sits också. När vi skulle rida över bäcken fick Hamingja plötsligt för sig att det var något farligt i närheten och för att distrahera henne började jag rida vänsteröppna. Fortsatte med detta uppför backen, då det också blev extra styrketräning. 

Tillbaka i stallet stretchade vi och nu fick jag hålla bakbenet riktigt länge även i den nya stretchen! Sedan fick hon stå med både ryggvärmare och hasskydd en stund. Jag övervägde sedan om jag dessutom skulle låta henne ha Back on Track-täcke när hon fick gå ut i hagen (jag ska tillbaka och fodra i kväll och skulle ju kunna ta av täcket igen då.) Men bestämde mig tillslut för att det fick räcka med den "BoT-dos" hon redan fått. 

När Sylvia trollat med hästen!!!

Hamingja 2.0!!!

Det var spännande att komma till stallet för att rida idag - vad skulle jag ha för häst efter gårdagens "nära Sylvia-upplevelse... tänk om Hamingja 2.0 var mer än jag kunde hantera?!? Men det hela visade sig bli en riktigt trevlig upplevelse! Jag hade fått tydliga instruktioner: "Hamingja behöver få springa FORT!!! Hon måste få "blåsa ur systemet" ordentligt för att sedan kunna slappna av både fysiskt och mentalt - så gasa på ordentligt i tölt och galopp!" Och då var det ju bara att göra så...!

Alltså rivstartade jag med att tölta ut från gården i god fart och kände direkt av "Sylvia-effekten" - Hamingja var mycket mer "loss" i kroppen redan från start vilket också gjorde att takten blev mycket bättre. Detta blev sedan ÄNNU tydligare när vi kommit ner på bilvägen och jag testade att höja tempot ytterligare. När hon har haft mycket passtakt i tölten har jag blivit så obalanserad i sadeln och det har ju inte hjälpt någon av oss... men när nu takten var bättre kunde jag sitta mer avslappnat utan att dunsa henne i ryggen eller vingla runt. Hamingja verkade minst lika nöjd över detta som jag - efter ett tag började hon t o m frusta belåtet!

Jag varvade snabb tölt med skrittpauser och även i skritten kändes det skillnad! Jag har inte upplevt henne stel där, men nu var det ändå en tydligt skillnad när hon skrittade ännu mer "genom kroppen". När vi kom till världens ände-korsningen red jag in mot byn och testade en vänstergalopp uppför backen. Även detta blev en väldigt positiv upplevelse, för när jag testade att driva i galoppen svarade hon med att ta i mer med bakbenen istället för att köra upp huvudet och tappa bakdelen. Vi skrittade tillbaka ner och galopperade ett par gånger till och töltade sedan även en liten sväng åt andra hållet, bort mot skoterklubben innan vi vände hemåt. 

Efter att ha suttit av och sadlat om vände jag hemåt och fortsatte tölta på i ett friskt tempo. Jag hade förberett tölten genom att rida öppna för vänster skänkel vilket gav en trevlig bärighet. Och genom att fortsätta lägga in några steg i öppna då och då kunde jag bibehålla mycket av bärigheten även fast vi höll ett för mig relativt högt tempo! Riktigt, riktigt roligt!!! Nu är jag supertaggad inför att rida igen i morgon!!! 

Hamingja får en "Nära Sylvia-upplevelse"!

En bild från en av Hamingjas tidigare "Nära Sylvia-upplevelser"

När Ingebjörn behandlade hästarna nyligen var han ju lite bekymrad över att Hamingja fortfarande är ojämnt musklad och sa att om det inte jämnat ut sig nästa gång borde hon kollas upp igen av veterinär. I november/december tyckte jag det var väldigt tydligt att hon hade ont, men sedan jag började om att rida i januari har jag inte upplevt det så utan bara att hon fortfarande inte är jämnstark. Men för säkerhets skull bad jag Sylvia rida henne - för hon är ju så oerhört skicklig på att känna av hästarnas status!

Och när Sylvia sedan ringde mig i kväll fick jag veta att hon delade min bedömning om att Hamingja inte hade ont. Hon tyckte också att hon längde halsen bra och var avslappnad där, men att det ändå fanns spänningar kvar i kroppen. "Som att hon går och drar åt handbromsen.,.. hon behöver komma ut och springa ordentligt!" Så Sylvia hade verkligen låtit henne gå på i snabb tölt och även galopperat en hel del. "Sedan började hon slappna av ordentligt och frusta! Och hade hon haft ont någonstans hade hon ju istället bara blivit mer spänd av att få arbeta ordentligt."

Alltså fick jag uppmaningen att rida på i mer tempo i tölten, så att hon blir lösare i kroppen av sig själv. Hon behöver verkligen få jobba för att kunna slappna av ordentligt. "Rid på ordentligt framåt, i tölt och galopp - bara ut och ha roligt! Och starta direkt du rider ut från gården, så att du sätter tonen direkt och hon inte heller hinner börja titta runt så mycket och se spöken. Rid på med mycket tempo och när du sedan börjar bromsa upp måste du vara riktigt snabb att ge STOR eftergift så att hon slappnar av."

