Hamingja har höstlov!

Det verkar bli minusgrader och därmed hårt i backen fram till på lördag i alla fall, så Hamingja får göra som skolbarnen och ha höstlov... Och när matte inte kan behärska sig längre får det bli lösgörande skritt i skogen. Fast nu när jag skriver detta kommer jag på att vi även kan satsa på skrittövningar på ridbanan - kanske redan i morgon??!!

Morgonstund...

...har hö i mund!

Det var verkligen grått och trist väder när jag i morse åkte till stallet för att morgonfodra... Förhoppningen var att även rida, sedan både hästarna och jag fått äta frukost. Men den snö som kommit under natten låg fortfarande kvar i Mariebäck (hemma i Kyrkbyn hade det mesta redan tinat bort) och skapade ett underlag som både var hårdfruset OCH med blöt styltsnö så att hästarna riskerade att halka... Därför blev det ännu en dag "i skrittmaskinen" (=på lösdriften) för Hamingja. 

Men jag fick ju göra alla hästarna glada genom att bjuda på hö! Allra gladast - i tuff konkurrens - måste varit Hector som när han tagit första tuggan faktiskt gjorde några bocksprång på stället! Och han skuttade så högt att alla fyra hovarna var minst en halvmeter ovanför marken! Jag har aldrig tidigare sett en häst göra så - det kändes mer som ett hundbeteende...! Så det var verkligen INGEN tvekan om att han uppskattade att få frukost! Synd bara att jag inte var beredd med mobilen - det hade verkligen varit kul att ha det på film!!!

Man kan nästan tro att man ser dubbelt...!!!

Hulda (tv) blir allt mer lik moster Hamingja!

Fast bilden luras lite eftersom Hulda står närmare kameran... i verkligheten har hon ändå några år kvar innan hon vuxit ikapp! Hamingja har vilat sedan quiterapeutebehandlingen i lördags p g a att det varit hårdfruset i backen och detsamma gällde idag så jag tog bara in henne och pysslade en stund innan hon fick gå ut igen. 

Jag hade först tänkt att jag skulle kunna rida ut en sväng i skogen där hon i alla fall kunde få jobba med att lyfta på fötterna i terrängen. Men ville inte riskera att hon skulle trampa av sig någon sko så jag bestämde mig för att stå över det också. Jag hade bokat in med vår hovslagare att han skulle komma och sko henne nu på fredag. Men nu har han blivit tvungen att avboka p g a att han är skadad i armen så jag behöver få tag i en annan hovslagare... Detta är ju aldrig lätt eftersom det är stor brist på utbildade hovslagare i hela landet. Och så här års har de ju alla dessutom extra mycket att göra eftersom alla behöver få på vinterskor på sina hästar...! 

Jag har i alla fall fått bra tips på en alternativ hovslagare så nu är det bara att hålla tummarna för att hon kan hitta en lucka till oss i sin kalender! En tappsko kommer ju aldrig lämpligt... men just nu känns det dessutom extra onödigt att ta risken eftersom det är oklart när Hamingja kan få nya skor på plats. En fördel med att ha hästen på lösdrift är ju att de rör sig mycket ute i hagen (läste om en studie som visat att i en bra lösdrift rör sig hästarna så mycket under ett dygn att det motsvarar ett par timmar i skrittmaskin!) Så Hamingja mår ju knappast dåligt av att få en liten höstvila!

När den bästa träningen faktiskt är den som INTE blir av!

Man brukar ju säga att den bästa träningen är den som faktiskt blir av! Fast de senaste åren har jag börjat förstå att det även kan vara precis tvärt om...! Först för min egen del - när jag för några år sedan mer eller mindre av en slump hittade den smärtläkare i Piteå som visade sig kunna det ingen annan klarat: att ge mig fungerande smärtlindring så att jag t o m fått djupsömnen tillbaka!!! Tidigare har jag alltid fått höra att jag ska träna så mycket som jag bara orkar - även om det gör väldigt ont - för att det ändå går att jag mår bättre på sikt. 

Men smärtspecialisten Tomas Ekström sa direkt att det är PRECIS tvärt om: att orsaken till att man utvecklar fibromyalgi är att man ansträngt sina muskler alldeles för mycket genom att ignorera mjölksyran och inte ge musklerna den vila som de behöver för syresättningen. Så när man tillslut tagit paus har det varit för sent - musklerna har inte längre klarat att åter syresätta sig på egen hand. Och nästa gång man ansträngt samma muskler har man därför förvärrat det hela ytterligare... "Kronisk smärta behöver inte betyda att den är livslång, men den betyder att man hamnat i en ond cirkel som kroppen behöver få hjälp för att bryta!" Istället för att träna mer och hårdare ska jag alltså vila mer, för att hjälpa musklerna att syresätta sig. 

