När Hamingja skräms!!! :-O

Sjöutsikt vid Nottjärnen!

Idag skrämde Hamingja upp mig, när jag hittade henne i hagen till synes halvsovande, med vidgade näsborrar och ansträngd andning... :-O För två år sedan var hon ju jättesjuk i vad jag först fruktade var kolik, i o m att hon inte ville äta eller dricka och inte lämnade ifrån sig minsta skithög... Då visade det sig att grundproblemet var att hon hade hög feber och sedan veterinären fått ner tempen lite med medicinering och flera omgångar dropp började hon tillslut både äta och skita igen. Men den höga febern höll i sig nästan två veckor TROTS att hon hela tiden fick febernedsättande...!

Nu sket hon i alla fall t o m två små högar på väg in från hagen och att det inte var något fel på aptiten blev tydligt när vi passerade höbalen utanför stohagen...! Till min lättnad kunde jag sedan även konstatera att hon hade normal temp trots att hon kändes lite fuktig i pälsen på halsen. Så tillslut kom jag fram till att hon nog flåsade och t o m svettades lite för att det var så VARMT ute i höstsolen! Och då var det ju extra lämpligt att jag just idag planerat för att klippa henne en andra gång på halsen och bogarna eftersom hon hunnit få väldigt tjock päls efter förra klippningen. 

Alltså fick klippmaskinen komma fram - och gjorde mig precis lika LESS som den brukar... Vad ni gör köp INTE en (svindyr) sladdlös klippmaskin från Laval!!! Satsa istället på Julas - MYCKET billigare - klippmaskin som klipper tjocka islandshästpälsar hur lätt som helst!!! (Sylvia har den senare varianten och trots att hon under ridskoletiden hade så många hästar som klipptes varje år så fungerar den hur bra som helst fortfarande! Medan min DYRA som oftast bara klippt en häst per vinter har stora problem att tugga sig fram genom pälsen...) När det nu tog sådan evinnerlig tid var det tur att Hamingja inte har något emot att bli klippt i alla fall  - hon såg t o m ut att njuta av behandlingen så det kliade nog lite skönt i hårbotten! 

Och när jag sedan red jag ut en sväng blev jag ytterligare stärkt i att hon inte var sjuk utan bara varit varm, för det var med mycket energiska steg hon skrittade iväg ut från gården! Dock höll vi oss till skritt större delen av ridturen, för i natt hade vi runt 10 minusgrader så även om det nu var betydligt värmare så var marken så hårt frusen att det klapprade ordentligt om hovarna. Så det blev skritt längs bilvägen mot Avan, testade lite trav på sandvägen och Hamingja kändes hur pigg som helst! Men matte tyckte att underlaget även där var gränsfall till för hårt så det blev skritt längs stigen mot vattnet (se bilden ovan) och tillbaka hem. 

Men lite träning blev det för oss ändå! För Hamingjas del handlade det om skänkelvikning längs dikeskanterna. Och för matte var det fokus på sitsen där "kampen mot höftböjarna" var prio 1 även idag. Min HeadQ var med och först trodde jag att den fått frispel när den började signalera fast jag tyckte det var helt uppenbart att jag inte alls tittade ner... Gjorde ny synkronisering men efter en stund hände samma sak igen... tillslut insåg jag varför: jag lutade huvudet åt sidan när jag bad henne gå undan för skänkeln! Ibland har den signalerat till synes omotiverat även när jag ridit tölt - antaglien har det varit av samma orsak! Bara att skärpa till sig alltså!