Efter denna rapport känner jag mig superpeppad inför att rida i morgon! Det är alltid STOR skillnad när Sylvia ridit Hamingja någon eller några dagar - hennes turbo brukar vara rejält igång och hon brukar vara VÄLDIGT nära att trava mig ur sadeln t ex... så det blir spännande att se vad jag har för häst i morgon!!!

Fler intressanta insikter från "Effordless rider"!

Tyvärr är det inte en "effordless rider" ni ser på bilden...!

Som jag skrev i mitt förra inlägg på detta tema anser Wendy Murdoch att begreppet "sänk hälarna" är den allra mest missförstådda instruktionen i samband med ridning. Men hon tar också upp något som man ganska ofta hör när ryttares sits analyseras - i alla fall inom det som kallas "centrerad ridning" -  beskrivningen att man i skritt ska "cykla baklänges" med en höft i taget för att understödja hästens rörelser. Detta bygger på det faktum att hästens kors rör sig så men, påpekar Wendy, vi sitter inte på hästens kors utan på dess bröstkorg och den är konstruerad för att förmedla ett jämnt tryck framåt mot hästens huvud.

Det man behöver göra är istället att "öppna upp" höften så att sittbenen kan komma framåt, annars blockerar man rörelsen i hästens kors. Och foten behöver vara i en position där man kan länga överbenet, inte i en position där den blockerar knäts rörelse framåt och trycker bäckenet bakåt (vilket är vad som händer om man pressar hälarna nedåt.) "It´s not about braising your heel, it´s about having your joints avaliable to movement and your back solid!"

Ryttarens knän behöver komma framåt och nedåt - lika mycket på båda sidor. Men vi upplever nog alla att vi är långt ifrån liksidiga och då kan vi ju inte heller förvänta oss att våra hästar ska vara det...! Som ett exempel nämner Wendy att nästan alla människor skjuter fram höger höft när de kör bil. Någon som i alla fall för den som kör bil mycket riskerar att skapa ett "muskelminne" där den naturliga positionen är en framskjuten högerhöft, vilket i sadeln innebär att man "säger" till sin häst att den ska skjuta ut höger bog...!

När jag själv nästa gång satt i bilen och med blicken lyft verkligen kände efter insåg jag också direkt att jag är en av dem som gör detta...! Men som tur är har Wendy flera tips om hur man kan uppnå en större liksidighet hos sig själv och därmed i nästa steg också hos hästen - jag ska återkomma med några av dessa i ett inlägg längre fram!

I galopp ute på havsisen!!!

Hittade några favoritbilder i repris: när Eva och jag red Geisli och Feykir på havsisen ända ut till Storbrändön! 

Det var verkligen en riktigt häftig upplevelse!!!

Men dagens ridpass med Hamingja var inte så tokigt det heller - strålande sol var det dessutom! Det krävdes visserligen även idag endel övertalning för att övertyga Hamingja om att gå ner till bilvägen och följa den åt höger... För hon uppfattar fortfarande området runt bäcken - där det antagligen rört sig älgar nyligen - som en "no go-zone".... Men för varje gång blir hon liiite modigare så snart säger vi: "BÄVA ÄLGAR!!!" (Eller, kanske inte riktigt...??!!)

När jag började uppvärmningen i trav kändes mina stigläder alldeles för långa till att börja med... men intressant nog krympte de liksom ihop och blev lagom långa efter en stund... för det kan väl inte ha varit mina stela benmuskler som faktiskt stretchades och blev lite längre...?! Ganska snart lugnade också Hamingja ner sig så att jag kunde börja driva henne fram emot bettet i traven, fast jag inte kunde ta hjälp av att rida på volt! 

Resten av ridpasset ägnade vi åt tölt (varvat med skrittpauser förståss) och mitt huvudfokus var att försöka överföra känslan från den nya träningen med pallen - att "bara" sitta i sadeln utan att själv bli så spänd i kroppen. Och jag tyckte faktiskt att det gick lite lättare idag,  jag behövde inte sakta av till skritt och börja om lika många gånger som tidigare och jag upplevde också att Hamingja var mer avslappnad och taktren. 

I o m att jag främst prioriterade en avslappnad sits krävde jag inte så jättemycket samling i tölten men  uppenbarligen hade det ändå varit tillräckligt för att aktivera hennes bakdel och rygg för när hon fick börja sträcka ut i nedvarvningstölt hade jag ändå en trevligt aktiv rygg att sitta på! Tillbaka i stallet gick det dessutom lite bättre att stretcha hennes vänstra bakben utåt - så vi gör framsteg även om det är i det lilla...! 

HÄSTAR SOM GNÄGGAR OCH SPRINGER!!!

Hamingja hör HÄSTAR SOM GNÄGGAR OCH SPRINGER!!!