Och under det senaste året har jag insett att detsamma faktiskt även gäller Hamingja! Hon har alltid haft känsliga muskler i bakdelen, vilket enligt massör-Tomas beror på att hon har en lång rygg. Han har också kunnat konstatera att hon fått mer besvär under broddperioden, vilket enligt honom är ganska vanligt. Jag har försökt anpassa träningen för att minimera hennes besväre och det senaste året har hon hela tiden successivt blivit bättre/mindre besvärad så det verkar som att jag är på rätt väg!

Det jag gjort är bl a att vara ännu mer försiktig än tidigare med att rida på hårt underlag, vilket inneburit många fler vilodagar under hösten innan snön kommit. Och även i övrigt försökt vara uppmärksam när det visserligen varit mjukare underlag men att bakhovarnas broddar velat fastna i underlaget. Något som f f a varit ett problem på våren när snön börjat smälta bort från vägarna resp ridbanan. 

Dessutom har jag under hela året lagt in fler vilodagar under en vecka och då försökt anpassa så att hon efter ett träningspass med mer intensiv töltträning fått minst en vilodag för att ge musklerna möjlighet att återhämta sig. En gång i tiden tränade jag mycket styrketräning och där var rekommendationen att aldrig träna samma muskelgrupper två dagar i rad. Och eftersom samling i tölt verkligen innebär intensiv styrketräning för hästen tänker jag att effekten av träningen optimeras om hon får vila dagen efter. 

Det senaste året har Hamingja också successivt blivit allt bättre/fått mindre besvär (och detsamma gäller också hennes matte!) Så jag fortsätter på den inslagna vägen och hoppas att det fortsätter åt rätt håll för oss båda! Men ni ska veta att även om jag känner mig så övertygad när jag skriver detta - i teorin känns det så självklart! I praktiken behöver jag dock hela tiden påminna mig själv att jag INTE ska ha dåligt samvete för att Hamingja får vilodagar - vare sig det beror på att det är jag själv som behöver vilan den dagen eller om det främst är för hennes skull. 

För som smärtläkaren brukar säga: "Det är klart att det inte är enkelt för dig att sänka förväntningarna på dig själv - det finns ju en ANLEDNING till att just du drabbats av fibromyalgi! Det är bara den som har (o-)vanan att hela tiden pusha sig själv lite extra som kan drabbas! Själv kommer jag däremot ALDRIG att få fibromyalgi - jag är ALLDELES för lat för att ligga i riskzonen!" 

Hästkiropraktorn på återbesök!

Ser ni akupunkturnålarna?! Ledtråd: det finns två på denna bild, en uppe vid manken och den andra framtill på bogen. Själv har jag svår nålfobi så jag blir faktiskt lite illamående av att se dem, även så här på bild...! Men jag satsar på "face your fears"...! 

Idag var hästkiropraktorn Ingebjörn Öyhus tillbaka i Mariebäck för att kolla Hamingja m fl. Sedan jag fått berätta om hur hon känts i ridningen efter förra behandlingen kände han igenom henne för att sedan be mig springa med henne så att han kunde se hur hon rörde sig. Hamingja tyckte uppenbarligen att detta var ett bra tillfälle att ge matte lite extra motion, så hon såg till att grisepassa de två första vändorna... (Sylvia bara skrattade - Hamingja som ALLTID travar annars!!!) Men sedan visade Hamingja i alla fall upp sin fina trav när vi sprang två vändor till. Efteråt insåg jag att jag gjort precis som vid veterinärbesiktningarna på tävling: hållit andan när jag sprungit. Då blir man VÄLDIGT flåsig kan jag berätta...! :-O

Ingebjörn konstaterade att Hamingja nu var bättre musklad längs överlinjen, att den lilla "grop" hon haft i ryggraden bak vid korset var betydligt mindre än tidigare, mycket av den tidigare skevheten i bålen var borta och därför hade hon musklat sig jämnare även om hon fortfarande var lite tunnare på höger sida av manken. Han satte akupunkturnålar vid manken och framme på bogens vänstra sida samt en på var sida av "gropen" uppe på korset.

Här ser man nålen vid manken och de två bak på korset. Syftet med nålarna är att musklerna ska slappna av innan han börjar själva behandlingen. Hon fick därför stå med nålarna medan han gjorde motsvarande "förarbete" på de andra hästarna. När det åter var Hamingjas tur gick han igenom och lossade på de spänningar som fanns för att "räta ut" skevheterna. Och konstaterade sedan att eftersom hon förbättrats mellan varje besök skulle jag fortsätta på samma sätt som hittills, både med träning och den efterföljande stretchingen.

Här är det Malin E:s snygge Dáti som stretchar!

När Hamingja skräms!!! :-O

Sjöutsikt vid Nottjärnen!

Idag skrämde Hamingja upp mig, när jag hittade henne i hagen till synes halvsovande, med vidgade näsborrar och ansträngd andning... :-O För två år sedan var hon ju jättesjuk i vad jag först fruktade var kolik, i o m att hon inte ville äta eller dricka och inte lämnade ifrån sig minsta skithög... Då visade det sig att grundproblemet var att hon hade hög feber och sedan veterinären fått ner tempen lite med medicinering och flera omgångar dropp började hon tillslut både äta och skita igen. Men den höga febern höll i sig nästan två veckor TROTS att hon hela tiden fick febernedsättande...!

Nu sket hon i alla fall t o m två små högar på väg in från hagen och att det inte var något fel på aptiten blev tydligt när vi passerade höbalen utanför stohagen...! Till min lättnad kunde jag sedan även konstatera att hon hade normal temp trots att hon kändes lite fuktig i pälsen på halsen. Så tillslut kom jag fram till att hon nog flåsade och t o m svettades lite för att det var så VARMT ute i höstsolen! Och då var det ju extra lämpligt att jag just idag planerat för att klippa henne en andra gång på halsen och bogarna eftersom hon hunnit få väldigt tjock päls efter förra klippningen. 

Alltså fick klippmaskinen komma fram - och gjorde mig precis lika LESS som den brukar... Vad ni gör köp INTE en (svindyr) sladdlös klippmaskin från Laval!!! Satsa istället på Julas - MYCKET billigare - klippmaskin som klipper tjocka islandshästpälsar hur lätt som helst!!! (Sylvia har den senare varianten och trots att hon under ridskoletiden hade så många hästar som klipptes varje år så fungerar den hur bra som helst fortfarande! Medan min DYRA som oftast bara klippt en häst per vinter har stora problem att tugga sig fram genom pälsen...) När det nu tog sådan evinnerlig tid var det tur att Hamingja inte har något emot att bli klippt i alla fall  - hon såg t o m ut att njuta av behandlingen så det kliade nog lite skönt i hårbotten! 

Och när jag sedan red jag ut en sväng blev jag ytterligare stärkt i att hon inte var sjuk utan bara varit varm, för det var med mycket energiska steg hon skrittade iväg ut från gården! Dock höll vi oss till skritt större delen av ridturen, för i natt hade vi runt 10 minusgrader så även om det nu var betydligt värmare så var marken så hårt frusen att det klapprade ordentligt om hovarna. Så det blev skritt längs bilvägen mot Avan, testade lite trav på sandvägen och Hamingja kändes hur pigg som helst! Men matte tyckte att underlaget även där var gränsfall till för hårt så det blev skritt längs stigen mot vattnet (se bilden ovan) och tillbaka hem. 

Men lite träning blev det för oss ändå! För Hamingjas del handlade det om skänkelvikning längs dikeskanterna. Och för matte var det fokus på sitsen där "kampen mot höftböjarna" var prio 1 även idag. Min HeadQ var med och först trodde jag att den fått frispel när den började signalera fast jag tyckte det var helt uppenbart att jag inte alls tittade ner... Gjorde ny synkronisering men efter en stund hände samma sak igen... tillslut insåg jag varför: jag lutade huvudet åt sidan när jag bad henne gå undan för skänkeln! Ibland har den signalerat till synes omotiverat även när jag ridit tölt - antaglien har det varit av samma orsak! Bara att skärpa till sig alltså!

Gör som du alltid har gjort...

...och du kommer att få samma resultat som du alltid har fått...!

Detta är ju verkligen "lika sant som det är sagt" - och något jag tog fasta på när jag idag bestämde mig för att testa något helt nytt under uppvärmningen. Nu senast tipsade ju Atli om att man kan nyttja att tölten taktmässigt ligger mellan passtakten och traven genom att få den passtaktiga hästen att "tänka trav" och därmed hitta ren tölt. 