Lilla fröken "radarvarning" blev lite distraherad idag när Malin E:s fina hingst Dauti fått ny haggranne och dessa två sprang runt och gnäggade åt varandra...! Jag red den högra skogsvägen bakom vägbommen bort till vändplanen som nu åter var välskottad och slät. Fästet var perfekt så vi kunde jobba med trav på volt till dess Haminja frustade avslappnat (och matte flåsade ansträngt). 

När vi båda fick en välförtjänt skrittpaus visade det sig att jag haft bra timing med travarbetet - för då dök det upp en skogstraktor som skulle lasta timmer från ett av upplagen vid vändplanen. Hamingja var inte särskilt brydd av detta, trots att den skramlade och lät ordentligt, så jag begav mig inte längre bort än till den lilla backen där vi gjorde några galoppfattningar (vänster galopp). Jag gjorde fattningarna från stillastående ur högersluta och de var alla klockrena! 

Lyckades dock aldrig hålla bärigheten i galoppen riktigt lika länge som förra lördagen (då vi satte nytt "personligt rekord"). Men då hade jag  jobbat riktigt mycket med samling i tölt innan, vilket jag inte hann alls idag p g a skogstraktorns uppdykande. För att variera muskelträningen satsade jag sedan på snöpulsning en bit längs stigen bort mot Torrbergsvägen. Efter de senaste dagarnas töväder hade snön sjunkit ihop ordentligt, men Hamingja måste ändå lyfta "fötterna" någon dm högre än på slät mark så det kändes tillräckligt ansträngade i det varma vädret. 

Tillbaka i stallet blev det stretching där Hamingja var fortsatt tveksam till att låta mig sträcka vänster bakben utåt och ryckte tillbaka benet flera gånger. Men tillslut fick jag sträcka ut och hålla kvar en lite längre stund och hann "lämna tillbaka" det innan hon själv försökte rycka till sig det, så det kändes ändå som ett litet steg på rätt väg!

Vilket pangväder!!!

Under våra år i Kiruna fick vi njuta av den FANTASTISKA vårvintern - Kirunas bästa årstid! Och idag var det den känslan i Luleå också med STRÅLANDE sol som värmde ordentligt och även reflekterades i den vita snön så att man fick ljusterapi i kubik!!! (Och bilden ljuger - den jackan må matcha Hamingjas nosgrimma och vojlock perfekt men den hade varit ALLDELES för varm att rida i idag...!)

Jag brukar nästan alltid rida på fredagarna men igår var jag alldeles för trött efter arbetsveckan och vilade mest på soffan, så idag var det bara andra ridpasset sedan Ingebjörns behandling av Hamingja förra lördagen. Och det var ännu längre sedan vi senast red längs bilvägen så det kändes som en bra idé att underhålla Hamingjas "reclame the bilväg"... mycket riktigt krävdes det också viss övertalning innan hon vågade sig ner för backen och över bäcken även idag.

Och sedan var det chockartat både att soptunnan stod precis där den alltid står och att en av grannarna faktiskt var ute på deras gård... :-O Men när Hamingja väl lyckats uppbåda tillräckligt stort dödsförakt för att tackla båda dessa traumatiska upplevelser kunde vi ändå ge oss iväg längs vägen bort mot Alviksträsk. Inledde uppvärmningen i trav, där det till att börja med var racertempo men sedan lugnade ner sig tillräckligt för att jag skulle "komma till ridning" så att hon började söka sig framåt-nedåt. Och i den efterföljande skrittpausen var hon också tillräckligt avslappnad mentalt för att sträcka mulen mot backen när hon fick hellånga tyglar. En bra början!

Efter detta tog jag itu med dagens huvudfokus: att försöka överföra känslan från den nya träningen med pallen för att "bara" sitta i sadeln utan att själv bli så spänd i kroppen. I skritten tyckte jag det gick ganska bra att "hitta igen" känslan, men så snart vi övergick till tölt blev det svårare att inte falla tillbaka i gamla vanor... Så jag fick ganska ofta sakta av till skritt och börja om. I o m detta nöjde jag mig också med en lägre grad av samling. Men bitvis kändes vi ganska avslappnade båda två - vilket förståss hade god inverkan på takten i tölten!

Jag red efter vägen längs sjön bort till skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt med intervaller av "joggingtölt". Det var nästan helt vindstilla idag och det värmande solskenet gjorde att det bara skönt när det fläktade till lite några gånger under hemvägen. Och när vi kom in i stallet igen började Hamingja flåsa riktigt ordentligt för att "vädra ur" så efter vår stretching fick hon istället stå i den relativa svalkan utanför stallet och äta sitt luzern med vitaminer och mineraler.

I o m att det bara var andra ridpasset sedan behandlingen var det också bara andra gången jag provade att stretcha vänster bakben på det sätt som det varit meningen att jag skulle göra hela tiden... Och Hamingja vågade inte riktigt lita på att detta inte skulle innebära att hon tappade balansen... Men så var det ju i början med den felaktiga stretchen också - och där har hon ju sedan t o m börjat tycka att det är skönt - så förhoppningsvis behöver hon bara lite tid för att vänja sig nu också.