Jag har ju hittills hållit mig väldigtt strikt till Atlis upplägg för uppvärmningen, med att först flytta ut bakdelen i skritt på volt, följt av uppvärmning i tölt och avslutningsvis trav. Och det har varit VÄLDIGT tydligt att Hamingja mentalt mått mycket bra av att jag varit så konsekvent på detta område. När hennes extremt ambitiösa läggning lätt fått henne att jaga upp sig och bli ARG när hon inte riktigt vetat vad som förväntats av henne har hon kunnat dra en stor suck av lättnad - "jaha, det är bara det här vi ska göra, det kan jag ju!!! när hon känt igen sig i uppvärmningen! 

Men hon har ju verkligen blivit betydligt tryggare i sig själv (och tryggare med mig) så jag hoppades att hon var mogen för en förändring - i alla fall tillfälligt - när jag inledde uppvärmingen i trav istället för i tölt. Hamingja bjöd på härlig "gummibollstrav" på volten resp längs spåret i båda varven, sträckte ut överlinjen och frustade så belåtet! Detta kan man väl verkligen kalla "att tänka trav" hoppades jag! Och när vi slutligen övergick till tölt kunde jag till min glädje konstatera att takten direkt var betydligt bättre! 

I höger varv behövdes det bara att jag m h a kroppsvikten "tog med henne" utåt på volten för att rensa bort det sista av passtakten. I vänster varv hade jag lite mer problem, till dess jag insåg att grundorsaken nog var att högerbogen i väldigt hög grad levde sitt eget liv... Men när jag såg till att först få kontroll över denna i skritt kunde jag sedan återgå till tölt och med högerbogen på plats hitta ren takt även där! 

Efter en längre skrittpaus övergick jag sedan till att rida övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt i höger varv. Jag kom ihåg Atlis uppmaning att undvika att göra henne arg (och därmed spänd) genom att nöja mig med en lägre grad av samling. Så det var först efter flera övergångar med bibehållen längd på överlinjen som jag "kryddade" det hela med att låta pisken nudda hennes bakdel i skritten resp tölten. Och då med VÄLDIGT trevlig effekt i form av bärighet och - efter några lätta kramningar på högertygeln - bibehållen lösgjordhet även i nacken! Något vi sedan kunde bibehålla m h a några steg sluta vid behov. 

När jag övergick till att rida övergångar i vänster varv istället var Hamingja mer "taggad" från start (jag hade ju faktiskt rört henne med pisken ganska nyss så då kunde förståss vad som helst hända!) Så när jag första gången bad om samlad skritt piskade hon ilsket med svansen och studsade på stället med frambenen... Fast i nästa sekund glömde hon helt av sig och "råkade" istället länga halsen och börja frusta!!! Och från denna samlade skritt kunde vi sedan göra en trevlig övergång till tölt! 

För att bibehålla den trevliga känslan testade jag att lägga in steg både i öppna resp sluta, men det som tillslut gav bäst resultat visade sig vara att vända runt för ytterhjälperna. Då kunde jag rama in henne på ett bra sätt även i vänster varv och därmed åter få uppleva lite "njuttölt"!!!

När det gällde sitsen körde jag "favorit i repris" från gårdagen och försökte f f a hantera mina stela höftböjare - då min teori just nu är att övriga sitsproblem är "följdfel" av att höftböjarna så lätt får mig att hamna i stolsits i sadeln... Men tack vare min HeadQ upplever jag verkligen att jag blivit bättre på att hålla blicken lyft så att jag i större utsträckning faktiskt kan känna hur jag sitter - vilket förstås är första steget till en förändring!

När Hamingja sedan fått varva ner i tölt resp trav på volt och jag satt av kunde jag konstatera att hon svettats så att hon faktiskt var lite skummig på halsens undersida. Pälsen har verkligen hunnit växa ut mycket där jag tidigare klippt henne (halsen, bogarna och mellan frambenen) så det börjar uppenbarligen redan vara dags för klippning nr 2! 

Dessutom har hon nött bort tåkappan på ena framskon, så det börjar också vara dags att kontakta hovslagaren... Jag hade annars gärna väntat ett tag till med detta eftersom det känns liiite tidigt med broddade vinterskor redan nu.  Samtidigt som det ju blir för länge att vänta ytterligare en hel skoperiod innan hon får vinterskorna på. Och med tåkappan borta är ju risken stor att hon börjar nöta för mycket på själva hoven vilket ju inte är bra... Ett dilemma som alltid brukar uppstå så här års - och som förstärkts ytterligare av att Hamingja visat sig få mer problem i bakdelens muskulatur av att ha broddar på bakskorna...!